Fönstershopping i Prag i slutet av september 2010

Förra gången vi var i Prag, för 22 år sedan, fanns det inte särskilt många affärer i centrum. Några ganska stora affärer där sålde i alla fall böhmisk kristall, där vaser och skålar stod uppradade på enkla hyllor. Man fick inte vända på dem och se vad de kostade, det kommer jag ihåg. Då kom genast en ilsken expedit fram och sa till. Men det var relativt billigt, och jag köpte tre rejäla kristallskålar och gav var sin till barnen när jag kom hem. Jag ångrade givetvis efteråt att jag inte köpte en till mig själv också, i synnerhet som vi åkte bil hem…

Så det enda jag planerade att handla under denna resa var just en kristallskål. Nu fanns det hundratals och åter hundratals små affärer överallt, som sålde kristall, kasperdockor i alla storlekar, färger och former, katter, keramik, miniatyrhus och andra souvernirer.

Kasperdockor i parti och minut (bilderna går att klicka större)

Även kasperdockor modell större som denna häxa var till salu

Eleganta och dyra guldsmedsaffärer fanns överallt. Här med en gammal vacker lyktstolpe framför entrén.

Populärt med små miniatyrhus.

Varuhusen lyste med sin frånvaro, åtminstone i de centrala delarna. De övriga stadsdelarna av Prag såg vi ju inte så mycket av, eftersom vi bodde så nära Karlsbron. Priserna var åtskilligt högre denna gång, och jag tyckte heller inte att glaset var särskilt vackert, många gånger överlastat av dekor i guld och svart som det var.

En affär med böhmisk kristall

Den här lilla affären, som låg precis nedanför Karlsbron, sålde också kasperdockor.

Denna kissen kostade många hundra kronor - hade gärna tagit med den hem om den inte hade vägt så mycket...

Efter det att vi besökt den judiska begravningsplatsen hamnade vi på Parizcka - gatan där alla de stora modehusen har sina boutiquer. Inga sådana fanns i Prag när vi bodde där. Här ligger Dior granne med Vuittoni och Armani. Inga priser finns utsatta i skyltfönstren. Den här täckjacksvästen hos Prada påminner en hel del om dem man kan hitta på Rusta eller Kappahl hemma i Sverige. Priset skiljer förmodligen en del...

Fritidsdresser hos modehuset Prada

Änglar var också något som förekom i olika former och material

Jag utanför Galerie Mjau. Svenska ambassaden skymtar i bakgrunden.

Så det blev inte något handlat alls, förutom mat, förrän vi var på flygplatsen och hade lite tjeckiska kronor över. De räckte precis till en liten kristallkaraff, redan packad och klar och lätt att ta med sig. Ett litet minne i alla fall…

Men det var roligt att gå omkring i stan och kika in i alla de små upplysta affärerna på kvällarna.

Vacker keramik skyltade man också med

Ja, vad ska man säga? Synd att jag inte upptäckte den lilla ugglan förrän jag lade in bilden...

Så var det kanske dags för lite till livs...

Fredagstema Show&Tell - Historien upprepar sig...

Pettas står för fredagstemat denna vecka. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne.

Jag hade absolut ingen som helst idé om vad jag skulle skriva om att historien upprepar sig förrän jag var inne och läste hos Fritid och Tankar. Då var det plötsligt väldigt enkelt.

Jag glömmer nämligen väldigt lätt saker och ting här och där. Hittills har jag haft tur och fått tillbaka sakerna, men ofta har det inneburit ångest och osäker väntan. På den tiden man använde checkhäfte lämnade jag det en gång på disken på min bank. Det var en fredag och banken hade då stängt i två dagar innan jag kunde gå dit och fråga efter det.

Bilden från nätet

På måndagen hängde jag på låset och frågade darrande om de hade tagit hand om mitt checkhäfte. Kassörskan letade och sade att tyvärr kunde hon inte hitta något. Den stunden vill jag inte ha tillbaka någonsin! Tiotusen i kredit hade jag på det… Men jag bad henne titta ännu en gång och då fanns det där, som väl var. Numera är det betalkortet som någon gång inte har återfunnits i facket i plånboken...

Det är alltid besvärligt att glömma saker. Som när jag glömde en stor ost i en plastpåse på spårvagnen. Jag fick ringa till spårvagnsexpeditionen, som i sin tur kontaktade spårvagnsföraren och sen fick jag gå ner till spårvagnshållplatsen och vänta på att han skulle komma tillbaka från sin runda – med min ost förhoppningsvis.

Häromåret kom jag hem till huset utan handväska. Jag hade nycklarna till huset och bilnyckeln i fickan, så jag behövde inte öppna väskan för att komma in eller för att starta bilen. Kom då ihåg att jag måste ha glömt väskan i kundvagnen. Ringde affären omedelbart – jo, en snäll kund hade lämnat in väskan i kassan. Kastade mig i bilen och åkte de två milen fram och tillbaka igen. Men ögonblicket innan jag visste att den fanns där var mycket ångestladdat, med tanke på alla kort, pengar och körkort jag hade i min plånbok.

Till en av MM:s absolut främsta egenskaper räknar jag hans oändliga tålamod med att jag ständigt glömmer saker överallt. Jag kommer ihåg en gång när jag upptäckte att jag glömt min handväska hemma som jag ställt på soptunnan i trädgården – fullt synlig för alla förbipasserande. Vi hade åkt de två milen ända till Norrköping när jag kom på detta. Utan ett enda hårt ord vände han bilen och körde hem till Söderköping och hämtade den.

Bilden från nätet

Han har utan att klaga hämtat glasögon, noter eller min almanacka i olika kyrkor eller pastorsexpeditioner eller hos mina körsystrar, när han jobbade inne i Norrköping. Numera följer han för det mesta med mig på mina förrättningar och gudstjänster och håller reda på noter och glasögon.

Jag har ju ett par orgelglasögon som jag bara använder när jag spelar. Fast senaste gången, när jag glömde glasögonen på orgeln i ett kapell inne i Norrköping, hittade jag bara ett tomt glasögonfodral när jag kom dit igen dagen efter. Ett mysterium som aldrig blir löst!

På promenad i ett regnigt Prag

Det regnade när vi kom fram till Prag och det regnade fortfarande de första dagarna. Paraplyerna och vinterjackorna kom väl till pass när vi tog våra promenader. Tillsammans med hundratals andra paraplyförsedda turister utgick vi för det mesta från Karlsbron.

Turister, turister, turister överallt trots det regniga vädret. (Bilderna går att klicka större.)

På väg upp till Karlsbron

Där finns mycket att titta på – en dag kom vi just när det var tävlingsrodd på Moldau. En av båtarna klarade inte forsen i mitten av floden, utan kantrade. Den efterföljande motorbåten fick plocka upp roddarna som fallit överbord.

Roddarna plockas upp ur vattnet av följebåten

Flera duktiga konstnärer har sin försörjning på bron genom att teckna av turister, antingen som karikatyrer eller rena porträtt. Man upphör aldrig att förvåna sig över hur skickliga de är.

Ett gäng musiker, väl påpälsade, underhöll med populära melodier och gladjazz i mitten på bron.

När man gått över bron är man bara några kvarter från det berömda torget, Stare Mesto. Redan en halvtimme innan det skulle bli dags för figurerna att visa sig ovanför den berömda astronomiska klockan, hade det samlats massor av turister framför rådhuset.

Stare Mesto

Den berömda astronomiska klockan på rådhuset i Prag

Eftersom vi var på väg till den judiska begravningsplatsen, gick vi vidare. Enligt ryktet sparade Hitler den gamla synagogan och kyrkogården som ett monument över ett folk som inte längre skulle finnas till…

Den gamla synagogan

Judiska museet med begravningsplatsen bakom

Biljetterna som vi köpte inbegrep också besök i det judiska museet och i en tom synagoga, vars väggar från golv till tak var tapetserade med hundratusentals namn på dem som dödats i gaskamrarna. Lille Benno, som dog 1943 som de flesta andra, blev fyra år och lille Pavel bara tre, lika gammal som Lillmirren...

Sen ville jag inte läsa mer namn. När jag skriver detta får jag fortfarande, liksom då, tårar i ögonen. Vi gick i alla fall runt efteråt på begravningsplatsen och förvånade oss över alla gravstenar som trängdes med varandra och stod där huller om buller. En märklig syn!

Vegetarisk mat är inte den mat som Prag är mest berömd för... Men vi hittade en restaurang tvärs över gatan från hotellet, som serverade två vegetariska rätter, en med grönsaksragu och en med friterad camembert. Jag, som aldrig brukar dricka öl annars, svepte med glatt mod en halvliter av det goda tjeckiska ölet. Sen fanns det också pizza på en restaurang en bit därifrån.

Det berömda tjeckiska ölet smakade väldigt gott

Senare åkte vi spårvagn till Vaclavplatsen, där det redan 1988 förekom demonstrationer. Här var det mesta sig likt, utom att det på den tiden knappast förekom några uteserveringar eller eleganta affärer. (MM, alias Mogateus, har just startat en blogg där han visar några bilder på hur det kunde se ut på gatorna i Prag 1988. Inte undra på heller att jag inte kände igen huset där vi bodde.)

Gott om duvor på Vaclav Namesti

Nationalmuseet i bakgrunden på Vaclav Namesti

Trampa inte på gräset eller i rabatten!

Vidare till Kruttornet för att leta reda på Mozartoperan. Vi hade tidigare på dagen köpt biljetter på Nationaloperan till en föreställning av Don Giovanni som spelades på Mozartoperan. Teatern låg bara ett kvarter från Stare Mesto, på gångavstånd från hotellet. En gammal fin teater där alla ovanför parketten satt i loger.

Kruttornet

Mozartoperan

Att skicka vykort är inte lätt eftersom man bara kan köpa frimärken på ett postkontor. Vi hittade med hjälp av vakten utanför det södra tornet, ett som låg undanskymt på en liten tvärgata en bit från Karlsbron. Därinne kände man fläkten från 1988 när allt var reglerat och affärerna var få och det inte fanns att köpa särskilt mycket i dessa. Jag fick också bannor när jag fotograferade MM när han köpte frimärken.

Många var turisterna som ville fotograferas tillsammans med tornvakten

Postkontoret nära Karlsbron

Så handlade vi lite mat och dryck i den lilla matvarubutiken och gick hem till vårt hotell, trötta efter en hel dag ute i friska luften.

Prag i slutet av september 2010

Sommaren 1988 jobbade MM på Svenska Ambassaden i Prag. Mirren och jag var medföljande och vi bodde i ett lugnt område en bit därifrån. Den sista kvällen, innan vi skulle åka hem, stod vi högst upp på ambassadens balkong tillsammans med några vänner. Jag betraktade panoramat som bredde ut sig framför våra fötter med vemod.

Utsikt över Prag från Svenska Ambassaden. (Bilderna går att klicks större)

MM framför Svenska Ambassaden i Prag

Skymningen hade fallit och det gula ljuset från tusentals gamla gatlyktor lyste upp staden. Jag kunde inte se en enda neonskylt någonstans. Jag tänkte då, att om jag någon gång i framtiden skulle komma tillbaka till Prag, skulle hela stadsbilden vara förändrad, med glittrande reklamskyltar överallt som i London eller New York.

Det var alltså tjugotvå år sen vi var i Prag sist, men fortfarande, till min stora glädje, syns inga blinkande neonskyltar i stan, åtminstone inte i de gamla delarna av Prag. Fortfarande är det det gula ljuset från de gamla gatlyktorna av smidesjärn som lyser upp de vackra husen och gränderna under kvällar och nätter. Man tror sig ibland förflyttad till slutet av 1700-talet när Mozart höll till där. Filmen Amadeus var väl till stor del inspelad här, tror jag.

Utsikt över gatan från vårt hotellfönster

Det hade dock hänt mycket sen vi sist var i Prag. De enda hus, som hade restaurerats då, var de på Stare Mesto, gamla torget. För övrigt gick alla hus i brungrått och var mer eller mindre förfallna med stora sprickor i putsen. På trottoarerna växte ogräset högt mellan stenarna eller i asfalten, och i parkerna slog man endast gräset när det var lagom högt för att ha till foder åt djuren. MM har just startat en blogg där han har lagt in bilder från vår vistelse i Prag 1988. Där ser man hur vanskötta trottoarerna var bl.a.

När vi bodde i Prag 1988 såg ALLA husen ut som det till höger på bilden. Nu var de flesta husen restaurerade och ommålade som det till vänster.

Kanske är det också därför man lagt sig så mycket vinn om att göra trottoarerna vackra numera. De är alla prydda med små fyrkantiga stenar i olika mönster i vitt och grått, åtminstone i de centrala delarna av Prag.

Jag på väg uppför den långa backen till ambassaden

Omläggning av trottoaren kräver sina män

Parkerna är idag många, välskötta och med vackra blomrabatter. När vi en dag åkte med spårvagn upp till området och gatan där vi bodde 1988, kände jag inte ens igen mig. Alla husen var uppfräschade och ommålade i mjuka pastellfärger, parken framför huset var välskött med många blommor och de gamla träden som kantade gräsmattan hade ersatts av nya.

Här bodde vi under sju veckor sommaren 1988

Inte förrän jag kikade in på husens baksidor där trädgårdarna fanns, var jag riktigt säker på att det var här vi bodde. Jag hade heller inget minne av att backen vi gick från spårvagnen upp dit var så fruktansvärt lång…

Vy över Karlsbron

MM poserar på Karlsbron

Utsikt från Karlsbron över Borgen och Vituskatedralen

Archibald Hotel som vi bodde på denna gång, ligger vid stranden av Moldau, ett stenkast från Karlsbron och vid en lugn liten gata, där all fordonstrafik är förbjuden. Lätt att återvända till efter våra långa promenader för att vila eller äta mellanmål. Vi åt bara ett lagat mål mat om dagen på restaurang förutom den bastanta hotellfrukosten, eftersom vi hittade en liten livsmedelsaffär alldeles intill bron. Där köpte vi baguetter, smör och ost, yoghurt och en och annan öl, som vi inmundigade på vårt hotellrum.

Archibald hotel vid stranden av Moldau och ett stenkast från Karlsbron

Bakom båten skymtar vårt lilla hotell. Om man la till några hundralappar fick man ett rum med utsikt mot floden, vilket inte vi hade gjort.

MM hade köpt spårvagnskort för fem dagar som också gällde för metron. Så en hel del av tiden tillbringade vi på dessa kommunikationsmedel. Det gjorde ju inte så mycket om man hamnade fel, det var ju bara att ta en annan spårvagn tillbaka och byta linje.

Torget, varifrån våra spårvagnsresor för det mesta utgick

Nya, moderna spårvagnar samsas med de gamla

Fredagstema Show and Tell - Med öppet sinne tar jag emot...

Fredagstemat har denna gång blivit till ett måndagsdito eftersom jag inte varit hemma på en vecka. Pettas på Åland står för denna månads fredagsteman. Övriga fredagsbloggare återfinns hos henne.

Bilden av Gunilla Dahlgren, en av mina stora favoriter. Bilderna går att klicka större.

Med öppet sinne tar jag emot andra människors åsikter om saker och ting
- ifall de stämmer något så när med min egen uppfattning om dessa. Man kan ju inte acceptera att folk tycker vad som helst i viktiga frågor…

Med öppet sinne tar jag emot kritik från vänner och mina närmaste
- förutsatt att kritiken är befogad, och det är den ju sällan. Obefogad kritik gör mig arg och ledsen…

Med öppet sinne tar jag emot traditioner och seder från främmande länder
- fast jul, påsk och midsommar tycker jag förstås alltid ska firas på som vi alltid har gjort. Julklappar ska man ha på julafton och absolut inte på juldagen t.ex…

Med öppet sinne tar jag emot uppfattningen om att alla människor har lika värde
- men det är klart att jag är tacksam för att mina svärsöner och min svärdotter har hederliga gamla svenska namn, både som för- och efternamn…

Med öppet sinne tar jag emot förändringar i klädmodet
- med undantag av att jag tycker det är förfärligt när man ser halva baken på killar med nedhasade byxor och hela på tjejer ibland när de böjer sig framåt…

Med öppet sinne tar jag emot nya spännande lukulliska anrättningar från andra länder
- men jag måste erkänna att jag tycker allra bäst om vällagad svensk husmanskost. Nyttigast för hälsan är den också…

Med öppet sinne tar jag emot åsikten om att man ska dela på allt hushållsarbete
- men eftersom MM är dålig på att stryka skjortor, tvätta och städa, så brukar jag ta hand om det. Viss matlagning och gräsklippning och snöskottning står han däremot för…

Med öppet sinne tar jag emot förslaget om delad föräldraledighet
- åtminstone om det inte inverkar på familjens ekonomi. Man måste ju också ta i beaktande att mamman kanske är lite mer van att ta hand om sitt barn om hon har ammat under en tid…

Med öppet sinne tar jag emot den nygamla sexuella frigörelsen
- men skulle jag hitta en porrtidning hemma skulle jag bli helt galen. Sexscener på film och TV gillar jag heller inte, så då stänger jag av…

Med öppet sinne tar jag emot kommentarer om mitt utseende
- om det är positiva sådana vill säga. Annars kan folk låta bli att tycka något, som t.ex. att jag borde banta eller klippa håret etc.etc…

Även denna bild av Gunilla Dahlgren

PS. När det gäller traditionerna är jag inte helt ärlig eftersom MM är vegetarian och vi varken har skinka, köttbullar, revbensspjäll, korv eller leverpastej på vårt julbord och vi heller inte ger varandra julklappar…