lördag 27 december 2014

1042 Lördagstema - Förr i tiden

Rubriken på förra veckans lördagstema som Karin på Åland hittat på - Förr i tiden - passar verkligen in på mitt inlägg idag eftersom det var en vecka sedan hon tyckte att vi skulle skriva om detta ämne. Av olika anledningar har det blivit försenat. Jag hade tänkt att, efter att sovit ut efter två julböner, en julnattsmässa och en julotta, jag skulle ägna återstoden av juldagen åt att skriva lördagstemat.

Redan på julaftonskvällen var jag ordentligt förkyld med den sedvanliga bihåleinflammationen som följd och efter julottan gick jag till sängs med hög feber och sov hela den dagen och halva annandagen. Jag orkade inte ens sitta vid datorn vilket är mycket ovanligt. På annandagskvällen var vi bjudna till sonen Kalle med sambo tillsammans med Mirrfamiljen, så då fixade jag febern med några aspirin.

Mirrfamiljen sov över hos oss men lämnade oss efter lunch eftersom jag fortfarande kände mig dålig. Nu känner jag att jag har en otit på gång så förhoppningsvis kanske jag kan få antibiotika om den bryter ut. Nog om detta.

Den här akvarellen hade jag länge tänkt att rama om - hittade den för några månader sedan ute på landet där den måste ha hängt åtminstone sen i mitten på 50-talet när mina föräldrar köpte sommarstället ute i skärgården. Det har som så mycket annat inte blivit av förrän idag, trots att nya ramen från IKEA  i några månader stått i ett hörn i "skräprummet", där jag förvarar noter, leksaker, symaskin, kläder som ska lagas och tvätt som ska strykas och manglas.Samt den ganska oanvända motionscykeln...


Bilden går att klicka större.

Bilden av en spårvagn i genomskärning ritade och målade jag 1949 då jag var 13 år och gick i trean i flickskolan i Norrköping. Den är inte särskilt bra, dessutom är den ganska slarvigt gjord. Jag hade tydligen inte tid att måla någon bakgrund, som borde varit ganska mörkt blå, eftersom spårvagnen har lyset på. Alla ögon och näsor och munnar är heller inte ifyllda. Men den säger lite om den tid som flytt och som aldrig kommer tillbaka.

Spårvagnen på den tiden bestod av tre avdelningar; en främre där man gick på och betalade en pollett i bössan framför spårvagnsföraren, en avdelning i mitten där passagerarna satt eller stod och en bakre plattform för rökare. Där kunde man också stiga av. Föraren stod för det mesta, men tydligen satt han ibland eftersom jag ritat dit en stol.

Det fanns två väggfasta bänkar mitt emot varandra med längsgående ribbor som omväxlande var målade i brunt och gult. Man kan ana det bakom ryggen på passagerarna. Var det fullt på bänkarna fick man stå och hålla sig i de handtag som hängde ner från krokar i taket.

ALLA passagerarna har någon sorts huvudbonad Även den lilla flickan som sitter inklämd bland två damer har en rosett i håret. Damerna har högklackade skor och en av dem har en muff. INGEN av damerna har långbyxor.

Det är herrarna som läser tidningen och att det var svart-vitt på den tiden kan man inte missta sig på. Varför den chica damen i rött har ett uppfällt paraply är för mig en gåta.

Längst bak stod killarna som rökte. De brukade komma släntrande genom vagnen med stora kliv innan de slängde upp dörren till rökavdelningen. Det var tufft att röka på den tiden.

För övrigt är det inte mycket som stämmer med verkligheten - jag hade förmodligen ingen aning om hur ett spårvagnshjul såg ut. Inte heller brukade det sitta någon paegoja på taket.

Uppdatering:
Tack Karin på Åland för dina trevliga lördagsteman. Nästa års lördagsteman för januari har Olgakatt som upphovskvinna. De finns listade till höger i bloggen.

27 kommentarer:

Ronny sa...

Jag tycker det är en härlig bild att sitta och studera. Barn har sinnena öppna för detaljer och i tonåren börjar väl humorn utvecklas alltmer (papejojan på taket t.ex."rökarens" stil mm.). Det är en fin bild, ett tidsdokument. Jag funderar på vilken årstid. Muff tyder på vinter men ljusa strumpor?
Kan du inte posta ett nytt foto där vi ser att bilden sitter inramad på väggen!

olgakatt sa...

Damen med muff skulle kanske haft paraplyet, det ser ut som om det regnar in över hennes huvud!
Du hade i alla fall fantasi även "förr i tiden"!

Camilla Stenlund sa...

Intressant tidsdokument, det finns mycket i detaljerna men mycket i det som inte är med också. Tycker den är fantastisk, vilken skatt att hitta den :)
Får mig att se på mina barns teckningar annorlunda faktiskt, tack för att du delade med dig.

Bloggblad sa...

Eftersom vagnen ändå är i genomskärning, gör det väl inget att bakgrunden är omålad?

Jag ser att den lilla bössan framme hos föraren finns med. Mässingsfärgad... med glasrutor. När jag var hos mormor på Gjuterigatan (ganska ofta) tog mamma och jag spårvagnen in till centrum. 20 öre kostade det. Men jag minns inte om det var för den vuxna eller för barn.

Pettas sa...

Härlig bild! Du var en hejare redan då på att måla beskrivande. Ett litet stycke historia, fantasifull och fin.
God fortsättning!
kram

Musikanta sa...

Ronny:
Jag tror att man använde muff även om det inte var vinter och snö. I muffen fanns ett fack där man kunde ha portmonnä och nycklar - man slapp alltså handväska.

Jag vet att jag redan då var ledsen över att förarens mössa såg ut som en kockdito - men det var inte mycket att göra åt. Uniformen var alltid grå, vilket jag tror att den fortfarande är.
Lovar att ta ett foto på bilden på väggen i mitt arbetsrum.
Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Haha, det har jag inte sett förrän du sa det. Kanske inte omöjligt att det gjorde - då förklarar det ju paraplyet.
En viss fantasi har jag alltid haft...

Ingrid som önskar dig en skön fortsättning på julen.

Musikanta sa...

Camilla:
Jag är ledsen över att jag inte sparade mer av barnens bilder - kunde vara roligt idag att se hur de såg på tillvaron. Jag kompenserar med att spara en del av barnbarnens bilder i stället.
Tack för rar kommentar!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Det kan du ha rätt i! Vi köpte ju alltid polletter eftersom vi åkte så ofta. Det gjorde man på Affärsverket (Numera Eon) vid Hamnbron. Det kostade väl ungefär så där som du skrev annars.

Musikanta sa...

PettasKarin:
Ja, ett stycke historia tyckte jag det var när jag skulle rama in bilden i en ny ram. Och passande till förra lördagens tema. Annars hade jag tänkt att skriva något helt annat - som vanligt :-).
Snorig kram från Ingrid

Tove Olberg sa...

Så fick jag mig en dos konst, text och kultur - igen .... !
Uppskattning!

Spanaren sa...

Jag bara gillar ditt sätt att måla oavsett om det är idag eller förr. Du får med så fina och pigga färger och dina bilder är så fulla av liv oavsett om det är människor med (menar då din headerbild). Låt denna fina och gamla målning få hedersplatsen och lova mig det. Krya på dig och var rädd om dig och gå till doktorn i tid/ kram

Hannele på Hisingen sa...

spårvagn åker jag ganska ofta :)

Gerd ♥ sa...

En helt underbar bild som du har målat!
Du har ju redan som liten uppfattat spårvagnen så perfekt.
Duktig redan då, för jag beundrar dina header.
Önskar dig bra dagar, snart får vi önska Gott nytt år.
Kram!

Karin sa...

Vad kul att få se en tidig äkta Musikanta! Visst kan man spåra ditt konstnärstemperament även i 13-års-målningen. Starka färger, mycket liv och en oräddhet i motivvalet. Kul! Och vad bra att den äntligen får en ny ram och kommer till heders.

Karin sa...

PS. Hoppas du mår bättre nu!

Andra året i Hjo sa...

Tycker spårvagnen är jättefin. Att vissa saker inte stämmer med verkligheten gör ingenting alls. Kanske blir det bara bättre med en papegoja på taket och en dam med paraply. Jo, det tror jag.
Krya på dig!
Och god fortsättning!

Musikanta sa...

Tove:
Jag vet inte om jag ska kalla det för konst och kultur, haha. Men lite tidsfärg har inlägget i alla fall om inte annat.
Kram

Musikanta sa...

Spanaren:
Tack för rar kommentar - den värmer! Och uppmuntrar till nytt måleri med tiden.
Jag tänker gå till doktorn så fort jag kan i morgon - den här infektionen verkar inte gå bort av sig själv. Just nu har jag också tappat rösten, men det gör ju ingenting att vara tyst ibland :-).
Kram

Musikanta sa...

Hannele:
Jag VET att det finns spårvagnar också i Göteborg. Vet inte vilken stad som först fick dessa fordon. Spårvagn är ett utmärkt sätt att färdas på. Tyvärr blir det bara spårvagnsfärd numera när jag kommer till Stockholm och ska besöka Junibacken eller Valdemarsudde.
Kram

Musikanta sa...

Gerd:
Jag vet inte om den här teckningen är så bra precis - men ett roligt tidsdokument är den. Jag tänkte inte på det förrän jag skulle skriva om lördagstemat...
Teckning, som det hette på den tiden, var det allra roligaste ämnet när jag gick i skolan. (Mycket roligare än musiken.) Jag fick ganska fria händer av min älskade teckningslärarinna som uppmuntrade mig mycket. Jag minns henne med glädje.
Kram

Musikanta sa...

Karin:
Du kan ju läsa vad jag skrev i förra kommentaren så förstår du varför jag alltid älskat att rita och måla. Det var aldrig någon press på att prestera något till skillnad från musiken, där jag var tvungen att öva en timme varje dag.

Jag känner mig mycket nöjd med att äntligen ha ramat in den - nya ramen har stått åtminstone två månader i skräprummet och sett anklagande ut. Nu får den sitta på väggen tillsammans med några övriga alster från fordom ovanför datorn i mitt rum.
God fortsättning önskar Ingrid

Musikanta sa...

Karin igen:
Tack för ditt PS. Jag ska åka ner till lättakuten det första jag gör i morgon. Tror inte att en sådan här kraftig infektion som jag har fått går över av sig själv. Vi får väl se om jag kan få antibiotika - de är ju snåla med det.

Musikanta sa...

Hans:
Olgakatt trodde ju att paraplyet berodde på att det regnade in. Jag såg inte att jag ritat dit droppar från taket förrän hon påpekade det :-).
Tack för uppmuntrande tillrop. Jag ska till lättakuten tidigt i morgon och förhoppningsvis få piller som gör att det hela går över. Just nu har jag dessutom tappat rösten - men det gör ju inget att man är tyst då och då.

Ingrid som också önskar dig en god fortsättning.

Anonym sa...

Påminner mej om a cable car
i San Francisco. Visste inte att
Norrköping har öppna spårvagnar,
Kanske artistens frihet att vara kreative. :)

Ruth i Virginia

Anonym sa...

Läste just att det var DU som var konstnären. Jag gick på Handels i Norrköping 1945-47 och begagnade spårvagnarna flitigt, i synnerhet Ringlinjen.

Ruth i Virginia

Musikanta sa...

Ruth i Virginia:
Hej och välkommen till min blogg! Kul att du tittade in.
Spårvagnarna i Norrköping är numera strömlinjeformade och fortfarande mycket populära. Man bygger t.o.m. ut spårvagnsnätet.

Naturligtvis var inte spårvagnarna öppna på en sida på den tiden - men hur skulle jag annars kunna visa hur de som satt i den såg ut?
gick du på Handels de åren är du väl något äldre än jag? Vad jag förstår har du ingen egen blogg, men är du med på FB vill jag gärna bli din vän.
Kram från Ingrid