Från mitt liv som kantor 8

Blommande styvmorsvioler på Ekön vid Gryt

Utsikt mellan tallarna över Eköfjärden

Pingstdagen – hänryckningens speciella dag! Och vem kunde undgå att bli hänryckt när den inföll samtidigt med Mors Dag och blev den allra ljuvligaste försommardag man kunde önska sig? Solen strålade från en klarblå himmel, som man skrev i småskolans uppsatser, och endast en svag måne syntes på den för övrigt helt molnfria himlen.

Dagens första gudstjänst var en konfirmationsmässa i Gryts kyrka. Kyrkan nästan full som det brukar vara under konfirmationshögtiderna. Ett moment av redovisningen var några frågor som fyra konfirmander ställde till församlingen som hade försetts med gröna och röda lappar. Vid ”Ja” skulle alla räcka upp den gröna lappen, vid ”Nej” den röda. Frågorna var av sådana som var väsentliga för killar i klass 8. Mer besläktade med relationer och etik än med religion…

Exempel: Är det OK att trimma sin moped? Är det OK att skolka? Är det OK att köpa en tröja på lördagen, ha den på sig på festen på kvällen, och lämna tillbaka den på måndagen? Är det OK att titta på när någon blir mobbad? De röda lapparna var mest uppe i luften som man kanske kunde gissa!

Konfirmanderna redovisar med drama och frågor

Sen blev det ännu lite stökigare när de i kyrkbänkarna, som fått ballonger, skulle blåsa upp dessa. Det blev en del ljudliga smällar innan ballongerna samlades ihop vid altaret och klämdes fast med klädnypor på ett långt snöre. Det stod bokstäver på ballongerna som ingen kunde se – och församlingen fick därför gissa vilken mening det skulle vara tänkt att bli av ballongbokstäverna. Just det. Den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna etc.”

Ballonger, en ovanlig syn i kyrkan

Efter det vidtog nattvard och bibelutdelning. Två av konfirmanderna böjde lätt på huvudet och två knixade till när de fick sin bibel. De övrig tio gjorde inget mer än bara tog i hand. När jag hade min barnkör tränade vi på att niga fint och bocka ordentligt när vi tackade för applåderna på våra framträdanden. ”Finns ingenting som gör gamla damer och herrar så förtjusta som när barn och ungdomar bockar och niger ordentligt”, sa jag.

Och alla bockade och neg djupt varje gång vi sjöng i kyrkan! Jag hade t.o.m. en liten kille som också neg djupt varje gång. Intet öga torrt. Varken hos tanterna eller hos föräldrarna. Men för all del, de här konfirmanderna hade ju aldrig sjungit i min barnkör så de kunde ju inte veta…

Under utgångsprocessionen spelade jag Änglagård, som jag blivit så förtjust i efter att ha fått önskemål om detta stycke vid en vigsel. Har inte sett filmen men antar att melodin är någon sorts ledmotiv, eller?

Följande gudstjänst var en kvällsmässa i Ord och Ton i Tryserums kyrka. Men eftersom vi hade ungefär en och en halv timme emellan och inte hann åka hem, åkte vi ut till Ekön vid Gryt, där vi åt vår medhavda matsäck. Utsikten från klipporna över Eköfjärden var hänförande. Och överallt blommade styvmorsviolerna.

Sundet vid Ekön

Klippor vid Ekön

Eftersom man i Tryserums kyrka hade invigt en ny, härlig flygel på Kristi Himmelsfärdsdag, spelade jag mitt postludium på denna. Det blev What A Wonderful World. Lyssna här till Ludde.

Efteråt kom en äldre man fram och tackade mig för den vackra musiken och för att jag hade spelat lite ”lättare” musik, som han uttryckte det. Själv berättade han att han spelade fiol emellanåt. Och vilken musik hade passat bättre en kväll som denna?

Och i morgon ska jag ut på bussäventyr med syföreningarna i Ringarum och Gusum. Syföreningsordföranden är nämligen en trogen körmedlem i min VIS-kör och övertalade mig i ett svagt ögonblick att följa med.

Vi ska bl.a. besöka Floda kyrka i Södermanland och äta lunch och dricka kaffe här och där. Det enda jag behöver göra är att ta med mig lite allsångsblad - och kameran förstås. Jag kan alltså koppla av eftersom jag för en gångs skull inte har ansvar för någonting alls mer än att vara i tid till bussen...