torsdag 13 augusti 2015

1150 Möte med faun och skogsrå

När vi äntligen åkte hem från Byrums raukar som jag har berättat om här, Mirrfamiljen och jag, passerade vi ett ställe där folk hade byggt torn av stenar vid stranden. Mellanpojken Caspar blev eld och lågor och ville omedelbart gå dit och bygga ett torn.


Caspar och Casimir sticker iväg för att leta reda på stenar till sina torn. En oskriven regel är att man inte får förstöra de torn som redan är byggda. (Bilderna går att klicka större.)

Vi lovade att göra en utflykt dagen därpå och jag var villig att följa med sedan jag förvissat mig om att stranden sluttade långsamt ner mot Kalmarsund och att det inte fanns något stup i sikte.


Full koncentration - det är inte så lätt att bygga ett torn som man kanske tror.


Clarissa tyckte det var roligare att plocka blommor.

Det blev en trevlig och fridfull utflykt i ett strålande väder, där några överblivna pannkakor från gårdagen kom till heders igen. När barnen tröttnat på att bygga torn åkte vi hem igen längs den vackra strandvägen. Efter lunchen gick vi ner till stranden en liten bit från sommarhuset där även jag dristade mig att ta ett dopp - det förmodligen första och sista denna sommar.


Mirren och Caspar har dragit till sig stor uppmärksamhet.


Första och sista badet denna sommar. Här får man gå minst hundra meter för att vattnet ska nå upp till magen.

På torsdagen hade Mirren bokat biljetter till Trollskogens Väsensvandring. Varken hon eller jag hade en aning om vad det innebar, men gissade på att det skulle bli en guidad naturstig med lite spännande inslag för barnen. 

Det var en väldigt rolig upplevelse för de tjugo barnen och de ungefär lika många vuxna. När vi hade gått en liten bit lämnade den ordinarie guiden gruppen och fram skuttade en faun som presenterade sig som Jord. En fantastiskt duktig skådespelare utstyrd med horn och klövar och en ullig päls och med flöjt och trumma. Nu vet man precis hur en faun ser ut och hur den rör sig och skuttar omkring! Hon trollband barnen och även de vuxna från första stund.


Faunen Jord har skuttat upp på en trädstam. Casimir har vågat sig upp bredvid henne och jag har smugit fram kameran.

När hon hade följt med oss en stund och varnat för troll, berättat om skogsrån och pekat på älvan som dansade en bit bort i skogen, skuttade hon plötsligt iväg in i skogen och försvann. I stället uppenbarade sig ett skogsrå med sotade ögon och en förskräckligt stor hand av kvistar och bark. Nu tog detta över kommandot och för att komma in i hennes rike var vi tvungna att gå mellan två träd och buga djupt. Skogsrået stod vid sidan om och såg till att alla lydde.


Här ser vi det farliga skogsrået som hälsar oss välkommen till sitt land. Mirren tog bilden.

Hon tog med den lilla skaran ner till stranden och kommenderade alla barn att ge sig dit och leta reda på sin alldeles egen sten. Enligt skogsrået skulle varje barn lyssna efter denna - den sjöng på ett speciellt sätt. "Kanske pirrar den som en I-Phone?" föreslog något barn. Det var en härlig syn när alla barnen rusade ner till stranden för att hitta denna sten som de kom tillbaka med efter en stund. Då skulle man hålla stenen till sitt hjärta och tänka på någon som man tyckte om.


Här letar alla barnen efter sin egen speciella sten.

Eftersom skogsrået inte hade något eget hjärta ville hon ha alla barnens men det satte Jord stopp för som påpassligt nog hoppade fram och körde iväg henne. Det var intressant att se hur dessa två skådespelare kunde hålla barnen och även vi vuxna så fängslade i över en timme - bara genom att prata och spela teater.

Caspar tyckte att skogsrået var "läskigt" så när övriga Mirrfamiljen åkte tillbaka till Trollskogen på fredagen för att gå den långa naturstigen på 4,5 km ville han vara hemma hos mig, som inte var särskilt intresserad av att gå fem kilometer i den varma eftermiddagssolen. Vi hade det skönt hemma med bl.a. kubbspel och roliga filmer som vi såg tillsammans på paddan.


Spännande film på paddan.

14 kommentarer:

Veiken sa...

Jag kan bara säga UNDERBART! Öland är fantastiskt och ännu bättre blir det av skådespelarutflykten som ni gjorde! Kramar

Musikanta sa...

Veiken:
Så glad jag blir över din rara kommentar! Håller med dig om att Öland är fantastiskt i synnerhet när det var så fint väder som det var förra veckan. Jag gör gärna om den utflykten nästa år - så roligt att se hur fascinerade alla barnen var!
Kram från Ingrid

Hannele sa...

Tänk sjå roligt för barnen! Även vuxna njuter, tror jag.

Musikanta sa...

Hannele:
Ja, absolut!
Ingrid

Äventyret framtiden sa...

Härligt, jag hade gärna varit med, både att bygga torn och träffa skogsrået m.fl.
Fina bilder.

Kram
Karin

Musikanta sa...

PettasKarin:
Jag tror att du skulle uppskattat äventyret. Det var något helt nytt för mig i alla fall och även för Mirren.
Kram tillbaka från Ingrid

Vi i Kasperian sa...

Härliga dagar för barn och vuxna. Kan tänka mig att både klättrande, tornbyggande och inte minst Trollskogen och väsensvandringen var spännande, kanske särskilt för barnen. Ett sånt äventyr!
Och tänk att du badade. :)

Jag har skrivit ett långt och förklarande svar på din kommentar hos mig, under "Äntligen". :)
Berit E

Musikanta sa...

Berit:
Jag kunde för skams skull inte åka därifrån utan att ha tagit mig ett dopp. När man väl hade doppat sig var det skönt.
Det är alltid roligt att komma till Öland och hälsa på Mirrfamiljen. Mirren hittar alltid på något trevligt att göra tillsammans med barnen när jag är där.
Ingrid

Annika sa...

Vad härligt ni har det Öland. Kul vandring också bland fauner och skogsrån. KUL!! Vad fina de är. Förstår ju att skogsrået kan vara lite läskigt, absolut.
Jättefina bilder.
TACK för de fina orden på min blogg. Min mormor var en av de finaste människorna i mitt liv. Jag har älskat henne så oroligt mkt.
Dina ord värmde, Ingrid.
Kramar!!!

Musikanta sa...

Annika:
Det var faktiskt några barn som blev rädda när faunen störtade fram ur skogen. Men det gick över. Skogsrået såg ju mer ut som ett spöke och skulle ta deras hjärtan och det tyckte Caspar var läskigt...
Underbart för dig att få ha din mormor kvar så länge i alla fall och bara ha fina minnen från henne.
Stor kram från Ingrid

Anna/notonmusic sa...

Vilken härlig föreställning det verkar ha varit! Och skogsrået är ju lite läskigt, det hör ju till hennes väsen, eller hur? Superfin bild på Clarissa med blomman! Och så har jag läst artikeln om dig Ingrid, den var SÅ fin. Fint att du berättade om hur det kan vara!

Musikanta sa...

Anna:
Ja, där ser man vad bloggen kan ställa till med. Jag har egentligen aldrig varit så deppad tidigare i mitt liv, trots att jag haft många svåra sorger och bedrövelser. Då tog den eventuella depressionen sig uttryck i att jag blev väldigt energisk i stället. Men, som sagt, den här gången gick det fort över när jag insåg orsaken :-)
Bilden på lilla Clarissa tyckte jag också blev ovanligt lyckad. Hon ställer inte gärna upp som modell...
Kram från Ingrid

Bevare mig väl sa...

Fröjd och gamman
tillsamman
i glädjens tåg
äventyr vi såg
i text och bild bevis
en alldeles underbar devis

Trollkram :-)

Musikanta sa...

Tove:
Härligt att skåda att mitt inlägg genererar en dikt! Det är nog första gången sen jag började blogga 2007. Tack för den.
Trollkram tillbaka från Ingrid