tisdag 31 maj 2016

1280 Det övergivna huset

Om man går på gångbanan längs landsvägen mot Söderköping cirka en kilometer hemifrån kommer man till det Övergivna Huset. Det har stått där tomt sedan vi flyttade till Mogata 1990 och säkert många år innan dess. Vet inte när landsvägen breddades eller kanske fick en ny sträckning så att husets ingång kom att ligga bara en meter därifrån.


Syrenerna blommar vid det gamla huset. (Bilderna går att klicka större.)

Det var kanske därför husets övergavs. Vem vill riskera att bilarna kör in i huset om det är halt? Inte särskilt praktiskt för en barnfamilj heller. När vi åkte förbi för någon vecka sedan såg jag att det fanns flera blommande äppelträd bakom huset. Eftersom jag ständigt är på jakt efter nya motiv att måla promenerade jag dit dagen därpå med kameran i beredskap.


Jag smyger mig in i trädgården bakom syrenhäcken.


De blommande äppelträden i trädgården.

Jag smög mig försiktigt in i trädgården bakom huset. Gräsmattan var en äng med de mest fantastiska förgätmigej-blomster jag någonsin sett. Stora vinbärsbuskar växte där också framför de blommande fruktträden. Maskrosorna lyste i det höga gräset. Den gula rapsåkern i bakgrunden fullbordade tavlan, som jag såg den i andanom.


Maskrosor och förgätmigej i gräset. 


Kanske någon sorts odlad förgätmigej - har aldrig sett så stora blommor tidigare. 

Får se om det blir något målat med det motivet. Äppelträden har väl blommat färdigt vid det här laget men bilderna har jag kvar.


Utsikt från landsvägen över rapsfältet.

21 kommentarer:

Days by Johanna sa...

Så vackert. Lite konstigt inte typ kommunen köpt huset och rivit det när vägen behövde gå så nära.

Musikanta sa...

Johanna:
Välkommen till min blogg - kul att du hittade hit! Jag tycker också att det är ofattbart att inte kommunen löste in huset när vägen drogs om. Men det bodde kanske folk i huset då som inte ville flytta?
Ingrid

Unknown sa...

Huset är nyligen sålt. Jag känner familjen som köpt det. De ska använda förrådsbyggnaden som mekarlokal för folkracebilar./ Kurt Enström

Annika sa...

Jag älskar övergivna hus! De känns så mystiska, nästan levande.
När man är i Georgia kan man hitta hela gårdar eller hela små samhällen som är övergivna, där folk bara verkar ha lämnat allt stående (som det ser ut i filmen Stekta Gröna Tomater i de första scenerna till exempel). Vi var och tittade på såna ruiner där allt fanns kvar, foton på väggarna, verktyg hängandes på väggen osv. Vi var också och tittade på ruinbyar på öarna utanför Hong Kong för två somrar sen.
Fint att du fick lite bilder av huset innan det blir "oövergivet" igen och inte lika bra som konstnärligt motiv!
Kram

Annika sa...

En vacker plats. Men till skillnad från Annika ovan blir jag nedstämd av sådana platser.
Lite illa berörd liksom.
Värst är när de börjar förfalla, och ingen river dem fastän det skulle behövas.
Ser ut att vara underbara träd runt det där övergivna huset.
Jag har två böcker, Svenska Ödehus 1 och 2. Underbara bilder och verkligen intressanta historier som det berättas om i den boken.
Kram

Musikanta sa...

Kurt:
Tack för upplysningen. Bra att få veta det. Det var ju bra att jag passade på att få lite bilder från trädgården medan ingen var där :-).
Ingrid

Musikanta sa...

Annika CA:
Ja, man funderar ju verkligen över vilka som kan ha bott där och hur det såg ut på den tiden. Men samtidigt är det tråkigt att se huset förfalla. Jag är glad i alla fall att jag fick lite bilder på den vackra trädgården.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Annika:
Tycker också att det är lite beklämmande att se dessa övergivna hus. Just det här lär nog inte bli något bostadshus någonsin på grund av att det ligger så nära vägen. Men tomten är ju fin och som Kurt skrev ovan är det sålt och ska användas som lokal för att meka med folkracebilar. Så huset kanske rustas upp lite i alla fall så att mekarna får tillgång till kök och toa.
Tack för tipset om boken.
Kram tillbaka från Ingrid

Ingrid sa...

Så fint det var där bakom huset. Den första bilden där man ser gaveln bakom trädgrenarna tycker jag är ett väldigt lämpligt motiv.
Kram, Ingrid

Days by Johanna sa...

Ja han fick först bakterier i näsan, och hann vara frisk och fri från antibiotika 1vecka knappt sen fick han dubbelsidig öroninflammation stackaren. Men nu hoppas vi han får bli frisk nu när det sommar och sol

Veiken sa...

Jag önskar att både huset och trädgården kunde berätta om allt som hänt där! Jag tror att det skulle vara otroligt intressant att lyssna till. Nu har du verkligen fina motiv till dina tavlor! Kramar

Musikanta sa...

Ingrid:
Ja, jag har tänkt på det också!
Kram tillbaka

Musikanta sa...

Johanna:
Stackars lille kille - så jobbigt för honom och för dig också! Hoppas att kryar på sig så ni båda kan njuta av sommaren.
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Veiken:
Ja, det är bara att sätta igång att måla - fast det så mycket annat man måste göra nu med trädgården framför allt.
Kramar tillbaka

Ditte sa...

Tack för vackra bilder och besöket här i den underbaar trädgården.
Så somrigt och fint! Härligt att du smög din in här.
Väldigt trist att kommunen bara låter huset stå om det nu inte finns några anhöiga som tar hand om det.
När jag ser något gammal och övergovet så funderar jag också på vilka som bott där och om deras levnadsöden och historia. Och kansk eblir det ett par tavlor av dessa foton såsmåningom.
kram!

Ditte sa...

Såg nu i en kommentar att huset var sålt oen det lär ju inte bli bostad igen. Lite synd....
kram!

Tredje året i Hjo sa...

Märkligt att det står så nära vägen. Men här finns också gamla hus nästan ute på trottoaren. Åtminstone gäststugan - alla har gäststugor här. Och bodar och uthus. Vi väntar förresten på tavlan redan.

Musikanta sa...

Ditte:
Tack för din fina kommentar. Ja, som du såg var det redan sålt. Men det går väl inte att bo så nära landsvägen förstås. Det måste vara fruktansvärt under den mörka årstiden att få alla billjus direkt in i huset, för att inte tala om bilar som kanske slirar in där.
Kram tillbaka

Musikanta sa...

Hans:
Haha, har bara målat ramar vita på sistone. Kanske det blir lite äppelträd så småningom i stil med impressionisterna...
Huset måste väl ha byggts på den tiden när vägen inte var bredare än att man måste ha mötesplatser på vissa avstånd. Ska fråga någon gammal Mogatabo som kanske vet.
Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Så vackert! Folkracebilar kommer inte att försköna nejden är jag rädd ...

Musikanta sa...

aina:
Men det är kanske roligt om det blir lite liv i det övergivna huset. Jag blir alltid så beklämd ner vi åker förbi där.
Ingrid