P.E. Svinhufvud, president i Finland 1931-37. Bilden på nätet har jag hittat här.
Det var cocktailparty i Göteborg och folk gick
omkring och presenterade sig. ”Carlsson”, sa den dåvarande chefen för
Transatlantic rederier och sträckte fram handen till en som han inte träffat
förr. ”Konsul Karlsson”, replikerade denne. ”Aj, fan! Ska det vara så fint. Generalkonsul Carlsson då”…
I Östergötlands län är Karlsson det vanligaste namnet tätt
följt av Andersson och Johansson. I Norrköping leder dock Andersson med 3107
personer mot 2980 Karlssons. Där finns också 21 Birgitta Andersson med adress i
telefonkatalogen och 25 stycken Bo Andersson. Upplagt för förväxlingar…
Mycket intressant om hur efternamnen kom till och
ändrades kan man läsa här. En del son-namn har blivit representativa för vissa
delar av landet. Nilsson och Jönsson t.ex. är mycket vanligt i Skåne. Här ute i
skärgården heter många Magnusson och Wastesson. I Mogata där jag bor heter (nästan) alla
som har bott här sedan tre eller fler generationer tillbaka Andersson eller
Hägg...
Har man lust att ta reda på hur många som man delar
sitt efternamn med kan man titta på den här sajten. Vårt efternamn Käfling delas
av 15 stycken. Mirrfamiljen och Mirrens kusins familj blir 10 tillsammans, MM
och jag 2, MMs bror och kusin 2. Det blir 14 personer. Förmodligen är den
avlidna svägerskan med i statistiken eftersom det då blir 15 och vi inte känner
till någon annan
Vårt efternamn är ett gammalt soldatnamn. MM har
följt det bakåt till 1600-talet. Vi vet inte riktigt varifrån det kommer men
gissar på en gård i Närke, Käfvesta. Soldatnamn är förresten väldigt
intressanta. Det gavs ju ofta åt indelta soldater för att skilja dem åt. Trevliga
namn som t.ex. Glad, Nöjd, Rask, Modig, Sköld och Spjut. Andra som kanske inte vore så kul att
heta är Tjock och Billig. Tjock har jag inte hittat någon som heter numera, men
några Billig finns.
Bilden på 91 Karlsson har jag hittat här.
Jag visste däremot inte att Björk, Berg, Borg,
Ström, Ås och Wrede var gamla soldatnamn. Mer om soldatnamn kan man läsa här.
Jag började egentligen fundera på efternamn när jag jämförde svenska med
engelska namn, som i väldigt många fall har anknytning till yrken och färger.
En Vit och en Grå har jag hittat i Hitta.se. Fyra Röd, Grön,
Svart och Brun – förmodligen samma familj. Inga träffar på Mjölnare - Miller är
ju som alla vet ett mycket vanligt namn i Storbritannien och USA. Ingen träff heller
på Krukmakare (Potter), eller Slaktare (Butcher). Däremot är det några få som heter Skräddare och Vävare.
Nej, det är svenskarnas stora kärlek till naturen som
går igen i våra efternamn när många av våra far- och morföräldrar bytte sitt
son-namn till något i deras tycke mer välklingande. Men om det tänker jag
skriva en annan gång.
Hur gör man då för att hitta på ett nytt namn om man
vill ändra sitt eget? Här får man också uppslag till ett nytt namn om man
skulle ha lust byta. Underbart roligt att laborera med föreslagna förled och/eller efterled.
Uppdatering
Det är Karin på Pettas som blir värdinna för lördagstemat i oktober. Här är hennes härliga förslag till lördagstema:
6 oktober Ordstäv/ordspråk
13 oktober Tid
20 oktober Dialekt/folkmål
27 oktober Färg
Uppdatering
Det är Karin på Pettas som blir värdinna för lördagstemat i oktober. Här är hennes härliga förslag till lördagstema:
6 oktober Ordstäv/ordspråk
13 oktober Tid
20 oktober Dialekt/folkmål
27 oktober Färg
19 kommentarer:
Jag anmälde mig redan i augusti att jag skulle ta hand om oktober, så den biffen är redan klar. Jag lade ut mina teman idag!:)
Intressant tema med efternamn, vilket förstås har en lång historia. Jag har gjort det väldigt enkelt för mig i mitt inlägg.
Jag tror att det är rätt vanligt med soldatnamn i Sverige eller hur?
Som barn bodde vi i samma hus som min fars arbetsgivare som var 198 cm lång. Vid något tillfälle när han blev presenterad av en man som hetter Meter, svarade han "Nästan två" istället för sitt efternamn Rundberg.:)
Ha en fin dag!
Kramar
Karin
Kul efternamnskunskap! Vår pappa var entusiastisk släktforskare och han som var helnykterist tyckte ändå att det var lite kul att vi hade soldatnamnet Rus i släkten.
Ett så underbart namn - Sommarström. Dessutom tror jag att det är ett genuint finlandssvenskt namn. Det var väl inte brukligt att ta sig kvinnans efternamn för mannen då när ni gifte er, antar jag. Min svärson tog sig omedelbart vårt släktnamn när han gifte sig med Mirren.
Haha, det finns hur många anekdoter som helst om efternamn. Här är en till: (I telefonen) Är det Storm på Drottninggatan? Ja, det är det. Stäng fönstren då!
Annars håller jag med dig om att namnet inte spelar någon större roll - tänk på Carlsson i anekdoten...
Jag har uppdaterat bloggen och länkat till dig - jag får väl skylla på åldern att jag glömde bort att du erbjudit dig!
Kramar från Ingrid
Karin E:
När jag läste om soldatnamnen på Wikipedia blev jag väldigt förvånad över hur många av namnen det var som jag inte visste om att de var gamla soldatnamn. Idag är det faktiskt fortfarande fyra med telefonnummer som heter Rus, kanske avlägsna släktingar?
Ingrid
Sommarström är så åländskt som det bara kan vara....vi räknar oss till ålänningar och inget annat:) självstyrda som vi är. Där har vi ömma tår,haha.
Det är trevligt när männen också tar sin frus efternamn vid giftermål. Min mormorsfar gjorde det redan under 1800-talet, så han var en verklig föregångare vad gäller jämställdhet på det sättet.
Kramar
Karin
Intressant inlägg! Namnkunskap verkar vara ett intressant ämne.
Jag måste erkänna att jag gick totalt bet på den här uppgiften, tyvärr. Blir till att bita ihop och skärpa sig...
PettasKarin:
Förlåt, visste faktiskt inte att det fanns en speciellt språk som heter "åländska". Det skiljer väl sig inte så mycket från finlandssvenskan, eller? Får säkert höra mer om detta när vi ska skriva om dialekter och folkmål :-)!
Trevlig ämnen att sätta tänderna i - tre av ämnena hade jag med i min temabank! Alla, utom det första. Inte nog med att vi har ungefär samma musiksmak du och jag, vi tänker tydligen likadant ibland.
Kramar från Ingrid
Byfånen:
Det är faktiskt inte obligatoriskt att skriva lördagstema :-)...
Har man inget att skriva om eller är borta hoppar man bara över. Det kan ju vara bra iofs för den som står för temat att den får reda på att man tänker hoppa över så att man slipper att då och då gå in och kolla på bloggen. Kutym är nämligen den att den som håller i taktpinnen alltid går in till varje fredags/lördagsbloggare och läser och kommenterar. Många kommer ju också senare med sina inlägg.
PettsKarins oktobertema blir kul att skriva om tror jag.
Ingrid
Vi pratar förstås svenska, men poängen är att vi inte räknar oss till finlandssvenskar, utan till ålänningar. Finlandssvenskan finns på fastlandet.
Och säkert blir det en del åländskt språkbruk, ja.:)
Kul att du också har varit inne på samma teman som jag skrev ner. Jag hade faktiskt skrivit ner några rubriker på ett papper redan, men det hittade jag inte i en hast så jag bara skrev vad som föll mig in.
Så kan det gå ibland
Kramar!
Olgakatt:
Jag tycker att det är otroligt intressant! Här i Mogata är dock de flesta släkt med varandra, dvs. de som räknar rötterna tillbaka i tre generationer.
Det är skönt att namnlagen har luckrats upp så att var och en får heta vad den vill. Eftersom jag aldrig gillade namnet som jag hade som nygift i mitt första äktenskap var det inte så svårt att byta till ett nytt, i synnerhet som detta var så pass ovanligt.
Ingrid
Olgakatt:
Jag skulle ta bort min egen kommentar eftersom jag glömde att klicka på "svara". Så tog jag bort din istället. Jätteledsen, eftersom det var en intressant sådan! Du skrev ju om mamman som ville att sonen skulle ha hennes nya namn och exmannen som motsatte sig detta. Men han fick inte rätt utan sonen fick mammans namn. Sen tog han tillbaka pappans namn när han blev stor :-)!
Ingrid
Det var inte meningen!!!
Det var intressant att läsa om alla dessa efternamn. Vilket jättejobb du har lagt ner för att få ihop detta inlägg! Du är ambitiös och duktig, som forskar vidare och kan lämna "klicka här"-kommentarer!
Eleonora:
Det är nog inte fråga om något jättejobb, jag är bara väldigt intresserad av namn i allmänhet och tyckte det var roligt när jag hittade alla de här sajterna som jag länkat till. Kanske beror det på att vi har ett gammalt soldatnamn själva.
Kramar från Ingrid
Spännande läsande må jag säga. Tänk så geografiskt betingat detta med efternamn är, både internt i landet och i världen generellt. Namnet Wastesson har jag dock aldrig hört förr.
Om ert släktnamn kan spåras helt till 1600-talet är det ju förresten lite lustigt att ni bara är så få som har det, men spännande att känna till historien på det viset.
Vilket intressant inlägg Ingrid. Själv hade jag som ogift ett ovanligt efternamn som jag aldrig gillade. Det var taget av min farfar eller kanske ännu längre tillbaka. Med anknytning från den ort de bodde i. Numera bär jag det gamla soldatnamnet Blixt. :) Det namnet gillar jag jättemycket!
Kram till dig!
Gnuttan:
De flesta tror att namnet är "taget" eftersom det är så ovanligt. Men MM har forskat i namnlängderna på armémuseum i Stockholm och han hittade det där på 1600-talet. Efternamn är väldigt intressanta ju mer man läser om dem. T.ex. visste jag inte att så många trädnamn var soldatnamn!
Kram från Ingrid
*Ewa:
Skönt att ha ett namn som man gillar. Blixt är ju ett ovanligt och trevligt namn. Själv har jag haft det jobbigt med mitt namn när jag var lärare - går ju att rimma med "grävling", så det fick jag ju heta då och då. Det är också svårt att stava och uttala, men jag har vant mig eftersom jag hade ett namn som flicka, som man alltid stavade fel på och uttalade fel :-)!
Kram tillbaka!
Skicka en kommentar