1333 Rundresa i Kroatien - Ön Brac och Bol utanför Makarska

På måndagen var det dags för vår första utflykt från Makarska till ön Brac med besök i den lilla staden Bol. Solen, som vi inte sett sedan vi kom, strålade från en klarblå himmel och havet låg lugnt och stilla nedanför vår balkong - en perfekt dag för en båttur.

Utflyktsbåten ligger och väntar på oss på kajen. (Bilderna går att klicka större.)

Vi gick ombord på en av utflyktsbåtarna i samlad tropp på morgonen sedan vi ätit en gedigen måltid från den mycket rikliga frukostbuffén på hotellet. Allt var mycket stort och omfångsrikt på hotell Meteor, entrén med sina soffgrupper, den jättelika matsalen, poolen, terrasserna ut mot havet och frukost- och middagsbuffén. Lunchbuffén hann vi aldrig besöka, men den var säkert lika väl tilltagen som de övriga. I mitt första inlägg har jag visat några bilder från hotellet.

Lägg märke till vägen som slingrar sig utmed bergskanterna på ön.

Fler turister än vi hade också valt att göra en båtutflykt till Brac denna dag. Det var många båtar som låg i hamnen i Makarska och som väntade på att turisterna skulle köpa en resa - relativt billigt som mycket annat i Kroatien. 

Båtresan tog drygt två timmar och det fina vädret höll i sig hela dagen ända tills hemresan. Landskapet var ganska enahanda med sitt karga berglandskap där det var mycket glest med bebyggelse. Men det måste ju finnas hus här och var eftersom serpentinvägarna slingrade sig utmed bergssidorna.

En del av hamnen i Bol.

Den mest kända turistorten på ön Brac är den lilla staden Bol med sina 1666 invånare. Åtskilligt fler under turistsäsongen naturligtvis. De flesta i gruppen valde att bege sig iväg ett par kilometer längs strandpromenaden till den berömda badstranden Zlatni Rar - Gyllene hornet i översättning. Många hade också med sig badkläder för att ta sig ett dopp i Adriatiska havet. 

Hus byggda av kalksten på vägen upp mot Dominikanerklostret. Bougainvillan sjunger på sista versen.

En gammal kvarn hade gjorts om till en restaurang.

Kent och jag gick åt motsatt håll för att se på Dominikanerklostret som låg uppe på en höjd. Vi tyckte att det skulle vara roligt att se lite mer av den genuina gamla delen av stan och vi blev inte besvikna. Det var för övrigt första och enda gången under den här resan som jag hörde cikadorna spela. Det var hett i solen och jag saknade min keps som jag köpt när jag var på skrivarkurs på Ölands folkhögskola förra sommaren. 

Det var här jag hörde cikadorna. Undrar om det är resterna av en gammal akdvedukt? Någon som vet?

Klostret var stängt för besökare...

...men tydligen öppet under turistsäsongen.

Det vackraste fotot på havet under resan tog jag med utsikt från klosterparken. Vattnet här var precis så klart och rent som det står i turistbroschyrerna.

Kent var nere på stranden och tog en bild på en man som hackade sten.

Det fanns de som badade men det var inte många.

Dags att gå ner till hamnen igen efter att vi klättrat upp till klostret. Jag, som är fascinerad av de vackra tegeltaken överallt i Kroatien, var ju tvungen att fota det enkupiga teglet som är så ovanligt hos oss.

För neriumblommorna är säsongen också över.

På restaurangen i bakgrunden hann vi ta en öl innan vi skulle ta båten hem till Makarska igen.

Vädret började bli sämre på vägen hem och bilden från Zlatni Rar inte särskilt bra. Men klickar man på länken ovan till Bol ser man den i all sin prakt.

Vår jättetrevliga och mycket kunniga guide Djurdja berättar något för en av gästerna.

Vår resebyrå Krores bjöd generöst på mat och dryck under hemresan. Den intogs under uppspänt tak ombord på båten. Tur det eftersom det hade börjat regna så smått. Den grillade makrillen smakade härligt tillsammans med vatten eller vin - vilket som behagades. När vinflaskan på bordet var slut kom det raskt fram en ny. Luncherna på utflykterna var för övrigt några av resans höjdpunkter, enligt min egen mening. Det var där man lärde känna sina medresenärer bättre eftersom det var ganska trångt mellan sittplatserna :-).

1332 Rundresa i Kroatien - Makarska

Nu är  vi hemma igen i Mogata - Kent och jag - efter att ha varit med på en klassisk rundresa i Kroatien under en vecka. Det var en fantastisk upplevelse även om vi inte hunnit smälta alla intryck än. Som väl är finns det foton att titta på för att komma ihåg allt. Sorgligt nog la min kamera av efter ett par dagar. De flesta foton på resan har därför Kent tagit.

Karta över Makarska en turistort i Kroatien som ligger vid Adriatiska kusten. (Bilderna går att klicka större.)

Vi reste med Krores som har specialiserat sig på temaresor till Kroatien under vår- och höstsäsongen och på yngre och äldre seniorer. Eva Karlsson är ensam ägare till den kroatiska reseagenturen Krores i Markarska. Hon startade agenturen för 10 år sedan hon själv varit i Markarska och blivit förälskad i den lilla staden. Vår resa var perfekt arrangerad och med en fantastisk och personlig service under hela resan. Guiderna var alla infödda kroater som hade bott i Sverige under en längre period och talade flytande svenska - om än på en något säregen dialekt ibland.

Här är det fina hotellet Meteor där vi bodde högst upp hela veckan under vår rundresa. 

Kent och jag flög från Skavsta lördagen den 1 oktober kl. 17.45 och kom därför inte fram förrän efter kl. 20 på kvällen. På Zadars flygplats väntade Maria och en transferbuss till Makarska, en liten stad med ca 15000 invånare på den Makarska rivieran. Bussresan tog ett par timmar, och vår guide Maria, som är född och uppvuxen i Makarska, hann berätta en hel del om Kroatien och sin födelsestad under tiden.

Meteor hotell som vi bodde på under hela veckan, är ett fyrstjärnigt elegant hotell med pool både inne och ute, bubbelpool och träningsgym. Hotellet erbjuder också många tjänster som yoga, manikyr, pedikyr och massage. När vi kom fram välkomnades  vi med ett glas champagne. Väl uppe på vårt rum stod två tallrikar med mat och väntade på oss. Det var sent och restaurangen var redan stängd.

Alla Kroresresenärer får ett glas champagne som välkomstdrink. Bakom Kent står ett bord där det alltid ligger champagneglas.

Vårt rum låg på nionde våningen med en fantastisk utsikt över Makarska och Adriatiska havet från den stora inbyggda balkongen. Höjdrädd som jag är, vågade jag mig knappt ut på balkongen den första kvällen. Men då det fanns två stolar och ett bord utmed fönstret tordes jag åtminstone sitta där i fortsättningen på kvällarna och njuta av utsikten.

Utsikten från vår balkong på natten...

... och på dagen.

Söndagen därpå var det mulet och grått så det blev inget bad i havet som jag hade tänkt mig. En överflödande frukostbuffé och middagsbuffé ingick alla dagar. Fyra utflyktsdagar bjöds vi  även på lunch med rikligt av mat och dryck. Inga som helst problem heller för Kent som är vegetarian. Så för både Kent och mig, som har blivit ett par kilo tyngre efter resan, stundar nu idel kalorisnåla dagar en tid framöver. 

På söndagsmorgonen tog vi själva en promenad upp till kyrkan i centrum av den gamla delen av stan. Vi noterade att det var ganska folktomt på gatorna. Men när vi gick in i kyrkan förstod vi varför. Där pågick en mässa och hela kyrkan var full med folk. Vi stannade där en stund och lyssnade till härlig sång av både kör och församling och till den kraftfulla orgeln. När prästen började predika på kroatiska smög vi oss ut ur kyrkan och begav hos till hotellet igen eftersom vi inte begrep ett ord.

En av kyrkorna i Makarska.

Fullt med gudstjänstbesökare i mässan.

Utsikt från kyrktrappan.

Blommor vid kyrktorget. 

På eftermiddagen var vi några stycken som trotsade det lätta duggregnet och följde med reseledaren Toni på en kort rundtur i Makarska. Det visade sig att Toni bor i Norrköping sedan två år tillbaka. Men han reser till Makarska då och då för att ta hand om Kroresors gäster. Till den gamla delen av stan är det knappt en kilometer så på en timme hann vi se det mesta av intresse. Det märktes dock att den vanliga turistsäsongen var över genom att de många restaurangerna utmed strandpromenaden var ganska folktomma.

Promenad med reseledaren Toni.

Toni berättade att killarna i Makarska ofta  förr i världen (?) "tog hand om" de kvinnliga turisterna när de besökte Makarska. Statyn på strandpromenaden ska symbolisera detta.

Många fina utflyktsbåtar låg för ankar utmed kajen vid strandpromenaden. 

Det var intressant att strosa omkring i den gamla delen av staden.

Under middagen på kvällen satt vi och pratade med våra trevliga bordsgrannar - Ulla och Sten - tills klockan blev nio och restaurangen stängde. Efter att ha duschat och satt väckarklockan på 6.30, stupade jag i säng och sov sen hela natten tills morgonen därpå. Mitt nästa inlägg kommer att handla om måndagens båtutflykt till ön Brac med besök i den lilla byn Bol.

1331 Min sista utställningsdag på Stinsen

De här tre veckorna som jag har haft mina tavlor upphängda i utställningslokalen på Stinsen i Söderköping har gått väldigt fort. Jag har förstås inte varit där varje dag men ganska ofta. Det har varit många och hälsat på och tittat på utställningen. För mig har det öppnat sig lite av en ny värld med alla aktiviteter som biblioteket bjuder på. Här kan man läsa om vernissagedagen.

Kent hjälper mig att ta ner tavlorna från väggen och bära ner dem till bilen. (Bilderna går att klicka större.)

När jag ändå var där kunde jag ju lika gärna delta i de trevliga evenemangen som biblioteket arrangerar. Jag har fått lyssna till Nisse Sandström som jag skrivit om här och jag har deltagit i några samtal med rubriken Filosofiskt Forum. De två gånger jag har varit med har man diskuterat ett ämne som utgått från ett särskilt ord t.ex. Intergration och Smärta. Många kloka och intressanta synpunkter har kommit fram från deltagarna under samtalen.

Jag har också fått nya vänner och nygamla genom min vistelse på Stinsen. Så kom t.ex. sonen Kalle i lördags i full knuttemundering och överraskade - han hade gjort en utflykt med sin MC för att titta på utställningen.

Kalle hälsar på.

Carola Bladh, som är konstnär och konsthantverkare, tittade också in. Jag träffade henne i somras på Forsemanska gården här i Söderköping när Marianne - alias Bloggblad - och jag var ute på en konstrunda. Carola berättade om den förestående utställningen i november som Ragni Wåtz och hon skall ha tillsammans på spanska sydkusten. Här kan man läsa mer om den.

Trevliga och rara Carola Bladh har ingen brådska utan stannar och pratar en stund. 

Jag är väldigt glad över att jag fick det stora nöjet att ställa ut här på biblioteket. Inte nog med att jag fått nya vänner och lite vidare perspektiv på tillvaron utan jag har även sålt sex tavlor. Det räcker till många nya färgtuber och burkar. Är det någon som har lust att titta in på vernissagen går det bra här.

Nästan tomt.

Tomt så när som på min rygga, jacka och papperskorg som jag hade med mig hemifrån. 

Nu tar jag en veckas bloggsemester, men återkommer när den är slut med nya och (förhoppningsvis) läsvärda inlägg. Ha det gott alla mina bloggläsare och dito vänner så länge!

1330 Månadens illustratör september 2016 - Fibben Hald

Häromdagen när jag kom till Stinsen som vanligt gick jag förbi en av montrarna strax efter entrén och trodde knappt mina ögon när jag såg att man kunde stoppa en kasse helt full med utsorterade böcker för bara 20 kronor. Förmodligen var det böcker som sällan var utlånade eftersom de var mycket lite slitna.

Här är vad jag fick ner i bibliotekets plaskasse. Den bok som ligger till grund för dagens inlägg ses längst till vänster. (Bilderna går att klicka större.)

Albert Målare och sommaren i Härkeberga med text av Sonja Hulth och illustrerad av Fibben Hald visade sig vara en riktig pärla och det var roligt att stifta bekantskap med denna härliga illustratör. Visst har jag hört hans namn tidigare, men inte så mycket mer. När jag läser att han har illustrerat många av Lennart Hellsings böcker plockar jag fram ännu ett bokfynd ur min egen bokhylla, denna gång från Myrorna, Visor ur Silverhornet.

Teckningarna till visorna i den här sångboken är i svartvitt och karikatyrmässigt tecknade. Helt skilda från de konstverk som visas i boken om Albert Målare och sommaren i Härkeberga.

Hertigen av Pisa åt så förskräckligt mycket att tornet började luta. En rolig visa av Lennart Hellsing.

Jag läser att Fibben Hald inte har brytt sig om att försöka göra bilderna anpassade till barnen utan bilderna är för alla åldrar och det är - åtminstone jag - tacksam för.

Jag minns själv att jag som barn älskade de sagoillustrationer av t.ex. Elsa Beskow som var helt realistiska av prinsessor och prinsar, avbilder av verkliga människor även om de hade andra kläder och kronor på sina huvud.

Boken Albert Målare och sommaren i Härkeberga är en fantastisk bok för den som är intresserad av medeltida kyrkmålningar som de som finns i Härkeberga kyrka. Det är en fröjd att se alla de vackra illustrationerna till denna sannsaga som berättas så fint av Sonja Hulth. Av vad jag läser på Wikipedia om Albertus Pictor följer berättelsen de historiska källorna så långt man har kunnat. Sagan är förstås kryddad med påhittade personer och händelser för att göra den intressant för barn.

Berättelsen handlar om mästaren Albert Målare som tillsammans med sina gesäller Sigge, Holmfast och lärlingen Knut kommer till Härkeberga för att måla valv, väggar och tak i kyrkan.

Här kommer lärlingen Knut gående för att bli lärling hos Albert Målare. I fonden ser man Härkeberga kyrka. Det är i början av maj och snön har inte riktigt smält bort. Det var bara under sommaren som man kunde måla i kyrkorna.

Och här är det Albert själv som kommer ridande med sina gesäller.

Bönderna och övriga Härkebergabor är nyfikna på målarna.

Jobbet har påbörjats i kyrkan.

Jona och valfisken.

Dansen kring guldkalven.

"Sen blev det vår igen och Albert Målare red iväg till en annan kyrka i en annan by utan att ana att rött skulle bli svart en gång i tiden och skärt grått och att purpurn och det blåa bara skulle försvinna, men det var just det som skedde."

Fibben Hald. Bilden från Wikipedia som jag länkat till ovan.

Boken finns begagnad till fast pris på Tradera. (Jag skrev fel preposition när jag sökte men det är samma bok.)

1329 Tovning på Stinsen i Söderköping

Lördagen på Stinsen i Söderköping blev trevlig och omväxlande för mig. Jag fick lära mig något nytt - tovning - Martin kom och hälsade på och jag sålde två tavlor.

Koncentrationen är total och intresset på topp i det angränsande rummet till utställningslokalen. (Bilderna går att klicka större.)

Stegeborgs slottsruin var den ena tavlan jag sålde och...

...Skällviks kyrka den andra. Här har den konstnärliga friheten spelat in.

Jag är så glad och tacksam över att någon överhuvudtaget vill ha en tavla av mig på sin vägg och att jag dessutom får lite pengar för den. Mina priser är inte precis i Lars Lerinklassen, men det blir till lite färg i alla fall.

Martin E. hade tagit sig tid och åkt från Norrköping bara för att komma och hälsa på mig och titta på mina tavlor. Han var nyfiken på lilla Söderköping också, jag tror att det var första gången han var här. Så det blev en promenad för honom upp till Kanalen efter besöket hos mig.

En trevlig pratstund med Martin gjorde att dagen gick lite fortare.

Konstnären Anna-Lena Rydberg blev en ny trevlig bekantskap för mig. Det var hon som skulle svara för lördagens begivenhet för barn med rubriken Barnsliga Lördagar - Skapande verksamhet som äger rum varje lördag klockan 14 på biblioteket.

Anna-Lena Rydberg jobbar också som bildlärare på Kulturskolan i Söderköping.

Strax före klockan 14 fylldes utställningslokalen av förväntansfulla barn och föräldrar på väg till den angränsande lokalen där Anna-Lena redan plockat upp skålar med ullmaterial i vackra färger till tovning. Jag har ju sett tovade alster tidigare men hade faktiskt ingen aning om hur det gick till.

Ett jättefint landskap har Konrad snitsat till med nål och ulltottar.

Arvid visar stolt upp sitt konstverk.

Jag fick en grundlig lektion i hur det går till att tova. Man måste ha tålamod, det blir hundratals små nålstick i ullen på ett underlag innan man kan få till någonting. Anna-Lena hade med sig kakformar som blev till små hjärtan eller gubbar. Anna-Lena tipsade om att  man kan köpa ett paket på Korps i Söderköping med allt som hör till en liten tovad bild. Ska kanske pröva det till barnbarnen.

Klara och Milton har skapat underbara små tavlor med får och landskap. 

1328 Nyfiken på - Nisse Sandström

Biblioteket i Söderköping - Stinsen - har många aktiviteter både dag- och kvällstid. Det är lite av en ny värld som har öppnat sig för mig sedan jag tågade in där med mina tavlor i den fina utställningslokalen på andra våningen. Här har jag skrivit om det.

Filosofiskt Forum är t.ex. ett återkommande evenemang där man samtalar i grupp om något aktuellt ämne. Dessa sammankomster är gratis. En annan evenemangsserie har rubriken Nyfiken på. Där har biblioteket bjudit in kända personer som berättar om sig själva och sin verksamhet. Det är ofta författare eller musiker. Man kan gå in här och titta på bibliotekets programutbud om man är intresserad.

Eftersom jag har tillbringat ganska mycket tid på biblioteket de senaste veckorna har jag ju kunnat sätta mig in i utbudet på ett helt annat sätt än när jag bara, som tidigare, tittat in och lånat eller lämnat tillbaka böcker. Så när den jag såg annonsen om den legendariske jazzmusikern och saxofonisten Nisse Sandström till Nyfiken på den 21 oktober köpte jag omedelbart en biljett. Det visade sig vara klokt, för redan efter några dagar var biljetterna till detta evenemang slutsålda.

I välkomsthälsningen fick vi veta att det bara hade varit två tidigare tillfällen som det kommit så många besökare till Nyfiken på som till denna kväll. Den ena gången var när Gudrun Schyman var föredragshållare och den andra när förre ärkebiskopen C-G Hammar var där. Ett åttiotal personer trängdes i bibliotekssalen. (Bilderna går att klicka större.)

Visst har jag hört talas om Nisse Sandström tidigare, men visste inte att han hade varit så känd i jazzkretsar eller att han spelat många år tillsammans med Red Mitchell, världsberömd kontrabasist. Inte heller att han 1972 erhöll priset Gyllene skivan av Orkesterjournalen för sin skiva The Painter.

Nisse Sandström kåserar helt utan manus och med ett leende på läpparna. 

Eftersom jag redan var inne i lokalen som gränsar till utställningslokalen försäkrade jag mig om en plats mitt emot föredragshållaren och bandspelaren. Tekniken var inte samarbetsvillig denna kväll utan strulade så Nisse fick hålla låda utan mikrofon. Den kom uppenbarligen inte överens med bandspelaren. Jag var tacksam över att jag satt så nära så att jag kunde höra varje ord Nisse sa.

Mikrofonen hade kollats tidigare men den ville tyvärr inte samarbeta med bandspelaren när det var dags. Eftersom detta evenemang var på kvällen var det ingen vaktmästare närvarande som kunde fixa ljudet. I fonden kan man kika in i utställningslokalen. 

Det hade varit tråkigt att missa dessa eftersom Nisse visade sig vara en underbart charmerande och och rolig kåsör som kom med många skämt och hade ett uppbåd av anekdoter att förmedla till den andäktigt lyssnande församlingen. Bland annat berättade han att han spelat på en av de mest kända jazzklubbarna i New York vid ett tillfälle och satt vid pianot och spelade när en "kille" dök upp bakom honom och ville att han skulle visa honom hur man spelade låten eftersom "killen" tyckte det lät tjusigt.

"Jag lärde honom melodin och ackorden och efter tio minuter kunde han spela den", berättade Nisse. "När han hade gått sin väg gick jag till kompisarna och frågade vem det var. Det var Sergiu Celibidache, sa dom. Han hade tydligen ett förflutet som jazzmusiker. Tur att jag inte visste vem det var förrän han gått sin väg."

Ibland gjorde Nisse uppehåll i sitt kåserande och spelade skivor som han själv varit med och spelat in. Han berättade också att han aldrig lärt sig noter och att han själv lärde sig spela saxofon när han var mycket ung. Det tog två veckor för honom att lära sig spela piano fick vi också veta. Och jag tvivlar inte det minsta på detta. Till slut tog han fram sin saxofon på begäran och rev av ett långt saxofonsolo till ackompanjemang av bandspelaren.

Han tyckte vi skulle få gissa vilken låt det var och skam till sägandes kunde jag inte lista ut det trots att vårt jazzband Mina Vänner som jag spelade med i för några år sedan hade låten som signaturmelodi. (Om man klickar på länken kan man höra oss spela Summertime.) Jag får skylla på att jag var för upptagen med att filma. Får se om någon av mina bloggvänner kan lista ut titeln på melodin - en känd gammal evergreen.

Uppdatering;
Min bloggvän Ditte gissade alldeles rätt att Nisse spelade den gamla låten All of me som blev till redan 1931.

Nisse Sandström spelar saxofon på Stinsen i Söderköping den 21 september 2016.

1327 Fest i Sankt Laurentii kyrka

Så har jag då äntligen fått skåda en biskop i full ornat i verkligheten. Träffat biskopar har jag gjort tidigare men då har de varit klädda i den traditionella dräkten, rödlila skjorta till kaftanen eller vardagskostymen och med ett stort rejält kors om halsen. Det var nämligen kyrkoherdeinstallation i Sankt Laurentii kyrka igår och det var vår nya kyrkoherde - Ola Linderoth - som skulle installeras i sitt ämbete.

Processionen med Ola till höger i bild på väg in i kyrkan. Av biskopen ser man bara kräklan. (Bilderna går att klicka större.)

Kyrkan var välfylld när kyrkklockorna hade ringt färdig och processionen med korset i spetsen tågade in till pampiga orgeltoner. Tre körer fanns på plats vid denna högtid - Sankt Laurentii kyrkokör, Gospelkören och Sankt Anna vokalensemble.

Kyrkokören och vokalensemblen före mässans början. Varje barn som döps i kyrkan får en fisk med sitt namn att sätta upp i nätet till höger.

Biskopen, som var var ståtlig i sin vackra röda biskopskåpa med mitran på huvudet och med kräklan vid sin sida, höll ett varmt och tänkvärt tal till Ola och välkomnade honom i det nya ämbetet. Sedan följde välkomsttal av olika grupper i kyrkan. Själv höll Ola ett tacktal och efter det tog biskopen av sig mitran och satte sig på stolen bredvid församlingens övriga präster och präster som bjudits in att närvara.

Min bror Gunnar, som är kyrkorådets ordförande, läste upp tillkännagivandet att man utsett Ola som kyrkoherde och välkomnade honom som kyrkoherde i Söderköping Sankt Anna församling. (Kent tog kortet från orgelläktaren.)

Biskopen lyssnar medan Ola tackar alla för förtroendet att få bli kyrkoherde i Söderköping Sankt Anna församling. Gospelkören syns till vänster i bilden.

Bilden av vokalensemblen och kyrkokören tog jag innan gudstjänsten började.

Min vän Marianne, alias Bloggblad är aktiv i både kyrkokören och vokalensemblen. Hon syns i bild längst till höger. Så är även min bror Gunnar och min svägerska Anne Sophie. Jag fotar eftersom Marianne bett mig att ta några kort. (Även det här kortet tog Kent från orgelläktaren.)

Ola höll en predikan från  predikstolen och efter det delades nattvarden ut under sång av körerna. Efter mässans slut var alla inbjudna till buffé i församlingshemmet. Jag föredrog att åka hem i stillhet eftersom jag kände att jag hade fått nog av både tal, predikan och körsång. Kent åkte däremot tillbaka för att ta bilder till Kyrkklockan - församlingsbladet.