tisdag 16 november 2010

Båten och Huset vid Tara Road

Jag har läst ut två böcker på sistone. Den ena, Båten på 267 sidor av Nam Le, har jag haft hemma i nästan fjorton dagar. Den andra, Huset vid Tara Road på 543 sidor, lånade jag i fredags och läste ut den i söndags kväll.

Nam Le kunde jag inte sträckläsa. När jag läst en av hans noveller i boken ville jag först inte läsa mer alls - så känslomässigt berörd blev jag. Men när jag försökt smälta det omtumlande intrycket av den första novellen kunde jag fortsätta med ännu en novell efter någon dag. Den sista novellen efter vilken boken fått sitt namn fick mig att gråta, vilket inte händer så ofta.


"Utomordentligt komponerad och sofistikerad....Rörande och oförglömlig. Vidsträckta, knivskarpa berättelser av en mästerlig 29-åring" är bara några av recensenternas lovord. New York Times, San Fransisco Chronicle, The Washington Post är alla ense om att ett nytt litterärt geni har fötts. Jag håller med alla - fortsätter han att skriva på samma sätt är han en given nobelpriskandidat om några decennier. Och jag har ändå läst boken i översättning...

Därför kändes det ganska skönt att läsa en "vanlig" bok med lite trassliga relationer som ordnade upp sig i slutändan. Det var Eleonora som rekommenderade I själ och hjärta av Maeve Binchy och när jag läst ut den lånade jag Huset vid Tara Road - lättläst och trevlig underhållning för stunden. Böcker som man blir glad av och som inte kräver så mycket känslomässigt engagemang...


Rätt så kul, eftersom filmen om Huset vid Tara Road gick sent i går kväll på TV. MM spelade in den åt mig, så nu ska jag se den och jämföra den med boken. Den har fått fyra stjärnor av fem av NT:s filmrecensent, så vi får se om det håller.
-------------------------------------------------------------------------
Nu har jag sett filmen och den var säkert värd sina fyra stjärnor om man inte läst boken tidigare. Manusförfattarna hade hittat på lite här och där och slutet var definitivt bättre i boken än i filmen. Men tjejerna i huvudrollerna var helt underbara, så bara att se dem var en upplevelse.

10 kommentarer:

Pettas sa...

Musikanta,
jag såg filmen; jag som brukar hoppa i säng rätt tidigt, satt uppe och tittade. Tyckte den var bra:).
Skall läsa boken när jag kommer över den.
Kram!

Miss Gillette sa...

Båten har jag tänkt läsa. Det har skrivits mycket om den och så råkade jag få se en teveintervju med författaren och alltihop verkar jättebra. Men, som du ju också vittnar om, ganska jobbigt.

Musikanta sa...

Pettas:
Läs gärna boken! Den är bra mycket mer spännande än filmen.
Kram!

Miss Gillette:
Man sitter bara förstummad när man läst boken över att det finns sådana författare - trots att det som sagt var en översättning jag läste. Jag ska köpa boken på engelska och läsa den igen, så jag får den direkt på hans språk. I alla händelser måste det vara en duktig översättare...

Eleonora sa...

Lustigt att filmen gick på TV just som du läst boken!! "I själ och hjärta" har jag inte läst ännu, den ligger och väntar på mig - precis som 10 andra nya böcker. Har svårt att hinna med att läsa nu för tiden trots att det är något jag gillar.

Musikanta sa...

Eleonora:
Visst var det! Tyckte du om "Huset vid Tara Road" så kommer du nog att gilla "I Själ och Hjärta" också. Den var också svår att lägga ifrån sig.

Däremot ska du nog inte ge dig på "Båten" i första taget. Jag kommer ju ihåg vad vi diskuterade när vi träffades...
Många kramar!

Bloggblad sa...

Jag hade en MB-period för många år sen, jag började med Silverbröllopet som jag gillade. Men sen tröttnade jag på att det alltid gick som jag ville...

Amerikanska filmer (jag såg en minut och är inte säker om den är amerikansk) tycker jag oftast är så himla överdrivna. Varje känsla ska visas med jätteminer och gester, jag klarar inte det även om handlingen kan vara okej. Action ser jag ö.h.t. inte, om jag ser nåt är det mest drama och rom.com. och det är mest de sistnämnda jag retar mig på.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Jag ville se filmen mest för att det skulle vara roligt att jämföra med boken, eftersom jag läst ut den dagen innan. Det var intressant att se hur man hade vinklat filmen och vilka episoder och personer som strukits etc. Och vilka som tillagts. Jag ser annars helst engelska filmer. Amerikanska filmer med slagsmål och biljakter ser jag överhuvudtaget aldrig.

Håller med dig om MB att man vet ungefär hur det kommer att sluta. Ungefär som i flickböckerna man läste som liten. Samtidigt är det god underhållning för stunden. Till skillnad från exvis "Båten", som var ovanligt svårsmält, men som man inte glömmer i första taget.

Marianne sa...

Jag måste också läsa Båten, har hört tidigare att den är riktigt bra. Men Binchy tror jag att jag hoppar över : )

Läser inte ikapp allt den här gången, då kommer jag aldrig ikapp att läsa hos alla mina bloggvänner. Men jag har skummat lite.

Kramar!

Musikanta sa...

Marianne:
Att Båten är "riktigt bra" är faktiskt en underdrift. Den är helt enkelt lysande - men känslomässigt jobbig! Läs den!

Jag skulle vara glad om den som läser eller skummar vad jag skriver bara skulle skriva t.ex. "jag har läst dina senaste inlägg men hinner inte kommentera". Det tar tid att skriva kommentarer till allting när man har halkat efter. Jag vet...

Varm kram från Ingrid

Musikanta sa...

Marianne:
Och det var ju faktiskt det du gjorde, haha!
Kram igen!