lördag 26 oktober 2013

853 Lördagstema – HINDER

Tack englundskan i Livsrummet som har hittat på så trevliga och intressanta teman för oktober. Övriga lördagsbloggare hittar man på hennes hemsida.

Om HINDER kan man väl skriva hur mycket som helst. Men det jag kommer att tänka på direkt är ett som är förknippat med min tonårstid. Min farbror var i början på 50-talet idrottschef på ABA (som sedermera blev SAS). Han hade alltså goda kontakter med flygbolaget.  Ett yrke som hade kommit på modet efter kriget var flygvärdinna, som jag och många av mina kamrater drömde om att bli.


Bilderna från nätet har jag hittat här. (Bilderna går att klicka större.)

Han hade säkert kunnat fixa in mig om det inte var för att jag var närsynt. Inte nog med att jag var ledsen ändå för att jag var tvungen att ha glasögon – det var också ett direkt hinder för mig att försöka bli flygvärdinna. På den tiden kallades man glasögonorm eller plugghäst om man var försedd med glasögon. Några linser hade då ännu inte kommit till Europa.

Glasögonen såg alla ut ungefär likadant – de var skära av plast av plast och nästan genomskinliga. De skulle väl försöka synas så lite som möjligt, antar jag. Min tonårstid tillbringade jag därför för det mesta i ett dimmigt töcken eftersom jag vägrade att ha glasögonen på mig när jag var med kompisar. Det var bara hemma och i skolan de satt på näsan. Min mamma gjorde inte det hela lättare eftersom hon var ledsen för att hon var säker på att jag aldrig skulle ”bli gift” för att jag hade glasögon…

Så jag gick omkring i min suddiga tillvaro tills jag en dag fick en pojkvän som sa att han tyckte det var snyggt med glasögon och att han tyckte jag var lika söt med som utan. Äntligen satte jag på mig dem för gott och plötsligt öppnades en ny värld för mig. Jag kände igen folk som gick på andra sidan gatan och såg numret på bussarna t.ex. Sedan dess har otaliga par glasögon i olika färger passerat revy från jättestora goggles till små kattlika.


Min nuvarande glasögonpark. Av dessa använder jag dagligen fem-sex par eftersom jag har extrapar liggande i kantorsväskan, vid orgeln och i handväskan. Ett par för vanligt seende och bilkörning, ett par för läsning och ett par för datorn och för orgeln. 

När jag studerade vid UC i London 1956 köpte jag ett par kontaktlinser – de var ögonstora halvor som man hällde linsvätska i och satte in i ögat. Efter några timmar försvann vätskan och ögonen blev vackert rödsprängda om man inte tog ut dem.*  En pojke som hade bjudit mig på bio trodde att jag hade ett emaljöga som jag tog ut i mörkret, så efter det åkte glasögonen på igen och sen dess har de suttit på näsan. Det är bara när jag sover och i duschen som jag tar av dem.

* Dvs. linserna, inte ögonen...

20 kommentarer:

Gunnel sa...

Vilken härlig "glasögonberättelse". Jag känner igen mycket av det från min tonårstid. Mitt drömyrke var också flygvärdinna, men det gillade inte mina föräldrar, så det blev till att välja något annat.

Pettas sa...

Som det ser ut så kunde vi alla ha haft en flygvärdinnekarriär bakom oss. Det var även mitt drömyrke en tid.
Fin tolkning av hinder!:)
kram
Karin

Musikanta sa...

Gunnel:
Vet inte hur det är nu för tiden, men tror fortfarande att man måste ha perfekt syn för att platsa som flygvärdinna.
Ha en skön helg önskar
Ingrid

Musikanta sa...

PettsKarin:
Numera förstår man ju inte varför. Hopplösa tider om man får familj, jobbiga passagerare ibland och TRÅNGT! Fast jag var avundsjuk på min bästis som blev flygvärdinna och avslutade sin karriär med att flyga jorden runt. Sen fick hon jobba på marken och det kanske inte var lika kul.
Kram och ha en skön helg!

olgakatt sa...

Nej, flygvärdinna drömde jag aldrig om att bli. Jag skulle bli bonde!
Men närsynt och astigmatisk är jag och glasögonbärare sedan första klass. Glasögonen vägrade jag ta av mig sen jag upptäckt att människor hade ansikten, träden löv och husen tegel och takpannor! Jag ser hellre än syns....
I 7 år var jag linsbärare tills de små hårda försvann, de mjuka trivs inte mins ögon med. Men jag brukar få ett engångspar när jag ska välja nya bågar så att jag ser i spegeln hur jag ser ut.

Pysseliten sa...

Härlig historia! Jag är ju nybliven glasögonbärare, men slarvar för jag blir alldeles vimmelkantig av dem. Lite synd, för snygga är dom.

Jag tänkte att det är min tur att hitta på teman för november. Återkommer inom kort i en ruta här under.

Pysseliten sa...

Här kommer dom! Jag tänker att vi kan behandla följande ämnen:
2/11: Skrämmande! (Det är ju Halloweentider)
9/11: Handen på hjärtat.
16/11: Leva länge.
23/11: Finurliga lösningar.
30/11: Förberedelser ...

Ronny sa...

Det är konstigt att den mänskliga arten så ofta behäftas med synfel. Jag har mycket länge undrat varför. Själv klarade jag mig länge med "armlängdsglasögon", för mitt jobb, men sedan 45 år och framgent är det alltid - och täta byten. En fin betraktelse, Ingrid.

För mig har det allra största hindret i livet varit blygheten. Rädslan att få fokus på mig. Det är väl först på senare år (uppemot 50-årsåldern)som jag kastat oket av mig och till och med kunnat hålla kurser och tala inför grupp. (Att jag överhuvudtaget kunde få tjejer och bilda familj under yngre år är ett mysterium.) På tal om "hinder" alltså. ;)

Ronny

Musikanta sa...

Olgakatt:
Kanske inte så ovanlig önskan för dig att bli bonde - ditt hästintresse har ju följt med dig hela livet.

Jag tror att attityden till glasögon förändrades ganska mycket på de år som skiljer oss åt i ålder. Man började ju t.o.m. göra reklam för underkläder när jag var i 20-årsåldern där mannekängerna hade glasögon Men fortfarande ser man sällan (aldrig?) klädmodeller i glasögon i modemagasinen.

Jag är så tacksam över att det finns så mycket snygga och roliga glasögon numera, speciellt för barn.

I morgon ska jag åka på konstresa med Söderköpings konstförening. Det ska bli trevligt!

Musikanta sa...

Pysseliten:
Dina ämnen till lördagsteman är väldigt fina, men jag kommer tyvärr inte att kunna vara med på ett tag. Behöver åka upp till Stockholm ganska ofta eftersom det har uppstått problem med barnomsorgen för barnbarnen. Så före jul hinner jag inte sitta mycket vid datorn.

Kram från Ingrid som önskar dig en skön fortsättning på helgen.

Musikanta sa...

Ronny:
Det är i alla fall kul att på gamla dar kunna (och ibland behöva) läsa innehållsförteckningen på syltburken på stormarknaden för sin nio år yngre make som aldrig haft några problem med sin syn förrän han behövde läsglasögon i femtioårsåldern.

Är man så närsynt som jag, behöver man aldrig lupp eller förstoringsglas. Det är bara att ta av sig sina glasögon så ser man jättebra.

Jag förstår inte hur det gick ihop sig - din rädsla att få fokus på sig och din stora konstskicklighet. Du måste väl ha dragit allas beundrande blickar till dig på teckningslektionerna i alla fall...

Tjejerna var säkert helt hänförda över dina bilder! För jag har ju sett på din hemsida att du redan som liten ritade hästar bra. DET om något gillade väl tjejerna!

Sen är vi kvinnor ju bra på att se igenom den där blygheten och hitta den fina människan innanför - det gjorde din fru i alla fall :-).

I morgon åker jag på konstresa till Stockholm med Söderköpings konstförening. Vi ska besöka Sven-Harrys museum och Fotografiska. Två museum som jag inte varit på tidigare. Det ska bli trevligt. Kommer väl rapport om det så småningom.

Allt gott önskar Ingrid

Ronny sa...

:D När den sötaste av dem alla (min hemliga förälskelse) bad mig göra en teckning till henne, fick jag prestationsångest och det låste sig totalt. Det blev ingen teckning. :)

Ha en skön och inspirerande utflykt!
Ronny

Karin sa...

Och där satt du i biografmörkret och smusslade med ditt emaljöga... Tack för ett gott kvällsskratt och en fin tidsskildring!

Karin sa...

PS. Mitt lördags-temainlägg kommer först i morgon, för nu är det sovdags för mig. God natt!

englundskan sa...

Kul med glasögonhistorier, det finns gott om dom. När jag var 9-10 år och mamma och jag fick åka bil till Falun så lånade jag mammas runda guldbågade. OJ! Alla träd hade löv utom granarna för dom hade barr! Det var väldigt märkvärdigt och sedan gick jag i Falun hela dagen med mammas glasögon. Folk såg medlidsamt på mig, då på 50-talet var det modernt med sneda bågar.
Sedan fick jag heta glasögonormen i skolan.

Musikanta sa...

Ronny:
Det måste du berätta om någon gång!

Det blev en skön och inspirerande utflykt som jag snart kommer att skriva ett inlägg om.
Ingrid

Musikanta sa...

Karin:
Du må tro att jag skämdes, i synnerhet som det var första gången vi var på bio tillsammans. En amerikansk student som jag förlovade mig med så småningom trots glasögonen.

Jag har ännu inte hunnit kolla på dina lördagsteman eftersom jag var på konstresa hela söndagen.
Ingrid

Musikanta sa...

englundskan:
Historien förtäljer inte om du fick egna glasögon efter det eller om alla kallade dig glasögonorm bara för att du lånade mammas en dag. Jag förmodar att din mamma då upptäckte att du behövde glasögon?

Mina föräldrar upptäckte att jag var närsynt när jag inte kunde läsa skyltarna på bilen framför. Också i nioårsåldern.
Ingrid

wienerbrodslandet sa...

Hinder var verkligen ett tema som vi alla har tolkat väldigt olika. Tänk att det var så "ute" att ha glasögon förr. För bara något år sedan (och kanske fortfarande?) verkade det ju vara otroligt populärt, så till den grad att folk köpte glasögon utan styrkor bara för att vara coola.

Musikanta sa...

Bejla:
Detär skönt att den där stämpeln som barn som var tvungna att ha glasögon fick förr är helt borta. Casimir har aldrig fått en enda kommentar om sina glasögon. Han är ju sex år och barn är ju inte alltid så snälla.
Kram från Ingrid