Officianten för julottan, min goda vän Kirsten som jag samarbetat med tidigare i Ringarum, skulle både hålla i gudstjänsten och sjunga solo med sin vackra röst. Det blev Marias vaggsång och Stilla Natt, som hon och jag framförde till bådas - och även andras får man hoppas - belåtenhet.
Orgelspelet gick också bra med några smärre incidenter, som dock inte påverkade själva orgelspelet. När jag spelade en av psalmerna fick jag registerknappen i handen – jag drog väl till för hårt. Det var registerknappen till mixturen – d.v.s. den stämma som är en kombination av nästan alla stämmor och som är allra starkast – och det var av vital betydelse att den skulle sättas tillbaka på plats. Jag skulle ju inte spela alla psalmer med full styrka…
MM var där och räddade situationen och lyckades trycka tillbaka registratorknappen på sin plats. Däremot såg han inte när en uppklistrad Maria Wiegenlied på kartong föll ner från orgelpallen och la sig snällt tillrätta på pedalerna medan jag spelade Det är en ros utsprungen. Jag lyckades trots detta trampa rätt medan jag kickade noterna fram och tillbaka med fötterna medan jag spelade. MM filmade det hela och såg tydligen inte vilket besvär jag hade. Man kan klicka fram videon till andra versen, för där började problemen.
Här spelar jag en av de vackraste psalmer jag vet, nämligen psalm nummer 122 – Dagen är kommen. En av de många härliga engelska psalmerna som införlivats med 1986 år svenska psalmbok. Här sitter mixturknappen som jag drar ut till tredje versen igen på sin plats till väsnter i bilden.
30 kommentarer:
Hade varit kul att se dig sparka runt papperet för att komma åt rätt pedaler! Jag tycker om kyrkomusik och just till jul får man ju höra mycket musik i kyrkorna. Efter förra årets julkonsert med blåsinstrument och elektronisk förstärkning aktar vi oss för den sorten, dock. Dessutom har det inte varit läge att ge sig ut till de konserter som varit lockande p g a väglaget.
Olgakatt:
MM jar just lyckats att få videon till ett annat format så nu kan du se videon på bloggen :-). Inget händer förrän än i andra versen...
Det är inte klokt att man ska ha förstärkning till blåsare i kyrkan. Akustiken räcker mycket väl till ändå!
Kramar från Ingrid
Tack! Maken och jag har haft väldigt roligt åt ditt fotarbete! Den utsprugna rosen är också en vacker psalm, tack för den med!
Haha, tack för en kul videosnutt! Himla spännande! Tur att den inte la sig som en bardunstämma... jag hörde om ett notställ som gjorde det en gång hos en bekant.
Väldigt vad du magrade mellan psalmerna!
Förresten, när jag ser den orgeln tänker jag på min moster, pianisten, som bodde mitt emot kyrkan. Det hände flera gånger under de åren att det inte kom någon organist och då fick hon ta av sig förklät (hemmafru) och springa över och riva av nåt på orgeln - hon klarade vilka instrument som helst.
Olgakatt:
Det var hemskt mycket roligare att se snutten hemma än när det begav sig i kyrkan...
Bloggblad:
Ja, den var väldigt rolig efteråt, som sagt. På tal om andra malörere så hade jag hade ett blystycke (som skulle hålla noterna på plats) som ramlade ner på alla manualerna när jag ackompanjerade prästen vid ett annat tillfälle vid samma orgel...
Jag såg med tillfredställelse att magen försvunnit helt på sista videosnutten, haha!
Bloggblad:
Det är nästan så att jag får göra som din moster. Fick nyss ett bröllop på nyårsdagen - inte många dar att förbereda sig på.
Så vackert och fint Ingrid! Tack för den upplevelsen att få höra dig spela.
Nog jobbar du med fötterna alltid och till slut får du ju papperet att flytta på sig. Starkt och coolt reagerade du!
od fortsättning min kära vän. Kram
Eleonora:
Jag försökte få MM uppmärksam, men han såg aldrig noterna :-)! Så blev det ju ett roligt filklipp i alla fall!
Det är bara att spela vidare när det händer saker som man inte räknat med. Det gick ju bra i alla fall!
Kramar från Ingrid
Du måste vara alldeles vansinnigt rutinerad! Snyggt jobbat.
Kyrkofolk måtte sucka lite uppgivet just om jularna, för det är ju det tillfälle på året då även hedningar som jag kommer till kyrkan alldeles frivilligt. I år ville jag gärna gå på julnattsmässan, för vi har fått en ny präst i församlingen, en kvinna som jag tror är ungefär jämnårig med dig, musikanta, och som verkar så otroligt bra. Hon höll i barnens skolavslutning i vår fina kyrka och gjorde det på ett förträffligt sätt: sakligt och kärnfullt men inte klämkäckt och inte tomt på budskap. Det tyckte jag borde belönas med ett besök på julafton. Och belönad blev jag också i min tur, för prästen hade tagit med sig en sångare och en organist från den grannstad där hon bor, så det var riktigt hög klass på sången och musiken. Hurra hurra.
Men jallafall: prällarna måste ju tycka att det är trist att man enbart masar sig till kyrkan den enda gången och aldrig annars. (Jag känner mig inte så förpliktigad egentligen, gick ur svenska kyrkan när jag var arton, men det finns ju också en kulturbärande bit kring våra kyrkor. Och om det är bra präster kan jag ta del av andligheten utan att för den skull kväljas av religiositeten.)
Miss Gillette:
Tvärtom! Prästerna är aldrig så glada som på jularna när det äntligen är knökfullt med folk så dom riktigt kan gona sig, haha! Jag vet, så fortsätt du att gå dit då!
Det måste vara en präst med falskt åldersbetyg, i så fall om vi är jämnåriga och hon har fått ordinarie tjänst i kyrkan, haha! Jag blev ju ålderspensionär redan 2001! Men vi kanske är jämngamla i anden...
Visst är kyrkan kulturbärare, och det inser tydligen de flesta eftersom den inte är nedlagd utan fortfarande används flitigt vid begravningar, dop och bröllop.
Roligt att ditt besök i kyrkan på julen blev en positiv upplevelse. Men sjunger inte du i någon kör någonstans?
Ni försov er inte alltså då som den där prästen det stod i tidningen om! ;)
musikanta: Nämen det går ju inte att få nån prälle till den här tröstlösa församlingen. Visst är -- var -- den här kvinnan pensionerad, men hon var inte nöjd med det och trivs dessutom i små församlingar, så hon sökte när hon fick nys om detta (hon har även grannförsamlingen, den som är min födelseförsamling).
Oj, en fråga till som jag glömde: jo, jag sjunger i en profan kör, men många av våra konserter ger vi i kyrkor och stora delar av vår repertoar är sakral. Jag pratade lite om just detta med Maestro efter julgiget: att det inte känns fel att sjunga rellschösa bitar fastän man inte är troende, för temana är ju som regel existentiella, känslorna man uttrycker; det är sånt alla kan känna igen sig i och framföra med äkta känsla, även den som inte använder sig av en eller annan gudom som mellanhand eller vägvisare eller hur man nu vill se det.
Anna, Fair and True:
Har inte läst om prästen, som... Var läste du det? Nej, vi försov oss inte. Två väckarklockor, en digital och en med batteri ifall det skulle bli strömavbrott. Som när man ska ut och flyga :-)!
Trevlig präst, verkar det som. Inte nöjd med att bara sitta på bänken och mata duvor! Präster och kantorer kan ju jobba så länge som huvudet, rösten eller fingrarna fungerar! Och fötterna förstås också i vissa fall...
Bloggar hon - kunde ju bli en bloggkompis i så fall!
Ser du, jag visste väl att du var körsångerska. Och jag tror att du skrev någon gång att ni sjöng i någon kyrka. Nej, man behöver inte alls vara religiös, bara snäll, om man sjunger i kyrkan. Det är mest prästerna som bör vara det...
Jag läste om Mirrens jul och skrev en kommentar, men det var omöjligt att logga in sig, så den kom inte med. Hälsa henne i alla fall - med sån hög säkerhet är det inte lätt att få kommentarer.
musikanta: Skulle inte förvåna mig om hon gör! Bra tänkt. Kan försöka kolla det. Hon har en fantastisk talröst, djup och fast, en sån som fordrar att man lyssnar till den.
Bloggblad:
Skrev nyss en kommentar i din blogg om detta.
Miss Gillette:
Kul om du frågar. Det finns så få i min ålder som bloggar och som har lite perspektiv på tillvaron ;-)
Ett extra plus för en kvinnlig präst att ha en bra och stark röst!!!
Ja det gäller att kunna hantera diverse situationer. Det verkar som du fixar det mesta.
Läste ditt förra inlägg om julafton,med stor behållning. Det är så viktigt att vi får göra som vi vill och inte drivas av alla måsten som samhället försöker tvinga in oss i.
Ha en fortsatt skön helg!
Kram från Eva
Oj vad jag tänkte på dig när vi var på begravning i Borås! Inte ska man väl spela Ave Maria med en inställning på orgeln så att det låter "tut-tut-tuut ..."? Visst ska väl Ave Maria vara mer sinnlig??? Jag tyckte att kantorn var urkass, som tur var fanns en trumpetare som räddade andra halvan av begravningen.
Hoppas du har fina dagar, trots all snö. För ni har sannerligen mer snö än vad vi har!
Kramar!
Eva:
Ja, just i det här fallet gick det ju bra som tur var. Det var ganska mycket folk i kyrkan och att man inte förstörde julottan för dem var ju tur!
Jag tycker bara att julen har haussats upp så väldigt så att det blir traumatiskt att exempelvis fira jul ensam eller utan julklappar.
Utomlands är det ju inte alls så vanligt att alla släktingar tvunget ska vara tillsammans alla juldagar - man kan fira med vänner eller gå ut på restaurang.
God fortsättning önskar Ingrid
Marianne:
Nej, inte ska Ave Maria låta tut-tut, haha! Men en del kantorer måste till varje pris spela starkt även när det är känsliga bitar. Det ska vara svagt komp och en vacker solostämma om det inte är sång förstås.
Kul att du tänkte på mig fast vi aldrig har träffats irl! Det är väl konstigt att man tycker att man känner varandra ganska väl fast man bara har träffats på bloggen...
Det är fantastiskt vackert åtminstone med snön!
Många kramar tillbaka!
Ingrid!! VAD kul att se dig "in action"---och WOW---vilket arbete det är att spela kyrkorgel!! SÅ mkt att hålla reda på. OCH så vackert sen!!
Tycker också att Dagen är kommen är SÅ vacker!!! Både på svenska och engelska. En av mina stora julfavoriter. Kan tro att det är roligt att spela den.
KRAMAR!!!!
Ja jag tänkte väl att det gick att spela bättre än den där kantorn gjorde!
Kram!
Å, det är mäktigt och vackert. Orgeltonerna fyller ju verkligen rummet. Som någon här ovan menade, är tillfällena alltför glesa bara. Fast det är ju mitt eget fel. Våra kantorer har nog inte haft samma musikaliska gåvor som fru Musikanta heller.
För mig ligger det utanför begriplighetens gräns, hur man kan spela med tio fingrar och två fötter samtidigt - och till och med masa undan ett papper med foten utan att komma av sig!
Fint inlägg! Tack!
Ronny:
Hur kom det sig att du lyckades hitta hit? Det var kul att klicka sig tillbaka och uppleva fadäsen igen. Men tydligen var det ingen som märkte det.
Jag spelade ju på Norrköpings största orgel som har fyra manualer, av vilka jag inte räcker upp med händerna till den fjärde (utan att ramla av orgelpallen). Det var stora, långa karlar som man byggde orglar åt förr i tiden.
I Rönö kyrka, där jag ska spela i år på julottan, är det ingen risk att det blir något sådant tjall med noter. Den har bara en manual och kopplad pedal (vilket innebär att jag för det mesta inte alls använder den eftersom det är samma toner som i den som i manualen.)Det blir till att spela piano på orgeln i stället. Gör mig inget eftersom jag är pianist från början.
Ingrid
P.S.Det tog mig ett helt år innan jag började kunna spela uppåt med vänster hand på manualen och nedåt med vänster fot på pedalen något så när automatiskt. Eller överhuvudtaget kunna läsa tre notsystem på samma gång. Men trägen vinner!
Jag hittade inlägget genom "stickprovsprincipen". Var man än gör nedslag i din blogg, hittar man något intressant och vackert. Ett stånd med frusna örter (kan inte blommor) i snö. Väldigt fin målning! Men var jag hittade den är jag inte säker på längre.
Jag tycker en ukulele ligger på lagom svårighetsnivå. Fyra strängar att hålla reda på. :)
Ronny:
Det var en väldigt snäll kommentar som värmer mitt hjärta. Sådana gör att man får inspiration att fortsätta med att både måla och blogga :-)!
Örterna har mina vänner konstaterat är vissna röllekor. Jag hade ett inlägg som hette Kontraster http://musikanta.blogspot.se/2012/02/fredagstema-show-kontraster.html, den målningen kommer därifrån.
Fyra strängar är tre för många för mig. Försökte mig på att spela gitarr en gång i tiden, men fick bara ont i fingrarna.
Ingrid
Skicka en kommentar