måndag 12 juni 2017

1436 Pelargoner

Sista lördagen i april är det alltid Mogata marken. Som vanligt var det ett stort utbud av bland annat blommor. Vädret var vackert även om det var en smula kyligt. En av knallarna sålde ovanligt vackra pelargoner och jag köpte tjugo stycken som Kent och jag bar hem.

Jag lät dem stå ute ett par dagar och tog in dem på natten. Sen tröttnade jag och planterade ut dem i mina blomlådor. Den natten blev det sex minusgrader och pelargonerna hade naturligtvis frusit. De enda som klarat sig var de som jag planterat i blomlådorna under köks- och matrumsfönstret. Taket skjuter nämligen ut en liten bit och frosten hade tydligen inte kommit åt där.


 En sorglig syn mötte mig på morgonen efter nattens frost. (Bilderna går att klicka större.)

Jag synade förödelsen och var noga med att lägga över blomlådorna med de frusna plantorna med gamla lakan och handdukar påföljande natt. Det hjälpte föga. Pelargonerna såg hemska ut och det var bara ett och annat blad som inte hade frusit.

Men jag vet ju att växter är starka. En vän rådde mig att klippa av allt som såg fruset ut och hoppas på ett mirakel. Och si, nu efter drygt en månads ömt vårdande med mycket vattnande, när det var som varmast och torrast, har de tagit sig igen. De är inte riktigt lika fina som de var när jag köpte dem, men det är i alla fall hopp om livet.


Det ser hoppfullt ut med alla blomknopparna. Lite gladare blommor i alla fall.

I morgon åker jag upp till Stockholm för att vara med om de yngsta barnbarnens skolavslutning på Lilla Akademien på onsdag. Det lär väl som alltid bli en härlig musikalisk upplevelse med alla sjungande och spelande barn. Solsken ska det också bli - vad mer kan man önska sig?

8 kommentarer:

Pettas sa...

Se där så fina de blev, trots att de nästan dog!
Pelargoner är av ett segt släkte.
Ha en fin avslutningsdag med dina barnbarn!
<3

Musikanta sa...

PettasKarin:
Ja, jag är förvånad över att de tog sig. Men, som du säger, de är ett tydligen ett segt släkte :-).
Tack!
Kram från Ingrid

Ölandsvindar sa...

Ja, det var för sorgligt med de där kalla nätterna. Det var mycket som tog stryk, både ute och i växthuset. Några av mina pelargoner återhämtade sig aldrig.
/Kerstin

Musikanta sa...

Kerstin:
Ja, inte kunde man tänka sig att det skulle bli så förfärligt kallt. Jag är ju bortskämd med att penséer klarar några köldgrader. Jag är glad över att pelargonerna återhämtade sig något så när i alla fall. De var fantastiskt stora och fina när jag köpte dem.
Kram

Ingrid sa...

Mina pelargonior som jag skrutit så mycket med slutade blomma när jag planterade om dem i större krukor. Förmodligen pysslar det med att göra en massar nya rötter i stället för blomknoppar.
Kram, Ingrid

Gunnel sa...

Vilken tur att pelargonerna repade sig igen. Vi har också satt pelargoner i fönsterlådorna. Det är vackert både från in och utsidan. kram

Musikanta sa...

Ingrdi:
De blir nog extra fina när de kommit över chocken. Kan MINA pelargoner repa sig så är det nog bara en tidsfråga innan dina kommer igen.
Kram tillbaka

Musikanta sa...

Gunnel:
jag älskar pelargoner - utomhus. Tycker inte de luktar gott inne. De röda, som jag har på framsidan av huset och som klarade kylan, är helt fantastiska.
Kram tillbaka