Caspars lektion började med en gomorronsång och sen fick alla barnen, var och en, läsa några sidor ur en liten bok för fröken. Man kan lätt tänka sig hur det blir i ett klassrum med 28 barn som ska stå i kö för att läsa. I synnerhet som fröken Margit var ensam lärare denna dag. Jag ryckte naturligtvis in omedelbart och agerade extrafröken - barnen fann sig med jämnmod i detta. Alla i klassen kan läsa bra så det var inte så svårt och det gick ganska fort.
Caspar läser sin läxa för fröken Margit. (Bilderna går att klicka större.)
Sen berättade barnen om vad de gjort under helgen och många hade varit på adventsbasaren på skolan som jag berättat om här. Skillnaden mot en vanlig skolklass och denna är att alla barnen försvinner med jämna mellanrum för att ha spellektioner. Fröken förväntas hålla reda på alla dessa tillfällen.
Barnen berättar om vad de varit med om under helgen som gått.
Caspar var bara glad över att mormor var med i skolan. Han var inte det minsta generad.
Timmen gick fort och rätt som det var, var det rast. Jag kikade ut som hastigast och tog några foton men återvände snart till den sköna värmen inomhus. Jag kunde dock hålla ett öga på barnen genom fönstret.
Lärarna är ute på rasten och vaktar.
Efter rasten var det bildlektion. Uppgiften var att rita av en gran på två kartongbitar och sätta ihop dessa. På grund av all musik på skolan har barnen bara 40 minuter bild i veckan. Alla hann inte med att få sin gran färdig på denna korta tid. På fritids i källaren på skolan kompenserar man som väl är denna brist - det såg jag på de många teckningar som hängde på väggarna där.
Bildfröken tittar på när Caspar klipper ut sin gran.
Så här fin blev den färdiga granen.
Klockan ett hade Caspar en oboelektion som jag fick vara med på. Det var mycket trevligt och Caspar kunde sin läxa ordentligt. När den var slut var jag med en liten stund på fritids dit Casimir hade anslutit sig. Det var bara att gå en trappa ner från entrén så var man där. En del av barnen var i mysrummet, en del pysslade i ett rum och Caspar och Casimir och några kompisar spelade spel.
Barnen spelar ett för mig helt obekant spel.
Eftersom Casimir skulle spela på avdelningskonserten för gitarr på kvällen, var vi tvungna att gå och äta på en pizzarestaurang i närheten före konserten. De fick var sin pizza som gick åt så när som på var sin liten tårtbit som jag glatt åt upp. Kände mig inte sugen på en hel pizza själv.
Konserten skulle gå av stapeln i Träsalen, i samma sal som Caspar hade sin oboekonsert förra veckan. Som vanligt blev salen full av föräldrar och anhöriga som bistod solisterna med kraftiga applåder och hejarop.
Casimirs supporters på andra raden. Casimir hade dagen till ära låtit håret falla fritt, i vanliga fall är det knutet till en hästsvans.
Casimir, 9 år, spelar Bourrée av J.S.Bach på avdelningskonserten för gitarr på Lilla Akademien den 28 november 2016.
7 kommentarer:
Det där att barnen får berätta vad de varit med om under helgen - jag gissar att det inte finns barn i den här skolan som inte varit med om något alls, som det ofta finns i andra skolor där vissa breder ut sig med härliga upplevelser, och andra som inte har ett dugg att säga.
Skolmiljön verkar vara lugn och fin. Så borde det vara i alla skolor.
Jag hade nog kortat av berättelserna eftersom det var jobbigt för barnen att sitta och lyssna på varandra. De flesta hade ju varit på samma julbasar. Det blir lätt oro i klassen när barnen sitter inaktiva. Några större upplevelser var det inte fråga om. Jag hade nog låtit dem rita under tiden t.ex.
Att alla ska berärra allt tar ju tid och ofta, i andra skolor, brukar man låta barnen göra det i mindre grupper och att de går högst ett par minuter var att göra detta. Lite förlegat känns det som.
Förstår att det var en trevlig dag och det brukar det vara följa med barnbarnen till skolan. Men som gammal lärare tycker jag det oftast räckt med att föräldrar/mor/farföräldrar är med ett par timmar i skolan. Men visst gör man undantag.
Roligt också att se hur fritids fungerar och givetvis att var med om kvällens konsert.
Väldigt roligt att lyssna till inspelningen.
Kram och jag önskar dig en fin ny vecka.
Ditte:
Det hade definitivt varit bättre att göra som du föreslog - att låta barnen berätta i mindre grupper och under en kort tid. Om man nu överhuvudtaget behövde ha det momentet med. Man kunde ju istället gett det som en mycket kort liten skrivövning som fröken sen läst upp.
Eftersom jag bor så långt ifrån barnbarnen har jag ju sällan tillfälle att vara med dem i skolan. I det här fallet gjorde jag verkligen nytta hela tiden. Både på de ordinarie lektionerna och på bildlektionen.
Kul att du lyssnade på inspelningen!
Kram från Ingrid som dragit på sig en rejäl förkylning däruppe i Stockholm och tappat nästan hela sin röst.
Rikt barnliv! Sitter på tåget till Gbg så jag får lyssna på Bach när jag kommer hem.
Hans:
Det är inte NÖDVÄNDIGT att lyssna till barnbarnet, fast det är ju kul om du gör det. Ha det så bra i Göteborg!
Ingrid
Vilken fin skola de går på. Roligt för dig att vara med under en dag. Låter lite jobbigt med högläsningen hos fröken, förstår ju om det var oroligt bland 28 elever då. Bättre att de hade fått sitta kvar i bänken och läsa högt kanske?
Annars verkar det vara bra och ordning på skolan. Inte dumt.
Kram
Skicka en kommentar