torsdag 17 december 2009

Insnöad


Jag kommer bara ihåg två tillfällen tidigare när det har varit så mycket snö att bussar inte har kunnat gå och skolor har fått stänga. 1977 den 7 december när Mirren föddes, var det så mycket snö att det varken gick bussar eller spårvagnar. Ambulans eller taxi kom inte heller fram. Vi bodde i Norrköping då, som tur var, och inte på landet.

När Mirren aviserade sin ankomst vid elvatiden på natten, fick Mirrpappan alias MM och jag pulsa genom snödrivorna upp till lasarettet, ett avstånd på ca tre kilometer. MM gick först med den packade väskan och jag stövlade efter. Det var en bisarr känsla eftersom det var helt tyst i stan och snön låg i drivor på gatorna. Mirren kom som väl var inte förrän vid elvatiden dagen därpå.

En mamma från Söderköping, som var i samma tillstånd som jag, hade fått åka taxi till Norrköping med en snöplog plogande vägen framför. Dagen därpå åkte de som kunde skidor till jobbet – alla skolor i Norrköping hade stängt till elevernas stora glädje.

1995 den 15 november var det dags igen. Då hade vi flyttat hit till Mogata. Inga bussar gick hem till Mogata från Norrköping, där MM jobbade, utan han fick sova över på golvet hos min mamma som bodde i Söderköping tillsammans med Mirrens kusiner och en kusinmake som var på besök och inte heller kunde komma iväg hem. Mogata skola ställde in alla lektioner eftersom varken elever eller lärare kunde komma till skolan. Det var en fredag tror jag och jag fick en extra ledig dag…

Idag blev julfesten på äldreboendet inställd på grund av att all snö, som fallit under natten hade drevat igen landsvägen till Östra Husby. Julfesten, som jag glatt mig åt, för personal och körer i Ringarum ringde jag och tackade nej till efter att ha läst på nätet om trafikkaos mellan Ringarum och Gusum.

En lärare från Mogata skola ringde i samma veva och undrade om jag kunde spela några psalmer på kvällen då skolan skulle ha avslutning i kyrkan. Den ordinarie kantorn kunde nämligen inte ta sig från Söderköping, där han bor, till Mogata. Eftersom kyrkan bara ligger tio minuters promenad från hemmet, sa jag att det gick bra. Efter ytterligare en timme ringde en annan lärare och talade om att rektorn hade ställt in hela avslutningen…

På kvällen var jag tvungen att hämta MM i Söderköping, där han hade ett möte. Det hade slutat att snöa och efter att ha skottat loss bilen kunde jag slira iväg på den mycket hala landsvägen. Den var i alla fall plogad och jag mötte inte många bilister och hem kom vi till slut. Nu hoppas jag bara att det inte blir mer snö eftersom jag ska iväg till Gryt på begravning i morgon…

12 kommentarer:

olgakatt sa...

Ibland är det nyttigt att påminnas om sin litenhet i förhållande till naturen. Men jag kan tänka mig att det kändes rätt onödigt av naturen den där dagen 1977 att just DÅ ha en sån uppvisning! När ett annat naturfenomen var på gång!
Vi här i norra Skåne brukar ha tur när det är snöoväder medan det runt om oss är kaos. Här läar skogen och in till byn har det alltid gått att ta sig.
Håller tummarna för de stackare som ska ha begravning att musiken kan komma!

Musikanta sa...

Olgakatt:
I norra Skåne blir man väl inte SÅ överraskad varje år av snön som man blir längre söderut! Vi läser ju ständigt om trafikkaos där vid första, bästa snöfall...

Ja, den natten när vi gick iväg till BB glömmer jag aldrig!!! Då fanns det heller inga mobiltelefoner...

Det har som väl är slutat att snöa och begravningsbyrån, som jag ringde till för att kolla läget, sa att det inte var några problem med att åka till Gryt. Men vägen är ganska smal och mycket krokig, så jag får väl ta god tid på mig.

Bloggblad sa...

Er promenad till BB låter precis som mamma beskrev det natten till den 16 mars -51... Fast pappa gick bakom och knuffade på.... :) Mitt på gatan - ingen hade hunnit ploga än i Vasastan.

Grytsvägen är inte att leka med! Ta't lugnt!

Elisabeth sa...

Promenad i det vädret till BB... det lät nästan som något som bara händer i en katastroffilm! Vilken tur, och lycka, att Mirren inte hade så bråttom då!

När du skriver om snökaos och igendrivna vägar så känner nog varje evigaste norrlänning igen sig! Här är det, eller åteminstone så har det varit så, mycket snö... och ännu mera snö!
Men jag tror att kanske just därför så finns det en större beredskap här när snön väl kommer... du vet, här går plogbilar och traktorer dygnet runt så fort snöflingorna visar sig nästan. Å då gäller det allt ifrån cykelvägar till de större vägarna.
I några år så hade SE jour på snöskottningen på HSB, och då kunde de ringa mitt i natten, om det hade fallit x antal centimeter snö.


Varm kram i kylan...

Londongirl sa...

När det verkligen blir "mycket väder" då kan man ibland känna sig rätt så liten som människa. Det kan ju gälla ju både snökaos och stormiga hav tex.

Jag tycker om när det är snö och vinter. Men visst är det hemskt med alla hala vägar och allt som det kan ställa till med.
Ha en fin helg!
Kram från Lisbeth

Eleonora sa...

Det var rätt ruskiga snöhistorier du har att berätta. Att själv pulsa i djup snö till sin egen förlossning ... starkt! Och en stark dotter fick du också!!

GOD JUL kära Ingrid och hoppas du får en riktigt underbar tid!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Det gick bra till och från Gryt (som du förstår av att jag gjort ett inlägg sen dess). Men det var som att åka på en kullerstensgata på E22an. De har ju inte saltat bevars! Grytsvägen var bättre - den var bara hal och snöig...

Musikanta sa...

Elisabeth:
Det låter som om det vore MYCKET bättre med snöröjningen i Norrland! Här kommer varje snöfall som en total överraskning varje år - och det tar lång tid innan snöröjningen kommer igång.

Musikanta sa...

Londongirl:
Jag vet inte om du har läst Bloggblads senaste inlägg - en gemensam vän och kollega som avled i går efter en frontalkrock på vägen hem från skolan förra veckan...Hon fick sladd på sin bil i en kurva.
Så lite man vet om framtiden.

En trevlig helg önskar jag dig!
Kram tillbaka/M

Musikanta sa...

Eleonora:
Ja, den promenaden glömmer man aldrig...Det var inte mycket annat vi kunde göra eftersom det varken fanns taxi eller ambulans som fungerade.

Ja, Mirren är stark, liksom mina övriga barn. Men det beror nog inte på den promenaden, haha!

Jag ser verkligen fram emot julen när jag får träffa alla trevliga människor som tjänstgör i de fyra olika kyrkorna som jag ska spela i under julaftonen och juldagen.

Det blir förstås lite dåligt både med sömnen och julmaten. Men vi får ta igen det på Annandagen...(Julmaten är det f.ö. inga problem med eftersom MM är vegetarian...)

En riktigt GOD JUL önskar jag dig också med dina nära och kära.
Varm kram/M

Marianne sa...

Vilken dramatik när Mirren föddes! Fast det var väl Mirrpappan som pulsade i snön före dig till sjukhuset, inte Mirrmaken?

Hoppas nu att det gick bra till Gryt!

Kramar!

Musikanta sa...

Marianne:
Haha, Mirrmaken var fem och ett halvt år vid det laget, så det var definitivt inte han... Jag ska genast redigera.

Man skulle faktiskt behöva någon som korrekturläste ibland...

Jag åkte mellan 50 och 70/km i timmen hela vägen till Gryt - så jag kom hem välbehållen. Dessutom var det mycket lugnt på vägen...

Men det tog ca 20 minuter längre tid än det brukar! Om du går in och kikar på Mirrens blogg, Var dag med barn (länk hos mig) kan du läsa om hennes bilåkningsstrapatser under torsdagen med Minimirren i bilen.

God fortsättning på helgen och varm kram/M