fredag 12 december 2014

1038 Sankt Ragnhildskören på Blå Porten i Söderköping

Sista framträdandet för i år med Sankt Ragnhildskören ägde rum idag på serviceboendet Blå Porten här i Söderköping. Det är SPF som årligen bjuder på fika i samband med Lucia. Festen började med ett  luciatåg - det var Söderköpings egen Lucia med tärnor som sjöng och läste dikter. Flickorna, som sjöng alldeles utmärkt, kom alla från musikklassens årskurs nio och sjöng gamla kända och en del (för mig) okända visor flerstämmigt à capella.


Flickorna sjöng jättefint och flerstämmigt à capella i nästan en halvtimme. Kent tog alla bilderna som går att klicka större.

Hela samlingslokalen på Blå Porten var helt fullsatt av förväntansfulla pensionärer och en del anhöriga så vi i kören fick tränga ihop oss i ett hörn. Det var också trångt för Lucia med tärnor och för vår kör när vi skulle sjunga efter kaffet. Akustiken var obefintlig, ljuddämpande plattor i taket plus fullsatt lokal gjorde att det inte var så lätt att sjunga, varken för Lucia eller för vår kör.


Kören väntar på att Lucia ska komma. 

Jag hade tagit med mig allsångshäften så att alla skulle kunna vara med och sjunga i några sånger, En dörr på glänt, När ljusen ska tändas därhemma och Nu tändas tusen juleljus.Vad jag kunde se från min position bakom pianot var det många som sjöng med. Några sjöng också med i sångerna som kören sjöng, kul!

När den rejäla lussebullen och den stora pepparkakan var uppäten och kaffet urdrucket var det dags för oss att sjunga. Programmet var detsamma som i måndags på SPF:s julfest minus några sånger.


Tyvärr var vi tvungna att stå utspridda som synes, så den ena änden hörde väl knappt vad den andra änden sjöng.  Pianot stod också ganska långt från kören. Det gick förvånansvärt bra i alla fall, tyckte både kören och jag.

Kent, maken, fotade och filmade under hela tiden. Väldigt roligt var att nästan hela kören hade ställt upp! Här sjunger vi den sista sången i vårt eget program: Sjung ut i hela världen eller som den heter på engelska Go tell it on the mountains. Det är en traditionell gospel. Det där med baktakt är svårt som sagt, men vad gör det att det inte blir perfekt när sångglädjen är stor? Träffen avslutades med att vi alla tillsammans sjöng Nu tändas tusen juleljus.

6 kommentarer:

Bloggblad sa...

Ni verkar ju ha hia roligt i alla fall, det är det viktigaste.

Musikanta sa...

Marianne:
Håller med helt!

farmor/mormor Hannele sa...

Mysigt! Värdens sötaste lilla Lucia uppvaktade mej ♥

Musikanta sa...

Hannele:
Jag tror dig! På torsdag ska jag gå på Lilla Akademiens julkonsert i Stockholm. Då får jag se världens mysigaste stjärngosse...
Kram

Margaretha sa...

Vad roligt att lyssna på er. Klapp i baktakt var ju effektfullt. Vad duktiga ni är ... Ha det bra!

Musikanta sa...

Margaretha:
Vi är ju bara en amatörpensionärskör så det kanske är väl mycket begärt att alla i kören ska klappa rätt i baktakt. De flesta klarade det i alla fall :-). Jag får träna mer i vår...
Ha det gott själv och kram från Ingrid