Synd om prinsessan Estelle?

1949 var jag med på ett stort internationellt flickscoutläger - Stråkenlägret i Småland inte så långt från Jönköping. Jag minns mest att det var regnigt och fuktigt, att vi fick rå blodpudding och att vi fick sitta på två trädstänger över en grop när vi skulle göra det stora.

Jag nyss fyllda 13 år som Blåvinge på Stråkenlägret

Kissa gjorde vi i buskarna runt om tälten. En aktivitet förutom alla lektioner i att göra knopar och tälja i trä var halmslöjd – en sysselsättning som jag sen dess nogsamt sett till att undvika. Några av de sista dagarna kom scoutchefen för Blåvingarna - som flickscouterna kallades -  Estelle Bernadotte för att övervaka begivenheterna och för att hålla tal. Jag minns inte om det kanske var avslutningstalet hon höll. Hon var en av de vackraste kvinnor jag sett, trots att jag tyckte hon var jättegammal, 44 år har jag räknat ut efteråt, och var klädd i scoutuniform.

Patrulledaren och sedemera min rival Gunilla längst till vänster och jag, modern med långbyxor, längst till höger utanför tältet.

Sedan dess har namnet Estelle alltid varit förknippad med denna vackra och eleganta kvinna så jag tycker inte det är ett dugg synd om den lilla prinsessan som fått detta namn. Jag tror Herman Lindqvist är mest sur för att han blev så totalt borträknad när det gäller namngivandet. Svinhugg går igen. Jag drar mig till minnes att kungens systrar, Margareta, Birgitta, Desirée och Christina inte var överdrivet förtjusta när Silvia introducerades i kungahuset.

Estelle Bernadotte tillsammans med maken Folke. Bilden från Svensk Damtidning.

Jag har läst kommentarer till några bloggar där man tycker så SYND om den lilla prinsessan – som föds till ett sådant inrutat och offentligt liv. Jag tycker inte det minsta synd om henne. Hon har föräldrar som älskar henne och har längtat efter henne i många år, hon är välskapt och frisk efter vad man hört, har far- och morföräldrar som är överlyckliga och som förmodligen ställer upp så mycket de kan.

Hon kommer att få en utbildad, hängiven och rar barnsköterska, som passar henne dygnet runt när föräldrarna är borta, god och näringsriktig mat och förstklassig läkarvård. Hon behöver aldrig sitta på akuten i fyra timmar om hon skulle råka falla och slå sig. På förskolan kommer hon att få noggrant utvald personal och även kamrater, och man kommer att göra allt för att hon ska trivas.

Mirren och barnbarnen utanför Haga grindar en vacker höstdag i oktober 2011

 

I skolan kommer hon aldrig att bli mobbad eller ha problem med att få proven godkända. Där får hon också noggrant utvalda lärare och kamrater. Hon kommer alltid att vara den populäraste flicka i klassen, den som alla vill vara tillsammans med.

Somrarna kommer hon att tillbringa på Öland eller på Franska Rivieran och vintersemestern i Storlien eller Sankt Moritz eller på någon annan fashionabel vintersportort. En egen häst får hon säkert också om hon vill ha en. Eller en hundvalp. Om inte någon av livvakterna får för sig att röva bort henne kan hon nog leva ett relativt tryggt liv tillsammans med sina föräldrar och släktingar.

Utsikt från Mirrfamljens vardagsrum på Öland

 

När hon blir större kan hon shoppa loss med sina kompisar i de dyraste affärerna på Birger Jarlsgatan och festa runt utan tanke på vad det kostar. Säkert och tryggt skjutsad av livvakterna till Stureplans barer – om dessa är inne då – och lika tryggt bli hemskjutsad när hon tröttnat. Hon kan lösa årskort för 80,000 kr – eller vad det kommer att kosta om tjugo år – på något innegym och där kanske träffa en trevlig och sympatisk personlig tränare...

Så här tycker fyraåringen Casimir att en prinsessa ska se ut.

Det är mer synd om Victoria och Daniel som naturligtvis aldrig kan sluta att oroa sig för att det ska hända deras lilla dotter någonting, trots alla livvakter och andra säkerhetsåtgärder. De kan ju inte vara nära henne jämt… 

Estelle Bernadotte näst längst till höger iförd scoutuniform. Bilden från nätet.