torsdag 26 november 2015

1202 La Traviata på Folkoperan.

Det mellersta av mina yngsta barnbarn, Caspar 6,5 år, spelar oboe för en lärare på Lilla Akademien. Hans oboefröken spelar som enda oboist med i orkestern på Folkoperan där man just nu ger den skandalomsusade operan La Traviata. Mirren hade lovat oboefröken att gå och se operan så hon köpte två biljetter till denna för längesedan. En till sig själv och en till mig. Det var innan hon visste något om allt ståhej kring operan.

Några foton från själva föreställningen blir det inte här eftersom det är förbjudet att fotografera när operan börjat. Men före denna var det fritt fram. Då uppträdde några av operans "dragartister" i foyen och både agerade och sjöng. Vill man se några bilder från föreställningen kan man gå in och läsa DN:s recension här och Aftonbladets här.


Några av operasångarna underhåller i foyén innan föreställningen har börjat. (Bilderna går att klicka större.)

När ridån går upp är det fullt med artister på scenen som är i full gång i olika samlagskonstellationer. Det blir lite buskis över det hela eftersom alla rörelser är mycket snabba och monotona och i takt med musiken. Åtta helnakna damer irrar omkring på scenen och en enda man - för övrigt en underbar sångare - hoppar och skuttar helt naken fram och tillbaka över scenen. Allt under det att han sjunger. (Mirren anmärkte lite torrt att han definitivt inte verkade särskilt intresserad av kvinnor...)


En av skådepelarna poserar fram för min kamera.

Efter ett tag hade man tydligen fått nog och det hela blir lite lugnare. Men några kläder tog de som var nakna inte på sig under hela första akten. De manliga sångarna och skådespelarna var med ovannämnda undantag helt påklädda. La Traviata betyder ju Den Vilseförda och det är hon - Violetta - som har huvudrollen i detta drama. Hon är sjuk - förmodligen i tuberkulos, men blir blixtförälskad i hjälten, tenoren Alfredo, som gör ett besök på klubben för sexuell utlevelse och genast också faller för Violetta. 


Mirren hade förhandsbokat ett bord i pausen så hon kunde få sin kopp te och jag en liten kaka.

Det händer inte så mycket i operan mer än att Alfredos pappa försöker få sin son att ta sitt förnuft tillfånga och att de två ungas olyckliga kärlek slutar med att Violetta dör. Scendekorationen är mycket dramatisk med blod som rinner utmed marmorväggarna i slutscenen och små änglabarn som visar sig bakom slöjor i ett hål i fondväggen då och då. Violetta själv blir svartfläckig mot slutet, symboliserar kanske hennes sjukdom, vad vet jag. 

Julia Sporsén var helt fantastisk som Violetta och sjöng underbart och med en otrolig intensitet. Även Jesper Säll som Alfredo hade en fin röst och så även hans far Jeremy Carpenter som Germont.

Så efter tio minuter hade man mer eller mindre glömt bort alla nakna personer som strulade omkring på scenen och kunde helt ägna sig åt att njuta av sången och musiken. Violetta behövde inte ta av sig kläderna för att bli uppmärksammad. Inte heller Alfredo eller Germond. Jag tror alla medelålders herrar, som det för ovanlighetens skull fanns många av i salongen, nog var lite besvikna. Jag tyckte det var mest skrattretande att se alla dessa nakna damer och en ensam herre som helt oblygt hoppade omkring och sjöng...



I foyén på Folkoperan före föreställningen.

Det var en stor upplevelse att se och höra La Traviata som jag bara hört talas om tidigare. Även att gå på Folkoperan där jag heller aldrig varit. Jag är så tacksam mot Mirren som drar med mig på diverse evenemang när jag är uppe och hälsar på.  

8 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag har aldrig sett La Traviata live, men på tv och jag har den på cd och tycker mycket om den. Det måste verkligen varit en upplevelse att få se den där mycket speciella uppsättningen.
Kram, Ingrid

Bevare mig väl sa...

Häftigt - kan inte tycka annat - om än lite ovanligt. Så roligt att mor och dotter går på opera :-)
Operisk kram

Ditte sa...

Tack för din recension! Jag har även hrt andra som sett den berätta och lst pressomdömena. Men! Jag har inte sett den!
La Traviata har jag sett och lyssnat till på Operan i Stockholm och jag tycker mycket om musiken.
Vad gäller folkoperan så har jag varit där flera gånger och gillat det och ibland även med skolklasser. Men på de föreställningarna var det inte så avklätt.
Kulturutbudet i Stockholm är ju stort så det är ju perfekt att Mirren bokar in er på olika ställen i god tid.
Musikkramar från mig i kvällen.

Musikanta sa...

Ingrid:
Det var härliga sångare, men jag hade nog gärna sett operan lite mindre spektakulär. I vanliga fall brukar man ju helt kunna fokusera på musiken :-).
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Tove:
Vi gör mycket tillsammans och har väldigt trevligt när vi gör det.
Kram tillbaka

Ölandsvindar sa...

Folkoperan är bra men de har väl lyckats skapa en del rubriker genom åren. Naket på scenen är nog inte lika uppseendeväckande nu som på 60-talet när jag såg Fogelströms Stockholmsserie dramatiserad, när huvudpersonerna klädde av sig nakna och gjorde sig fina i varsitt hörn av scenen för att sedan mötas på mitten på lördagskvällen.
"Vårt" namn Horn är soldatnamn i släkten sedan 1600-talet och de olika adliga varianterna är importerade senare från Tyskland och Finland. Här på Öland bor det t ex några som heter Horn af Rantzien. Spännande med namn både på folk och byar.
Kram /Kerstin

Musikanta sa...

Ditte:
Det är roligt att Mirren gör sig besvär att boka biljetter till diverse evenemang - annars skulle jag aldrig komma iväg. Här hemma har vi ett bra konserthus och en bra teater i Norrköping, men det är så krångligt att ta sig dit och svårt att hitta parkeringsplatser på kvällen så vi orkar inte. I synnerhet inte när vädret är opålitligt. Det är fem mil dit fram och tillbaka från Mogata. Det får bli musikgudstjänster i kyrkan istället. Men det är ju mer spännande med Stockholm...

Haha, förstår att det inte var naket när du var där med någon skolklass på Folkoperan. Här var det faktiskt en åldersgräns på tolv år. Jag tycker det är roligt att ha sett och hört den här operan i alla fall eftersom det har varit så mycket skriverier om den. Och sjöng gjorde alla helt underbart och det är ju det som är viktigast trots allt.
Kram tillbaka från Ingrid

Musikanta sa...

Kerstin:
På 60-talet var det ju egentligen mycket öppnare i fråga om sex än det är nu. Tidigare blev det ju en sådan uppståndelse när Ulla Jacobsson visade brösten i Hon dansade en sommar. Det skrevs spaltmeter om det och moralens väktare var på hugget. Jag tror att den nakne mannen också har gjort att blivit extra rabalder om just den här uppsättningen. En naken man är väldigt ovanligt att se på teater eller film. Inte särskilt estetiskt heller.
Intressant att få veta lite om namnet. Det finns säkert fler namn som uppträder likadant. Vårt namn "Käfling" är också ett soldatnamn. Kent har spårat det till 1600-talet. Om det kommer från ett ortsnamn eller från en del av ett vapen (jag har glömt vilken) vet vi dock inte.
Kram från Ingrid som också tycker namn är väldigt spännande.