För någon tid sedan ringde min äldsta dotter Anna och berättade att de hade fått en ny familjemedlem, Aron. Anna är en stor djurvän sedan barnsben och till skillnad mot sin lillasyster Mirren, inte det minsta allergisk, varken mot pälsdjur eller andra. Jag försökte, med viss bävan gissa, vad det kunde vara för något djur de hade skaffat sig, för så mycket begrep jag i alla fall…
Mina barnbarn, David och Johan, 19 respektive 12 år, har, som väl är, tidigare aldrig visat något större intresse för exotiska djur eller reptiler, som många andra pojkar i den åldern. Trots det var jag ängslig att det skulle kunna vara en krokodil eller boaorm – man vet aldrig. En syssling till barnbarnen hade en krokodil i badkaret tills den inte fick plats där längre…
I Annas familj finns sen tidigare två katter, Elvis och Presley, och delar av två travhästar. I mitt tidigare liv, när Anna var liten, hade det i vår familj vid olika tillfällen funnits hund, marsvin, kanin och sköldpadda.
Men med två katter trodde jag inte att en hund var aktuell. Och det stolt klingande namnet Aron passade inte heller in på något mindre djur, tyckte jag. Och undulater, som Anna hade haft tidigare, brukar man ju köpa två av…
Att det var någon sorts pojke framgick däremot helt klart av namnet. Hur hon vet det, är jag inte säker på eftersom det visade sig att Aron var en papegoja av släktet Gulkindad Amazon.
Mirrfamiljen med Lillmirren i spetsen, MM och jag, åkte för att beskåda underverket när vi var uppe i Stockholm på besök häromsistens. Aron bor i en elegant bur som rullas fram och tillbaka i huset, beroende på var de övriga familjemedlemmarna befinner sig. Han gillar nämligen inte vara ensam.
Elvis och Presley är givetvis mycket intresserade av Aron, därför måste de hållas in- eller utlåsta varje gång Aron är ute och flyger. Anna, den sanna djurvännen, vägrar att klippa hans vingar, så han flyger runt i huset titt som tätt på upptäcktsfärd. Pappa Jörgen är han speciellt förtjust i och landar med förkärlek på hans hand när han (Aron) är ute på sightseeing.
Aron kan vissla Bron över floden Kwai och går att föra en konversation med, även om man än inte riktigt kan höra vad han säger. Han låter som ett mellanting mellan en kråka och en fiskmås och håller igång hela tiden när någon pratar – som t.ex. när jag pratar med dottern i telefonen. Det är mycket svårt att överrösta honom.
Jag är mycket nyfiken på vad Aron kan ha att säga när vi kommer dit nästa gång!
Mina barnbarn, David och Johan, 19 respektive 12 år, har, som väl är, tidigare aldrig visat något större intresse för exotiska djur eller reptiler, som många andra pojkar i den åldern. Trots det var jag ängslig att det skulle kunna vara en krokodil eller boaorm – man vet aldrig. En syssling till barnbarnen hade en krokodil i badkaret tills den inte fick plats där längre…
I Annas familj finns sen tidigare två katter, Elvis och Presley, och delar av två travhästar. I mitt tidigare liv, när Anna var liten, hade det i vår familj vid olika tillfällen funnits hund, marsvin, kanin och sköldpadda.
Men med två katter trodde jag inte att en hund var aktuell. Och det stolt klingande namnet Aron passade inte heller in på något mindre djur, tyckte jag. Och undulater, som Anna hade haft tidigare, brukar man ju köpa två av…
Att det var någon sorts pojke framgick däremot helt klart av namnet. Hur hon vet det, är jag inte säker på eftersom det visade sig att Aron var en papegoja av släktet Gulkindad Amazon.
Mirrfamiljen med Lillmirren i spetsen, MM och jag, åkte för att beskåda underverket när vi var uppe i Stockholm på besök häromsistens. Aron bor i en elegant bur som rullas fram och tillbaka i huset, beroende på var de övriga familjemedlemmarna befinner sig. Han gillar nämligen inte vara ensam.
Elvis och Presley är givetvis mycket intresserade av Aron, därför måste de hållas in- eller utlåsta varje gång Aron är ute och flyger. Anna, den sanna djurvännen, vägrar att klippa hans vingar, så han flyger runt i huset titt som tätt på upptäcktsfärd. Pappa Jörgen är han speciellt förtjust i och landar med förkärlek på hans hand när han (Aron) är ute på sightseeing.
Aron kan vissla Bron över floden Kwai och går att föra en konversation med, även om man än inte riktigt kan höra vad han säger. Han låter som ett mellanting mellan en kråka och en fiskmås och håller igång hela tiden när någon pratar – som t.ex. när jag pratar med dottern i telefonen. Det är mycket svårt att överrösta honom.
Jag är mycket nyfiken på vad Aron kan ha att säga när vi kommer dit nästa gång!
Aron på sin favoritpinne (alla bilder går att klicka större)
Aron är mycket förtjust i sin husse
Matte får sig en puss
Lillmirren är helt fascinerad av Aron
Även katten Presley tilldrar sig stort intresse
Mirren och Anna beundrar Aron
10 kommentarer:
Hahaha, så målande du skriver! Elvis och Presley och Aron, anar jag en viss förtjusning i kungen? : D Jätteroliga namn!
Själv skulle jag inte orka med en så intensiv fågel, katterna är alldeles lagom för mig!
Kramar!
Marianne:
Haha! Jag skulle bli galen om jag hade någon som visslade "Bron över..." hela dagen och dessemellan skrek och förde oväsen. Anna har hotat med att jag ska få passa honom när de åker på semester nästa år.
Katter är ju relativt tysta i alla fall...
Tack för din kommentar - jo havet är i Tylösand, utanför Halmstad. På hemvägen passerade vi skylten Söderköping och då tänkte jag faktiskt på dig!
Vilken underbar fågel Aron din dotter har skaffat. Som du kanske vet har jag också en papegoja av arten Morhuvad dvärgpapegoja. Hon (har vi bestämt att det är - DNA kostar 700!) heter Kinah och jag har lärt henne prata. Hon älskar sin bur och trivs bra i den och tur är det för jag vill inte ha henne lös i lägenheten. Din dotter är fantastisk!!! som låter fågeln vara med där alla andra är och att den får flyga fritt.
Fortsatt skön sommar söta Ingrid och kramis
Det var länge sen jag såg Anna! Kul att se henne igen.
Är fågeln rumsren? min första tanke när jag ser honom sitta sådär.
Eleonora:
När du nämner det kommer jag ihåg att du har skrivit någon gång om din papegoja. Aron var väldigt vacker, men jag som hör lite illa skulle nog inte stå ut med konstant fågelljud eftersom det i så fall dränker alla andra ljud...
Roligt att du tänkte på mig när du såg skylten!
Varm kram/M
Bloggblad:
Det är klart att han inte är rumsren! Han är bara en liten pippi ca 3 månader gammal...
En fågel blir väl förresten aldrig "rumsren" efter vad jag kan förstå. Hur hade du tänkt att den skulle uppfostras i så fall, haha?
Musikanta: Anna vet att det är en pojkfågel för att den är DNA-testad. Vad gäller rumsrenheten så sitter den ju mest i sin bur, eller på favvopinnen så det borde inte vara så svårt att hålla reda efter den.
Tre månader. Hur gamla blir de där pippiarna? Hundra? Det blir inte Hundra år av ensamhet där inte, det blir Hundra år av Bron över floden Kwai : D
Festligt med en papegoja! De lär man kunna få höra mycket från.
Men visst går hundar o katter ihop. I min dotters familj finns hon och sambon och tre katter och två hundar och när jag är på besök finns det ännu en katt. De bryr sig knappast om varandra.
Jo, den senaste katten, räddad ur ett rör bara någon vecka gammal i höstas är mest intresserad av den stora, svarta hunden. Hon går fram och gnider sitt huvud mot hans nos!
Mirren:
Jag lyssnade tydligen inte när hon berättade att Aron var DNA-testad.
Marianne:
Nej 100 år gamla kanske de inte blir men så där 70 - 80 år...
Man får väl försöka lära honom att vissla någon annan låt som omväxling t.ex. Are you lonesome tonight...
Tant Lila:
Jag glömde vår Nisse, kattungen som vi tog hem efter en semester på ön och som ingen brydde sig om. Han och vår basset Lina var de allra bästa vänner.
Men att katterna är intresserade av Aron är ju av ett helt annat slag...
Skicka en kommentar