1047- Luktlös tillvaro just nu

Efter min veckas penicillinkur mot lung- och bihåleinflammation känner jag mig nästan helt frisk. Rösten är inte vad den har varit och fortfarande rinner nästan, men jag kan numera andas genom densamma. Däremot har jag drabbats av anosmi. Det visste jag inte förrän jag googlade på ”sinnena” för en stund sedan.

Idag skulle jag inte kunnat känna den minsta doft från de här blommorna. (Bilderna går att klicka större.)

När jag gick i skolan fick vi lära oss att människan har fem sinnen. Syn, hörsel. känsel, lukt och smak. Numera är balansen också ett sinne. Vad ett sinne är har jag fått förklarat på Wikipedia.  ”Ett ’sinne’ är generellt en förmåga genom vilken uppfattning av externa stimuli sker.”

När vi var barn frågade vi ofta varandra vilket vi helst (sic!) skulle vilja vara. Blind eller döv. Jag, som läste massor av böcker, svarade naturligtvis att jag helst ville bli döv. Numera skulle jag nog svarat att jag av alla sinnen helst skulle ha velat ha känseln kvar. Inte så kul om man inte känner något om man skär av sig ett finger eller lägger handen på en het platta.

Som väl är har jag inte tappat känseln, ser och hör ganska bra och känner en viss smak. Däremot har jag helt tappat lukten. Det är det som heter anosmi på läkarspråk. Lätt att komma ihåg när ”nos” ingår i ordet. När jag äter mat känner jag bara salt, surt, sött och beskt. Jag känner inga dofter vara sig goda eller illaluktande.

Inte någon mat som skulle tilltalat mig idag. Kunde lika gärna ha varit bruna bönor med fläsk.

Det är mycket opraktiskt. Jag kan t.ex. inte känna om jag har bränt vid något på spisen eller om det skulle lukta brandrök i huset. Inte om mina trikåtröjor luktar svett eller om någon rest i kylskåpet luktar gammalt. Jag drar mig för att baka eftersom jag inte kan känna doften av brödet när det börjar bli färdigt.

Maten har blivit helt ointressant. Tyvärr är jag hungrig då och då som vanligt men det kvittar vad jag äter eftersom jag bara kan avgöra vad det är för något jag äter på konsistensen och på synen naturligtvis. Då vill man förstås helst äta något som smakar sött, vilket inte är särskilt nyttigt. Kräm med mjölk och sylt på smörgåsen har plötsligt blivit mycket populärt på menyn.

Jag läste vidare att nässprejen Nasonex, som innehåller kortison, kan göra så att lukten försvinner helt. Jag som använt det i nästan fjorton dagar nu tänker sluta omedelbart. Lite trösterikt står det dock att lukten brukar återkomma efter någon månad. Men säkert är det inte. Det vore mycket tråkigt om man aldrig mer fick känna doften av nyslaget hö eller av en bukett liljekonvaljer eller varför inte av nybakade bullar…