torsdag 21 april 2011

Sportig söndagspromenad anno 1934

Bilden från Husmodern nr 45 1934

Ordet "motion" i den rörliga betydelsen var tydligen inte uppfunnet vid den tiden. För övrigt var behovet av motion - åtminstone för arbetarklassens kvinnor på den tiden - väl tillgodosett.

Vilket oändligt fysiskt påfrestande arbete för kvinnorna det måste ha varit att ensammaa ta hand om en stor barnaskara när hjälpmedel som tvättmaskin och dagmmsugare, om det ens fanns på marknaden, inte var något som gemene man hade råd att skaffa sig. Och när många inte hade tillgång till vatten inomhus - ännu mindre varmvatten!

Jag tänker så när jag tycker att städningen är jobbig trots att jag inte har småbarn och heller inte behöver knäskura golven...

17 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Så brukar jag göra också, tänka på hur de gjorde förr men jag tror inte att de stressade upp vardagen på samma sätt som vi har gjort med många märkliga måsten eller är jag helt ute och påskcyklar:)?
Livet har ju inte blivit särskilt lugnare av all teknik som vi har skaffat oss. Jag minns så bra hur min mor och hennes väninnor hade tid att sitta ner mitt på dagen och dricka kaffe, sticka och ha barnen runtomkring sig. Ändå hann de. Intressant fenomen.
Nu just skulle det vara riktigt skönt med en söndagspromenad:). Tar paus i stenarbetandet.
Ha det bra!
Blåkulla ikväll? Syns vi då?
Kramar
Karin

Ailas sa...

Oj så många gånger jag har tänkt på kvinnorna förr, inte minst på min mormor som hade många barn, bodde på landet... med allt vad det innebar. Men där fanns det ganska många ogifta kvinnor i byn som brukade hjälpa till med lite av varje och sedan fick de äldre syskonen lära sig att ta hjälpa till. Men vi har det bra, ändå tror jag att vi stressar mer... Rätt sjukt!

En riktigt trevlig påsk vill jag önska dig!

Bloggblad sa...

När vi gifte oss fanns det bara halvautomatisk tvättmaskin, man fick alltså fylla i vatten, och komma ihåg att gå ner och tömma, och sen vara kvar under sköljningarna. Men... det är också det minst moderna jag har bott, bortsett från en del stugsomrar ute på skäret.

Men de mammorna hade inte heller nån dator som lockade med både Facebook och bloggar...

Bloggblad sa...

Jag tror också, som damerna ovanför, att man hade en annan lunk i det man gjorde, det fick ta sin tid och man träffades i mangelstugan (min mormor gick till en sån) och många kunde jobba hemma utan att stressa till annat jobb, känna pressen att ha sett alla teatrar, gått på alla utställningar, sett alla filmer och läst alla böcker. Teve lockade inte på kvällen - och grannarna hade inte rest till solen och kommit hem bruna ... (pratade just med en granne som planerar tredje utlandstrippen under våren "vad ska man annars göra när man är pensionär?)

Annika sa...

Brukar också tänka på min mormor som hann med allt, och mer därtill. Morfar låg vid kustbevkningen under kriget, och var borta i långa perioder, och hon hade två små barn plus kor, häst, grisar och höns + hela gården. De hade väl mer hjälp av den äldre generationen kanske?
Men nog var det hårt. Idag är det hårt på ett annat sätt. Allt ska vara så perfekt, inklusive en själv, trendigt och rätt är orden för dagen. tror det var lugnare med det snacket o tänket förr.
Men visst var det fysiskt tungt för dem såsom det inte är för oss, och männen hjälpte väl föga till med barnaskötsel, städning, matlagning etc etc...
Kramar!!

Margit sa...

IKEA i Västerås..har nyss haft invigning på sitt nya...OCH det är 2 våningar..och SÅ stort...DÅ får man en riktig motionsrunda...innan man gått "runt"..på båda våningar.och gått efter alla pilarna...
GLAD PÅSK!!!! Kram!

Musikanta sa...

Karin:
Jag var en stund på Blåkulla igår men jag såg inte till dig...

Kanske är det så som du säger, att den moderna tekniken har gjort att man får mindre gjort, haha! Jag tycker verkligen att du ska ta en paus och ge dig ut på promenad. Du är väl värd en paus!
Jag önskar dig en skön fortsättning på påsken.
Kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Ailas:
Kvinnorna på landet hade nog mer hjälp än de i stan. Ofta bodde ju flera generationer och den äldre tog ofta hand om barnen.

Jag tror det var värre för t.ex. de fattiga textilarbetarna i stan, har hört skrämmande historier om att barnen bands fast hemma när mamma skulle gå till jobbet...

Jag önskar dig också en skön och trevlig påsk!

Musikanta sa...

Bloggblad:
Du har säkert rätt om att det inte fanns så många måsten förr som nu. Eller att man inte hade de krav på att förverkliga sig själv som nutidens människor har.

Inte heller hade man några hobbies som tog tid - jag vågar inte ens tänka på hur mycket tid jag tillbringar vid datorn när jag kunde gjort andra nyttiga saker...

Sen tvättade man väl inte lika ofta som man gör nu.

Förstår inte hur dina grannar har tid med så många utlandssemestrar - hos oss är almanacka så fulltecknad att jag har svårt att hitta några lediga dagar ens att åka upp och hälsa på Mirren.

Musikanta sa...

Annika:
Nej, hushållsarbete var ju helt ett kvinnogöra på den tiden.Jag tror aldrig min pappa någonsin hjälpte till med städning eller matlagning - inte ens som pensionär.

Det är skönt att jämlikheten har gått framåt när det gäller det nuförtiden i alla fall. Och att min pappa skulle varit pappaledigt var fullständigt otänkbart - han var väl aldrig i närheten av oss när vi var riktigt små.

Din mormor måste ha varit beundransvärd som skötte en gård och två små barn själv när din morfar var borta! Även om hon kanske fick hjälp ibland hade hon ju hela ansvaret själv!

God fortsättning på påskhelgen och många kramar från Ingrid

Musikanta sa...

Margit:
Haha, kanske måste åka till Västerås i sommar i alla fall och gå motionsrundan på det nya IKEA! Jag har ju aldrig varit i Västerås (bara åkt förbi skylten) så det är så dags nu...

Jag önskar dig en skön och trevlig fortsättning på påsken.
Kramar från Ingrid som snart ska iväg till kyrkan och sjunga i kören på långfredagen.

Eleonora sa...

Jag läser just nu en bok som heter SVENSKA HEM skriven av Monika Björk/Eva Kaijser. Handlar om en handfull beslutsamma kvinnor som 1905 startar en liten butik på Stureplan i protest mot snusk och lurendrejeri, som de manliga butiksägarna stod för. I denna butik fick endast kvinnor handla. Detta är inledningen, som sedan beskriver hur eländigt kvinnorna hade det för drygt 100 år sedan. Med ALLTING. De driftiga kvinnorna som banade väg för kommande släkte var bla.Elin Wägner, Ellen Key, Harriet Bosse, Anna Branting, Hanna Pauli, Selma Lagerlöf ...

Mycket spännande bok med fin kvinnohistoria.

God fortsättning på Påsken. Kram till dig.

Eleonora

Musikanta sa...

Eleonora:
Alltid roligt att läsa lite kvinnohistoria. Har tyvärr läst alldeles för lite av den historien! Ska höra efter på bibblan om de har möjlighet att skaffa den.

Spännande att det bara var kvinnor som fick handla i butiken och vad det kunde leda till.

En glad och god påsk önskar jag dig!
Kramar från Ingrid

em sa...

Enligt NE har man använt ordet motion i betydelsen att röra på sig se'n 1711.

2motion [måtʃo´n] subst. ~en
ORDLED: mot-ion-en
• kroppsrörelser som främjar hälsan och välbefinnandet: motionsgymnastik; motionspromenad; bordtennis är utmärkt ~; att cykla till arbetet ger fin ~
BET.NYANS: i sms. ofta för att ange begränsade el. inga tävlingsambitioner: motionsklass; motionsspelare
HIST.: sedan 1711; av lat. motio 'rörelse', till movere 'röra; rubba'; jfr emotion, motor, promovera

Musikanta sa...

Margaretha:
Tack för upplysningen. Man lär sig mycket av sina bloggvänner! Hade ingen aning om att ordet var så gammalt. När jag tänker efter så köpte min pappa sig faktiskt en motionscykel i början på 50-talet...
Ingrid som faktiskt har varit ute och gått en promenad längs kanalen tillsammans med Mirrfamiljen idag.

Cecilia N sa...

Men som någon sa: "hade det inte varit för tvättmaskinen hade inte min mamma haft tid till att läsa och förkovra sig".

Det där med att sköta både hem och gård var nog ganska vanligt förr för kvinnorna när männen låg ute i skogshuggning om vintern.
Alltså den tiden på året då djuren står inne och både ska ha maten och vattnet givit sig och gödslet körde inte ut sig själv heller ...

Musikanta sa...

Cecilia N:
Det finns faktiskt några få kvinnor som nästan har ett lika tungt jobb idag - fast de har förstås mer maskiner att tillgå. Tröffade en sån duktig tjej igår på vår utflykt till Aspöja, som jag ska berätta om så fort jag får tid.
Kram!