Jag blir numera nedstämd när jag ser all snö och önskar bara att den vore borta. Så jag hittade en bild från i våras när vi var och hälsade på i Rhododendrondalen vid Motala Ström - min ungdoms svärmiska promenadstråk - att ha som introduktionsbild till bloggen i stället för huset i snö. (Jag har bytt bild igen sen jag skrev det här inlägget om det är någon som skulle undra.)
Den här vyn är bland de vackraste jag vet - kanske därför att man har så mycket minnen härifrån. Här kommer en annan bild på alla blommorna.
3 kommentarer:
Där har jag inte varit mycket - mitt största minne är när jag som 6-7-åring fick följa med kusinen och hans fästmö och de lyfte mig när jag hoppade mellan dem... du vet, som barn gör.
När jag är där i trakten är det mest för att besöka kyrkogården.
Två underbara bilder och du gör rätt som byter ut till den översta. En lugnande och vacker bild. En bra vecka önskar jag dig. Kramkram
Bloggblad:
Ska just iväg på begravning på tal om kyrkogårdar. Men det var där jag upplevde min första stora förälskelse, kan t.o.m. förnimma doften av den ljumma vårkvällen den gången när jag var 14 år...
Eleonora:
Jag blev så beklämd varje gång jag såg all snön. Funderar på att lägga in en badbild nästa gång. Det är roligt med lite omväxling.
Jag har tre begravningar framför mig denna vecka och två andakter på äldreboenden, så det är en "bra" vecka, åtminstone för mig...Önskar dig detsamma!
Många kramar. Ska svara på ditt mail när jag kommer hem.
Skicka en kommentar