1833 Rhododendrondalen da capo

Varje år vid den här tiden brukar Kent och jag åka in till Norrköping och gå en promenad i Rhododendrondalen vid Åbackarna i Norrköping. Förra året var många av buskarna utblommade men i år var det tvärtom. Många buskar hade inte slagit ut utan stod i knopp. Kanske det beror på den kalla och torra våren, som Lars Wivallius skriver om i sin dikt. 

Bilderna går att klicka större.

Det var i fredags vi bestämde oss för att göra en utflykt till Norrköping eftersom vädret var strålande och prognosen för följande dagar var mycket regn. Förr kunde man börja på andra sidan Motala ström och gå runt men sedan den vackra gamla Femöresbron togs bort går det inte längre. Det ska bli en ny handikappanpassad bro så småningom är det tänkt.

Vi ställde bilen på Strandvägen eller som den numera heter Kneippgatan i Kneippen och gick trappan ner till Åbackarna. Vackra vyer som alltid. Många joggare och pensionärer hade redan hittat dit fastän det var ganska tidigt på förmiddagen.

Kent har tagit många av bilderna i inlägget.

Det var mest de rosa och vita rhododendronbuskarna som var utslagna.

Här nedan är två bilder på mig som Kent har tagit. Den första från 2020 och den andra i år. Finn fem fel undantagandes att blommorna är lite mörkare på bilden i år än förra året.

Bilden från 2020

Bilden från 2021

I slutet av Rhododendrondalen ligger Färgargården där man kan fika om man har lust. Fint väder att sitta ute i och njuta av alla färger runtomkring. Kent beställde en morotskaka som var mycket god och jag en chokladbiskvi, vilket jag ångrade. Den var så mastig och fet att jag nästan mådde illa. 

Kent med sin goda morortskaka...

...och jag med min feta chokladbiskvi. Don efter person.

Efter att vi suttit en stund och fikat, var det dags för promenad hemåt igen samma väg som vi kommit. 

Här i bakgrunden fanns den vackra gamla Femöresbron. Vi är många som sörjer över att den är borta. Jag har många fina ungdomsminnen från denna bro.

Det här inlägget på min blogg blir det sista på ett tag - kanske för gott. (Jag har inte bestämt mig än.) Just nu tycker jag att det tar alldeles för mycket tid att blogga och läsa andras bloggar. Jag har så mycket annat som jag vill göra och som tar tid. Så nu säger jag hej då till alla mina bloggvänner och önskar alla en trevlig sommar! 

1832 Hängselkjol eller hängslekjol

Jag brukar lösa minst ett korsord om dagen - de medelsvåra - vilket jag har berättat om här och här. Det var den bilden nedan som gjorde att jag började fundera på om det heter hängselkjol eller hängslekjol. Texten i korsordsrutan tror jag bara löd ryskt plagg. Det blev i alla fall sarafan, som visade sig vara en rysk - ja, vad då? Hängselkjol eller hängslekjol. 

Bilden av den ryska flicka iklädd en sarafan har jag hittat på nätet.

Jag googlade och det vanligaste verkar vara hängselkjol. När jag googlade på hängslekjol frågade datorn t.o.m. om jag menade hängselkjol. Men det gick i alla fall att hitta många hängslekjolar som kan ses i länken ovan. Det heter ju ett hängsle så egentligen borde det ju vara mer naturligt att det heter hängslekjol.

Samma sak med äpplekaka och äpplepaj. Jag googlade då på äpplepaj och datorn frågade då om jag menade äppelpaj. I programmet Språket på radion hittade jag ett inlägg från 2011 där just denna fråga hade kommit upp. Svaret var att det gick bra att säga vilket som.

Men för att få fram en äpplekaka måste jag googla med citattecken. Det fanns i alla fall ett recept på en skånsk sådan. Annars är äpplekakor tydligen väldigt sällsynta numera.

Den smarriga äppelkakan från nätet.

Det hade ju inte varit något problem för mig om det inte vore så att korsordsmakarna ständigt använder båda formerna. När det ibland är så att de sista två bokstäverna är gömda är det inte lätt att veta om det ska bli -le och -el i slutet av ordet. 

Jag tänkte därför göra en liten undersökning bland bloggvännerna. Säger du äppelkaka eller äpplekaka, hängselkjol eller hängslekjol? Om du vill svara behöver du i så fall inte skriva mer än två ord i kommentaren :-). 

1831 Elskåpspromenad 2

I ett tidigare inlägg berättade jag om vår elskåpspromenad i Söderköping och lovade att visa dem som var kvar att titta på. Varenda ett visade sig vara ett litet konstverk. De flesta finns längs Å-promenaden och några i själva stan. 

Bilderna går att klicka större. Många av bilderna har Kent tagit. 

Här är det Anna-Lena Rydberg som har målat ett elskåp tillägnat alla Söderköpings hundar. Inspirationen kommer från hennes egna dagliga promenader med sin lilla hund. Att bilden är indelad i rutor beror på att motivet från början är utfört på en rutig duk. 

Skåpet är fristående så att man även kan se ekipaget bakifrån.

Min gamla kollega Ohla Söderlund var bildlärare på Ramunderskolan när jag var lärare där i några år. Han är också konstnär med egen ateljé i Rådhuset och tillhör gruppen blandArt som ofta har utställningar. Man kan också besöka konstnärerna där. Han har målat ett par som dansar jitterbugg. Strålkastare lyser upp de dansande och runtom står det folk som tittar på.

Elskåpet utanför fastighetsmäklaren och redaktören för Söderköpingsposten, - Åke Serander - visade jag i det tidigare inlägget som jag länkat till ovan. Men jag tycker att det är så fint att jag visar det igen. Det var ju Åke som kom med idén att be lokala konstnärer att utsmycka elskåpen. 

Det är Ola Niklasson som har skapat detta konstverk som är en avbildning av det gamla stadshotellet i Söderköping. Här är det mushotell. Om jag inte minns fel är Ola representerad på vårutställningen på Liljevalchs i år. Observera att mössen är klädda i tidsenliga kläder. Ola är mest känd för sina "loppistavlor". Han sätter en helt egen prägel på berömda konstverk som man kan se här. 

Vi fortsätter promenaden på Storgatan där vi träffar på ännu ett målat elskåp. Det är Sankt Laurentii kyrka och klockstapel som fått stå modell. Jag tog inte reda på vem som målat skåpet men det skulle inte förvåna mig om det är Ola igen. Med tanke på mössen. Det är mycket riktigt Ola som målat kyrkan också fick jag nyss reda på av min vän Bloggblad. 

Sankt Laurentii kyrka och klockstapel ligger bara ett stenkast bort. 

Skåpsmålningen är tydligen så pass ny att den inte har kommit med i broschyren, Söderköpings Konstpromenad, än. Det är ju fler elskåp som är på gång att målas så förhoppningsvis trycks snart en ny upplaga av denna broschyr . 

Det sista elskåpet som vi hittar ( i Konstpromenaden är det utsatt som A) är Jalil Razaei upphov till. Han kom hit till Sverige från Afghanistan 2015 och lärde sig snabbt svenska. Han var med i vår målargrupp ett tag. Här kan man se ett fint porträtt på honom i mitt inlägg 2016 om vår målargrupp Måla i Söderköping.

Motivet är från hans hemland och visar två Hazaraflickor som fyller sina vattenkrus vid en bäck där de nyss tvättat kläder. Jalil är själv från folkgruppen Hazara. Han målar fritt ur fantasin. Verket är av det romantiska slaget, säger Jalil. Det händer att pojkar som går förbi flickorna vid vattnet ser sin blivande partner. Mer om bilden kan man läsa i broschyren. 

Söderköpingsposten utlyste en tävling om vem som hade målat det finaste elskåpet. Segraren blev kanske inte helt oväntat just Jalil. Stort grattis till vår målarkompis!

1830 Kents födelsedag 8 maj 2021

Det har gått ett och ett halvt år sedan jag senast träffade min äldsta dotter och hennes familj. Men eftersom både Kent och jag har fått våra två covidsprutor för flera veckor sedan, vågade Anna, Jörgen, barnbarnet Johan med fästmön Cissi äntligen komma och hälsa på. Det passade så bra också med tanke på att Kent fyllde år på lördagen.

Anna och Jörgen. Kopplet på bilden tillhör Asta, dobbermanpinschern, som också var med men som inte kom med på några foton eftersom hon inte höll sig stilla en sekund. (Bilderna går att klicka större.)

Det blev ett fint kalas med lasagne som jag lagat och med jättegod tårta som Johan köpt som efterrätt. Kent fick en flaska Calvados av Anna och Jörgen och som påminde om gamla tider i Limoux. 

Johan och födelsedagsbarnet.

Cissis och Johans två chivavor var däremot lugna och snälla och poserade gärna framför kameran. 

Cissi och Johan med var sin hund. Jag är glad över att lasagnen blev så lyckad och både räckte och blev över. 

Det var väldigt roligt att träffa Cissi och Johan i ett mindre sammanhang och att kunna prata och diskutera i lugn och ro. För det mesta har vi setts i större sammanhang med mycket folk och då hardet varit svårt att få en pratstund med någon av ungdomarna. 

Johan går ut från KTH i juni och Cissi har en termin kvar på sin lärarutbildning. De är fina, rara och duktiga ungdomar. Johan håller på med programmering så han fixade något på Kents dator som var fel på en sekund. (Det finns många olika hål att stoppa sladdar i på datorn som bekant.)

Dags för det obligatoriska familjefotot. Vädret var som synes strålande vackert. Cissi tog bilden. 

Tiden gick fort och snart var det dags att åka hem till Tullinge med stora husbilen. Stackars Asta hade fått sitta inlåst där medan vi tog ett avslutande familjefoto utanför huset. Hela familjen hade tillbringat fredagskvällen i Trosa och övernattat där, därav husbilen. 

1829 Elskåpspromenad 1

Jag blev ju så nyfiken på de andra målade elskåpen efter vår promenad i Söderköping häromsistens, så Kent och jag bestämde oss för att ta en promenad dagen därpå och leta reda på de övriga. Åke Serander, fastighetsmäklare och redaktör för Söderköpingsposten berättar att han fick idén med de målade elskåpen vid ett konferensbesök  i Västervik. Där hade man målat några elskåp vilket han tyckte såg väldigt fint ut. 

Han fick positiv respons både från E.O.N. och kulturförvaltningen i Söderköping. Dessutom ställde flera företag upp som sponsorer. Det nerklottrade och smutsiga elskåpet utanför fönstret på hans kontor var det första som blev målat. Det berättade jag om i inlägget ovan. 

Här, utanför mäklarbyrån på Storgatan finns en broschyr att hämta med en karta över de platser där skåpen finns och information om konstnärerna som målat dessa. (Bilderna går att klicka större.)

Vi började promenaden vid Söderköpings brunn som fått en ny vacker entré som vetter ut mot Brunnsparken. 

Sen fortsatte vi längs Åpromenaden där de flesta målade skåpen finns. Det är tydligen fler som ska målas, det kunde vi se här. Det ska bli spännande att se vad det kommer att bli för motiv. Det är konstnärer från Söderköping med omnejd som fått äran att utsmycka dessa. 

Det första skåpet utmed Åpromenaden var Paula Klinthälls fiskar. Hon associerar bilden med somrarna i Sankt Anna skärgård där hon badade och fiskade som barn. De skåp som är fristående är även målade på baksidan som man kan se. 

I bakgrunden ser man Bergaskolan som förr var realskola och nu är mellanstadieskola. 

Vet inte om det finns bläckfiskar i Sankt Anna skärgård, men här på baksidan av fiskskåpet finns i alla fall en.

Kent fotar baksidan av Ann-Charlotte Gustafssons elskåp som visar hur mycket kablar och knappar det kan finns i ett sådant skåp. Fantasin spelar här förstås en stor roll. Det var med hjälp av eleverna i hennes klass på Waldorfskolan som motivet kom till.

Baksidan av Ann-Charlottes elskåp.

Inte långt därifrån fanns nästa målade skåp. Här är det illustratören Lovisa Lesse som har varit framme med färg och penslar. Det är UppfinnarJohanna som ska blir världen bästa uppfinnare och här stolt visar upp sina verktyg.

Intressant att se är hur hon använt skåpets egen galvade yta som färg.

Här på baksidan får hon hjälp av småbrorsorna.

Nästa konstnär som utsmyckat ett elskåp är konstnären och skådespelaren Krister Kern. Han bor  i Norrköping men har många kopplingar till Söderköping där han ofta vistas. Den målningen är en vision av hur Söderköping eventuellt kommer att se ut i en avlägsen framtid.

Framsidan och...

 ...baksidan på skåpet.

Vi får väl hoppas att hans visioner inte slår in utan att Söderköping får behålla sin småstadscharm många år framöver. Resterande elskåp visar jag och berättar om i kommande inlägg. 

1828 Ny look

Häromdagen gjorde vi ett besök på Stadium Outlet i Norrköping, Kent och jag. Jag var på jakt efter en täckkjol och tänkte att det kanske skulle vara rea på en sådan så här års. Någon sådan fanns inte i affären men väl mysdressar i tjock fleece som jag genast blev förtjust i. Jag fryser nämligen ständigt utom under några enstaka heta högsommardagar. 

Dressarna, bestående av mjukiströja och dito byxor, var nedsatta med två tredjedelar av ursprungspriset. Kanske inte så konstigt med tanke på årstiden. Tyvärr fanns de bara i ljusgrått och rosa. Trots att jag vet att rosa inte är min färg köpte jag två set - ett rosa och ett grått.

Den ljusgrå dressen kände jag mig bekväm i när jag kom hem, men när jag tog på mig den rosa var det bara knorren som fattades om jag skulle ha bestämt mig för att klä ut mig som gris. 

Bilderna går att klicka större.

Jag försökte tappert att ha den på mig en hel dag men trots att den var ljuvligt mjuk och varm stod jag inte ut med att se mig själv i spegeln. En tanke slog mig då att man skulle kunna färga om den själv i tvättmaskinen som jag vet att Mirren gjort med gott resultat. 

Så jag gick och satte mig vid datorn och googlade på "hemfärgning". Inte nog med att jag fick upp en lång artikel hur man skulle gå till väga och förslag på vad man skulle köpa för färg utan jag fick också reda på var i Söderköping jag kunde inhandla denna färg. Den fanns bara att köpa i en enda affär som också sålde tyger. Internet är fantastiskt!

Det fanns dock inte många färger att välja på men mörkblått fanns som jag hade tänkt mig. Lätt som en plätt gick det och ut ur tvättmaskinen kom en helt ny och snygg mörkblå mysdress som jag har haft på mig nästan varje dag sen dess. 

Det gjorde också att jag kunde ha på mig en rosa vårjacka, som jag heller inte haft på mig många gånger sen jag köpte den för mer än tio år sen. Det blir en lagom kontrast mellan mysdressen och jackan.

Jag kunde inte ens skiljas från min nya sköna mysdress när vi var ute och gick i Söderköping häromdagen. 

Det är söderköpingskonstnären Ola Art som gjort den fina utsmyckningen på elskåpet. Här nedan kan man se "Mushotellet" lite bättre. Det finns fler dekorerade elskåp vars konstnärer sponsrats av Söderköpingsposten. Men det här är hittills det enda jag sett. Huset är en kopia av det gamla stadshotellet son nu är omgjort till bostäder. 

1827 Gems Weekly Photo Challenge vecka 16 2021 - STICKA

Det är Sanna på Gems Weekly Photo Challenge som hittar på ett ord varje vecka för oss att skriva om och visa en eller flera bilder på som illustration. Det här året är det verb i grundform som är i fokus. Vecka 16 2021 är ordet STICKA Fler som antagit  utmaningen hittar man på hemsidan.

Längst under mitt stora skrivbord i mitt rum där jag har dator och skrivare, står det en Branäs-låda från IKEA. Där har den stått i snart tio år. Jag brukar ta fram den varje gång jag städar och titta efter om det möjligen är något litet djur som byggt bo där. 

Bilderna går att klicka större.

Lådan är nämligen full av mjukt och fint ullgarn och borde vara en favoritplats för en liten mus att gömma sig i. Garnet var tänkt att bli till en olle till Caspar, det mellersta av mina tre yngsta barnbarn. Jag hade blivit så förtjust i mönstret som barnen på bilden har på sina tröjor. Jag hade tidigare stickat en sådan tröja till Casimir när han var liten och nu skulle även Caspar få en sådan. 

Garnet som jag köpt skulle räcka till en treåring. Men tiden gick fort och Caspar växte snart ur den tilltänkta ollen. Det fick bli en tröja till lillasyster Clarissa i stället. Men när jag hade stickat bakstycket klart såg jag till min sorg att jag hade stickat mönstret upp och ner. Det skulle blir till att repa upp allt igen och göra om alltsammans. Och det har som så mycket annat inte blivit av än.

Nu är lillasyster Clarissa nio år så hon fick heller inte någon varm och skön olle. Fortfarande idag förstår jag inte hur jag kunde sticka så fel. Inte heller hur jag överhuvudtaget lyckades att sticka ett så tillkrånglat mönster. Det kallas för aranstickning hade jag fått lära mig av min vän Bloggblad.

Men nu, när jag har blivit gammelfarmor och fått två barnbarnspojkar kanske det är dags att ta fram stickningen igen. Eftersom den yngsta är född för någon månad sen har jag tre år på mig. Att tro att en tröja skulle bli färdig till Leon som fyller två i slutet av maj är nog lite väl optimistiskt.

1826 - Duolingo

Jag har fått en språk-app - Duolingo - installerad i min mobil. Det var Mirren som rekommenderade den då både hennes kinesiska och Casimirs tyska har förbättrats avsevärt sedan de hämtat appen till sina mobiler. 

För mig är det franska som är aktuellt eftersom jag förhoppningsvis någon gång i framtiden kan åka ner till Limoux och hälsa på äldsta dottern och min svärson som har ett hus där. Men det finns massor av andra språk att välja mellan - japanska, swahili  och latin t.ex. 

Bilderna går att klicka större.

Trots att jag läst franske på universitetet för inte så länge sen är det mycket som jag glömt. Även helt enkla saker. Det är många nya ord som också jag aldrig har hört talas om. Det svåraste är att jag måste skriva svar ibland på mobilen vilket jag tycker är krångligt. 

Sen är det översättning till och från engelska hela tiden. Så man måste tänka sig för när man ska översätta en fransk mening till engelska. Det är inte alltid som det stämmer där. Appen ger sig inte heller. Översätter man en mening fel, vare sig det gäller franska eller engelska, blir det repris på repris tills man kan skriva meningen korrekt. Först då får man gå vidare. 

Man får stjärnor och guldkronor när man har lyckats att göra en hel lektion korrekt och det blåses fanfar. Roliga gubbar viftar med händerna vid alla moment eller gör gester om man dröjer för länge. Man får uppmuntrande tillrop och handklapp när det går bra.

Man får också lyssna till snabb franska, svara på frågor och säga meningar själv. Det går att få inläsaren att läsa väldigt långsamt om man inte hänger med. Jag märker redan att det börjar lossna med språket trots att jag bara lyssnat någon vecka. Appen säger också till på mobilen om man hoppar över någon dag. Tänk om man hade haft en sådan app när man själv gick i skolan. Så roligt det hade varit. Den finns tydligen för skolbruk också.

1825 - Aprilnytt från Bonniers Veckotidning nr 17 1927

Onslagbilden till Bonniers Veckotidning nr 17 24 april 1927 är skapad av en av mina favoritillustratörer - Gullan Rudevall Artelius. Här  har jag skrivit ett inlägg om henne. (Bilderna går att klicka större.)

I det här numret blir det många bilder på bilar. Jag blev så fascinerad av de fantastiska tecknade bilbilderna så jag var tvungen att ta med alla fyra sidorna. Vem som ritat bilderna vet jag inte, jag har förgäves letat efter någon signatur. Det enda namn som står på en av bilarna är Isotta Fraschini som var en ledande biltillverkare i Italien första halvan av 1990-talet. Förhoppningsvis går det att läsa texten om man klickar upp texten. För säkerhets skull skriver jag bilmodellernas namn under varje bild. Kul att se att Volvo - "den nya svenska bilen" - är med på en bild! 

1. Chandler 2. Nash 3. Mathis 4. Chevrolet 5. Auburn

6. Amilcar 7. Volvo (Den nya svenska bilen) 8. Locomobil 9. Studebaker 10. Lincoln

11. Morris 12. Fiat 13. Hupmobile 14. Chrysler 15. Isotta Fraschini (tydligen ett bilmärke också.)

16. Buick 17. Citroën 18. Willys Knight 19. Stutz 20. Cadillac.

Hur många av de här bilmärkena som finns kvar vet jag inte. Många har jag aldrig hört talas om men många var åtråvärda bilar när jag växte upp. Som Studebaker t.ex. Volvo startade sin produktion 1926 läser jag på Wikipedia. 

Det finns alltid en helsida med ett porträtt av någon känd svensk person med i tidningarna. Här är det Marika Stiernstedt som får den äran. Hon var en känd författare som mycket framgångsrikt stred för kvinnans rättigheter. Mest känd är hon kanske för sitt äktenskap med Lubbe Nordström, han som skrev om lortsverige. 

New York tävlade med London på den tiden om att vara världens största stad. I förgrunden Manhattan Island "där skyskraporna stå i djupa led". Det har blivit fler sen dess. Calvin Coolidge var USA:s president 1927. Han syns på bilden till vänster. Hans namn finns inte med i bildtexten, tidningen förutsätter att man vet vem han är. 

På bilden till höger ser man fröken Italien, fröken Frankrike och fröken Luxemburg som inbjudits av en "smart badortsdirektion" till en skönhetstävlan. 

Oslagets sista sida är som vanligt en helsida i färg.