fredag 22 oktober 2010

Fredagstema Show&Tell – Tystnad som dödar…

Karin på Åland står för kluriga fredagsteman denna månad. Övriga fredagsbloggare finns länkade hos henne.

Det kan rimligtvis inte bli något särskilt roligt inlägg denna fredag när själva rubriken är så sorglig! Det som omedelbart poppar upp i minnet är den här händelsen för många, många år sedan, när jag som nygift hade flyttat med dåvarande maken och äldsta dottern från Lund till en stad i Södermanland. Maken hade fått ett bra jobb på ett företag och jag ett på en bank.

Vi hyrde en lägenhet i ett nybyggt hus, med många grannar och med småbarn att leka med för dottern. En av grannarna kom jag särskilt bra överens med. Hon var hemmafru och jag slank ofta in där och fick en kopp kaffe när jag hade ledigt några timmar.

En dag när jag tittade in såg jag att hon hade gråtit. Jag frågade varför och hon berättade under nya tårar att hon var på väg att begära skilsmässa. Jag var förstås förvånad och frågade varför hon ville skiljas. Lite hade jag väl undrat varför de bodde där i en trerumslägenhet med två barn och inte i ett hus, när jag visste att han hade ett välbetalt jobb som avdelningschef på ett företag i närheten. Och jag hade också lagt märke till att han alltid hade en ölburk i handen, när jag någon gång såg honom. Vi umgicks aldrig familjevis.

Då berättade min grannfru att hennes man var alkoholist och att hon inte längre orkade försöka hålla skenet uppe utåt. Han var ju duktig på jobbet och omtyckt av alla, men hemma föll han ihop och drack varje kväll och även under helgerna. Att hon skjutsade honom till arbetet varje dag och brukade hämta honom sent eftersom han inte hade körkort, det visste jag. Då hade han för det mesta redan hunnit dricka en halv flaska starkvin, berättade hon.

Ekonomin var eländig, talade hon också om, eftersom han gjorde av med så mycket pengar på restaurangbesök, sprit och roulett, trots att han representerade mycket. Hon kunde heller inte lita på honom ett ögonblick. Sa han att han hade betalt en räkning, så hade han ofta inte gjort det.

Hon insåg det när betalningspåminnelserna började komma i brevlådan. Sedan några år tillbaka skötte hon därför hemmets ekonomi helt och hållet. Men pengarna räckte aldrig trots den höga lön han hade och den förhållandevis billiga hyran.

Jag visste att hon hade avbrutit sin utbildning till sjuksköterska när hon gifte sig och hon därför inte kunde få något fast jobb. Eftersom barnen var små, kunde hon heller inte vikariera eftersom hon aldrig vågade lämna barnen ensamma med honom. Han var ju sällan nykter när han var hemma och lät dem gå vind för våg.

Han reste ofta i tjänsten, och det som hade kommit droppen att rinna över denna dag, var att han i fyllan och villan skaffat sig en ny kvinna på en ort han ofta besökte och gjort henne med barn. För den nya kvinnan hade han inte berättat att han var gift – utan denna fick en chock när hon försökte ringa till honom och hans fru svarade med hela sitt namn och undrade vad hon ville.

Min väninnas återkommande fråga till mig var: ”Varför har alla runtomkring honom varit så rädda för att konfrontera honom med hans alkoholberoende och inte sagt något? De MÅSTE ju ha märkt att han ständigt luktade alkohol och att han ibland var bakfull. Och att han darrade så när han lyfte upp sin kaffekopp att han fick hålla i den med bägge händerna. Någon städerska måste väl också ha sett att han hade flaskor gömda i sin byrålåda eller hittat dem kastade i papperskorgen!"

Hon hade tjatat och tjatat på honom att söka läkare för att komma ifrån sitt alkoholmissbruk – men vad hon sa betydde ingenting. Han tyckte bara att hon var en glädjeförstörare och insåg själv inte att han var alkoholist. Inte ens hans föräldrar hade visat någon förståelse när hon hade beklagat sig för dem. Ingen läkare hade heller någonsin frågat honom om hans dryckesvanor, när han fallit och slagit sig vid några tillfällen och varit tvungen att söka läkarvård.

Bilden från nätet

Jag frågade henne varför hon stått ut med honom i nästan femton år. Hon svarade då att han alltid varit snäll mot henne och barnen även när han var onykter, men att hans drickande hade accelererat de senaste åren. Och att hon varit rädd för att han skulle bli helt knäckt och förlora jobbet om hon övergav honom.

Men sedan den andra kvinnan ringt hade hon fått nog och dessutom ville hon gärna göra färdigt sin sjuksköterskeutbildning, som hon påbörjat. Studiemedel kunde hon bara få om hon skilde sig eftersom han hade så hög lön. Så var reglerna på den tiden…

Hon fick sin skilsmässa så småningom och hela vårdnaden om barnen och flyttade tillbaka till sin hemstad. Jag hörde inte från henne på många år. En dag träffades vi av en händelse på gatan i Stockholm där vi båda var på besök.

Vi gick och fikade och hon berättade att det hade varit några svåra år för henne ensam med barnen innan hon avslutat sina studier, men att hon numera var omgift med en snäll och rejäl man som hon kunde lita hundraprocentigt på. Men också att barnen och han hade haft svårt att anpassa sig till varandra…

När det gällde dem hade hon inte aldrig haft någon hjälp av sitt ex. Hon hade t.o.m. fått begära införsel i hans lön för att få det lagstadgade underhållsbidraget till dem, berättade hon. Sedan de skildes hade barnen heller aldrig haft någon kontakt med sin far. Han hade nogsamt talat om för henne att det var en rättighet och inte en skyldighet att få träffa sina barn…

Jag frågade henne vad det hade blivit av exmaken. Då tittade hon sorgset på mig och berättade att han var död. Han hade inte klarat av sin femtioårsdag utan hade dött en månad efteråt. Förmodligen var det levern som inte stoppade, trodde hon.

Hon menade att livet kanske hade varit helt annorlunda för dem om bara någon utanför familjen eller på jobbet på ett tidigt stadium hade gett honom ultimatum eller påtalat för honom att man förstod att han hade problem med alkohol. Att det inte tolererades utan att han försökte göra någonting åt det! Då kanske både han och hennes familj kunde ha räddats…

Lite fakta och statistik om alkohol- och droger i arbetslivet!


Cirka 13 procent av männen och 6 procent av kvinnorna beräknas ha uttalade problem med alkohol och/eller andra droger. Ungefär 400 000 personer är alkoholberoende. En majoritet av dessa har båda familj och arbete. (Blockat av mig.)

Cirka 18 procent av männen och 12 procent av kvinnorna dricker på en nivå som medför ökad risk för skador och olyckor.

Var fjärde svensk har någon i sin omedelbara närhet som har alkoholproblem. Oftast finns den personen på jobbet. (Blockat av mig)

Källor (CAN Rapport 2000, CADP 1996, Alna, KALK 1998)

31 kommentarer:

Eleonora sa...

O vilken sorglig historia och jag tror nog att den inte är ovanlig. Alltför många människor går under på ett eller annat sätt av alkoholen. Läste just igår i vår kommuntidning att fler och fler söker för alkoholproblem. Det bådar ju i alla fall gott att folk kommer så långt att dom kan erkänna sina problem. Då har dom kanske också möjligheten att ta sig ur dem.

Kram
Eleonora

Äventyret framtiden sa...

En verklighet som finns i alltför många hem, utan att man ens vet om, många gånger. Alkoholisthustrun/maken blir ofta medberoende för att klara situationen ett tag, smyger undan, tiger ihjäl osv.
Först när man börjar tala om problemet, inte är med på eländet, utan tar eget ansvar för eget liv, börjar livet igen, troligtvis på ettt helt annat sätt..
Ett bra exempel på hur tystnad kan döda..jättebra!

kramar!

Musikanta sa...

Eleonora:
Det är rätt upprörande siffror i statistiken när man läser, tycker jag. Att få en alkoholist att inse att h*n är alkoholist är nog bland det svåraste som finns, eftersom alkoholen är så accepterad.

Det finns bara ett sätt att ta sig ur ett alkoholberoende och det är avgiftning och fullständig avhållsamhet. Vilket många gånger tyvärr innebär problem i sällskapslivet!
Varm kram från Ingrid.

Musikanta sa...

Karin:
Tack för din kommentar och för att du orkade läsa det långa inlägget. Du som brukar läsa alla andra fredagsbloggare, som jag förstår.

Det var det jag faktiskt ville åt med inlägget - att folk är så rädda för att säga något om man misstänker alkoholmissbruk. När det gäller rökning är det så mycket lättare...
Kramar!

Grekland nu sa...

Vilken exakt beskrivning av temat "tystnad som dödar"! Sorgligt, men tyvärr alltför vanligt. Men visst är det svårt att säga nåt i såna här sammanhang, vet faktiskt inte om jag själv skulle ha modet om jag t ex var arbetskamrat eller bekant till någon som drack. Tyvärr. Men kanske det kan ändra sej på lång sikt om man pratar lite mer öppet om såna här problem. Själv avstår jag från temat den här gången för jag kommer att vara bortrest. Trevlig helg!

olgakatt sa...

En tyvärr mycket vanlig destruktiv tystnad!
Frågor om tobak och alkohol vid läkarbesök ÄR obligatoriskt men fortfarande slarvas det mycket.
EU-medlemskapet har inte precis förbättrat våra alkoholvanor heller. Som helnykter sedan födseln upplevde jag många år att bli mobbad i "sällskapslivet" men det är mycket lättare numera att respekteras i det avseendet. Det har kanske med ålder och klokhet hos de flesta att göra.
Jättebra temainlägg!

Musikanta sa...

Ingabritt:
Nej, det är många som drar sig för att ta upp detta med någon arbetskamrat. Förstår egentligen inte varför det är så tabubelagt att fråga om någon har alkoholproblem. Man frågar ju gärna om andra problem om man ser att någon mår dåligt på jobbet t.ex. I synnerhet personalcheferna borde ha ett ansvar där, tycker jag. Man kan ju tipsa om man tycker man märker någonting...

Ha en trevlig helg själv och kram från Ingrid.

Musikanta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Musikanta sa...

Olgakatt:
Tack för din vänliga och uppmuntrande kommentar. Roligt att höra att du är helnykterist - det är tyvärr så få som är det nuförtiden.

Jag visste inte att det var obligatoriskt för läkare att fråga om detta - men det leder väl i allmänhet inte till någonting, förmodar jag. Väldigt få alkoholister inser ju sitt alkoholberoende. Men en erfaren läkare borde ju kunna se på en patient om h*n har alkoholproblem. Det brukar ju visa sig på många sätt.

Jag vänder mig också mot den glorifiering som ofta görs av alkoholen. Idrotts"hjältar" som sprutar champagne på varandra och alla dessa mingelpartyn i veckopressen där alla kändisarna har ett glas i handen...

Det är fortfarande svårt ibland att bara tacka nej till alkohol i "sällskapslivet" utan att motivera varför även om det blivit lättare, som du skriver!
Trevlig helg önskar Ingrid

Miss Gillette sa...

Det är inte bara kring alkoholen som folk tider.Nästan alla är otroligt konfrontationsrädda, även de i vars yrke det ingår att lägga sig i. Man blundar för att det blir så jobbigt annars och tänker att var och en får sopa rent för egen dörr. Jag är inget undantag, men jag önskar att jag vore lite jobbigare och jag försöker (så att säga) jobba på det.

Jättebra skrivet, musikanta.

Annika sa...

Bra skrivet, Musikanta. SÅ sorgligt, och så allmängiltigt är jag rädd.
Visst är missbruk hemskt. Alltid. Tänk så många familjer som gått under för att ngn missbrukat.
Kram!

Taina sa...

Jag ryser när jag läser ditt inlägg. Jag kunde ha skrivit nästintill ett likadant då jag har haft samma upplevelse med en gammal bekant vars man dog vid 51 pga alkoholen. Skenet hade hon hållit uppe i alla år! Det finns närmare oss än vi tror...

Evatina-beth sa...

Vi ser så många fina hem runt omkring oss och tror att det är idyller bakom dörrarna. Tyvärr alltför ofta är det istället så som du beskriver.
Vi måste försöka öppna våra ögon och försöka tyda signaler som nog finns där.
Kram från Eva

StrandMamman sa...

Tack för ett djupt och tänkvärt inlägg idag.

Har glömt svara på frågan du ställde mig för en tid sedan: visst får du sätta upp mig på din blogglista! Kram!

Lotta sa...

Oj vilken tragisk historia men jag tror inte den är så ovanlig tyvärr. När jag var i övre tonåren bodde jag i radhus med min mamma och hennes man. Mitt emot oss bodde en kvinna med två tonåringar. Vi funderade lite på varför kvinnan var vaken om nätterna och satt i köket vid köksbordet och drack ett glas vatten. Långt senare fick vi reda på att det var sprit hon druckit där i sin ensamhet om nätterna. Samma sak alltså; man ser något men säger ingenting. Jag lovar mig själv att från och med nu ska jag fråga om jag ser något som inte verkar stämma. Vad skulle kunna hända mer än att personen i fråga blir arg?
En trevlig helg önskar jag dig!

Musikanta sa...

Miss Gillette:
Nej, det är oerhört känsligt att "lägga sig i" andras liv, som du skriver. Som lärare har jag gått på några riktiga stötar när jag påpekat att allt kanske inte stått rätt till i någon elevs familj. En flicka tog t.ex. tillbaka allt hon berättat för mig om hur hon hade det hemma och påstod att hon bara hittat på. Barn är lojala...

Musikanta sa...

Annika:
Missbruk är alltid fruktansvärt, i synnerhet för barnen, vare sig det gäller alkohol eller tabletter. Det senare är vanligare än man tror! Var en gång granne med en mamma som sov sig genom större delen av dagen och lät barnen gå vind för våg. Den yngsta var fyra år... Jag brukade ge dem mat ibland, när det inte fanns någon hemma...
Kramar!

Musikanta sa...

Taina:
Alkoholmissbruket drabbar människor i alla samhällsklasser, men det är tyvärr bara dem på parkbänken som vi ser. Och det är just i till synes väletablerade familjer som det sällan kommer fram innan det är för sent.

Det finns ju alltid tecken på missbruk, t.ex. när en person i umgängeskretsen alltid är den som är mest berusad på varje fest eller när h*n t.o.m har druckit en del INNAN h*n kommer dit...

Musikanta sa...

Eva:
Du har så rätt så med att det bakom dörrarna till idyllen finns en helt annan verklighet. Oftast är det ju fruarna som får dra hela lasset, både att ta hand om barnen och sin man och dessutom se till att inte någon av grannarna får reda på hur det förhåller sig.

Kram tillbaka från Ingrid som önskar dig en skön helg!

Musikanta sa...

StrandMamman:
Jag tycker att tystnaden i det här fallen är så påtaglig, både från läkare, grannar, vänner och skola. Och från närmast anhöriga, inte att förglömma. Eftersom alkoholen är så accepterad i vårt samhälle är missbruk sådant som man inte gärna talar om...
Då lägger jag till dig till min lista!
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Lotta:
I ditt fall kunde du ju inte gärna göra något eftersom du inte visste något förrän efteråt. Hon ville tydligen inte visa att hon drack sprit för sina tonåringar, vilket alltid var något. Men hon kan ju inte ha varit någon vidare bra mamma...

Om man misstänker att någon av makarna i ett äktenskap har missbruksproblem, kan det hjälpa mycket om man försöker prata med den som INTE har det. Ofta brister fördämningarna, som i mitt inlägg, när personen kanske äntligen får någon som vill lyssna till henne/honom.

Jag önskar dig också en skön och trevlig helg. Kram från Ingrid

Bloggblad sa...

I min förra kör hade vi en man som var alkoholist - och en gång, när han var gräsligt full på en körresa och beställde in en öl till, frågade jag försiktigt och vänligt om han inte hade druckit tillräckligt och skulle avstå (man går inte på nån som är nykter och säger att h_n har problem) och jäklar så arg han blev! Han hatade mig högljutt efter detta...hans fru slutade att prata med mig, och jag förstod plötsligt varför det är svårt att påtala sånt här.

Efter några år tog spriten över kroppen och kören sjöng vackert på hans begravning. Jag var med och sjöng också förstås.

em sa...

De flesta av oss står nog rätt handfallna i situationer av det här slaget. Vi vet helt enkelt inte hur vi ska tackla det. Och när barn är inblandade, så blir det komplicerat eftersom de, som du sa' är så lojala. Vi hade en flicka i scouterna vars båda föräldrar var alkoholister, men det tog åratal innan vi förstod det eftersom både de och dottern gjorde allt för att dölja det. På senare år har dottern berättat hur hon aldrig vågade bjuda hem någon kamrat och hur hon inte talade om hemma om det var möten i skolan som föräldrarna borde gå på.
Jag är också "född nykterist" men har i motsats till Olgakatt aldrig fått några gliringar för det. Däremot vet jag att en del kompisar skämts för att dricka i mitt sällskap.
Margaretha

Musikanta sa...

Bloggblad:
Att säga till någon som redan är berusad att h*n har druckit tillräckligt är ganska meningslöst även om det är välment...

Hade kanske varit bättre om t.ex. körledaren hade pratat med honom när han var nykter och påtalat att han skämde ut kören eller något sånt och att h*n inte tolererade ett sånt uppträdande...

Men, blir man behandlad som du blev av både honom och hans fru, kan man ju inte göra mycket mer! Synd, hade frun inte hållit honom om ryggen kanske han hade levt nu.

Musikanta sa...

Margaretha:
Det är ju det som är så konstigt - att folk som tar sig ett glas vin ibland känner sig så obekväma bland nykterister. Utomlands tror jag att det är accepterat med alkoholfri dryck på fester på ett helt annat sätt.

Antingen dricker man vin - oftast utspätt med vatten - eller mineralvatten till maten. Ingen bryr sig...

Jag förstår egentligen inte varför man gör sådan skillnad på alkoholberoende och nikotinberoende. Om man vill sluta röka eller har fått besked från läkare om att sluta röka får hela världen veta det utan att man skäms det minsta...
En skön helg önskar jag dig!
Ingrid

Anna, Fair and True sa...

Vilken tragisk historia även om den på många sätt slutade bra, i alla fall för kvinnan och barnen. Fast ändå inte eftersom det är en erfarenhet de alltid bär med sig och de växte ju givetvis även upp utan sin far.

Det är sorgligt att så få vågar säga något. Det gäller ju inte ara alkoholism utan även t ex våld mot kvinnor. Jag vet inte om du känner till en blogg vars namn jag inte minns. Hon var med på fredagstemat ett tag. Vet inte om hon blir fysiskt misshandlad men däremot psykiskt. Jag mejlade henne privat och skrev att hon måste lämna honom och att jag kan hjälpa till (har vänner som arbetar med sådant stöd, dock i Sthlm och inte där jag tror hon bor, men de har säkert kontakter) men mer än så vet jag inte vad jag kan göra. Nu har jag inte läst på ett tag men hoppas att hon kanske har tagit något första steg.

Musikanta sa...

Anna, Fair and True:
Jag var inne på "Känsliga rummet" på "Familjeliv" ett tag och blev förvånad över att så många skrev om sina olyckliga äktenska och om missbruk och våld. Det kan säkert hjälpa om någon utomstående engagerar sig och bara skriver och försöker hjälpa.

Kvinnan du berättar om blev säkert glad för ditt mail - ofta är dessa personer väldigt ensamma - släkt och vänner har många gånger brutit kontakten med dem på grund av deras lojalitet mot maken/makan.

Om du kommer på vilken blogg det var kan du gärna vidarebordra adressen till mig!
God fortsättning på helgen önskar Ingrid

HeLena sa...

Jättefint skrivet om än en sorglig historia. Men det är svårt att "lägga sig i" andra människors liv...

Kul att du nu får leva ut din dröm som vocalist och pianist!
Må så gott!
Kram

Musikanta sa...

HeLena:
Tyvärr är det ju så just när det gäller alkohol att det är så tabubelagt...

Det är helt underbart att äntligen få spela och sjunga tillsammans med andra!
Kramar från Ingrid

Anna, Fair and True sa...

Hittade bloggen jag tänkte på. Den heter Under ytan http://underytanjag.blogspot.com/

Musikanta sa...

Anna, Fair and True:
Tack, jag har redan varit inne och kikat på den. Hon är fortfarande i en svår situation, har jag förstått.