MM får vackra blommor, fotografi och presentkort av sin chef och sina arbetskamrater (Alla bilder går att klicka större.)
Jag sitter och pustar ut medan den andra diskmaskinen för eftermiddagen är igång. Har oroat mig för den här dagen ganska länge. MM har nämligen slutat för gott på jobbet. Egentligen skulle han inte ha gått i pension förrän i maj när han fyller sextiofem, men eftersom han hade semester att ta ut blev det redan nu.
Inbjudna var alla som jobbade på hans enhet och några som han jobbat med tidigare. Allt som allt räknade han med sjutton personer förutom oss själva. Jag dukade till sjutton och alla kom. Trångt blev det eftersom vi ville att alla skulle sitta i samma rum d.v.s. i det kombinerade köket och matrummet för att inte känna sig utanför.
Färdigdukat på måndagskvällen
Vårt hus, som är utmärkt på alla sätt, har dock en stor nackdel. Det saknar nämligen hall eller kapprum, om man så vill. Jag har sett amerikanska filmer, där man kliver rätt in i vardagsrummet och hänger upp ytterkläderna på första bästa plats. Så ock i vårt hus. I vanliga fall har jag en fristående klädhängare stående vid stora entrén, men den räcker inte till sjutton personer.
Alltså fick jag göra som jag gjort tidigare när jag har haft fler än sex personer på kalas. Röja ur groventrén där smutstvätten, sopsorteringspåsarna och skurhinken trängs med varandra i vanliga fall. Om man fortsätter på temat amerikanska filmer tömde jag också de två garderoberna där mina egna ytterkläder hänger och förpassade dessa till sängen i gästrummet.
Jag läste nämligen i en biografi om Ingrid Bergman att hon inte kunde hitta sin minkpäls bland alla andras som låg på sängen hos George Cukor, när hon var där på party. Så jag är i gott sällskap. Om man undantar minkpälsen förstås…
Hela den tidigare veckan har gått åt att laga mat till buffébordet och städa. Vardagsrummet, som vi aldrig är i, hade jag inte städat på några månader, så bara det tog en halv dag. När man ändå är igång måste man ju också putsa fönstren, annars känns det ju i halvdant alla fall.
Nystädat vardagsrum med vackra avskedsblommorTill buffén hade jag gjort köttbullar, två purjolökspajer och som dessert två Kung Oscarstårtor, som jag frusit in. På söndagskvällen lagade jag en potatisgratäng och ännu en paj.
Eftersom vi har vår andra toalett längst bort i husets kombinerade orgel- och gästavdelning, brukar alla gäster, som så önskar, använda vårt ordinarie badrum. Vilket innebär städning av detta så sent som möjligt. Så på annandagen ägnade vi oss åt att duka och jag åt att städa badrum och städa och röja ut groventrén samt att göra ännu en purjolökspaj, som inte gick åt. Kom inte i säng förrän vid ettiden på morgonen.
Allt klaffade emellertid och kvart i tolv, just innan gästerna anlände, hade jag precis ställt faten med lax, skinka, köttbullar och rökt skinka på köksbänken och satt in potatisgratängen och pajerna för uppvärmning i ugnen. MM hade gjort Kir och en alkoholfri variant att ha som välkomstdrink och hällt upp i glas i vardagsrummet, nystädat som sagt…
Lax,skinka och purjolökspaj på buffébordet
Potatsgratäng och hemlagade köttbullar, som blev mycket uppskattade
Från groventrén slussades alltså gästerna vidare till vardagsrummet där drinkarna serverades och blommor och ihopsamlat presentkort överlämnades av MM:s chef. Eftersom alla (utom jag) kände varandra och hade jobbat ihop på samma arbetsplats under lång tid - MM har jobbat där lika länge som vi varit gifta, nästan trettiofyra år - blev stämningen, som varit mycket god från början, efter hand om möjligt ännu bättre...
Alla lät sig väl smaka av mat och dryck – vin till dem som inte körde – och försäkrade att allting var UNDERBART gott. Alla tog om, så det var väl ett så gott tecken som något!
Flera höll spontana tal, som alla avslutades med att man var väldigt ledsen över att MM skulle sluta jobba. Och man framhöll att MM hade varit en god kompis och en som man kunde gå till i alla lägen om man hade problem av något slag. Jag blev rörd och glad över av att MIN man var så uppskattad av så många även om jag inte blev helt överraskad...
Det enda jag beklagar är att jag inte tidigare haft tillfälle att träffa hans arbetskamrater. Så många härliga och trevliga människor! I mitt tidigare liv hade vi ofta tillställningar med respektive på dåvarande makens arbetsplats. Men tydligen händer det aldrig numera, eller?
13 kommentarer:
Oj vilket kalas! Härligt att det blev så lyckat. Jag förstår att du är trött efter att ha ordnat allt.
Så trist att du inte har träffat hans arbetskamrater förrän nu. Jag har alltid hävdat att det är viktigt att man ordnar någonting (gärna enkel picknick eller dylikt) med famijerna, helst en gång om året. Då vet fruar/makar/barn var personen befinner sig, vilkan han/hon jobbar med osv, och då är det också lättare att ha förståelse för övertid, att kunna diskutera ett problem etc. Synd att företagen inte inser att sådana enkla saker skapar bättre gemenskap än konstlade lekar på Kick-off-möten. Samma sak att ha fikapauser, att gå ut och ta en enkel öl eller liknande, skapa tillfällen då de anställda har möjlighet att prata med varandra om allt mellan himmel och jord. Jag minns fikapauserna på Ferring när jag jobbade där. Ibland handlade samtalen om något tv-program, ibland kom några forskare på hur de skulle gå vidare i något projekt. Vi pratade alltså jobb och nonsens om vartannat, och vi hade en otroligt bra stämning och sammanhållning.
Jaha, det där var min gamla käpphäst, det. : )
Kramar!
Vad skönt att allt gick bra! För visst är det nervöst att ha mat till så många gäster. Men du verkar ha planerat allt väldigt väl. Pajer är alltid bra bjudmat, det tycker jag också!
Oh så fint du har skrivit om din lilla mormor och på bilden du visar är hon väldigt lik min egen mormor.
Om Prag skriver du också så medryckande och målande. Klart ni ska ta och återuppleva staden nu - en weekend kanske - när ni har tid att resa.
Och att MM har blivit avtackad och firad kan man verkligen läsa om. Så fantastiskt mycket god och fin mat du har lagat. För att nu inte tala om allt arrangemang med klädförvaring och ev. toabesök för gästerna. Det är alltid så mycket kring-åtgärder som ska göras när man ska ha gäster och du fick ditt "lystmäte" stillat.
Besök hos Mirren blir nog lika fint och härligt som vanligt. Och skönt (som du säger också) att få komma hem igen efter viss bortovaro.
Jag är sååå glad att vara hemma och är ganska trött, men det ger väl med sig efter några dagar.
Ha det gott!
Marianne:
Roligt att läsa din kommentar och få lite medhåll!
Ja, som jag skrev: i mitt tidigare liv - min dåvarande man tjänstgjorde i hovrätten - hade vi ofta tillställningar där respektive fick vara med. De som var singlar fick ta med sig en vän, om de hade någon eller kanske vuxna barn. När maken ibland pratade om sina arbetskamrater, visste man ju i alla fall hur han/hon såg ut.
Under alla dessa år som MM jobbat, har jag aldrig varit medbjuden på en enda fest eller sammankomst som de har haft på hans jobb. Alltså har jag inte haft en aning om vilka arbetskompisar han har haft eller hur de har sett ut.
Jag har ju visserligen hört en del om dem under årens lopp, men det var en rolig överraskning att få se alla irl. Jag hade tänkt mig flera av dem helt annorlunda :-). Jag fick dessutom god kontakt omedelbart med flera av dem!
Jag tror också att det kunde stimulerat till privat umgänge också familjevis. Det gjorde det åtminstone i mitt tidigare liv...
Kramar!!!
Jag förstår varför de sa att maten var god - du är ju suverän på att få smak på mat! Du minns väl för sisådär 30 år sen när mina små nästan åt dig ur huset!
Men - jag är himla glad för att chefer inte bjuder hem sina anställda längre... för då skulle jag ju åka på att städa och laga mat!
Grekland nu:
Ja, när man inte har någon hjälp till någonting mer än i någon mån MM, måste man planera maten i förväg. Potatisgratängen gjorde jag t.ex. två dagar i förväg efter råd av min svägerska. Den blir bara bättre om den får stå ett tag, sa hon.
Det värsta med vårt hus är dock att köket måste var helt tiptop eftersom det är där gästerna ska sitta och även ta mat. Har man inte köket i anslutning till matbordet är det ju inte så noga med hur där ser ut...
Stor kram/M
Eleonora:
Välkommen hem igen! Roligt att du tagit dig tid med att läsa mina tidigare inlägg! Min mormor var faktiskt inte mer än runt 75 på kortet, men jag tyckte hon var förskräckligt gammal då...
Vi får se hur det blir med Prag. MM + vän (!) har fått en resa till Åland i födelsedagspresent av Viking Line, så dit måste vi väl åka först, haha!
Det blir resa till Mirren med Swebus på tisdag för mig, så MM får klara sig själv i några dagar. Han ansluter dock påföljande lördag då äldste svärsonen ska ha femtioårskalas.
Många varma kramar/M
Bloggblad:
Jag menade inte att CHEFEN skulle bjuda hem folk till sig, man kunde ju haft knytkalas på någon lokal på jobbet t.ex.
De hade faktiskt tänkt att att ha avslutningsfest för MM på jobbet, men vi tyckte att det kunde vara roligt att ha alla hemma.
Många var väl nyfikna också efter alla år hur han bodde och möjligen även på hur hans gamla fru såg ut, vad vet jag?
Nu är det i alla fall rent på köksbänken och sista diskmaskinen är igång. Men det har tagit två dagar att få allt i ordning...
Självklart var de nyfikna! Skulle jag också ha varit.
För närmare 30 år sen, när alla på Pers jobb var yngre (oj, så självklart!) bjöd vi hem varandra en gång var. Men nu har han bytt jobb sen länge och alla de gamla är utbytta mot nya yngre killar... som jag inte har så himla stor lust att umgås med.
Fast de brukar göra en del kul grabbiga grejer tillsammans... som jag kan vara utan, gocart, paintball, golf och sånt...
Bloggblad:
Hade det inte varit kul med en toyboy - som jag fick reda på häromsistens att jag jag hade här hemma...
Man kunde ju ha mindre krävande sysselsättningar när man träffades som "Titt i buske" eller "Ryska posten". Jag minns att det var ganska kul...
ÅÅÅ; vd stort!!
Roligt!
Trodde redan MM gått i pension så jag blev lite förvånad.
men vilken trevlig dag ni fick, och god mat därtill, mmm.....
DET märks att du har koll på det amerikanska :-)
Det är sant att många hus inte har hall, men numera tror jag det är standard att bygga med hall, så vardet inte förr. Vi har hall, tack o lov.
mendet där att vräka ytterkläder på sängar känner jag inge från otaliga fester och tillställningar...
HIHI!!!
KRAM!!
Annika:
MM är min toyboy, nio år yngre än jag, men nu är han i alla fall SNART pensionär även om han har slutat jobbet. Han fyller ju inte förrän i maj så nu har han bara SEMESTER. Det är viktigt att betona, haha!
Jag var också så där larvig när jag skulle gå i pension - tyckte att det lät hemskt gammalt. Slängde alla kuvert med erbjudanden om att gå med i olika pensionärsföreningar direkt utan att öppna dem. Men som med allting annat, man får acceptera det man inte kan förändra.
Och jag har väl aldrig haft så roligt som efter det att jag gått i pension. Tagit examen vid universitetet, jobbat mer än heltid i kyrkan och nu senast blivit vokalist i dragspelsgänget...
Det var nog meningen att det här huset (som är ett hembygge) skulle ha haft en hall från början Men de tog bort mellanväggen direkt så att det kombinerade köket/matrummet/hallen skulle bli större. Vi fick i alla fall plats att sitta där tjugo stycken!
Många varma kramar/M
Vilket trevligt kalas! Grattis MM till pensionen!
Skicka en kommentar