torsdag 1 juni 2017

1430 Billy Elliot på Stadsteatern i Stockholm

För precis en vecka sedan var jag med min dotter Mirren, hennes man Johan och barnbarnen Casimir och Caspar på Stadsteatern i Stockholm och såg den kritikerrosade musikalen Billy Elliot. Anledningen till att jag inte har skrivit tidigare om denna fantastiska föreställning var att man inte får ta egna kamerabilder från salongen.



Billy Elliot - Carl Sjögren - dansar med den balettdansör - Levi Blad -  som i en av de sista scenerna kommer att gestalta honom som vuxen. (Bilderna går att klicka större.)

Jag köpte då ett program för att kunna lägga ut bilder från detta på bloggen. Det får man heller inte göra utan tillstånd fick jag veta, när jag frågade min vän journalisten Anne-Marie. Så jag skrev helt sonika till fotografen, som tagit de underbara bilderna i programmet - Sören Vilks - och frågade honom om tillstånd att använda några i min blogg.



Idag fick jag ett mycket vänligt svar av honom som sa att det gick bra. Han är en fantastisk fotograf och vill man se mer av hans bilder kan man gå in på hans hemsida här och titta. Programhäftet är limmat så att inte bilderna - som är på hela uppslaget på programsidan - går att ta isär. Därför blir det tyvärr en sträng mitt i, men jag tycker man kan överse med det.

Upprinnelsen till historien är följande. Jag försöker sammanfatta något av vad Dick Harrison - professor i historia vid Lunds universitet - har skrivit i början av programmet. Regeringen i England med Margaret Thatcher som premiärminister - kungjorde år 1984 att 20 kolgruvor skulle stängas och 20 000 kolgruvearbetare skulle bli arbetslösa.  Kolgruvorna var olönsamma och kolet från gruvorna i England skulle ersättas av billigare energi från utlandet. Den stora stora nationella strejken började då den 12 mars när 142000 gruvarbetare gick i strejk.

Det blev hårda sammandrabbningar med polis och man slogs med klubbor, bilar vandaliserades och en person dödades. Det är denna strejk som bildar bakgrunden till musikalen. Under en del av föreställningen körs filmer i storformat i fonden där man ser slagsmål mellan arbetare och polis och även bilder på fackföreningsledare och politiker.


Bilder på politiker, fackföreningsledare, gruvarbetare och poliser rullar i fonden när scenen fokuserar på fackföreningsmötena.

Billy Elliot är son till en gruvarbetare. Hans mamma är död men visar sig då och då för honom. Hans pappa vill att han ska lära sig boxas och han får ta boxningslektioner tillsammans med några kompisar. En är hans bästis som gör en strålande insats som dansare senare.


Billys kompis Michael (till vänster) och Billy vill inte slåss med varandra och deras tränare är helt uppgiven. 

En dag när Billy ska gå till sin boxningslektion råkar han av misstag komma in till en grupp med flickor som dansar balett i samma lokaler. Han blir intresserad och uppmuntras av dansläraren, Mrs Wilkinson, att börja dansa i stället för att boxas. Han ljuger hemma och säger att han går till boxningen när han istället börja dansa med i balettgruppen. Balettfröken ser hans stora talang och efter någon tid tycker hon att han är mogen att söka in på The Royal Balett School  i London.



Balettfröken Mrs Wilkinson med sina balettflickor. Billy står längst till höger och försöker hänga med.

Som man kan förstå blir hennes möte med pappan inte någon succé. Han tycker det vore förskräckligt om hans son skulle bli dansör och blir rasande när han får höra att Billy lärt sig dansa balett istället för att boxas. Att dansa balett är inte något för en man - ordet b*ö*g får man höra många gånger i föreställningen. Så småningom, när han ser hur skicklig sonen har blivit, ändrar han sin attityd och Billy får tillåtelse att pröva in på balettskolan i London. Om han kommer in? Ja vad tror ni? Det slutar i alla fall lyckligt.


De två pojkarna är med i hela föreställningen och både sjunger och dansar. 

Det är en enastående prestation av en pojke som går i årskurs sju att dansa så fantastiskt skickligt och sjunga hela föreställningen igenom. Även kompisen är fenomenalt duktig liksom balettflickorna i olika åldrar, men de får åtminstone lite tid att ta igen sig mellan varven. Det är tre pojkar som växlar om i Billyrollen och även tre som Billys kompis Michael. Alla barnen är elever vid Kungliga Svenska balettskolan och man kan bara ana åren av träning och uppoffring som ligger bakom den här föreställningen.



Margaret Thatcher är naturligtvis den onde själv personifierad i denna musikal. 

Både Mirren och jag grät då och då. Mirren eftersom hon tog så illa vid sig att Billy inte fick något stöd hemifrån från början utan bara mothugg och jag för att det var så hisnande vackert och för att hela ensemblen var så makalöst duktiga. Nästan alla aktörerna både sjöng och dansade. Alla dansörer var män utom Mrs Wilkinson och hennes flickor och uppträdde ibland som poliser och brandmän och även som svanar.


Svanar i manlig gestalt. Bakgrundsmusiken är Tjaikovskijs Svansjön. 

När sir Elton John hade sett filmen om Billy Elliot blev han inspirerad att skapa en musikal på temat. Han tyckte Billys uppväxt påminde en del om hans egen. Lee Hall skrev texten till musikalen.


Billy som elev vid balettskolan i London. 

Man kan se föreställningen hela hösten. Det var en underbar upplevelse som jag på det varmaste rekommenderar. Här kan man gå in och se vilka dagar föreställningarna ges under hösten. Det finns också fler bilder att se på där. Tack Sören för att jag fick låna dina bilder!


Mirren, Johan och Caspar innan föreställningen börjat.


Casimir väntar på att ridån ska gå upp. Båda pojkarna satt som tända ljus under den nästan två och en halvtimme långa föreställningen. 

4 kommentarer:

Pettas sa...

Tack Ingrid för ett mycket intressant inlägg och för allt besvär du har haft för att kunna visa bilderna. En verklig ambassadör är du. Teatern borde ge dig många gratisbiljetter till kommande föreställningar, så god reklam du gör för den.
Ha en fin fredag!<3

Karin sa...

Åh, vad härligt! Ser fram mot att se den efter sommaren, med barnbarn!

Gunnel sa...

Jag var lika begeistrad som du efter att ha sett föreställningen i Köpenhamn. Mycket sevärd musical. Kram

Musikanta sa...

Gunnel:
Ja, den var härlig! Säkert lika fin i Köpenhamn.
Kram tillbaka