söndag 3 januari 2010

Julens psalmer och sånger

Mogata kyrka nyårsdagen 2010 (Bilderna går att klicka större)

På den tiden jag var kantor i Sankt Anna församling, hade vi alltid ”Julens psalmer och sånger” fjärde söndagen i advent, även om vi kallade musikgudstjänsten lite olika under årens lopp. Den sista hette nog ”Vi sjunger in julen” – men innehållet var detsamma.

Min kyrkokör medverkade med egna julsånger, t.ex. Jul, jul, strålande jul och som avslutning alltid Julsång av Adam. Ibland var även barnkören med och uppträdde med olika julvisor, ofta av Alice Tegnér. Vid ett tillfälle framfördes Bella Notte av barn till goda vänner till mig. Solister var också ofta inbjudna – jag ackompanjerade två unga flöjtister, minns jag, vid det sista tillfälle som jag själv arrangerade julsångskvällen.

Men det viktigaste av allt, tyckte jag, var dock att församlingen fick vara med och sjunga de gamla kända och omtyckte julsångerna och psalmerna. Taket höll på att lyfta sig – kyrkan var alltid fullsatt dessa gånger – när församlingen klämde i med När ljusen ska tändas därhemma eller Jag drömmer om en jul hemma. För att inte tala om Stilla Natt och Nu tändas tusen juleljus

Därför blev jag så glad när jag gick in på nätet och äntligen hittade ”Julens psalmer och sånger” i Jakobs kyrka i Stockholm på Annandag jul. Förutom en orgelkonsert i Adolf Fredrik fanns det INGENTING någon annanstans att åka och lyssna på i innerstadens kyrkor denna dag. Vi hade nämligen bestämt oss för att åka upp till Mirrfamiljen för att fira Annandag jul, som vi brukar.

Mirrpappan köpte biljetter för 80 kronor styck till denna tillställning, som skulle äga rum klockan tre Även Lillmirren, två och ett halvt, fick betala fullt pris. Efter diverse förtretligheter, som Mirren berättat om i sin blogg, kom vi med andan i halsen till kyrkan några minuter före tre. Barnvagnen fick vi inte ha med oss in – även Minimirren var med – och vi letade oss fram till våra platser i mörkret, ganska långt bak i kyrkan.

Sankt Jakobs kyrka i Stockholm. Bilden från Wikipedia

Redan då borde vi ha vänt om. Ungefär tusen personer var församlade och det var absolut dödstyst i den stora kyrkan. Inte ens en hostning hördes någonstans. Lika andlöst tyst som på en jättestor begravning före klockringningen.

Det blev inte bättre när den stora kören var på plats och började sjunga. En fantastiskt duktig kör, som sjöng den ena okända och musikaliskt pretentiösa julsången efter den andra. Tre julpsalmer skulle dock församlingen nådigt få tillfälle att vara med om att sjunga...

En av dessa psalmer, En jungfru födde ett barn idag, går på en mycket gammal, krånglig melodi, som inte ens jag är helt säker på. Någon melodi till den fanns inte tryckt i programbladet. Till Gläns över sjö och strand hade man dagen till äran komponerat en ny, för församlingen mycket invecklad melodi. Den hade man i alla fall tryckt upp noter till, vilket för de flesta inte var till någon större hjälp …

Efter en kvart hade Lillmirren, som suttit knäpptyst hela tiden, fått nog och ville ställa några enkla frågor som krävde svar till sin pappa. Alla, som satt på bänken framför oss hade redan vänt sig om meddetsamma vi kom och sedan ett flertal gånger till och tittat argt på oss, de vände sig nu om igen och stirrade ilsket.

Mirren hyssjade förstås, men Lillmirren gav sig inte. Det slutade med att Mirren tog honom i famnen och gick ut med honom. Innan dess hade hon överlämnat Minimirren till mig. Han hade heller inte gett något ljud ifrån sig förrän han blev så bryskt övergiven av sin mamma.

Efter fem minuter lämnade därför även jag hastigt min plats i kyrkan med Minimirren på armen. Tyvärr glömde jag att ta med mig Mirrens päls och handväska ut. Vi hade tidigare fått bannor av drakarna som vaktade ingången och blivit åthutade och tillsagda att det var ABSOLUT förbjudet att gå in eller ut igen.

Då gav sig Mirren iväg utan päls och handväska med vagnen och barnen till Gallerian, som bara låg femtio meter därifrån och jag trotsade dörrvakterna och klämde mig in för att hämta ytterkläderna för att gå ut med dem vid nästa tillfälle församlingen fick vara med och sjunga.

Det dröjde ungefär tio minuter och när jag kom ut med kläderna var Mirren och barnen försvunna. Jag gick då till Gallerian och letade efter dem – förgäves! Så slog mig en hemsk tanke. Mirren hade förstås åkt hem eftersom vi kom i två bilar. I mitt uppjagade tillstånd tänkte jag inte ett ögonblick på att hon hade bilnycklarna i sin handväska, som JAG hade över axeln.

Och jag själv då, som inte tagit med mig min egen handväska utan bara min stora, tunga kamera, som jag givetvis inte hade fått någon användning för. (Hade jag smällt av en blixt där i kyrkan hade jag antagligen handgripligen kastats ut.) Jag hade ju åkt med Mirrens bil. Tänk om MM och Mirrmaken trodde att JAG också hade åkt hem med Mirren! Jag såg mig själv i andanom irrande omkring utan mobiltelefon och pengar på Stockholms gator…

Jag letade en stund till och begav mig sedan skyndsamt tillbaka till kyrkan för att ansluta mig till herrarna, som suttit kvar i godan ro och lyssnat till konserten, som äntligen var slut. För det var en KONSERT – det stod det på kyrkdörren till och med. Hade det bara angivits som ”Julkonsert” i annonsen på nätet hade vi givetvis inte haft en tanke på att gå dit med barnen…


Lyckligen återförenade och glassätande

Vi hittade Mirren och barnen framför glassbaren längst bort i Gallerian, där hon väntat otåligt eftersom Lillmirren blivit lovad en glass. Hon hade tydligen varit inne i någon affär när jag sprang där och letade. I glassbaren hade vi trevligt en stund innan vi begav oss till av till Mirrens svärföräldrar där det väntade en god julbuffé. Slutet gott, allting gott...

Julbuffé uppdukad hos svärföräldrarna efter konserten

Men, som Mirren skrev i sin blogg - konstigt att svenska kyrkan är så barnfientlig i synnerhet när man firar den lille gossen Jesus födelse i Betlehem och hon själv har en liten bebispojke i famnen… Det får bli julsånger i Pingstkyrkan nästa år. Där är det barntillåtet!

Jag avstår förresten från att delta i fredagstemat under någon tid framöver på grund av tidsbrist!

18 kommentarer:

Annika sa...

Jadu, Musikanta...vad trist det är när man blir besviken.
Tusen miljoner ggr hellre går jag till kyrkan för att sjunga in julen än sitter och hör på en pretto julkonsert (hur vacker den än månde vara). Församlingen VILL ju sjunga med i gamla, traditionella psalmer! MER av det! DÅ känner man ju glädjen!

Önskar dig en fin fortsättning av 2010. jag är inte heller med i temat denna vecka. Hinner inte med det...

Kram!!!

Musikanta sa...

Annika:
Är man från landet är man... Men medelåldern i kyrkan med ett snabbt överslag låg nog mellan 70 och 80 år någonstans!

Nog hade vi det roligare i vår kyrka alltid! Man måste nog vara INSTÄLLD på en konsert om man ska ha behållning av det. Då kan det vara underbart!

Jag har lärt mig genom åren att folk egentligen tycker det är roligast när de får vara med och sjunga istället för att bara sitta och lyssna. Tänk bara på allsången på Skansen!

En riktigt god fortsättning på det nya året och en stor kram/M

Bloggblad sa...

Jag får komma tillbaka och läsa denna roman i morgon. Är på tok för sent nu, 00.29.... i säng med mig!

Musikanta sa...

bloggblad:
Synd om du missar den. Den är ganska spännande...

Eleonora sa...

Det var ledsamt att höra att kyrkobesöket inte alls föll väl ut. Jakobs kyrka brukar ju ha julspel och annat värdsligt, så det låter förvånande. Men om det nu var en "konsert", så var det kanske anledningen till den - i mitt tycke - så barnfientliga tilldragelsen. Som kyrkomusiker kunde du ju också ha synpunkter på det musikaliska utförandet.

Hur som helst - dagen slutade ju bra för er och nu vill jag önska dig en god fortsättning på vårt nya år. Många kramar från Eleonora

Musikanta sa...

Eleonora:
Vi blev inte bara besvikna, vi blev helt enkelt lurade!!

Meningen med mitt långa inlägg var egentligen den att jag tycker att det är falsk marknadsföring från kyrkans sida att annonsera "Julens Psalmer och Sånger" när det är en regelrätt konsert det är frågan om, även om församlingen fick vara med på ett mycket litet hörn.

Men då hade det väl inte kommit så många, antar jag. Våra biljetter var inte heller de dyraste, så man måste fått in en hel del pengar på evanemanget.

Man får väl hoppas att våra 400 kronor, som kalaset kostade oss, i alla fall går till något behjärtansvärt ändamål. Herrarna i familjen är nämligen måttligt roade av körkonserter och hade gärna avstått...

Vi blev dessutom mycket ovänligt behandlade av kyrkvärdarna. Något mer besök i Jakobs kyrka kommer det således aldrig att bli någonsin.

Man kunde t.ex. skrivit : Ej barn under 10 år... Jag skulle nämligen ALDRIG ta med mig ett barn under 10 på en konsert!
Kram!

Bloggblad sa...

Jag håller helt med dig om att man ska marknadsföra en konsert som en konsert, och då tycker jag inte heller att man tar med små barn. Hur gulliga de än är när de pratar och tjoar, så är det inte rätt tillfälle när folk åkt långt - betalat mycket - kören har övat etc...
Jag har varit en sur tant många gånger när barn tjoat sönder konserter. Det finns SÅÅÅÅÅ många andra tillfällen om man vill kyrkträna barn. Familjegudstjänster m.m.

Men som sagt - de kunde poängterat vilken sorts musik det var!

F.ö. kan jag "En jungfru födde..." mycket bra eftersom jag alltid följde med pappa under mina tonår när han hade julotta - ofta var det bara han, kantorn och jag som sjöng just i den psalmen.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Har man psalmer med gamla krångliga melodier som inte folk i allmänhet kan, ska man åtminstone ha med noterna så att de som kan läsa noter kan sjunga melodin, tycker jag. Nonchalant mot församlingen...

Det är självklart att man inte drar med ungar till en konsert - det skulle vi inte heller gjort om vi bara vetat om att det var det det var!

Men, som sagt, det var lättförtjänta pengar för den kyrkan eftersom tre personer bara var där i en kvart...

Christel sa...

Ja kära nån... Tänker på den fjortonåriga höggravida mamman som inte får plats på hotellet, utan föder sin lille i ett stall... Och sen när han var vuxen och fick frågan om vem som är störst av människor. Luk 9:47-48 Jag tycker alla ska få vara med, både och sjunga, ställa viktiga frågor och lyssna...allt gott till dig och din familj detta nya spännande 2010, kram!

Musikanta sa...

Christel:
Ja, jag tycker som du och Mirren att det är lite absurt att just barnen ska stängas ute under julen! Det är klart - framför man Juloratioret t.ex., så vet man ju vad det är fråga om...

Jag önskar också dig och din familj ett riktigt Gott Nytt År 2010.
Kramar!

Evatina-beth sa...

Hej,
Tack för titten in hos mig. Välkommen tillbaka. Jag håller helt med dig om vilken glädje det är att få sjunga med när man hör välkända melodier. Jag är själv ingen sångare men för det mesta är ju kyrkan en tillåtande plats även för den som sjunger lite knaggligt. På första advent satt jag bredvid en man som jag aldrig tidigare sett i vår kyrka och han hade nog inte någon annan kyrkvana heller. Men vad han sjöng, och med vilken glädje, i "Bereden väg". Jag var tvungen att tacka honom efter gudstjänsten och han sa just detta: "så roligt att sjunga när man känner igen melodin". Vissa dagar är det viktigt med tradition!
God fortsättning!

Musikanta sa...

Evatina-beth:
Det var PRECIS det jag menade med mitt långa inlägg. Med all respekt för den fantastiskt välsjungande kören, den eminente kördirigenten och den mycket skicklige diplomorganisten. Du sammanfattade det hela med något mindre ord, :-)

Jag tror inte att din "vän" skulle vågat öppna munnen på den julsångsgudstjänsten VI var på...

God fortsättning på det nya året önskar jag dig också!
Kram/M

Ebba sa...

Åh vilken besvikelse det måste ha varit att inte kunna sitta och lyssna med barnen. De behöver ju också få lära sig och lyssna till våra kära och omtyckta julsånger. Och så synd att de hade ändrat melodierna. Nästan en dödssynd tycker jag. Njutningen att lyssna på de kända sångerna är väl just igenkännandet.
God fortsättning på det nya året önskar jag dig.

Musikanta sa...

Ebba:
Jag tror nog att vi inte var de enda denna annandag som var besvikna... Jag lärde mig ganska snabbt som kantor och körledare att folk inte ville ha nya, okända sånger utan vi kunde sjunga samma gamla älskade sånger och psalmer varje år.

Men så var varken jag eller min kör intresserade av att endast visa upp hur duktiga vi var. Det viktigaste för oss var att få människor att känna glädje och vara delaktiga i julsången...
Jag önskar dig också en riktigt god fortsättning på det nya året och många fina nya målningar!
Stor kram/M

olgakatt sa...

Ja, så det kan bli! Vet inte om du läste min blogg den 8 december då jag varit på Julkonsert med distortion. Stunderna mellan styckena kunde man inte höra mycket av som sades av konferencieren, mest p g a den dåliga ljudanläggningen men också p g a alla barn som uppenbarligen inte alls ville vara där!
Heder åt dig och dottern som gick ut när barnen inte längre var "roade" men gräsligt synd att det annonserats så dåligt.
Jag var en gång i Domkyrkan i Lund på Händels Juloratorium men fick gå eftersom det satt en barnfamilj med mycket livliga och högljudda barn bredvid. Kyrkan var fullsatt från början men i mitt hörn var vi många som avtågade efterhand, dock icke barnfamiljen som bara hade roligare och roligare. Inga signaler om att dom störde gick fram...Tyvärr glömde jag mitt paraply men det blev nog också en kul leksak.Det kunde man nog banka med när alla leksaker och nyckelknippor blivit tråkiga.

Musikanta sa...

Olgakatt:
Det måste tydligen ha varit en familj som inte hade den blekaste aning om vad ett "Juloratorium" innebar. Eller för den skull varit på en konsert i kyrkan tidigare. Men de hade väl betalt biljetter för alla barnen, antar jag.

Det bekymret slipper man, när man som vi på landet, aldrig tar betalt för några musikgudstjänster i kyrkan. Då kan man lämna lokalen utan att känna sig lurad eller när barnen tröttnat...

Det hade varit mera reko om den som satt i kassan (överblivna biljetter) vid ingången hade upplyst oss om att det var en regelrätt konsert och erbjudit sig att ge oss våra pengar tillbaka. Bara parkeringen för två bilar kostade oss 200 kronor!

Jag ska genast gå in och kika i din blogg den 8 december...
Kram/M

Bloggblad sa...

Nya melodier ja... Det är dilemmat för oss som ofta går i kyrkan och gärna sjunger nåt nytt när de gamla melodierna känns uttjatade...

Extra stort dilemma för mig som skriver nya psalmer att motståndet mot nåt nytt är så stort hos alla som går en eller två gånger per år - eller bara vid begravningar och bröllop. Och vill känna igen sig...

Ett sätt att övervinna de nya "svåra" psalmerna är att gå lite oftare till kyrkan...

Det är i alla fall roligt att okyrkliga bryr sig - och har åsikter. Det visar ju att det finns intresse för andlighet.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag tror att det speciellt är just till julen som folk vill ha något som dom känner igen. Sen tycker jag att man gärna kan öva en ny psalm innan gudstjänsten. Många har ju melodier som inte är särskilt svårsjungna...

Det är ju också trevligt att sjunga medan man sitter och väntar. Men så länge organisten sitter långt uppe på läktaren är det väl svårt förstås...

I Jakobs kyrka övade kören faktiskt den konstiga "Gläns över..." flera gånger innan det började. Sen gick dom ner till procession. Fast jag tror att folk trodde att det BARA var kören som tränade, haha!