På långfredagsmorgonen ringde Mirren och undrade om de fick komma ner och hälsa på några dagar. Det är ju alltid kärt besök men fordrar för det mesta lite planering i förväg. Raskt iväg till stormarknaden för att inhandla det nödvändigaste som jag vet behövs i form av frukt, grönsaker och yoghurt, mjölk och vispgrädde, ett måste om det skulle bli pannkaka eller våfflor som nödlösning för små hungriga pojkar. Bilderna går att klicka större.
Påskriset, det enda pynt som jag haft framme under påsken
MM och jag bantar som vanligt, så kylskåpet – trots att det var påsk – var ovanligt tomt. Det kombinerade kök- och allrummet hade jag heller inte hunnit (=orkat) dammsuga dagen innan, så det blev fart på dammsugaren när vi hunnit plocka in allt vad vi handlat i kylskåpet. Man vet ju aldrig vad för spännande saker en liten kille kan hitta på golvet…
Vädret var, som alla vet, strålande under alla påskdagarna och vi kunde sitta ute och njuta vårt eftermiddagsfika. Pojkarna spelade fotboll – den yngste är den som vi ska satsa på att bli fotbollsproffs, så att han kan försörja sina föräldrar och syskon på gamla dar.
Caspar i dribblartagen
Casimir har tröttnat på fotbollen och ägnar sig åt telefonsamtal i stället
På påskaftonsmorgonen blev jag väckt klockan halv sju av två små gossar, av vilka den äldsta ljudligt förkunnade: ”De ä mollon, molmol! Gå upp!!” Förutom att Casimir inte kan säga –r talar han helt rent och för det mesta grammatiskt korrekt. Mirrpappan hade redan varit uppe med pojkarna sen halv sex…
Det tidiga uppvaknandet ledde till att vi alla redan vid halv tiotiden var inne i Söderköping och gick en promenad längs med kanalen. Under hela promenaden såg vi bara någon enstaka hurtbulle som var ute och joggade och två hundägare med hund.
Inte en enda turist utom Mirren och Caspar så långt ögat kan se
Så annorlunda miljö än den vi upplever en och en halv månad senare med de tusentals turisterna som invaderar lilla Söderköping! Och inte en båt i sikte eftersom kanalen inte öppnar för båttrafik förrän i maj.
Skir vårgrönska vid kajen, men inga båtar än så länge
Lite försiktig måste man vara i alla fall
Hemma igen hade Mirrpappan gömt påskägg, som dock inte fick öppnas förrän påföljande dag på grund av Casimir betedde sig dåligt vid matbordet. Han gillade inte mormors paprikaröra och talade högljutt om det och spottade ut maten på tallriken.
Tyvärr hade han helt rätt, röran var verkligen inte särskilt god eftersom jag hade lagt i grön paprika, som var lite bitter. Mitt hjärta blödde, men Mirren var obeveklig – inga påskägg förrän dagen därpå. Gråt och tandagnisslan som varade länge…
Caspar och Casimir med de upphittade påskäggen
Men det gäller att vara konsekvent som förälder, jag hade definitivt inte klarat det! Glädjen var desto större dagen därpå när barnen skickades ut på skattjakt i vardagsrummet och till slut – med lite hjälp – hittade de gömda påskäggen.
17 kommentarer:
Caspar är kanske för liten att uppfatta att det blev kollektiv bestraffning för att storebror bar sig illa åt vid bordet...
Sen misstänker jag att ett mormorshjärta är blödigare än en morshjärta. Kan du ha glömt något om hur sträng du själv varit en gång? Unge herrn har i alla fall fått en minnesvärd lektion i artighet även om det inte smakar supergott, haha!
Jag måste ge Mirren en eloge i alla fall. Jag har varit på "bättre" tillställningar med gourmetmat där husets unge son - betydligt äldre än Casimir- har burit sig riktig illa åt. Varpå modern rest sig från festbordet med gäster och genast lagat korv med mos till slyngeln!
Jag lärde mig av några misstag att noga tänka igenom innan jag hotade med konsekvenser: skulle jag kunna genomföra dem?
Olgakatt: Jag är mycket blödigare när det gäller barnbarnet än med de egna. Likadant var det med min stränga mamma som svängde totalt när hon fick barnbarn.
Olgakatt:
Ja, Caspar visste nog inte vad det hela handlade om förrän han plötsligt "hittade" - med hjälp av pappan - sitt ägg dagen därpå. Så han tog nog inte illa upp av den kollektiva bestraffningen. Vad Casimir sa var "blä" och det räckte för att Mirren skulle vidta åtgärder.
Nej, hon är beundransvärd för sitt tålamod och sin konsekvens när det gäller barnuppfostran. Tvingar aldrig barnen att äta något och lagar aldrig extra mat om det inte faller någon på läppen.
Om inte barnet, dvs. Casimir - den lille äter allt, ofta och gärna och med mycket god aptit - vill äta maten som lagats får han hemma gå från bordet upp på sitt rum och leka och inte störa de andra och komma ner först när de andra ätit färdigt. Under inga omständigheter tillåts han kommentera som han gjorde hos oss.
Jag var nog mycket ängsligare att inte mina barn skulle växa etc.etc. och föll säkert till föga (fast inte på kalas med gäster!) många gånger, men Mirren håller koll på Casimirs längd och vikt och så länge han ligger på helt normala värden krusar hon inte!
Bloggblad:
Jag kommer inte ihåg att jag hotade med någonting när det gällde Mirren och maten. Hon var aldrig direkt hungrig eller bad om mat - blev bara trött och grinig om hon inte fick mat på länge. Så det var lätt att glömma bort att laga mat ibland...
För att undvika konflikter med maten (som jag hade haft ständiga med Anna) läste jag böcker medan hon åt. Middagarna med henne brukade ta ungefär en timme varje gång... MM kom ju inte hem förrän på kvällen.
Så fina o trevliga bilder,,,av barnen. Kul att söka påskäggen, den traditionen..har jag INTE med mig från jag var barn..(norrlänning). men jaghör att mina vänner..en del gör så.
Önksar dej/er en trevlig VALBORG också!!!
Låter som en mysig påsk! Och härligt väder har ni haft också. Inte lätt att vara så konsekvent som Mirren verkar vara - och särskilt svårt är det nog om man är mormor! Men det är självklart bra att markera att ett uppförande är oacceptabelt.
Haha... jag minns sagorna. Mina barn var helt tagna av du läste medan hon åt.
Minns du när de (som ändå nyss hade ätit) stod och dreglade för varje tugga gröt hon åt, ända tills du kokade en kastrull åt dem också?
Ett så härligt besök ni fick i påsk!
Ja det där med att vara konsekvent är inte lätt för mor och far föräldrar men ett måste för mammor och pappor. Samma sak är det på mitt jobb på förskolan. Jag tycker att det är bra när barn lär sig att man inte behöver basunera ut att maten är äcklig eller vad de nu kan tänkas säga. En liten kille som fanns på min förskola för rätt länge sen nu hade lärt sig av sina föräldrar att säga -det passar inte min smak, istället. Vilket lät både artigt och bra. Då var det lätt att säga -ok då behöver du inte smaka. Inget mer med det.
Det finns ju tyvärr rätt många vuxna som också basunerar ut vad de tycker om den mat som serveras. Sånt vill jag helst inte höra. Låt bli att äta istället.
Kram!
Margit:
En annan trevlig tradition som vi hade när mina egna barn var små var att "rulla ägg". Man la en filt på något under så att det blev en liten backe. Sen la man hårdkokta ägg på filten nedanför med en slant på och så fick barnen rulla sina ägg nerför "backen".
Krockade deras ägg då med något av slantäggen fick de behålla pengen. Mycket populärt. Men mina små barnbarn är lite för unga för det än.
Jag önskar dig också en trevlig Valborgsmässoafton och första maj!
Ingabritt:
Det är väldigt känsligt just med maten - i synnerhet när man har något barn som är knepigt när det gäller det. Man är ju så väldigt ängslig att inte barnet ska få i sig fullgod näring etc.
Då är det lätt att man överser med eventuellt dåligt beteende bara för att barnet överhuvudtaget ska få i sig något alls.
Mirren har is i magen när det gäller äldste sonen. Hon ERBJUDER honom mat - alltid på bestämda tider - tvingar aldrig eller lovar att han ska få det eller det om han äter upp eller tjatar på honom. Vill han inte äta får han gå från bordet - och hon gör aldrig extra mat åt honom.
Men jag tror att han passar på lite extra att provocera när han är hos mormor. Han känner säkert på sig att jag blir så orolig om han inte vill äta...
Ha en skön helg!
Kramar!
Bloggblad:
Inget minne av det - men jag kommer ihåg att jag var så avundsjuk på att dina barn åt allt och gärna! Det var nog mannagrynsgröt som jag gjorde då, tror jag.
Ewa:
Det var en väldigt väluppfostrad liten kille! Men egentligen är det ju samma sak som "blä", men visst låter det trevligare.
Ett barn MÅSTE ju kunna säga på något sätt att han/hon inte gillar maten för att slippa äta den. Det vore ju fruktansvärt om man skulle bli tvingad att äta upp något som man tyckte var otäckt.
Jag har upplevt det på en indisk restaurang där en tugga var nog för att jag skulle inse att det här skulle jag inte äta mer av... Men man sitter givetvis inte och basunerar ut - som du skriver - hur gräslig man tycker maten är!
En skön Valborg önskar jag dig!
Kramar från Ingrid
Du har verkligen haft en underbar Påsk med din nära. Så härligt med de små busiga pojkarna - det är precis som det ska vara. Och duktiga Mirren som står fast vid sitt beslut om påskäggen. Hoppas det kommer en liten flicka nästa gång. Hon kan få heta Charlotte eller Cecilia kanske? För det ska väl gå i C-tecknet?
Vi ses så småningom och då hoppas jag det blir i Saltsjöbaden, så jag får visa dig runt här.
Sköt om dig och stor kram
från din vän
Eleonora
Eleonora:
Vi får väl se vad den lilla nya får heta - än så länge en hemlighet. Om det blir en pojke är namnet redan klart sedan länge!
Jag tycker att det skulle vara så spännande att få komma till Saltsjöbaden och hälsa på! Det blir nästa gång om jag stannar lite längre.
Kramar från vännen Ingrid
En mysig helg med familjen :) De verkar så härliga de där små pojkarna :)
Jag hade också turen att få hit min familj över påsk.
Västmanländskan:
Ja, visst är de härliga, men mycket, mycket livliga och aktiva. Och tur är väl det.
Men att t.ex. handla ensam med båda två är helt omöjligt eftersom de sticker iväg åt olika håll så fort man kommer in i butiken...Svårt nog när mormor är med också eftersom hon inte springer lika fort :-)!
Kramar!
Skicka en kommentar