måndag 1 juni 2009

Från mitt liv som kantor 8


Blommande styvmorsvioler på Ekön vid Gryt


Utsikt mellan tallarna över Eköfjärden

Pingstdagen – hänryckningens speciella dag! Och vem kunde undgå att bli hänryckt när den inföll samtidigt med Mors Dag och blev den allra ljuvligaste försommardag man kunde önska sig? Solen strålade från en klarblå himmel, som man skrev i småskolans uppsatser, och endast en svag måne syntes på den för övrigt helt molnfria himlen.

Dagens första gudstjänst var en konfirmationsmässa i Gryts kyrka. Kyrkan nästan full som det brukar vara under konfirmationshögtiderna. Ett moment av redovisningen var några frågor som fyra konfirmander ställde till församlingen som hade försetts med gröna och röda lappar. Vid ”Ja” skulle alla räcka upp den gröna lappen, vid ”Nej” den röda. Frågorna var av sådana som var väsentliga för killar i klass 8. Mer besläktade med relationer och etik än med religion…

Exempel: Är det OK att trimma sin moped? Är det OK att skolka? Är det OK att köpa en tröja på lördagen, ha den på sig på festen på kvällen, och lämna tillbaka den på måndagen? Är det OK att titta på när någon blir mobbad? De röda lapparna var mest uppe i luften som man kanske kunde gissa!


Konfirmanderna redovisar med drama och frågor

Sen blev det ännu lite stökigare när de i kyrkbänkarna, som fått ballonger, skulle blåsa upp dessa. Det blev en del ljudliga smällar innan ballongerna samlades ihop vid altaret och klämdes fast med klädnypor på ett långt snöre. Det stod bokstäver på ballongerna som ingen kunde se – och församlingen fick därför gissa vilken mening det skulle vara tänkt att bli av ballongbokstäverna. Just det. Den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna etc.”




Ballonger, en ovanlig syn i kyrkan

Efter det vidtog nattvard och bibelutdelning. Två av konfirmanderna böjde lätt på huvudet och två knixade till när de fick sin bibel. De övrig tio gjorde inget mer än bara tog i hand. När jag hade min barnkör tränade vi på att niga fint och bocka ordentligt när vi tackade för applåderna på våra framträdanden. ”Finns ingenting som gör gamla damer och herrar så förtjusta som när barn och ungdomar bockar och niger ordentligt”, sa jag.

Och alla bockade och neg djupt varje gång vi sjöng i kyrkan! Jag hade t.o.m. en liten kille som också neg djupt varje gång. Intet öga torrt. Varken hos tanterna eller hos föräldrarna. Men för all del, de här konfirmanderna hade ju aldrig sjungit i min barnkör så de kunde ju inte veta…

Under utgångsprocessionen spelade jag Änglagård, som jag blivit så förtjust i efter att ha fått önskemål om detta stycke vid en vigsel. Har inte sett filmen men antar att melodin är någon sorts ledmotiv, eller?

Följande gudstjänst var en kvällsmässa i Ord och Ton i Tryserums kyrka. Men eftersom vi hade ungefär en och en halv timme emellan och inte hann åka hem, åkte vi ut till Ekön vid Gryt, där vi åt vår medhavda matsäck. Utsikten från klipporna över Eköfjärden var hänförande. Och överallt blommade styvmorsviolerna.


Sundet vid Ekön


Klippor vid Ekön

Eftersom man i Tryserums kyrka hade invigt en ny, härlig flygel på Kristi Himmelsfärdsdag, spelade jag mitt postludium på denna. Det blev What A Wonderful World. Lyssna här till Ludde.

Efteråt kom en äldre man fram och tackade mig för den vackra musiken och för att jag hade spelat lite ”lättare” musik, som han uttryckte det. Själv berättade han att han spelade fiol emellanåt. Och vilken musik hade passat bättre en kväll som denna?

Och i morgon ska jag ut på bussäventyr med syföreningarna i Ringarum och Gusum. Syföreningsordföranden är nämligen en trogen körmedlem i min VIS-kör och övertalade mig i ett svagt ögonblick att följa med.

Vi ska bl.a. besöka Floda kyrka i Södermanland och äta lunch och dricka kaffe här och där. Det enda jag behöver göra är att ta med mig lite allsångsblad - och kameran förstås. Jag kan alltså koppla av eftersom jag för en gångs skull inte har ansvar för någonting alls mer än att vara i tid till bussen...

7 kommentarer:

Mirren sa...

Hejsan!
Jag har aldrig förstått varför "farbröder och tanter" är så förtjusta i att barn bockar och niger. Kan det ligga en undermedveten förtjusning i att barn underkastar sig vuxna bakom - mån tro. Själv kommer jag aldrig att glömma att en av min makes farbröder i sitt tal, på vårt bröllop, sa att jag var "en fin flicka som alltid neg för honom". (Han berörde mig inte på något annat sätt i sitt tal). Det har jag aldrig förlåtit. Magdalena Ribbing anser för övrigt att kvinnor inte ska niga - det kan vara bra att känna till.
Missförstå mig rätt - visst är det trevligt när barn är artiga - men jag tycker inte om att så många äldre människor bara lägger märke till utanpåverket. "Barn ska synas men inte höras, lyda och vara tacksamma" skulle det kunna sammanfattas. Tänk om lika mycket intresse hade lagts på huruvida barnen i fråga var "uppriktiga, lyckliga, harmoniska och empatiska" istället?

Förresten har jag skrivit ett nytt blogginlägg, jag också :-). Jag har döpt det till "Apropå språk II".

Annika sa...

Vilket mysigt blogginlägg med vackra bilder!
Å, det är så kul att hänga med dig i ditt liv som kantor.
Jag skulle vilja hänga med IRL också!
Konfirmationen låter ju lite udda...men tjaa...jag antar att man måste förnya dem också. Ballonger??? eehhh??? Kanske inte...
Det där med att niga fick jag alltid göra som liten...När vi varit hos ngn på middag fick jag gå fram till värden och värdinnan o ta i hand och niga. Avskydde det...
Men det var säkert sött.
Numera undrar jag om ngn enda unge niger o bockar?
Det känns så förlegat.
MEN!!
Iallafall, skulle gärna följa med och kolla in en helg med dig, kantorn.
varm kram!!!

Musikanta sa...

Mirren:
Det är ju inget som hindrar uppriktiga, lyckliga, harmoniska och empatiska barn att samtidigt vara artiga.

Jag undrar hur det skulle sett ut om någon nobelpristagare tog emot sitt pris av kungen med ett halvt bortvänt huvud och utan den allra lättaste böjning på sitt huvud.

Men det är klart, Bibeln är ju inte något Nobelpris...

Jag har inte sagt att kvinnor ska niga, det ser ofta fånigt ut. De ska också buga som männen. De visar ju att de är tacksamma för applåderna på teatern eller konserten gneom att buga, ofta t.o.m ganska djupt...

Varför ska det vara konstigt att barn niger och bockar när man tackar för något när det inte är det när världsstjärnor gör det?

Artighet tycker jag faktiskt inte har särskilt mycket att göra med förtryck...
Kram

Musikanta sa...

Annika:
Det var väl inte bara du som fick gå fram till värdinnan och tacka för maten antar jag. Det är fortfarande kutym t.ex. bland mina körsystrar att ställa upp sig på rad och ta värdinnan i hand så fort middagen är färdigäten. Fast niger, det gör vi ju inte...

Apropå nigandet och bockandet kanske du kan ta del av kommentaren till Mirren ovan.

Det hade varit så roligt om du hade följt med mig på några gudstjänster. Det är mycket spännande ibland! I synnerhet friluftsgudstjänsterna på sommaren. Du är varmt välkommen att höra av dig om du har någon tid över någon gång när du är hemma på besök!
Många kramar/M

Bloggblad sa...

Jag tycker det är trevligt överlag när folk tackar. Det är huvudsaken, jag är tyvärr väldigt van vid att folk inte tackar när jag t.ex. spelar åt dem, och då är det svårt att säga till. I övriga fall säger jag tydligt "var så god" till barnen i skolan om de inte tackar.

Min svärmor hade stugan uppe på kullen till höger om kyrkan, från parkeringen, i Gryt. Den är visst röd nu, tror jag. Där du har fotat på Ekön är stället dit Per och jag brukar åka en gång varje sommar och bara titta på båtar. Alltså, jag badar förstås också.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Nästa gång jag är i Gryt ska jag ta ett foto på de röda husen på kullen vid kyrkan. Så kan du peka ut vilket det är som var svärmors!

Ekön är fantastiskt vackert, i synnerhet i eftermiddagsljuset den vackra pingstdagen som vi var där. Ha det gott. I morgon åker jag till Stockholm, yippee!

Mirren sa...

Musikanta: Jag vill ha det fört till protokollet :-) att jag aldrig har sagt att det inte är bra om barn är artiga. Jag bara förvånas över det faktum att så många äldre _bara_ ser huruvida barn är väluppfostrade eller inte. Jag vill också säga att Nobelpristagarna faktiskt inte alls bockar när de får priset - utan tar emot det med högburet huvud för att sedan ta två steg tillbaka och bocka - mot kungen och publiken. Slutligen vill jag påstå att det inte alls var barnens fel att de inte bockade när de tog emot Biblarna utan att det var de ansvariga som inte övat Bibelutdelningen ordentligt. Det är typiskt att glömma sådant när man är upptagen med ett sådant spektakel som en konfirmation är. Ett skojigt exempel är min promovering senast. Till saken hör att de nyblivna doktorerna var tvungna att repetera dagen innan - inga undantag (inte ens för mig som hade vattkoppor). Professorerna som skulle installeras behövde dock inte öva - de förväntades veta vad de skulle göra ändå. Vad tror ni att resultatet blev? Hälften av professorerna glömde att tacka! Hälften!!! (Ingen av de nyblivna doktorerna dock). Kan man av detta dra slutsatsen att 40-60-åringar är mindre artiga än 30-åringar?
Vilket påminner mig om att jag borde skriva ett blogginlägg om detta också!