Sankt Vituskatedralen som började byggas redan på 900-talet men som det tog 600 år att bygga färdig. (Bilderna går att klicka större - de mindre kan dubbelklickas.)
Den imposanta entrén till Sankt Vituskatedralen.
En av de stora sevärdheterna i Prag är den gigantiska Sankt Vituskatedralen, mitt i borgen. Det är en enastående mäktig syn, både sedd utifrån och när man går därinne och ser upp mot valven i taket. Underbart vackra fönster överallt – en del med riktiga fönstermålningar d.v.s. inlagda målade glasbitar sammanfogade med blyspröjs, och en del fönster som är glasmålningar i dess egentliga betydelse: just målat glas.
Ett av fönstren var en sådan fönstermålning av den tjeckiske konstnären Alphonse Mucha.
Bilden från Wikipedia.
Alphonse Mucha verkade främst som affischkonstnär och är en sann representant för jugendepoken, som frambringade sådana konstnärer som Gustav Klimt och vår egen Carl Larsson. Han var god vän med Gauguin och tog väl en del intryck av honom, antar jag.
En av de många saker vi missade i Prag var Muchamuséet. Inte förrän efteråt, när jag googlade på Mucha, visste jag att det fanns ett sådant överhuvudtaget.
Sista dagen, när vi tog en tripp till Centralstationen, upptäckte vi några av hans affischer på väggarna i den gamla delen, som håller på att förfalla. Dessutom var det tydligen en utställning på gång med honom på Stare Mesto, torget i gamla stan.
Den här bilen gör reklam för Mucharestaurangen bakom...
Muchaaffischer i entrén till gamla delen av Centralstationen i Prag
En affisch av lite annat slag är denna, som gör reklam för det Kommunistiska museet. Inte heller detta hann vi besöka.
Annat lustigt att se, när vi gick en annan väg än den vanliga till spårvagnen, var denna bro där räcket var belamrat med hänglås. Varför man satt upp tusentals hänglås här, har jag ingen aning om. Men det har väl med kärlek att göra, antar jag.
Hur som helst, den här vyn över kanalen från den lilla bron, kan göra vem som helst romantiskt stämd.
Det blir nog en tripp till Prag igen vad det lider...
PS. Min käre MM alias Mogateus (fanns faktiskt präster som hette det här i Mogata förr i världen) har publicerat ett inlägg med bilder från 1988 om någon är intresserad av att se hur det såg ut då.
10 kommentarer:
Det stämmer, de ska låsa sin kärlek för evigt, eller liknande. Och de har börjat kopiera det där i Stockholm, de hänger hänglås på Västerbron. Hoppas det inte blir för många, för just på Västerbron tycker jag att det skulle "kladda ner" utsikten, faktiskt. Fast det är väl en smaksak som mycket annat : )
Den där katedralen hade jag nästan glömt. Men det beror väl på att det var så många turister där när vi var där så det var kö för att komma in och ut. Upplevelsen blev väl si så där, tack vare det. Tror ni besökte Prag under en bra mycket bättre årstid än vi, man ska alltid undvika turistinvasionerna ...
Kram!
Marianne:
Du hängde verkligen på låset ;-) må jag säga! Jag hade inte ens redigerat färdigt inlägget när jag fick din kommentar! Roligt!!!
Bra att du upplyste mig om det, så slipper jag sväva i ovisshet. Jag håller med dig, inte är det vackert.
Även om det regnade lite då och då var det skönt att promenera. När vi var där tidigare var det ju sommar och fruktansvärt hett ibland, kommer jag ihåg. Nu var det ju heller inga köer till någonting.
Många kramar från Ingrid
O så fina bilder och så vackra de enorma kyrkfönstren är! Tack för att jag än en gång fick följa med på den Prag-promenad!
Kram
Eleonora
Så mycket man lär sig när man följer sina beresta bloggvänner över världen.
Låsa sin kärlek; låter både bra och mindre bra:)
Kyrkfönster, konstnärligt utförda är som de vackraste smycken man kan tänka sig.
Kram
Karin
I katedralen var jag på bröllop -- inte i den största delen förstås, utan i nåt litet sidokapell; det pågick flera ceremonier av olika slag samtidigt i denna väldiga byggnad.
Det här var alltså 1989 och Tjeckoslovakien. Av nåt byråkratiskt skäl var man tvungen att gifta sig två gånger (jag gissar att det var den borgerliga delen som var obligatorisk, men minns inte -- kanske nån annan vet besked?), så bröllopet tog hela dan i anspråk. Först var det akten i katedralen, sen den borgerliga akten i rådhuset (eller nåt i den stilen) och efter det kunde hela sällskapet åka till festlokalen.
Mucha kände jag inte heller till den gången, inte över huvud taget. Dina rapporter från Prag är jättebra: jag kommer garanterat att åka dit med familjen inom inte alltför många år, och då är det toppen att veta var man ska bo, vad man inte ska missa för sevärdheter och så vidare.
Eleonora:
Det fanns säkert tjugofem vackra fönster till att titta på i kyrkan. Och jag blev glad när jag hittade Muchafönstret på Wikipedia.
Jag visste ju inte då när vi var i katedralen att det var han som hade målat det...
Sen fick vi ju inte ta bilder med blixt därinne, så våra egna foton blev inte lika bra.
Varm kram från Ingrid
Karin:
Det är väl meningen att det bara ska vara positivt, eller :-)
Jag skrev min B-uppsats i konstvetenskap om Bo Beskows kyrkfönster, så fönstermålningar (helst "riktiga") ligger mig varmt om hjärtat. Man kan bara beklaga att man förstörde så många vackra fönster i samband med restaurationen på 1500-talet i Sverige!
Kramar!
Miss Gillette:
Så spännande du berättar! Kanske bröllopet var i Sankt Wencelskapellet - en fantastisk skapelse i guld och ädla stenar där Vencels förmodade kvarlevor finns i ett relikskrin mitt i. Det var han som grundade kyrkan 922 har jag läst.
Du måste ju också ha upplevt Prag som smutsigt och förfallet. Det var ju bara Stare Mesto som var restaurerat och ommålat när vi var där. Kyrkorna, de som inte var igenbommade, saknade bänkar och luktade mögel. Vid konserter, som gavs där ibland (gratis), satt vi på golvet!
Konstigt, men den här resan gav mersmak! Nu vet jag ju vad jag ska besöka nästa gång. Men jag ska läsa min utmärkta guidebok lite mer noggrant under vintern. Det bästa med den här resan var nog i alla fall hotellet och spårvagnskortet!
Hans slaviska epos och så affischerna är det jag tänker på först när jag hör hans namn - kyrkfönstren kände jag inte alls till. Jätteroligt att få se!
Margaretha
Margaretha:
Jag tänkte ingenting när jag hörde hans namn första gången eftersom jag inte visste någonting alls om honom. Men om det blir någon nästa gång som vi åker till Prag ska jag definitivt inte missa hans museum! Visst är det ett fantastiskt kyrkfönster...
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar