torsdag 20 november 2014

1028 Sankt Ragnhilds Gilles Årsbok 2014 - boksläpp på Stinsen i Söderköping

Inte trodde jag att jag någonsin skulle något tryckt i en BOK i mitt liv, men nu har det hänt. Jag har blivit en av författarna i Sankt Ragnhilds Gilles Årsbok i Söderköping. Och detta på grund av ett inlägg 2011 i min blogg.


Här är vi fem som har varit med och skrivit Sankt Ragnhilds Gilles Årsbok 2014. Jag som är kortast och även har skrivit den kortaste artikeln i mitten. (Bilderna går att klicka större.)

För tre år sedan hade vi fortfarande fredagstema på bloggen administrerat mer eller mindre av Annika i Reston. I slutet av augusti 2011 löd rubriken på veckans tema "Skördetiden är inne". Eftersom jag varken hade grönsaker eller blommor att skriva om, fick jag idén att ta kontakt med min vän Leif, gitarrist i det band som jag spelade med i på den tiden, som då tillsammans med sin bror drev Söderköpings Elvalskvarn. Leif var fjärde generationens mjölnare.

Jag hade aldrig satt min fot i en kvarn tidigare och var nyfiken på hur det såg ut inuti en sådan och hur hela malningsprocessen gick till. Inlägget kan man läsa om här. Jag tyckte att jag fick ihop ett bra fredagstema och tänkte sen inte mer på det.


Söderköpings Elvalskvarn 2011.

Förrän redaktören för Sankt Ragnhilds Gilles Årsbok, Carl-Johan, tog kontakt med mig i våras och frågade om jag ville medverka i årsskriften med denna historia om Söderköpings Elvalskvarn. Han hade på något sätt fått reda på mitt inlägg om kvarnen på min blogg. Berättelsen var intressant nu i år eftersom kvarnen, som drivits av samma familj i över sjuttio år, lades ner 2012. Det hade nu blivit. som han sa, lite av ett historiskt dokument. Carl-Johan ville ha hela inlägget med bilder men också en lite utförligare historik om kvarnen.

Så Leif och jag träffades för en tid sen några timmar hemma hos mig. Då berättade han om kvarnens historia från det att hans farfar byggde den 1942 tills då han själv och hans bror tog över kvarndriften sedan deras far hade gått bort. Själva uppförandet av kvarnen hade varit kantat med svårigheter, berättade Leif, eftersom de kvarnägare som redan var etablerade i Söderköping minst sagt var ointresserade av konkurrens och hela tiden försökte sätta käppar i hjulet. Det gick så lång att farfadern fick anlita bulvaner för att få material till byggnationen och få kvarnen färdigbyggd.



Jag berättar bland annat om hur bra det är att blogga och vad det kan leda till...

I går kväll var jag på vårt bibliotek Stinsen och presenterade mitt reportage för en liten samling åhörare och medförfattare. Inte hade jag haft en tanke på, när jag gick hemifrån, att behöva framträda på något sätt förutom att möjligen svara på några frågor Men det var bara att ställa sig upp och prata utan vare sig betänketid eller manus. Jag var naturligtvis inte sen med att propagera för bloggandet - se här vad man kan lära sig av att blogga och vad det kan leda till!


Carl-Johan förklarade omslagsbilden från 50-talet med att det hade varit så mycket hus på de senaste omslagen av årsboken att han tyckte det kunde vara roligt med lite människor som omväxling. Här är det en av de porträtterade prästerna i årsboken, Sture Wiking", som pratar med några skolbarn. 




20 kommentarer:

Bloggblad sa...

Det var väl trevligt! Jag får ju boken och läser den alltid. Minns att det var en artikel i NT om Leifs kvarn för några år sen. Det var väl du som hade tipsat?

Musikanta sa...

Bloggblad:
Nej, den artikeln har jag aldrig läst eller ens vetat om. C-J hittade tydligen inlägget på min blogg genom att jag av någon anledning länkat dit på FB.

Annika sa...

Nämen vad KUL!!! VAD roligt!!
OCH det tack vare ett gammalt tema!! DÄR ser man! Grattis!
ja, fredagstemat var kul under några år, och många var det som var flitiga. Men jag saknar det NOLL faktiskt. Att du fick din text i tryck är ju fantastiskt!!! Ja, bloggarna--och det de för mig sig-- är fantastiskt!!
Stor, varm kram från mig!!!

Ailas sa...

Grattis, så trevligt det låter! Nog har du talang för författande, så nu kanske det blir mer?

Att blogga är roligt, även om jag ibland tar en paus. Men då skriver jag lite annat i stället och rätt som det är, så smyger blogglusten tillbaka.

Hälsningar från gråtrista Huskvarna!

Kram

Musikanta sa...

Annika:
VISST är det kul att det var blogginlägget som var upphovet till detta! Och visst är det roligt att se sitt eget reportage i tryck, även om jag gjorde det en hel del när jag var frilansjournalist i NT under fem år på 90-talet. Men bara i tidningen, aldrig i en bok :-).

Bloggen har blivit en del av mitt liv, jag skulle ha svårt för att klara mig utan den.
Varm kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Aila:
Det räcker nog med författandet på bloggen, haha. Än har jag inte tröttnat på bloggandet, jag har snarare svårt för att sovra mellan allt som tränger sig på. Jag vill ju inte skriva ett inlägg varje dag heller - då blir det INGEN som orkar läsa.
Idag har vi gått 6 km, Kent och jag i gråvädret, så jag känner mig väldigt nöjd. Till björken är det bara 2 km, den runda jag alltid brukar gå. Det räcker, tycker jag. Men trots det gråa var det skönt att komma ut i friska luften idag så det blev en lite längre sväng.
Kram från Ingrid

Barbro S sa...

Så roligt för dig. Grattis till artikeln. Visst har du bytt header? Jättefin! Är det en av dina egna målningar?

cissi sa...

Grattis till författarskapet! Tycker inte det är konstigt för jag har verkligen läst många intressanta och informativa blogginlägg hos dej! :)

Veiken sa...

Grattis, så roligt att det man gör blir uppskattat! Det är intressant att läsa om och sätta sig in i hur det var en gång! Kram

Margaretha sa...

Vad spännande. Tänk vad man får lära sig när man läser andras bloggar!
Och vad man får vara med om bara man är lite vaken (som du i det här fallet).
Kul. Grattis.

Andra året i Hjo sa...

Grattis! Kul att se sig själv i tryck. Med författarskapet får du allt räkna med diverse framträdande i offentligheten. Bokmässan nästa år kanske.

Eva Trillian sa...

Så trevligt! Grattis! :)
Kulturbevarande och kåserande - härligt!

Musikanta sa...

Barbro S:
Om du tittar noga ser du nog att det står I. Käfling i ena hörnet. Det är alltså jag som har målat den :-).
Kram


Cissi:
Tack så mycket! Jätteroligt att du gillar att läsa min blogg då och då!
Kram


Veiken:
Ja, det här var något nytt för mig. Jag är ju ingen "riktig" söderköpingsbo eftersom jag inte har bott i kommunen mer än 35 år...

D.v.s. jag har inte gått i skola här eller haft mitt föräldrahem i Söderköping. Därför är det roligt att få lära sig om gångna tider i den lilla stan.
Kram tillbaka

Musikanta sa...

Margaretha.
Ja, det är kul att man inte är uträknad helt än på grund av sin ålder. Det här var ju helt oväntat, att jag skulle få med någonting i årsboken bara för att jag hade ett blogginlägg!
Kram


Hans:
Hahaha! Skulle vilja se Sankt Raghnhilds Gilles Årsbok tillsammans med Camilla Läckbergs senast på bokmässan. Nej, detta blir nog det första och sista framträdandet i dessa sammanhang! Det var därför jag ville dokumentera det.
Ingrid



Eva Trillian:
Tack så mycket för rar kommentar. Jag suger åt mig berömmet - kulturbevarande och kåserande, det låter något det :-).
Kram från Ingrid

Karin sa...

Ja, se där vad bloggandet kan leda till. Verkligen roligt! Och extra roligt att du kopplar tillbaka och propagerar för bloggandet i din presentation!

Och ditt fina inlägg om kvarnen förtjänar verkligen att få många läsare.

Musikanta sa...

Karin:
Haha. Det var nog inte så populärt att jag pratade om bloggen. De andra artikelförfattarna hade ju gjort stora efterforskningar och hade massor med källhänvisningar till sina artiklar.
De tyckte nog att jag inte var tillräckligt seriös. Men utan blogginlägg hade det ju inte blivit något reportage. Det var dessutom en av två artiklar som var av något så när aktuellt datum.
Ingrid

Anonym sa...

Vad kul; grattis! Minns ju också inlägget mycket väl. Ja, bloggandet kan leda till mycket oväntat och spännande.

Musikanta sa...

Bejla:
Kul att du kommer ihåg inlägget!
Kram
Ingrid

Maggan sa...

Grattis Ingrid! Så roligt att du fick medverka i ett tryckt alster. Och så bra att du propagerar för bloggeriet! Jag minns också ditt reportage. Jag har ju följt dig i många år nu.
Kram

Musikanta sa...

Maggan:
Ja, du vet ju hur det känns! :-) jag propagerar för bloggeriet så fort jag får tillfälle, haha. Det ger så mycket. Kul att du kommer ihåg mitt inlägg.
Kram från Ingrid