När mina föräldrar var nyinflyttade till Söderköping blev de inbjudna till en kvällsträff som kyrkan anordnade, med kaffe och sångunderhållning. Denna serverades av en dam i mogen ålder i form av musikaliska romanser. Min pappa, som var mycket musikalisk var även mycket kritisk när det gällde all slags musikutövning. Sällan var han nöjd med vad jag presterade i pianoväg utan hade alltid någonting att anmärka på.
När damen hade slutat sjunga, vände han sig då till mannen tvärs över bordet och frågade: ”Vem är den damen som sjunger så falskt?” Varpå mannen svarade: ”Min fru”… Min pappa berättade att det nog var det mest pinsamma ögonblick han hade upplevt dittills.
Den här dockan av Catherine Dawson - operadiva - hittade jag på nätet
En annan berättelse har jag från min mamma. En julotta hade hon, pappa och min moster just satt sig till ro i kyrkbänken när orgeln klämde i med Var hälsad sköna morgonstund. På bänken bakom satt min originelle gamle gymnasielärare i kristendomskunskap, som både mamma och pappa kände.
Han sjöng med full hals, men dock inte den text, som stod i psalmboken utan ”Jag är så rysligt, rysligt trött, jag är så rysligt, rysligt trött”. Min mamma och moster fick ett hysteriskt skrattanfall, som inte gick över under hela julottan. Hon mindes det som extremt pinsamt…
Rönö kyrka där jag spelade på midnattsmässan
När man spelar orgel med pedal händer det någon gång att man vill spela en melodistämma i pedalen. Då kan man koppla ihop pedalen med manualerna och få fram ett trumpetliknande ljud om man så vill. På en begravning skulle jag spela Air av Bach som avslutning. Det är ett stycke som jag alltid är orolig för eftersom det är extra svår pedalgång.
Jag bad en stilla bön och satte igång. Ve och fasa, pedalen hördes som en fanfar genom stycket, där melodin helt kom bort. Det tog några sekunder innan jag begrep vad som var felet. Den som hade spelat före mig, hade glömt att nollställa pedalverket och jag hade inte kollat att pedalen var kopplad till manualen.
Det lät hemskt innan jag lyckades få bort kopplingen och återgå till normalläge. Många år efteråt var det pinsamt att möta de anhöriga som jag var bekant med och länge, länge dröjde det innan jag vågade spela Air igen…
Jag vid orgeln i Rönö kyrka
Men det mest pinsamma jag varit med om var nog den gången jag klev in i en femmas klassrum för att hämta några elever till specialundervisningen. Undervisande lärare kom nämligen högröd i ansiktet emot mig och pekade på mina byxor. Jag vände mig om och såg att en lång bit toapapper hade fastnat och dinglade där till alla elevernas förtjusning. Det var som väl var färglöst, men dock…
Sedan jag läst fler blogginlägg inser jag till min tröst att jag inte är ensam om denna fadäs...
26 kommentarer:
Ha ha ha .....vilken rolig läsning här! Visst är det ändå skönt att man kan skratta åt sina "pinsamheter" så här i efterhand. :-)
Tack för att du delar med dig av skratten!
Kram!
Fadäser är jätteroliga - efteråt!
Himla kul tema - men om jag börjar fundera över fadäser kommer jag inte iväg till mataffären innan alla andra kommer...
Haha! detta var rolig läsning! I bland får man verkligen bita sig i tungan. Tyvärr minns jag inte så många pinsamheter, det kan vara min stigande ålder som gör att det helt enkelt inte gör så mycket om man gör bort sig kanske =)
Härliga "fadäser", haha! Fast han som sjöng egen text gjorde ju ingen fadäs utan gav uttryck för sina verkliga känslor! Underbart, jag hade nog skrattat ihjäl mig!
Hahahaha, vad roligt att även DU råkat ut för samma sak, även om det är bland det pinsammaste som finns...
Trevlig Valborg!
Londongirl:
Fast när det går tokigt på en begravning eller ett bröllop är det inte så lätt att skratta ens efteråt...
Ha det gott och trevlig Valborg/M
Bloggblad:
Så många fadäser har du väl inte råkat ut för, eller?
Annika:
Många pinsamheter handlar ju om att man inte tänker sig för - talar illa om någon som står bakom en etc.
Du är kanske en sådan människa som är försiktig med vad du säger - det stämmer faktiskt att man lär sig med åldern och av sina misstag :-)
Jag önskar dig en skön helg. Kram/M
Olgakatt:
Han var mycket originell, som sagt, min kristendomslärare. Det första han gjorde när vi flickor började första ringen på läroverket var att be oss ställa oss upp och läsa ur Höga Visan...
Han blev anmäld för förtal av en elev för att han avslutade en morgonbön 1953 (tror jag) med "Idag har världshistoriens störste gangster gått ur tiden." Han syftade på S*t*alin... Modigt på den tiden!
Taina:
Tack för trevliga ämnen - jag glömde att skriva det som vanligt!
Jag trodde att jag var ensam i världshistorien som hade upplevt en så pinsam situation. Vilken tröst att någon mer har varit med om det...
Ha en trevlig Valborg själv och stor kram/M
Ha ha ha vilken rolig figur som sjöng nåt sånt i KYRKAN, det hade jag aldrig vågat!! Förstår att de fick skrattflipp:) Jobbigt med toalettpappret ha ha ha!!! Trevlig valborg, kram från annica ny fredagsbloggare
Hahaha, ja det var många dråpliga historier. Som sagt, tur att de är roliga efteråt!
Kramar
Annica alias Sunflake:
Hej och varmt välkommen till min blogg! Kul med nya kontakter. Jag tror faktiskt att min kollega tyckte det var pinsammare än jag... Jag försökte låtsas som det regnade!
Ha en skön helg och kram från Ingrid/Musikanta
Marianne:
Sånt som bara gäller en själv, som incidenten i klassrummet, kan man ju skratta åt med gott samvete efteråt. Men om man har gjort någon ledsen eller besviken, är det inte så lätt, som att spela fel på en begravning t.ex.
Trevlig helg önskar jag dig och elmaken! Många kramar/M
Ha ha, det gäller att vara försiktig med vem man kommenterar till när man inte känner folk! Det påminner mig om två svenskor som satt i väntrummet hos [svenska] doktorn här i Bryssel idag. De snackade vitt och brett om en massa privat, och jag försökte att inte tjuvlyssna... En tredje tjej som suttit och läst en bok på engelska blev inkallad och svarade "ja". Tjejerna såg lite paffa ut och sa "åh nej så pinsamt, vad har vi sagt egentligen?". Jag sa inget om att jag OCKSÅ var svensk och hört allt de pratat om :-)
Trevlig helg!
PS Jag trodde verkligen att toapappersgrejen var något som bara hände på film men nu ska jag verkligen akta mig för att själv råka ut för något sådant!
Det är intressant, på sätt och vis, detta med toapappershängningen som händer många. Något som vi får se med jämna mellanrum hos oss i caféet är att folk har kjolen uppe baktill när de kommer ut från toaletten. Den har fastnat i trosorna förstås, men det kan ju också bli litet pinsamt om man inte känner det när man går vidare. Ett litet pst brukar komma från vårt håll om vi upptäcker det så att vår gäst slipper bli pinsamt berörd inför andra.
Du har en väldigt trevlig blogg!
Karin
Ja, det är skönt att man kan lämna de flesta pinsamheter bakom sig. För det mesta är det väl ingen annan som kommer ihåg dem heller.
Petra:
Man får vara väldigt försiktig när man är utomlands - alltid finns det någon som kan språket när man minst anar det! Mirren, som pratar kinesiska, har råkat ut för många roliga incidenser i den vägen. Ska berätta om dem vid något tillfälle...
Du må tro att jag är noga med att se till att varken kjolen har fastnat eller att papperet sitter kvar när jag varit på toa numera!
Kram
PS. Jag lägger till dig i min länklista om du inte har något emot det. Kramar/M
Pettas:
Tack för rar kommentar, den värmer och inspirerar till nya krafttag, :-)
Som jag skrev till Petra, så är jag mycket noga numera med att kolla baksidan efter det att jag varit på toa...
Om du inte har något emot det lägger jag gärna till dig i min länklista.
Kramar/M
Tack för dessa roliga exempel på pinsamheter. Ojoj, vad lätt det är att klampa i klaveret på fester. Stackars din pappa.
Ha en trevlig helg!
kram
Haha, det där med att säga nåt negativt om nån annan sådär ska man vara väldigt försiktig med. Det är nog många som klampat i klaveret på det sättet. En gång hade jag besök här i Grekland av en svensk väninna (jämnårig). Vi gick in i en affär och tanten, en riktig pratkvarn, sa, utan att tänka närmare efter, att "åh, har du besök av din mamma!". Som tur var så förstod inte min väninna vad hon sa och jag översatte inte...Såna där grodor är ganska vanliga här i Grekland, där man alltför ofta pratar först och tänker sen! Och det där med toapapperet såg jag hända förra året med en ung kille på ett café. Gissa om cafeets unga tjejer fick ett fnissanfall. Själv tyckte jag mest synd om killen...Trevlig söndag!
Fröken Anki:
Välkommen till min blogg! Har inte hunnit läsa ditt inlägg än men ser att du bor i USA. Spännande.
Det måste ha tagit min pappa hårt, han som var så noga med vett och etikett, eftersom han berättade detta klavertramp överhuvudtaget...
Ha en skön fortsättning på helgen!
Naturligtvis så blir jag bara glad om du vill lägga till mig på din länksida. Det måste vara någon form av tankeöverföring för jag har tänkt samma sak men med din blogg förstås; hoppas det går bra?
Grekland nu:
Ja, inte blir man glad över sådana kommentarer!
Och det är lite kul med toapapperet, jag trodde jag var ensam i världshistorien om den pinsamheten, men det är tydligen inte helt ovanligt. Fast att komma så utrustad in i en skolklass är det nog inte många som har gjort, haha...
Ha en skön söndag själv! Vi har besök av Mirrfamiljen så vi ska roa oss med marknad igen i morgon, denna gång i Söderköping.
Kramar!
Pettas:
Kul med tankeöverföringen. Då länkar vi :-)
Kramar!
Naturligtvis far du lägga till mig i din blogglista! Bara roligt!
Petra:
Det är klart.
Kram!
Vad många roliga historier! Tack för skrattet!
Skicka en kommentar