söndag 27 juli 2014

967 Bloggträff i Laxå


Charles, Margareta och jag vid Ramundeboda klosterruin. (Kent tog många av bilderna i detta inlägg. De går att klicka större.)

Margareta, som kallar sig Maggan på sin blogg, och jag har följt varandra sedan jag började blogga 2007. Vi känner varandra ganska väl vi det här laget. Vi har deltagit i varandras resor, varit med om utflykter i våra respektive omgivningar och sett våra barnbarn växa upp. När Margareta för ett tag sen berättade och visade bilder på en gammal, fin träkyrka som jag gärna ville besöka, tyckte jag det var dags att vi äntligen träffades.

Jag skrev i en kommentar till henne att det skulle vara roligt att åka dit på utflykt och Margareta var inte sen att bjuda in oss att komma till Laxå. Hon erbjöd sig att visa Ramundeboda kyrka i Laxå - en träbarockkyrka från 1600-talet - och den gamla klosterruinen vid Borasjöns strand istället för Älgarås kyrka, som låg några mil bort, den som Margareta berättat om i sin blogg.


 Ramundeboda kyrka från 1600-talet.

Kent, som släktforskar, tyckte också det var en bra idé att åka till Laxå eftersom han har upptäckt att några av hans förfäder bodde i Svennevad och Boo under 1700-talet. Orterna ligger på vägen till Örebro och därifrån är det inte så långt till Laxå, där ingen av oss varit tidigare.

Efter att ha besökt förfädernas platser åkte vi vidare till Laxå, där Margareta och hennes man Charles mötte oss vid Ramundeboda kyrka i centrum av Laxå. Margareta är kyrkvärd där och Kent är kyrkvärd i Mogata, så det fanns redan från början mycket att diskutera med kyrklig anknytning.

Det är konstigt när man träffar bloggvänner irl att det känns som man hade känt dem i hela sitt liv. På sätt och vis vet man ju många gånger mer om dem och deras liv än man vet om de närmsta grannarnas och bekantas som man träffar i olika sociala sammanhang hemma.

Charles guidade oss runt i den vackra träkyrkan där jag även fick tillfälle att pröva på orgeln. Kyrkan kallas i folkmun för änglakyrkan och när vi såg takmålningen och många andra tavlor med änglar förstår man varför.


Koret i Ramundeboda kyrka.


Denna träskulptur kallas Vita Frun. Om henne - maka till patron på herrgården - berättas det att man trodde att hon dog när hon skulle föda barn och att man därför svepte henne och lade henne i en vedbod. Det var vinter och kallt och här vaknade hon till liv, födde två pojkar och gick sedan tillbaka till herrgården med sina barn iklädd bara i sin svepning och knackade på. Folk som öppnade trodde att hon var ett spöke och släppte inte in henne. På morgonen fann man henne och de två barnen ihjälfrusna på trappan. Hennes man lät då göra denna skulptur till minne av henne och hennes barn. Det sägs att hon går igen, därav namnet Vita Frun.


Det fantastisk änglataket är ursprungligen från 1600-talet.


Jag fick tillfälle att pröva orgeln.

Efter att vi beskådat kyrkan och tagit många foton gick vi till församlingshemmet och såg oss omkring där. Helt fantastiskt med stora utrymmen för diverse sammankomster, fina målningar och textilier på väggarna, litet kapell och stor sal med scen. 


Margareta och jag i församlingshemmet.


Den vackra ryamattan i bakgrunden på lite närmare håll.

När vi hade gått igenom församlingshemmet och tagit många foton där med, åkte vi med Margareta och Charles till Ramundeboda gamla klosterruin vid Borasjön.  Där började vi med att fika och fick sedan historien om klostret och munkarna till livs av Charles, som guidade oss runt. Kent och han hade mycket att prata om i ämnet - båda har historia som gemensamt intresse. Ramundeboda kyrka låg från början här ute men nedmonterades och flyttades till Laxå i slutet på 1800-talet.


Glad bloggvän med make med var sin kanelbulle.


Charles berättar för Kent om utgrävningarna vid Ramundeboda kloster.


Antonitmunkarnas källare. 


Medeltida bakugnar.

Jag lyssnade inte så mycket på genomgången eftersom jag hade fullt upp att prata med Margareta om våra öden och äventyr istället .Margareta förärade mig en liten fin bok om de tre tanterna på Villagatan, Gullan, Viola och Rosa. Margareta har själv skrivit texten och Britt-Marie Dahlberg har skapat bilderna. Rubriken lyder Ett år med tanterna på Villagatan och det är inte svårt att förstå att det handlar om vad Margareta och två av hennes vänner upplevt under året. Mycket läsvärd och underbara bilder - hoppas att den kommer att nå fler med tiden.
En bild från " Ett år med tanterna på Villagatan."

 En bild till.


Förord till boken med dedikation från författaren.

Dagen avslutades med att vi blev bjudna på en kinesrestaurang i närheten av kyrkan. Vädret hade varit strålande hela dagen och vi njöt av att kunna sitta ut och äta. Det smakade mycket gott och även för Kent, som är vegetarian, fanns det en varmrätt på menyn. Det är inte alltid det finns något annat än sallad...


God och färgglad mat och trevlig samvaro i den sköna och ljumma julikvällen. Vad kan man mer begära?

Tiden gick fort och när vi hade slutat äta hade klockan redan hunnit bli nästan halv åtta på kvällen. Resan hem gick bra och det var fortfarande ganska ljust trots att klockan var närmare elva innan vi kom hem till Mogata.

22 kommentarer:

Bloggblad sa...

Men vad roligt att ni åkte på bloggbesök! Maggan har jag läst lite sporadiskt hos, gissar att jag också skulle trivas ihop med henne! Minns att hon var på resa till Söderköping för ett tag sen.

Så mysig kyrka - men hemsk historia om kvinnan med barnen!

Vi kommer ju aldrig iväg på några sommarutflykter numera, det är bara båten som gäller.

Musikanta sa...

Bloggblad:
Vi hade så trevligt - timmarna bara rann iväg. Det är ju så speciellt att träffa gamla bloggvänner irl - man har verkligen inte några problem med samtalsämnen :-). snarare tvärtom.
Det är ju sällan man kommer till andra sidan Vättern, så det var en upplevelse att få se allt det här. Och med så trevliga guider.

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

Bloggblad:
Det är ju inte helt säkert att historien är sann, men Sabina Rosenstam avled i samband med födseln och även en av hennes tvillingpojkar.

Gunnel sa...

Så roligt med en bloggträff. Jag håller med dig om att ibland känns det som bloggväånnerna är "gamla bekanta". Grannarna kan ibland vara ganska anonyma. Kram

Ölandsvindar sa...

Vilken härlig utflykt och vad mycket vackert du såg. Byggnader, ruiner och inte minst de färgglada bilderna i tanternas bok.Fasansfull historia om den stackars kvinnan med sina tvillingar. "Bara" +16 här på morgonen och lite mer uthärdlig temperatur enligt min mening!
Kram /Kerstin

Maggan sa...

Kära Ingrid! Tack för besöket och tack för ett härligt inlägg som gör mig så glad. Det är så sant, vi har mycket kvar att prata om.
Kram från Margareta

Susanne sa...

Så trevligt att träffa bloggvänner live! Vilken jättefin gammal kyrka, jag har en svaghet för träkyrkor :)

Musikanta sa...

Gunnel:
Visst är det så! När det gäller eventuella barn och barnbarn inte minst :-).
Kram tillbaka.

Musikanta sa...

Kerstin:
Håller med dig om att +16 grader är en precis lagom temperatur. Som ävl är har vi våra värmepumpar som blåser lite kall luft emellanåt inomhus.
Historien är verkligen hemsk - men inte helt otrolig med tanke på vidskepelsen förr i tiden.
Kram tillbaka.

Musikanta sa...

Maggan:
Tack själv! Det var ju ni som gjorde besöket så trevligt och intressant.

Tydligen så har jag inte missuppfattat något - det var lite svårt att bestämma vad sjön skulle heta. Olika uppgifter på olika ställen. Borasjön eller Bodarnesjön.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Susanne:
Välkommen till min blogg. Jag ser att du delar ditt musikintresse med mitt äldsta yngsta barnbarn som ska börja på Lilla Akademien i Stockholm i höst. Där får han tre privatlektioner i gitarr i veckan!

Själv kan jag inte spela gitarr alls tyvärr. Det är ju ett bra instrument, lätt att ha med sig och lagom för att ackompanjera sig själv om man sjunger.
Lycka till med dina gitarrstudier i fortsättningen!
Kram från Ingrid

Första året i Hjo sa...

Vacker kyrka! Och kul bloggmöte utanför bloggen, om man säger. Men sorglig historia om Vita frun.

Veiken sa...

Laxå är en kommun bara är en vägskylt för mig. Vi svischar förbi när vi åker till makens bror och har aldrig kommit på tanken att stanna och se oss omkring!
Du har tur som har en bloggvän där. Kyrkan ser verkligen fin ut och den stackars vita frun är en riktigt tragisk historia!
Nätet är helt otroligt bra när det används rätt och bloggvärlden är härlig! Jag förstår att ni hade en härlig dag tillsammans! Kram

Musikanta sa...

Hans:
Ja, det är verkligen en hemsk historia om den är sann...
Alla mina bloggmöten irl hittills har varit väldigt trevliga!
Ingrid

Musikanta sa...

Solveig:
Samma här. Det var därför det var roligt att komma dit.
Jag har träffat några bloggvänner tidigare irl och de träffarna har alla varit lika trevliga. Eleonora, t.ex., träffar jag nästan varje gång jag är i Stockholm.

De som man läser och kommenterar mest hos är ju de som har ungefär samma intressen och som framför allt är i någorlunda samma ålder.
Kram från Ingrid

Ölandsvindar sa...

Hallå igen! Nej jag hade mitt pass på Skäftekärr i onsdags så jag var inte där när din familj besökte järnåldersbyn.Otur för det är så trevligt med sådana där spontana träffar, som inträffar ibland.
Kram /Kerstin

Musikanta sa...

Kerstin:
Det var ju synd - du hade nog känt igen dem efter så många foton på bloggen :-).
Kram från Ingrid

Anna/notonmusic sa...

Vilken härlig berättelse om vad bloggande kan leda till "in real life"! Och nu blir jag nyfiken på Maggans blogg så jag ska göra ett besök där idag:-)

Bevare mig väl sa...

Tantglädje! Finns boken att köpa?
Bloggvänträffglädje i synnerhet!

Musikanta sa...

Anna:
Maggans blogg är väl värd att besöka. Den är väldigt trevlig!
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
Gå in på Maggans blogg (länk finns i början på det här inlägget) så hittar du boken och vad den kostar. Bilderna är fantastiska - det finns elva till oräknat omslagsbilden till boken. En fin liten historia om vardagslivet för tre tanter i den lilla staden (=Laxå).
Kram
Kram