Bilden från nätet
Har naturligtvis som de flesta andra i detta land följt med i alla skriverier om vår kung och hans gamla, numera preskriberade fritidsintressen. Har förvånat mig över att man tagit upp sådant som hänt för så länge sen och att alla tycks ha haft ett så enormt intresse av detta.
Framför allt pekuniärt, får man väl anta, från författarna till bokförläggarna till kvällstidningsutgivarna med dess krönikörer. En människa med vanligt sunt bondförnuft måste ju inse att den här boken Carl XVI Gustaf. Den motvillige monarken ENBART är skriven och utgiven med syftet att tjäna pengar. Finns inget som helst annat motiv till den.
Bilden från nätet
Dessutom måste den ju riva upp gamla sår, om händelserna är sanna vilket de kanske är. I alla äktenskap förekommer det ju kriser och man får väl hoppas på att kungen och drottningen har rett ut dessa vid det här laget.
Sen blir jag helt förstummad när en kvällstidningskrönikör skriver att det är SÅ synd om Silvia och att hon verkar SÅ osäker i så många sammanhang. VAD har det med boken att göra? Silvia mår väl dåligt av den här publiciteten ändå utan att man behöver göra henne till ett våp!
Drottning Silvia i Oslo 2005. Bilden från nätet.
Jag gillar Silvia, åtminstone den bild av henne som medierna har skapat – vilka enorma krav ställs det inte på henne? Jag förvånar mig över hur hon alltid kan vara så vänlig och glad i alla sammanhang efter alla dessa år? Eller verka så intresserad av alla tråkiga utställningar som hon ständigt tvingas gå på eller av alla evenemang och luncher med okända människor som hon måste bevista. Det gäller även vår motvillige monark. Motvillig för att han ville bli grävmaskinist som barn? Hur många småkillar vill inte det?
Därför rekommenderar jag ALLA att läsa Dick Harrisons nedgörande recension av boken i SvD med underrubriken ”Samma argument som under häxprocessen”. Recensionen är helt underbar! Här finns den. Läs den och njut!
21 kommentarer:
Jag är helt ense med dig. Oavsett sanningshalt är det hela bara snaskigt och spekulativt (och det förvånar mig att det seriösa förlaget Lind & co. ger ut en sån här bok).
Men att kungligheterna ser glada och intresserade ut på alla mer eller mindre trista officiella uppdrag, det har de ju trots allt fett betalt för. Blir det för träligt kan säkert tankar på apanaget locka fram en mild blick och en krusning i mungipan. En annan tjänar inte på långa väger lika mycket, men får åtminstone sitta och se sur ut utan att nån murvel är där och plåtar. ;-)
Musikanta,
i alla avseende, oberoende vem det gäller, är den här typen av nedlåtande journalistik och litteratur och med subjektiva hyenaaktiva skriverier så botten som bara någonting kan vara.
Undrar vad de tänker som har skrivit den, hur deras snäva världsbild och människobild är funtad? Den är egentligen inte ens värd att diskutera ,men ändå behöver det göras för att vederbörande får veta och förstå att det är ett riktigt bottennapp de har åstadkommit med den här typen av hetsjakt/häxjakt för egen vinnings skull. Det handlar blott
och bart om pengar. Som vanligt.
Att det råkar vara kungen som blev det attraktiva målet den här gången är nog bara för att de vet att han säljer bra. Tvi vale,tycker jag att det är.
Kramar
Karin
Har läst Harrisons ord.
Hela historien är beklämmande och så klart tydligt påhittad för att tjäna pengar. Konstigt vore väl om inte Kungen hade ett visst förflutet - det har ju alla människor. Men varför rota i urgamla historier?
Hade redan läst Harrisons recension och tyckte den var mycket bra. Helt säkert är varken kungen eller drottningen några helgon, men de har skött och sköter sitt jobb med den äran och det finns ingen anledning att dra fram gamla synder på det här sättet - och utan att det egentligen finns några bevis, bara källor som inte kan avslöjas. Kan bara kallas för skvaller, inget annat.
Miss Gillette:
Haha! Du muntrar verkligen upp min lite trista eftermiddag - har min kör i kväll och har inte ro ens att gå ut och promenera. Kommer aldrig att kunna se kungen och drottningen le i framtiden utan att tänka på din kommentar :-D
Ha det gott så länge!
Karin:
Jag brydde mig inte så mycket förut, men när den här krönikören vill göra Silvia till ett mesigt och osäkert bihang till den motvillige monarken blev jag lite upprörd. "Det märktes att hon darrade på rösten när hon höll tal i FN" skrev hon.
Vem 17 skulle inte ha darrat - hon är väl en människa hon också och inte så van att stå i talarstolen inför ett sånt forum...
Att hon sen också står ut med sin make som jag förmodar är underlägsen henne i de flesta avseenden är bara iofs en bedrift...
Kramar tillbaka!
Eleonora:
Jag håller med dig. Bra att någon kändis ryter till om författarna till den här boken, enbart tillkommen i spekulativt syfte och i avsikt att svärta ner kungen. Fattar inte varför alla springer iväg och köper boken - det mesta har vi väl redan fått reda på genom tidningarna.
Även om allt inte är påhittat har ju drottningen tydligt visat att hon förlåter honom eventuella snedsteg. Sånt händer även i de bästa familjer...
kram från Ingrid
Ingabritt:
Jag tycker också som du att kungafamiljen sköter sina jobb på ett utmärkt sätt, även (som Miss Gillette påpekade ovan) de har ovanligt bra betalt för det. Men man kan ju jämföra med det engelska kungahuset och den sura och högfärdiga drottningen där...
Det är ju tyvärr inte bara kungen som drabbas utav sånt här skvaller utan hela hans familj.
Kram från Ingrid
I jämlikhetens namn ska ju tilläggas att det även finns historier om drottningens raj-raj
som tycks vara lika trovärdiga (vad man nu lägger i det ordet), fast betydligt mer diskret.
Men alltihop, oavsett vad som förevarit eller inte förevarit, är en sak mellan dem båda och inget som nån annan ska rota i.
Är det då bara jag som oroas över att det som står i boken får inflytande över allas våa liv? Det är väldigt eneklt att säga att det är elakt förtal, eller som jag själv försökte med, Kungen är ointressant jag bryr mig inte. Men den uppfostran Kungen fick har hans barn fått, vad ger det för kvinnosyn t.ex. Att det i dessa krestasr rör sig män med makt, män som äger mida o s v, det oroar mig djupt. Sedan kan vi försöka säga att det är gammal och borde vara glömt, problemet är ju att de fortsätter och ingen ifrågasätter det.
fritt ur: Jag tror inte den boken får större inflytande i folks liv än allt annat skvaller som förekommer. Dessutom är kungligheterna liksom en sort för sig, hur mycket man än kallar dem "folkliga". De kunde lika gärna ha varit från och bo på en annan planet. De följer inte samma regler som andra. Att människor med inflytande tar sig friheter är inget nytt; det lär aldrig nånsin upphöra, och det är absolut inte exklusivt för kungligheter.
Strunta i alltihop, säger jag. Kungligheterna är kuriosa och man kan väl inte på allvar ta dem som förebilder, vare sig goda eller dåliga, såvida man inte spelar samma spel.
Miss Gillette:
Hon kanske behövde någon att prata med och inte bara att titta på, kanske... Håller med för övrigt!'
Simone:
I det här fallet var det väl tjejer som helt frivilligt gav sig in i detta och t.o.m. tyckte att det var jättespännande och kul med kungen och grabbarna. Fick väl också betalt skulle jag förmoda.
Tjejerna sjäva bidrar ju i allra högsta grad till den kvinnosyn som fortfarande finns. De här flickorna var det inte såna som det var synd om det minsta...
Men ifrågasatt har det faktiskt blivit i och med den här "skandalboken".
Miss Gillette:
Kul när ett inlägg ger upphov till diskussion bland kommentatorerna. Jag håller med om att kungligheterna och vi inte spelar i samma division, men att vissa regler ju dock är gemensamma på plan.
Men det är bisarrt att kungen har ägnat sig åt sådant som drottningen lägger ner så mycket tid på att försöka få bort - trafficking bl.a. även om det kanske inte precis var det här det handlade om på Kungsholmen eller i Åre...
Hade hon inte varit drottning hade hon nog stuckit för länge sen!
musikanta: Trafficking borde det ju vara dödsstraff på.
Men detta om att dra eller inte dra för att man är drottning: det kan man ju också fundera på. Hur otänkbart är det med skilsmässa i ett kungapar? Att prinsar och prinsessor faktiskt flyr den gyllene buren händer ju titt som tätt numera, ett sundhetstecken enligt min mening. Men det finns nog rätt många av de där personerna som är beredda att svälja rätt håriga sillar och ändå se glada ut för att få fortsätta njuta av den privilegierade tillvaron. (Om den nu är det. Jag skulle inte vilja ha det livet för aldrig det.)
Har inte läst boken men jag tycker mest det är lite på tiden att någon skriver om detta. Sedan kan man ju välja att tro eller inte på det. Det har ju gått så många rykten i så många år att det snarare är konstigt att ingen har gett ut en bok tidigare.
Jag tycker dock inte mindre om Kungafamiljen och monarkin pga boken.
Jag hoppas i alla fall att det ligger bakom dem och att de älskar varandra och att det inte är så att Silvia bara varit tvungen att stanna.
Miss Gillette:
Jag tror vår drottning är ganska medveten om att skulle hon dra så skulle nog inte monarkin hålla så länge till... Hon har ju stått ut med kungen så länge att det väl blivit en vana.
Jag tycker också alltid att hon ser lite beskyddande ut när han pratar - verkar rädd att han ska göra bort sig. Men jag tror nog att han fick ultimatum den där gången för 15 år sen eftersom det inte har varit några skriverier sen dess.
Slut med dessa spekulationer :-)
Jag är så inihelsike motståndare till monarkin och hela den här historien känns bara som en enda stor bekräftande gäspning. Jag läste Malin Ullgrens krönika i DN häromdagen och hon slår verkligen huvudet på spiken.
Anna, Fair and True:
Du kan ju läsa kommentaren till Missen här ovan, så ser du hur jag tänker.
Boken kommer väl ut nu eftersom det mesta är preskriberat vid det här laget. Författarna vill väl inte bli skyldiga till att ha raserat monarkin. Hade de skrivit boken innan Victoria och Daniel hade vi kanske haft republik numera...
cruella: Det Ullgren beskriver är ju inget specifikt för monarker. Hela synen genomsyrar alla samhällsskikt och jag tycker faktiskt det är ointressant _vem_ som håller på. Jag blir mer förbannad när politiker, som ju ändå ska föreställa valda av mig, ertappas med skitig byk (sexistisk eller ej). Monarkiskvaller är smaskens för pöbel och press oavsett om det handlar om "skandaler" eller "lycka", så det kan faktiskt vara skitsamma. I just det här fallet tycker jag att Harrison har rätt när han säger att det visserligen kan vara sant det som sägs i boken, men att hörsägen och lusläsning av kvällspressen inte duger som bevisföring.
Oavsett vad det är man vill diskutera -- de faktiska omständigheterna eller feminismen eller statsskicket -- så tillför just den här skvallerboken ingenting. Utom möjligen att väcka eller före vidare mer sansad debatt.
För övrigt håller jag med om att atavism är ett synnerligen bra uttryck i sammanhanget.
Cruella:
Välkommen till min blogg! Jag hoppade över dig ser jag (var inne på din blogg och läste) men nu kommer kommentaren i alla fall.
Det var intressant att läsa Ullgrens krönika och ett nytt ord fick jag lära mig också. Har naturligtvis hört det men inte vetat vad det egentligen betydde.
Vad beträffar adelsmän etc. var det en hel del andra ickeadelsherrar som var med i gänget läste jag i kvällspressen. Sen vänder jag mig mot att hon skriver "tonårstjejer" vilket får mig att tänka på 13-14åringar. De här "tonåringarna" var nog äldre och helt med på vad de gav sig in i.
Så länge det finns tjejer som ställer upp på dessa karlar frivilligt, så länge kan kommersen pågå. För det är väl ingen som tror att tjejerna gör sånt här gratis...
Vad beträffar monarkin är väl den nästan det enda som gör PR för Sverige i världen. Hur många miljoner världen över satt inte bänkade framför TV:n när bröllopet var i somras. VEM skulle veta att Sverige överhuvudtaget existerade om inte kungen och drottningen åkte runt och hälsade på i andra länder ibland?
Och vad vore Nobelfesten om Reinfeldt eller Mona Sahlin stod där och delade ut pris. Nej, som galjonsfigurer är kungafamiljen oöverträffad!
Miss Gillette:
Instämmer helt :-)!
Skicka en kommentar