söndag 24 oktober 2010

Från mitt liv som vokalist 1.

En av mina önskedrömmar, som jag berättat om tidigare, har äntligen gått i uppfyllelse; nämligen att bli vokalist i ett band. Eller ännu hellre pianist, vilket var svårare eftersom det nästan var omöjligt förr att komma med bland grabbarna om man var tjej. Nu har jag blivit både ock i Dagsbergs Dragspelsgäng, vokalist när det behövs och pianist när jag inte sjunger.

Marie och jag i en paus. Yngve är inte med idag. Maries man Leif i mörkblå skjorta är med på bas i bakgrunden. (Klicka gärna på bilderna)

Som väl är sjunger jag inte ensam, utan tillsammans med två andra, Marie och Yngve. Den senare har varit med sedan bandet startades någon gång i slutet av åttiotalet och kan alla sånger utan och innan, vilket är en bra hjälp för mig, som inte är så bevandrad i repertoaren ännu. Men jag lär mig. Yngve är 78 år, så jag är inte äldst i gänget heller! Marie har en vacker sopran och sjunger solo ibland till ackompanjemang av Claes på dragspel, Leif på bas och mig på piano.

När det gäller dragspel, kände jag egentligen bara till några få låtar tidigare. Men eftersom jag är gehörsspelare, har jag efter några gånger lärt mig hur de för det mesta är uppbyggda, och spelar därför friskt med i de flesta av dessa.

Idag är det så mycket folk att det inte får plats med en pianopall utan jag står och spelar...

Musikalisk ledare för dragspelsgänget är Claes, en ung (åtminstone i det här sammanhanget) och begåvad musikant. Förutom dragspel spelar Claes både piano och trumpet som jag vet om i alla fall... Det är en lycka att få ackompanjera hans fina trumpetspel på piano i någon gammal Evergreen ibland. Sist på Majblomman var det Stardust.


Marie och jag i full aktion. Claes till höger i bilden längst fram.

För det var på Majblomman i Norrköping vi var förra söndagen. Som vanligt fullt med folk t.o.m. så att alla inte fick plats i den stora samlingssalen utan fick sitta i en sal utanför med dörrarna öppna. Majblomman är namnet på IOGT-NTO:s lokal, så repertoaren var lite mindre religiös den här gången. Både Evert Taube, Lasse Dahlqvist och Ulf-Peder Olrog var representerade bland sångerna. Olrog tillhör en av mina stora favoriter, hans Syföreningsboogie t.ex. är helt obetalbar. Här sjöng och spelade vi Handklaver och Klarinett som uppskattades mycket. Klicka gärna på länken, roliga bilder till Charlie Normans sång och spel!

Fullsatt på Majblomman i Norrköping

Publiken var verkligen bokstavligen med på noterna och även i texterna denna eftermiddag. Responsen var total och jag förvånades som vanligt över hur många i publiken som kunde nästan alla texterna utantill och satt och sjöng med. Fika i pausen med äppelkaka och vaniljsås gjorde inte eftermiddagen sämre…


Jag, Ida, Marie, Leif, Svenne och Kalle bänkade kring kaffebordet. Här väntar vi på äppelkakan. MM har varit fotografen bakom kameran när det gäller alla bilder i inlägget.

11 kommentarer:

Pettas sa...

Heja vokalistpianisten! Så roligt ni har på era möten!:)

Kramar!
Karin

Evatina-beth sa...

Så mysigt det verkar och så kul att få göra det som du verkligen vill.

olgakatt sa...

Jättekul! Å, den som kunde sjunga...

Miss Gillette sa...

Du är ju så cool när du står upp och lirar ... Musikanta Lee Lewis liksom.

Annars kan jag som gammal organiserad nykterist säga att jag såg direkt att det var en nykterhetsloge ni spelade i. Alla nykterhetsloger ser ut på nästan precis samma sätt (fast den här har ju en utsökt utsmyckning ovanför scenen; kanske hade man en livaktig teaterådra i Majblomman). Förmodligen har jag varit i den här lokalen 1986, då det IOGT-NTO höll kongress i Norping, men jag har inget minne av det; det är inte därför igenkännandet var ögonblickligt. Och jag får så fina vibbar av nykterhetsloger ...

Jag får väl säga som sist du skrev om dragspelsgänget: det vore suveränt kul att få se dig/er nån gång. (Och jag känner mig ganska tradig som alltid säger så men aldrig i realiteten har möjlighet att åka på nånting, men det är ärligt känt ändå.)

Musikanta sa...

Karin:
Haha! Pianistvokalist, det ska jag kalla mig hädanefter! Ja, vi har verkligen kul, ingen vill gå hem när vi repeterar utom Marie, som har barnen som väntar...
Kramar!

Eva:
Jag har nog alltid längtat efter att få spela TILLSAMMANS med några andra. Som pianist är man inte särskilt användbar i en symfoniorkester och jazzbanden var som sagt stängda för mig i min ungdom...
Varm kram från Ingrid

Musikanta sa...

Olgakatt:
Du tycker ju väldigt mycket om att lyssna till sång och musik - det räcker långt.

Det som är roligt med själva utövningen av musik och sång (när det inte är på elitnivå) är att det förenar så många olika människor. Man ser ju exempel på det i Körslaget.

Ålder, kön, ras eller samhällsklass har ingen större betydelse. I idrotten är det ju ofta strikt uppdelat i damer-herrar, åldersgrupper, A och B-lag etc.etc.

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Måste googla Lee Lewis - en av de många musiker som jag naturligtvis borde veta vem det är...

Ja, det står ju med tydliga bokstäver ovanför ridån när man klickar upp bilden. Det är inte så lätt att komma ihåg hur någonting såg ut för 24 år sen, i synnerhet som de flesta lokaler ser likadana ut ungefär. Men det var första gången jag var där.

I Söderköpings IOGT-lokal har jag varit ett otal gånger. Viktväktarna hade nämligen sina sammankomster där när jag var med en termin och gick ner 14 (!) kg. Har tyvärr gått upp 11 av dem sen dess...

Hade varit kul om det hade suttit några bloggvänner ibland publiken! Du och Annika kanske :-).

Grekland nu sa...

Åh vad jag blir imponerad av dej (och att du kan STÅ och spela!). Verkar som om ni har riktigt roligt tillsammans när ni sjunger och spelar.

Miss Gillette sa...

musikanta: Han hade en minst sagt energisk spelstil, nästan akrobatisk emellanåt. Kunde stå upp och spela och så lägga till lite "ackord" med ena hälen och sådär. Du känner igen dig i den beskrivningen? ;-)

Musikanta sa...

Ingabritt:
Det är egentligen inte svårare att stå och spela än att sitta - bara lite längre ner till tangenterna...
Victor Borge var bra på det :-)!

Det är ju därför att jag är med, eftersom vi har så kul ihop och även tillsammans med publiken!
Kram från Ingrid

Musikanta sa...

Miss Gillette:
NU vet jag vem Jerry Lee Lewis är! Det var nästan det roligaste jag sett och hört - jag är mycket stolt över att ha liknats vid detta fenomen. Fast jag måste nog börja på gym för att träna upp det där med hälen...