måndag 7 december 2009

Fredagstema Show and Tell – Julklappstips

Som alla som läser märker, är det inte fredag utan måndag när jag skriver detta. Förseningen beror på att jag varit hos Mirren i Stockholm sedan i torsdags och inte haft en chans att komma till datorn. För övrigt har hon en muslös sådan, som jag tycker är krånglig.

Det är Nilla som står för fredagstemat förra veckan. Övriga fredagsbloggare får ni gå in och titta på hos henne, eftersom min dator fortfarande vägrar att länka till dessa…

Eftersom vi bodde i ett stort hus när jag var barn, var vi alltid många på julaftonen. Far- och morföräldrarna, vi själva på fem personer, min ogifta faster och min älskade farbror och faster brukade fira jul tillsammans. Julmiddagen började vid ettiden på dagen och brukade vara slut vid fyratiden. TV fanns inte då och heller inte Kalle Anka, så det var ingenting som störde julmiddagen.

Efter att alla ätit sig proppmätta drogs stolar fram i en stor ring och julklappsutdelning vidtog. Alla julklappar hade rim – de sista rimmen hade man förfärdigat på själva julaftonsmorgonen. Min farbror fick alltid läsa upp dessa. Man fick saker som man behövde – skidor och stavar, skridskor eller tofflor.

Jag kommer särskilt ihåg att jag var oerhört lycklig över ett par lovikkavantar som jag så hett hade önskat mig. Färger och ritpapper var andra julklappar som jag uppskattade. Och böcker förstås. Fotot av vantarna har jag faktiskt hittat hos vännen Eleonora.


Varken MM eller jag är numera intresserade av julklappar. Sen jag köpte en, i mitt tycke, mycket snygg islandströja till MM i födelsedagspresent i början av vårt äktenskap och han vägrade att överhuvudtaget sätta den på sig, lovade jag mig själv att aldrig mer köpa någon present åt honom. Numera tar han motvilligt på sig samma tröja, t.ex. när han ska byta däck…

När jag hälsade på de äldsta barnbarnen när de var små, fick jag försöka vada mig fram genom alla leksaker som låg utströdda på golvet i deras rum. Då bestämde jag mig för att sätta in en summa pengar varje jul och varje födelsedag, istället för att ge dem presenter. Mitt äldsta barnbarn fyller tjugo nästa år, så han är väl glad numera att ha en slant på banken, även om min ”present” kanske inte uppskattades så mycket tidigare…

Här kommer i alla fall några JULKLAPPSTIPS! På Rusta hittade jag ett jättefint julförkläde till det facila priset av ca sjuttio kronor. Ett köpte jag till mig själv och ett presentade jag Mirren med till födelsedagen! En lingonkrans att sätta på ytterdörren till Mirrhuset fanns också där.


Även de fyra söta domherrarna för femton kronor tillsammans!


Ett besök på
IKEA med Mirren och Minimirren, resulterade i en julduk. Metervara à 59 kr/m. Fanns mängder av andra vackra tyger att sy dukar av. Bara att sy sömmar på maskin i bägge ändarna.


Här syns duken Berta på Mirrens matsalsbord, där det är dukat för tidigarelagt födelsedagskalas. Hon är väl tjusig i sitt nya förkläde! Att det var ljusgröna servetter berodde på att vi glömt att köpa röda...


Själv hade jag
länge önskat mig sex nya tallriksunderlägg med Josef Franktulpaner att ersätta de gamla slitna med. De fanns på Svenskt Tenn, som vi gick förbi på vägen hem från Djurgården. Mirren tyckte det var en bra julklapp och inhandlade dessa på stubben. Där fanns också många andra trevliga, presumtiva julklappar. Bl.a. en helt UNDERBAR kretongsoffa för 65 000 kr…


Principer när det gäller barnbarn är till för att frångås. Så här hemma står en tågbana med hus, bilar och invånare i trä och väntar på Lillmirren när han kommer hit nästa gång. Hittade det på Biltema för under trehundra kronor. Prisvärt med tanke på att det innehåller hundra olika delar…


Andra saker
som Lillmirren, två år och fem månader uppskattar, förutom grävskopor, lyftkranar, brandbilar, ambulanser och polisbilar, är barnfilmer. De om den lille pingvinen och mumintrollen är favoriter.

9 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag har inte orkat tänka på julklappar än... numera uppskattar de större mest att få pengar. och själv behöver jag inte nåt mer än ett nytt kök och en bil som är lite helare... Och nytt golv på övervåningen och ommålade väggar, men jag vill nog inte ha det inslaget i paket...

Klart att det var Berras blåbär!

Grekland nu sa...

De fina saker du tipsade om skulle kunna bli klappar hos oss också, eftersom de hamnar i den prisklass vi bestämt oss för. Att ge en summa pengar varje år till ett barnbarn tycker jag också är en mycket bra idé som helt säkert uppskattas när barnbarnet uppnått en viss ålder. Läste i tidningen idag att dagens barn ibland har svårt att önska sej något för de har ju allt! Och då är det ju bättre att ge en slant som de kan använda när de blir stora nog.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Kul att jag gissade rätt om Putte...

Det fanns andra saker på Svenskt Tenn som skulle kunnat bli trevliga julklappar. Vackert gardintyg (till mina jättestora fönster i orgelrummet t.ex.) för sisådär 1000 kr/m bl.a. Det behövs ungefär 6 m för att dra för allt...

En ny bil får jag i alla fall i julklapp - och IKANTA skyltar har kommit i brevlådan. Alltid något.

Grekland nu:
När jag var lärare och ibland frågade "mina" barn vad de hade fått till födelsedagspresent eller till julklapp var det många som inte ens kom ihåg vad de fått. Inte heller visste dom, som du skrev, vad de skulle önska sig...

Jag tror att jag gjorde helt rätt när jag satte in pengar på banken åt barnbarnen i stället för att ge dem paket. Summan växer ju avsevärt med åren med ränta på ränta om man inte rör pengarna förrän barnen är stora...
Kram/M

Eleonora sa...

Vilka härliga barndomsjular du beskriver. Känner igen mycket från min egen barndom. Tänk så lugnt och skönt det var utan TVhetsen inför Kalle Anka!

Så rara bilder på Mirren + baby. Det finns otroligt mycket att fynda på IKEA, om man behöver något vill säga. I mitt fall ger jag fortfarande bort och sorterar ut från lådor och skåp, så något nyköp till mig själv är det inte fråga om.

Men du - Lovikavantarna kommer inte från mig - känner inte igen bilden, men det gör inget att du hänvisar till mig, då kanske jag får fler besökare.

Så underbart vi har det med de små rara barnbarnen, men jag säger som du, det är skönt att komma hem till sitt igen. Allt ljud och all aktivitet på en 3-4 åring kan faktiskt ta musten ur en. Men älskligt är det - speciellt med två små armar om halsen och en liten stämma som säger: "Farmor, jag älskar dig"-

Musikanta sa...

Eleonora:
När jag googlade på vantarna igen ser jag att adressen är lilyofthevalley.se/ Tydligen någon sorts affär på nätet. Jag tänkte inte på att du har en annan bloggadress, såg bara lilyofthevalley...

Men jag tar inte bort länken till dig. Det är väl inte särskilt troligt att den som äger bilden hittar hit.

Jag får göra som du, sortera ut och ge bort. Själv har jag lovat svärsonen att slänga en sak varje dag som jag inte har någon användning av - huset översvämmas av saker. Så jag önskar mig ingenting - möjligen kretongsoffan från Svenskt Tenn :-)
Varm kram/M

Marianne sa...

Så Mirren fyller ungefär samtidigt med mig! GRATTIS Mirren!

Jag gör likadant med barnbarnen, jag sätter in en slant på banken till dem, så kan de köpa någonting rejält eller spara. Förra året gick de på High School Musical för pengarna och fick gå på restaurang efteråt. Speciellt svårt är det till Daniel som bara vill ha grejor till cykeln, jag menar jag kan inte med bästa vilja i världen skaffa rätt pryttlar till den!

Jo tack, det finns många fina julklappssaker på Svenskt Tenn. Många, många ...

Kram!

Musikanta sa...

Marianne:
Ja, du fyller ju den 6:e och Mirren den 7:e... Trodde att Mirren skulle komma lagom till julaftonen för 32 år sedan, men som väl var kom hon några veckor tidigare. I det värsta snöovädret i mannaminne...

Roligt att höra att någon mer än jag sätter in pengar på banken till barnbarnen. Det måste ju vara kul för Daniel att kunna köpa det han vill ha till sin cykel själv!
Varm kram!

Anna, Fair and True sa...

Fina julminnen! Vi firade också med farmor, farfar, faster, farbror och kusiner när jag var liten men ju äldre vi barn blev så slutade vi med det tyvärr :(

Jag har "snott" min mammas lovikkavantar, gillar dem! :)

Bra idé att sätta in pengar till barnbarnen istället. Barn har verkligen för många saker nu för tiden!

Musikanta sa...

Anna Fair and True:
Tänk att man kunde bli så glad över ett par vantar - det var högsta mode då!

Jag saknar också de här stora familjehögtiderna, men förmodligen hade jag inte uppskattat dem så mycket numera om jag hade behövt laga all julmat till alla...Som barn behövde man ju som mest möjligen hjälpa till att torka disk.
Kram/M