Det är Taina som står för fredagstemat denna månad. Övriga fredagsbloggare hittar ni hos henne.
1988, innan muren hade fallit, tjänstgjorde MM på Sveriges ambassad i Prag några sommarmånader. Mirren, som skulle fylla elva det året och jag fick följa med. Vi bodde i en lägenhet, som ambassaden hyrde av en pensionerad trädgårdsmästare, någon halvmil från ambassaden.
(Alla bilder är från nätet)Lägenheten var stor och vacker – det enda bekymmer jag hade var med badrummet där det var lagt en heltäckningsmatta. Men det var hett den sommaren, så vattnet som rann över när vi duschade torkade ganska snabbt upp.
Det var bara en liten bit från lägenheten att gå till spårvagnen, som vi åkte med varje dag. Ibland till en konstgjord sjö, där vi badade tillsammans med andra Pragbor som hade semester, ibland ner till centrum för att gå i affärer.
Vi hade visserligen en livsmedelsaffär inte långt ifrån där vi bodde, men där var ofta varorna slut. Även basvaror, som mjöl, bröd, potatis och ägg. Det kunde gå en hel vecka innan det kom några varor, ibland längre tid, så det var säkrare att handla i affärer där bara utlänningar och de som tillhörde pamparna i kommunistpartiet handlade.
Det var mycket förfallet överallt.Kyrkorna var övergivna och luktade mögel, men användes ibland till musikgudstjänster. Då satt man på golvet och lyssnade. Men man hade börjat så smått att renovera och måla de vackra gamla husen i hjärtat av stan, men för övrigt hade man inte underhållit husen sedan före andra världskriget. Färg och annat byggmaterial fanns inte att få tag på, berättade vår hyresvärd. Han kunde prata tyska, så vi förstod varandra ganska väl.
På trottoarerna växte ogräset friskt och i parkerna slog man inte gräset förrän det var så högt att det kunde duga till djurfoder. Gatorna var fulla av hål och gropar, och det gällde att se sig för när man gick.
Men allt förfall kunde inte förta skönheten som fullständigt tog andan ur en när man från ambassaden gått ner för backen som ledde till Karlsbron över Moldau. Känslan av att ha hamnat i en medeltida riddarfilm övergav mig aldrig, när vi promenerade bland de fantastiska gamla tornen och husen.
På den tiden, för drygt tjugo år sedan, fanns det heller inte ingen annan gatubelysning i centrum av Prag än de gamla vackra gatlyktorna i järnsmide. Det fanns heller ingen braskande ljusreklam i neon att tala om.
Kvällen innan vi skulle åka hem stod vi högst uppe vid ambassaden och tittade ut över den vidunderliga utsikten över den mörka staden med sina tusentals små glimmande ljuspunkter. Jag kommer ihåg att jag tänkte att den här synen kommer jag aldrig någonsin att få uppleva igen. Nästa gång jag kommer hit är det säkert fullt av blinkande ljusreklam överallt.
Kanske blir det en weekendresa till Prag framöver så att jag får se om staden är sig lik. MM har just i dagarna gått i pension så vi kan i praktiken resa iväg när som helst numera. Men först ska jag ha alla jobbarkompisarna hemma på lunch på tisdag – sen får vi se…
14 kommentarer:
Vad spännande att ha sett och lärt känna Prag innan det blev en stor turistort! Förstår att du gärna åker dit igen. Har själv inte varit där men kan tro att det blir en väldigt annorlunda upplevelse att se stan som den är nu. Hoppas du kan komma iväg!
Prag är underbart vackert idag med! Jag var där för 7 resp 5 år sedan och blev helt betagen. Först gången var på hösten, andra i april. Det var konserter i alla hörn varenda dag och nyutslagna träd och blommor.
God tur - nu kan ni ju inte dröja länge!
Grekland nu:
Det var ganska mycket turister även när vi bodde där. Men det måste bli en upplevelse att se staden uppsnyggad och renoverad - jag antar att den blivit det på tjugo år! Så vi ska försöka komma iväg så småningom.
Ha en fortsatt Glad Påsk och varm kram från Ingrid.
Olgakatt:
Så skönt att höra att det är lika vackert i Prag idag! Ja, musik fanns ju på den tiden också, både i parker och i kyrkor som sagt, men kanske inte så mycket som nu. Vi var i alla fall och såg Laterna Magica, kommer jag ihåg...
MM fyller 65 i maj, så det skulle ju passa bra att åka dit då innan det blivit alltför varmt.
Jag önskar dig och familjen en god fortsättning på påsken!
Jag var där på bröllis -89. Vi såg inte mycket av varubrist och sånt eftersom hela det svenska sällskapet (brudgummen var svensk) var omhändertaget av en kvinna med Kontakter. Det är enda gången jag själv varit där, men jag vill tillbaka och se mer. När morsan var ung på livet var det otroligt poppis bland henne och studiekamraterna att resa i öst, och Prag var de i många gånger. Mycket hantverk blev hemsläpat: bäst minns jag de urblåsta, extremt konstfärdigt handmålade äggen -- de finns kvar än idag. Själv köpte jag ett par bilder av nån okänd men jättebegåvad akvarellist på Karlsbron.
Ja himmel, hur ska man hinna åka överallt?
Kul att få se bilder därifrån. Jag minns så väl när ni var där. Känns inte så länge sen.
Så underbart du beskriver Prag från "förr". Jag har en kompis i Sverige som var där förra året och hon tyckte det var en underbar stad även nu. Så vi får väl hoppas att du får återse staden snart.
Vi var i Prag för ett antal år sedan och jag upplevde staden härlig och spännande. Jag blev av med min plånbok,men tjuven blev nog ledsnare än jag eftersom den var tom. Jag skulle gärna åka tillbaka igen.
Gecmis olsun! Hehe. Det säger man i Turkiet till den vars make har gått i pension och till den som är sjuk. Hoppas att besvären ska passera fort, betyder det. Hoppas att det ska gå bra att ha Maken hemma hela dagarna! Jag har tänkt på det där ibland, att det är lika skönt på måndagarna när han går till jobbet igen som det är på lördagarna när han stannar hemma. : )
Prag är en vacker stad, har bara varit där en gång för ett par år sedan. Men då var det renoverat och modernt och fint. Det är mycket speciellt att ha sett de här länderna innan de blev demokratiserade.
Kram!
Marianne:
Jag har vidarebefordrat hälsningen till MM. Han tackar så mycket!
Vi får väl se vad det lider att ha honom hemma hela dagarna, haha. En omställning är det i alla fall för mig som har varit van vid att vara ensam på dagarna (och göra vad som faller mig in) i nästan nio år! Men han har fått både politiska och kyrkopolitiska uppdrag så han kommer att vara hemifrån ibland åtminstone ;-)
Vi åkte ofta de ca 15 milen från Prag till Weiden i Tyskland för att handla både kläder och livsmedel.
Det var en konstig upplevelse att lämna de ogräsbevuxna trottoarerna och de grå förfallna husen i Tjeckoslovakien och uppleva de vackra vitrappade husen på andra sidan gränsen, där pelargonerna blommade överdådigt i balkonglådorna utanför fönstren...
Varma kramar/M
Överlevde du gårdagen? Ligger och pustar ut i soffan nu?
Miss Gillette:
Nej, hur ska man hinna att åka överallt när man inte ens utforskat de små byarna runtom där man bor...
Jag kommer ihåg att vi köpte underbara kristallskålar, som jag gav bort till mina barn. Tyvärr är det ju tungt, så man får försöka packa så lite som möjligt om man ska åka dit. Men det är väl dyrt numera, antar jag.
Taina:
Tack för rar kommentar - det värmer och inspirerar! Ja, det vore roligt att återse staden igen...
Eva:
När vi var där var det ingen större risk för ficktjuvar - allting var ju reglerat och många beväpnade vakter såg man överallt. Ingen som helst fara alltså att gå ut ensam när det var mörkt - en av de enstaka fördelarna med diktaturer...
Men jag kan tänka mig hur tjuven såg ut när han tittade i din plånbok, haha.
Bloggblad:
Har ingen ordning på kommentarerna i detta inlägg, var väl för stirrig i anledning av festen. Du har väl läst om den vid det här laget...
Å jag hoppas du får komma dit igen! Men du kanske inte bara blir positivt överraskad. Ogräset är säkert borta, kyrkorna renoverade och affärerna fulla med varor, men andra "moderniteter" kanske inte bara är av godo som du också är inne på själva. Jag har aldrig varit i Prag men vill verkligen åka dit.
Skicka en kommentar