I onsdags i förra veckan var det strålande väder och högsommarvärme. Bilden från Skärholmen. (Bilderna går att klicka större.)
Kerstin bredvid en av de vackra blomkrukorna.
Vi började med att äta lunch på Foodcourt och fastnade båda för laxpuddingen, som såg väldigt god ut. I priset ingick sallader och salladssåser samt kaffe och te. Prisvärt, tyckte vi båda.
Vi kom vid halv tolvtiden då det ännu inte kommit så mycket folk så det var gott om plats på restaurangen.
Laxpuddingen smakade alldeles utmärkt.
Efter att att vi ätit och pratat en god stund gick vi till Myrornas stora affär och stannade genast till på porslinsavdelningen där vi båda hittade något att ta hem. Helt onödigt förstås eftersom vi har överfullt med prylar hemma redan. Kerstin hittade en glasskål och jag en vas för 25 kr styck - det går bara inte att motstå.
Valet för Kerstin stod mellan den här lilla glasskålen...
... och denna, som hon köpte efter moget övervägande. 25 kr tror jag att den kostade.
Jag bestämde mig genast för den här fina keramikvasen för 25 kr. Helt intakt. Jag skulle få skjuts med Mirren hem till Mogata så det var inga problem att få hem den.
Den avdelning som jag är mest intresserad av är barnhörnan där det finns både leksaker, barnböcker och pussel. Förra gången jag var där hittade jag en sångbok för barn som ute i handeln kostar över 300 kr för 30 kr. Helt oanvänd också som många av böckerna här. Den här gången blev det två pussel och två barnböcker som tillsammans betingade ett pris på 91 kr.
Här kan man se lite av barnhörnan till höger i bilden. Den finns på det nedre planet. Bokavdelningen, för vuxna och som syns längre bort, är jättestor.
På fotot nedan kan man se vilka fynd jag gjorde - allt som allt betalade jag 91 kr. Pusslen har vi lagt, Lissan och jag, och där fanns alla bitarna med.
Nalle Puhs hörna måste vara ett förlagsexemplar eftersom den var innesluten i plast och helt oöppnad. Om Råttfångaren i Hameln har jag skrivit ett inlägg här.
Ett tidigare inlägg om Myrorna i Skärholmen kan man läsa här.
12 kommentarer:
Mycket fina fynd alltsammans! Älskar bra loppisar (trots att inte jag heller behöver mer prylar än jag redan har...).
Lunchen såg också god ut - var det en slags quiche, laxpuddingen (äggbaserad)?
Kram
Jag har t o m stått och sålt grejer på loppis i Skärholmen! Massor med folk vallfärdade dit. Nu har jag inte ens varit i närheten på jättelänge. En fördel med Skärholmens centrum var att där fanns i princip ALLT.
PS det är livsfarligt att gå på loppis som kund ... rätt som det är har man köpt något ...
Fynda på loppis - jag har funderat på motsatsen. :) Att själv sälla mig till Skärholmens loppisförsäljare, men nu var det ju på Myrorna ni var. Mycket där som kunde fresta, kan jag se.
För hundra år sedan köpte jag min kökssoffa hos Myrorna, men jag tror inte att det var i Skärholmen de då fanns. Hur som helst har jag haft stor glädje av soffan. :) Det får säkert du också av din fina vas.
Berit E
Annika:
Eftersom Kent avskyr loppisar brukar jag passa på när jag själv är i Stockholm.
Laxpuddingen var gjord med äggstanning - mycket krämig och god. Gör ju aldrig sådan mat hemma eftersom Kent är vegetarian. Och att stå och göra laxpudding till mig själv har jag ingen lust med.
Kram tillbaka från Ingrid
Aina:
Håller med dig om att det finns allt - eller nästan allt i alla fall - i Skärholmen. En ren konstnärshandel saknas förstås så ibland måste jag åka in till Kreatima och handla. Kul att du haft loppisstånd på torget.
Trots att man har så mycket saker att det är svårt att få in i skåp och lådor faller man i alla fall för frestelsen att köpa något onödigt om man sticker in näsan på exempelvis Myrorna.
Ingrid
Berit:
Jag har också funderat i de banorna, men det faller med att jag gillar mina saker och har svårt för att rensa ut något.
Myrorna i Skärholmen har en jättestor möbelavdelning där man säkert också kan göra fynd för en mycket billig penning. Kul att du köpte din kökssoffa hos Myrorna och trivs med den.
Ingrid
Att få nya vänner via bloggen är guld värt! Förr i världen hade man ju brevvänner och nån enstaka gång kunde man träffa nån av dem. Nu är det enklare med cybervärlden. Inte så få äktenskap lär komma till genom nätkontakter, förr annonserade man i tidningen.
Hurra för återbruk! Jag skänker ibland till loppis och försöker akta mig för att handla men lyckas inte alltid. Har länge gett bort kläder och fått av systrar och väninnor för att ge plaggen ett nytt liv. Härom veckan tog jag med en kasse Gudrun Sjödén-plagg jag inte längre använder till butiken i Malmö. Döm om min förvåning när jag fick 1000 kr att handla nytt för! Det finns en stor efterfrågan på "vintage" i deras butiker!
Borde vara med och fynda. Köpte precis Nu ska vi sjunga till Hjalmar på Bokus. Där kostade den inte 25 kr.
olgakatt:
Man lär ju känna varandra väl genom bloggen INNAN man träffas så man vet ju ungefär hur den personen är och vilka intressen hon har när man väl får ett möte till stånd. Om man nu brukar berätta om sig själv och sin vardag på bloggen. Jag har bara haft trevliga minnen av mina möten med bloggvänner. Synd bara att många bor så långt bort...
Jag brukar plocka ihop kläder varje år och skänka till Pingstkyrkan som sänder vidare till Lettland med egen lastbil. Men jag har aldrig tänkt på att man kanske kunde få lite pengar för sådana kläder som man egentligen bara behåller för att de har varit relativt dyra. Tack för tipset!
Ha det gott önskar Ingrid
Hans:
Sååå synd att du inte nämnde någonting i bloggen om att du TÄNKTE köpa en Nu ska vi sjunga till Hjalmar. Då hade jag skickat ner en till dig. Man tog ju alltid till några extra ex när man hade barnkör. Den är saligen avsomnad sen 15 år tillbaka när jag gick i pension och ingen ny blev det efter att jag slutat.
Ingrid
Skicka en kommentar