fredag 8 april 2011

Fredagstema Show&Tell - När jag cyklar…

”När jag cyklar” har Nilla bestämt att ämnet för fredagstemat ska vara idag. När jag cyklar numera, är det mest i form av en motionsrunda, ofta de sex kilometerna runt Hov i närheten där jag bor i Mogata.

Under några år på åttiotalet när bodde i Söderköping var vi utan bil. Anledningen till detta var att vår bil blivit stulen och vi inte kunde komma överens om vilken bil vi skulle köpa. Vi hoppades också kunna spara lite pengar…

Cykeln under dessa år var helt oumbärlig. Jag cyklade med Mirren till dagis och vi handlade med cykeln. Jag tror att vi drog hem en TV på den vid något tillfälle. Och en bal med toapapper. Fast då kommer jag ihåg att folk tittade lite konstigt på oss.

Att klara sig utan bil när man bor på landet och har en mil till närmaste affär är helt omöjligt eftersom man dragit in de flesta bussturer under dagen. Därför använder vi inte cykeln längre dagligen, utan det blir en cykeltur i omgivningarna när det är vackert väder.

Idag var det ganska kallt och molnigt och den första uppförslutan var svår att forcera på grund av att det blåste stormvindar. Men sen gick det desto lättare. Jag kunde ju inte låta den hårda blåsten hindra mig från att få stoff till fredagstemat…


Redo för motionsrundan - kameran ska strax ner i cykelkorgen. Alla bilder går att klicka större.

Häng med på min cykeltur!


Det är lyxigt att bara kunna ta cykeln och åka iväg på förmiddagen när andra måste jobba i skolan bakom kyrkan. I mitten ser man den allra äldsta skolan från 1860-talet.


Tack vare en envis politiker, Ulla C, som bor i Mogata har vi numera en fin gång-och cykelbana längs med landsvägen.



Nu har jag kommit så långt att jag inte har motvind längre. Mogata kyrka i bakgrunden.
 

Vilken jätte har slängt den här stenen?


Hunden vaktar hästarna. Ingen husse eller matte i sikte. Den är MYCKET skeptisk till mig kan man se av svansen som hänger långt ner mellan bakbenen. Jag talar vänligt till den och säger att jag bara är ute och cyklar och den lomar iväg, fortfarande med svansen mellan benen...



Panorama över Slätbaken. All is är borta och gräset börjar bli grönt.



Här i Mogata prästgård bodde Bo Beskow, son till Elsa, under sina sista år. Hans atelje till höger i bilden.



Kunde inte låta bli att fota stenarna med mossorna och lavarna - färgerna var så vackra!


Prästgårdshästarna är nyfikna.



Strax hemma igen. All snö är nästan borta - lite ligger kvar i diket. Ska bli gott med en kopp te! Inga tussilago idag heller...

23 kommentarer:

Nilla sa...

Vad glad jag blir av ditt inlägg! Vilka fina omgivningar att cykla i. Ha en fin helg.

Musikanta sa...

Nilla:
Tack för den rara kommentaren! Den värmer...
Ha en fin helg själv och kram från Ingrid.

Pettas sa...

Tack för härlig cykeltur!
Jag har suttit där bak på pakethållaren och sugit i mig all skönhet som du har cyklat oss igenom:).
Mitt inlägg om cykling kommer senare, har inte hunnit med den här gången.
Ha en fin lördag!
Kram!
Karin

Grekland nu sa...

Vilken härlig cykeltur! I en sån miljö skulle jag också gärna cykla. Och en tur på 6 km är väl alldeles lagom låter det som. Trevlig helg!

HeLena sa...

Fina bilder och härlig cykeltur!
Ha en skön helg!
kram!

Musikanta sa...

Karin:
Ja, jag tyckte det väl var ovanligt tungt i uppförsbackarna
;-)!
Ha en skön helg själv och kram!

Ingabritt:
Ja, det är precis lagom, i synnerhet som turen bjuder på så mycket vackra vyer. Utsikten över Slätbaken skiftar ständigt!
Ha en skön helg du också.
Kramar!

HeLena:
Kul att du hängde med på cykelturen! Jag önskar dig också en skön och avkopplande helg!
Kramar från Ingrid

Bloggblad sa...

Kul att känna igen bilderna... Som du kan se på min (morgontidiga) blogg, är inte all is borta på Brunnsviken, mot stranden var den riktigt tjock.

Jag är sminkad och klädd och klar, ska strax gå ner och mingla, men njuter så makalöst av tystnaden på rummet..

Musikanta sa...

Jag har läst bloggen och är faktiskt riktigt avundsjuk på dig. Det låter så härligt och kul. Kanske ska önska mig det till åttioårsdagen...

Miss Gillette sa...

Skulle vilja cykla mer -- när jag bodde i Göteborg cyklade jag jämt, för mycket trafik för att ta bilen. Också när jag hade bil cyklade jag mest.

Här på vischan är man värsta soffpotatisen. Man tar bilen överallt. Jag försöker cykla men det dåliga är att när man vet att man har en bil, så kan man inte låtsas att man _inte_ har det. Och då blir det bilen ändå om det är det minsta motigt att cykla.

Till cenyralorten har vi 13 kilometer. Det finns småvägar att åka på -- utom de fyra kilometer som är närmast Byn och som är rent livsfarliga att cykla på med sina obefintliga vägrenar och sin myckna trafik. Massor av tung trafik också. Fortfarande är det väl inte så att man orkar ta cykeln till stan varenda dag, men ibland skulle man ju kunna göra det i alla fall. Vi skulle behöva en Ulla C i vår kommun också.

Musikanta sa...

Miss Gillette:
På så sätt är det en klar nackdel att bo på landet. Jag tror vi gick upp en massa kilo direkt när vi flyttade hit. För som du säger, man kan inte cykla till affären som ligger en mil bort på den trafikerade landsvägen.

Som väl är har vi småvägar att cykla på, men det innebär i alla fall att man måste cykla en kilometer på landsvägen. Innan cykelvägen längs längs landsvägen i byn fick skolbarnen gå på hem vägrenen mitt bland alla bilarna...

Miss Gillette sa...

musikanta: Men idag serru har Maken och jag testat den väg som går att cykla till stan. Det var skogigt och lantligt värre bitvis, och dessutom måste man cykla mot enkelriktat (!!! jo, det sitter en enkelriktatskylt på skogsvägen man måste ta. Men jag tror inte det gör nåt om man cyklar där. För jag såg att det hade ridits mot enkelriktat också -- hästar räknas ju också som fordon). Det tar nog en trekvart att cykla till stan, plus eller minus beroende på hur svettig och äcklig man vill vara när man kommer fram, men nu vet jag att det går. Hurra!

Om jag hade tid skulle jag blogga om det, men det här kanske blir enda rapporten. :-)

Eleonora sa...

Det var en härlig och uppfriskande cykeltur du bjöd på! Så lantligt och fint och så mycket frisk luft! Du är allt en hejare på att cykla!!

Måndagskram från
Eleonora

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Jag tror inte att det räknas som något större brott att cykla mot en enkelriktad skylt på en skogsväg, haha. Fortsätt med det du! (Jag ser för mitt inre en polis på motorcykel stå där och vinka och säga: Stopp, ser ni inte att det här är enkelriktad väg? :-).)

Kul att mitt inlägg kunde inspirera till en cykeltur. Jag VET att det tar ca trekvart till Söderköping och en timme hem p.g.a. en låååång uppförsbacke, men det är landsvägscykling som gäller hela vägen tyvärr, så det blir aldrig av numera.

Men våra småvägar är i alla fall inte enkelriktade, även om två bilar näppeligen kan mötas...

Musikanta sa...

Eleonora:
Cyklat har jag gjort så länge jag kan minnas. Under min sexåriga singelperiod mellan mina äktenskap var cykeln fullkomligt oumbärlig eftersom jag inte hade bil. Men vilken kondis jag hade då och vilken matchvikt! Femton kilo mindre än idag...

Kramar från Ingrid som sitter här och tar sats för att gå in och städa vardagsrummet som inte är gjort på två månader (eftersom aldrig någon är där mer än Mina Vänner en gång varannan vecka ungefär...)

Miss Gillette sa...

musikanta: Hahaha! Jomen egentligen borde de ju stå där -- för tänk om man möter en häst där på skogsvägen! Tänk vilket kaos och vilken oreda det skulle bli! Ingen ordning alls!

Musikanta sa...

Miss Gillette:

Då gäller det att gömma sig i buskarna.

Nu MÅSTE jag bara gå och städa vardagsrummet som jag inte gjort sedan före jul (dammat lite har jag förstås gjort emellanåt), fast det är mycket roligare att sitta här och prata med dig!!!

Miss Gillette sa...

musikanta: Jag dammsök före fikat idag. Jag aaavskyr att städa, men vet du -- dammsugning i 10 minuter eller mer räknas som den där vardagsmotionen som är livsviktig. Det gör även att leka med sina barnbarn (men att leka med sina barn då? tänkte jag i mitt stilla sinne när föredragshållaren kom till den här punkten), så du har det väl förspänt där!

Men jag vet jag vet jag vet -- måste jobba igen nu, det går osedvanligt trögt, en väldigt besvärlig text. Men en himla bra bok.

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Att leka med sina barnbarn frestar nog på mer eftersom man är äldre, tjockare och det kostar på så mycket mer att böja sig ner och lyfta barn eller plocka leksaker, haha!

Går man t.ex. uppför en trappa med en unge under armen är man helt slut då man måste hålla i sig själv med den andra armen...

Motionen i vardagsrummet inskränkte sig till att damma alla lösa delar i form av diverse foton och prydnadssaker som man helst skulle vilja slänga ner i en stor kartong och bara glömma. Men de flesta (inte alla fotona på barn och barnbarn förstås) har hängt med i trettiofem år så man näns inte ta bort dem.

Det blev en cykeltur till blåsippsbacken i stället. Resten av städningen tar jag "te vecka"...

Jag förstår att du hellre sitter vid datorn och bloggar i stället för att ta itu med den "pöschkans" texten - uttrycket som jag lånar av dig är synnerligen utmärkt. Här i Östergötland har vi bara "träligt" när vi ska tala om att något är besvärligt och tråkigt. Men det är bara att "gilla läget" och sätta sig till ro och översätta, eller?

Miss Gillette sa...

musikanta: Jo, nänns att ta bort dem! Man behöver inte ha samma grejer framme jämt, utan kan ha en liten depå där sakerna står medan man växlar om med andra. Det lärde jag mig jättetidigt av en konsthandlare som sa att man ju inte kan ha all konst uppe hela tiden eftersom man har alldeles för mycket. Och själv har jag både massor med tavlor (alla är inte ädla och dyra förstås) och massor av prylar som jag gillar. Det går absolut inte att ha allt framme, utan de får turas om. Faktum är att så små förändringar gör att ett rum vips känns mycket piffigare.

Så, nog av förnumstighet. Texten jag brottas med är en råöversättning. Det brukar kännas bra att gå igenom boken på det viset, men den här gången kärvar det ideligen och jag får inte riktigt kläm på varför. Jag kämpar också med lusten att lägga tillrätta litegrann för att bättra på läsvänligheten lite, men samtidigt _är_ stilnivån ganska högtravande. Men det ingår egentligen inte i uppdraget att kamma texten på det sättet. Fast jag vill ju att folk ska läsa boken, som jag verkligen gillar.

Å ena och andra och fjärde sidan och över och under skorna, som det heter i vårt äktenskap. Men pöschkans är junte mitt uttryck! Det är nåt norrländskt (förlåt alla ni från landets norra delar, men jag vet inte vilken landsände det gäller) som de sprang omkring och sa i Pistvakt hela tiden. (Som du hör tittade jag inte så noga på det att jag kan säga var det skulle utspela sig, men det där pöschkans är ju användbart.)

Musikanta sa...

Jag har aldrig sett Pistvakt, har väl inte gått i de tre TV-kanaler som vi har + Kunskapskanalen och Barnkanalen? Jättebra uttryck i vilket fall - man kan riktigt fräsa till på -sch:et...

Råöversättning fattar jag det som att du översätter rakt av utan att finessa till det, eller? Måste i alla fall vara svårt att inte ändra liiiite här och där.

Tack för det fantastiska tipset att plocka bort en del grejor. Om nån av barnen kommer hem och gnäller för att inte deras bröllopskort finns framme, säger jag bara, det finns i depån. Tas fram nästa månad! Nu gäller det bara att hitta en depå...

Ingrid som just har kommit hem från att ha sjungit i kör som omväxling till att leda en. Kul!

Miss Gillette sa...

musikanta: Jo, det är en svt-produktion. Lennart Jähkel är ju så fantastisk som klichénorrlänning, det tyckte jag var behållningen, för handlingen var en rätt tunn soppa om jag minns det hela rätt. Finns säkert klipp på DuTub så att man slipper se hela sörjan.

Miss Gillette sa...

Jo, här kan du kolla:

http://www.youtube.com/watch?v=p7dx4wt8ddg

Gå till 6:35 och titta i lite drygt en minut, så får du höra Jähkel säga "pöschkans" med det rätta eftertrycket två gånger. (Sen behöver man inte titta mer.)

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Tack för tipset. Ska gå in och kolla så småningom. Först vardagsrummet, sen tandläkaren...