torsdag 25 november 2010
Min pappa 1910
Det här underbara kortet av min pappa där han måste vara ungefär tre år, hittade jag av en händelse när jag letade efter något annat i mitt "skräprum". Eftersom han var född 1907 är det väl taget någon gång under 1910. Man förstår av hans klädsel hur omåttligt stolta hans föräldrar var över sin förstfödde son. Även skorna måste ha kostat en förmögenhet för farfar som var skolkantor...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
En ljuvlig bild!
Margaretha
Vilken underbar bild! Och pojkarna såg ut som söta små flickor nästan ;-) Jag har ett jättefint foto på min mormor från 1940-talet. Jag lovar, hon ser precis ut som Greta Garbo! Åh, vad det är roligt att titta på gamla kort!
Å vilken skatt! Så vackra studiofoton det togs förr.
Även om det är lite svårt att se på en treåring så får jag för mig att du har drag av din far. Stämmer det?
Margaretha:
Jag blev så glad när jag hittade det i en bunt gamla fotografier. Glömt att jag fått det!
Lotta:
Du får väl visa det i din blogg någongång. Skulle också vara roligt att se din mormor!
Miss Gillette:
Det stämmer. Jag är VÄLDIGT lik min far. Nästan otäckt ibland när jag ser mig i spegeln :-)...
Du skojar! Det där måste vara Lillmirren som är utklädd!
Exakt likadana skor som vi fått efter Pers pappa som föddes året efter.
Jag håller med Bloggblad, det ser ju ut som en lillMirre:).
Gamla fotografier är så välgenomtänkte och vackra, riktiga skatter.
kramar!
Han är lik dina barnbarn! Eller de honom snarare :)
Jag håller med föregående talare och hävdar att morfar är förvånansvärt lik mina egna telningar, ärligt talat. Speciellt Caspar då, som är lite rundare i kinderna än den store. Frisyren, axellångt hår känner jag också igen :-).
Såå gullig! Och vilket vackert arrangerat foto. Jag har också flera såna där gamla foton eftersom min pappa var släktforskare och samlade på sådant. Det är skatter att vara rädd om!
Bloggblad:
Jag har inte tänkt på det förut, men visst ser man en viss likhet...Synd om de stackars barnen som var tvungna att ha sådana skor - fast det var kanske inte så ofta.
Karin:
Det verkar ha varit ett väldigt högtidligt ögonblick att bli fotograferad att döma av det allvarliga uttrycket hos den lille gossen...
Anna, Fair and True:
Ja, i synnerhet den yngste, som Mirren skriver! Konstigt att generna går igen på det viset i alla fall...
Mirren:
Jag ska maila fotot till dig får jag höra vad pojkarna säger...Men visst var han söt när han var liten, din morfar!
Tänk hur viktigt ett kort var på den tiden i jämförelse med de tusentalskort som tas på barnen idag.
Ha en skön advent!!
Spela, sjung och var glad!!
Eva:
Ja på den tiden var det en stor händelse att gå och bli fotograferad. Då försökte man verkligen göra det bästa av situationen. Pappa hade nog fått sig itutad att han skulle sitta alldeles stilla och inte röra sig - det ser så ut :-)!
Kramar!
Vilket härligt foto!
kram!
HeLena:
Jag älskar det här fotot - dessutom är han ju lik mina yngsta barnbarn!
Kramar tillbaka!
Skicka en kommentar