torsdag 3 juli 2014

957 Nytt från Bonniers Veckotidning nr 27 3 juli 1927

Idag är det på dagen 87 år sen Bonniers Veckotidning nr 27 kom ut den 3 juli 1927. Som vanligt är den påkostad och innehåller inte mindre 56 sidor - större än våra vanliga veckotidningssidor. Och som vanligt är det en duktig illustratör och konstnär som designat omslagssidan. (Bilderna i inlägget går att klicka större.)


Konstnärinnan heter Suzanne Balivet, fransyska, som ritade och målade dekor och kostymer till en berömd fransk teatertrupp och även utförde "anatomiska teckningar" som det står i franska Wikipedia. Den som är intresserad kan läsa mer här om henne. Fler av hennes bilder finns här. (Många av bilderna är mer eller mindre p-a och lämpar sig definitivt inte för barn. Vem kan tro att hon tecknade sådant när man ser den här ljuva sommarbilden...)

Som vanligt är det de stora bilföretagen som bland annat står för helsidesannonserna i färg. Här är det Nash som gör reklam för sin Advanced Sport Touring med hela 70 hästkrafter bakom ratten.


En annan duktig konstnär, denna gång svensk, är Einar Nerman, ni vet, han som gjorde världens förmodligen mest reproducerade bild, tändstickspojken. Vill man veta mer om honom kan man läsa här. På 20-talet vistades han i London där han skrev för tidskriften Tatler och hans reportage där förekommer ofta i översättning i Bonniers Veckotidning. 

Jag har tidigare inte publicerat någon av hans Londonkrönikor eftersom de, i vårt tycke, är rasistiska. Men man får tänka att för nästan hundra år sen var det ingen som reagerade på varken teckningar eller ord som "svar-ting-ar" eller "n-r". Reportagen är roliga att läsa om man försöker bortse från detta. Och hans karikatyrer är oerhört skickligt gjorda enligt min mening. Mina bloggvänner och övriga läsare får väl kommentera om jag kan lägga in fler Londonkrönikor av Nerman vartefter eller om jag ska ta bort detta. I reportaget förekommer för övrigt både Fritz Kreisler och Johan Strauss.


Det finns också alltid med en eller flera teatersidor. Här har jag hittat en bild på Inga Tidblad och hennes motspelare som jag däremot aldrig har hört talas om. Han finns i alla fall på Wikipedia och var tydligen med i många filmer på den tiden och även framöver. Inga Tidblad var född 1901 så här kan hon inte ha varit med än 26 år.


Det verkade som det var ungefär lika dåligt väder det året som nu när jag läste någon artikel om badmodet. Här är det modehuset Worth som har skapat den här flotta baddräkten.


Vackert sommarmode - har det någonsin skapats ett så vackert mode än som på 20- och 30-talen? Fast bara för de slanka, förstås...


Och slutligen ett reportage från kapplöpningsfältet. Som sagt, här får man inte vara tjock om man ska gå i de kostymerna. Frack och smoking var tydligen populärt även för damerna.


10 kommentarer:

Veiken sa...

Det här är ett inlägg som är precis vad jag tycker om. Tillbakablickar och fantastiska teckningar som jag kommer ihåg så väl.
Man visste inte bättre förr, men visst hade man fördomar om mörka personer. Första gången jag såg en svart man i Göteborg, ungefär 1950, gick jag baklänges på Avenyn och stirrade, medan mina föräldrar förmanade mig att: Så gör man inte!
Idag undrar jag vad han tänkte stackars man!
Än en gång tusen tack för rösthjälpen! STOR Kram
PS. Inlägget om bara tjejer kommer i morgon..... ;)

Tove Olberg sa...

Härligt inlägg!
Och jag tackar för den ljuvliga tavlan med ditt namn som har på bloggen nu!
Du kan!
kram

Musikanta sa...

Solveig:
Eftersom jag var en stor jazzälskare när jag växte upp (och är fortfarande) så var inte färgade människor något konstigt.

Alla mina största idoler var ju färgade - Louis Armstrong,Duke Ellington, Ella Fitzgerald, Billie Holliday. Men jag minns inte att jag någonsin träffade någon färgad person under min uppväxt.

Roligt att så många andra röstade på dig också, men så har du också en väldigt trevlig blogg.

De bloggar som tävlar denna vecka har jag inget intresse av, inredning, mode, gratisgrejor eller trädgård. Så det blir ingen röstning alls.
Kram

Musikanta sa...

Tove:
Tack för rar kommentar - den värmer!
Kram tillbaka

Första året i Hjo sa...

Konstigt med språk och ordens betydelse. Neger och zigenare är tabubelagda. Homosexuella har däremot gjort bög och flata till sina. Men visst låter negermusik en aning förlegat.

Musikanta sa...

Hans:
Man får ju komma ihåg att vi lever i en helt annan tid. Skönt att ingen reagerat negativt på mitt inlägg, det är ju mycket som jag måste ta bort i så fall från de här gamla tidningarnat.ex. när det gäller annonser om någon skulle ta illa upp.
Jag hade förresten svårt när jag skulle skriva Dagens Ros till NT häromsistens till mina sopgubbar eftersom de hade burit ut tunnan ur vårt förråd när vi glömt bort att ställa ut den. Men så kom jag på att det kanske gick bra med "sophämtare" fast det kanske heter något annat...
Ingrid

Veiken sa...

Jag läste ditt svar på min kommentar och jag är uppvuxen i ett mycket musikaliskt hem. Jazzmusiken stod högt hos oss, så visst hade jag både sett (på bild) och hört (på radio och skiva)dessa jazzgiganter som du nämner, men när det blev i verkligheten var det en helt annan sak!
Jag hade tur, min pappa tog med mig till Konserthallen och på Stora Scenen på Liseberg,där Louis Armstrong spelade live 1965. Otroligt, jag njuter av det ännu! Kram

Ölandsvindar sa...

JAg hade en nära och kär vän som var född 1920. När det här magazinet gavs ut var han alltså 7 år men det dröjde inte länge förrän han började arbeta på Wiklunds ända till sin pensionering. Oj, vad han har berättat om alla lyxiga bilar som t ex den i annonsen här. Och du...hur slarvig får man vara?? Jag vet inte heller någonstans på Öland där man kan skymta havet åt båda hållen, jag skulle ha skrivit att man kan ana havet åt båda sidorna istället.En liten men viktig skillnad. Bara en fastighetsmäklare skulle använda ordet skymta där hahaha.
Kram /Kerstin

Eleonora sa...

Det är inte klokt att modet för damerna var enbart för de lååånga smaaala! Men vackert måste jag ändå få säga att jag tycker att det är.

Ha det gott och kramis

Bloggblad sa...

På de foton jag sett på 20-talsdamer, så har jag inte sett någon enda som matchat de slanka på teckningarna. Kanske var det då som nu; idealet stämmer inte med verkligheten. Titta på kvinnor i dagens reklam, och ta sen en runda på Willys...