En bok som många borde läsa idag för att inte glömma. (Bilderna går att klicka större.)
Boken, som inte innehåller mer än 112 sidor läser man ut på ett par timmar. På mig gjorde den ett starkt intryck och fick mig att lägga igen boken med tårar i ögonen sedan jag läst slut den. En bok som man nog aldrig glömmer så länge man lever.
På ICA-kuriren är jag en av-och-till prenumerant, om man så får säga. Jag säger upp den med jämna mellanrum och sen kommer det något alldeles oemotståndligt erbjudande som gör att jag börjar prenumerera på den igen. Jag har flera snygga klockor, några sjalar, en väska och fyra badhanddukar i bra kvalitet som jag förärats under årens lopp av tidningen. De har tydligen inte så noga reda på vem som har fått presenterna eftersom två nya badhanddukar kom med posten några veckor efter att jag fått de första. Jag förundrar mig över att de inte slutar att skicka nya erbjudande till mig när jag har sagt upp prenumerationen så många gånger...
Veckans intervju är med Mari Jungstedt, välkänd deckarförfattare. Bild på henne syns överst till vänster. Inne i tidningen finns flera bilder, men dem vågar jag inte lägga ut utan tillstånd från fotografen.
ICA-kuriren är en jämförelsevis bra veckotidning tycker jag, men eftersom jag inte är road av matlagning är det inte så mycket kvar att läsa sedan dessa sidor har sållats bort. Det som jag dock alltid brukar läsa är personporträtten varje vecka. Ett långt reportage om någon av våra kulturkändisar, författare, skådespelare, regissörer eller konstnärer. Och så löser jag korsordet som är på lagom nivå för mig.
Denna vecka intervjuas Mari Jungstedt. Reportaget handlar mest om hennes nya stora kärlek till norrmannen och författaren Ruben Eliassen och om hur mycket hon trivs på Gran Canaria. Livet är underbart och båda har bra relation till sina ex och till sina respektive barn. Mari berättar också att de har skrivit en bok ihop och hur väl de kompletterar varandra i sitt skrivande. De mejlar sina kapitel fram och tillbaka och var och en har huvudansvaret för vissa av karaktärerna och olika tidsepoker, berättar hon.
Boken har just kommit ut och redan sålts till flera länder. Man har också börjat prata om film.
Jag har läst många av Mari Jungstedts böcker med nöje. På Gotland har jag varit några gånger och vet åtminstone ungefär hur landskapet ser ut. Hon skildrar både naturen och personerna på ett fint sätt, tycker jag och jag tänkte att jag snarast skulle beställa den nya boken på biblioteket så fort som möjligt. Tills jag läste Inger Dahlmans recension i Norrköpings Tidningar i lördags.
Dahlman har jobbat som bokrecensent på NT i säkert över 30 år och skriver mycket kunnigt och välformulerat om böcker enligt min mening. Oftast positivt. Men något mer negativt än den här recensionen har jag sällan skådat. (En annan recension i SvD är inte nådigare.)
Jag är inte fullt lika säker på nu om det är den första bok jag ska beställa på biblioteket. Men jag får väl trots allt läsa boken för att bilda mig en egen uppfattning. Fast man kan ju undra om det bara behövs ett känt namn för att man genast ska bli utgiven av ett stort bokförlag.
Jungstedts och Eliassens gemensamma nya bok sågas här helt av Inger Dahlman i Norrköpings Tidningar.
22 kommentarer:
Konstigt att jag missade den recensionen, jag brukar läsa alla, utom såna som skrivs om böcker av män, om män och för män.
Författarna rycker nog bara på axlarna om de läser den. Kändisar säljer ändå... Och somliga läser nog just pga recensionen.
Bloggblad:
Jag har nog aldrig läst en recension med mer nedgörande kritik. ID berättar ju dessutom vilka som blir mördade. Vem mördaren är kan man lista ut när halva boken är läst, enligt recensenten i Aftonbladet. Nej, jag står nog över den boken.
Min mamma hade alltid ICA-Kuriren. Men inte jag. Jag har haft andra tidningar under årens lopp och förvånas över att jag hann läsa dem, jag som jobbade, gick på kurser och hade 4 barn. Men ju yngre desto mer orkar man.
Idag blir det mest handarbete och blogg. Lånar ibland på biblioteket, fast jag köper optimistiskt ibland också.
Ha en fin måndag! Kram, Gerd
Jag fick en bok av Modiano som heter "Lilla smycket". Ska läsa den så fort jag hinner. Ica-kuriren och Land är tidningar som jag också har prenumererat på av och till under åren. Men jag blev så stressad av alla urklipp med sådant som jag skulle göra eller laga till så jag upphörde till sist med prenumerationerna. Så kan det också bli.
Kram /Kerstin
Gerd:
Ja, man undrar över hur man hade tid att jobba överhuvudtaget. Jag som dessutom hade dubbeljobb de senaste 12 åren.
Jag läser nästan aldrig veckotidningar utom de jag ibland får erbjudande på som ICA-kuriren. Däremot kastar jag mig över dem hos tandläkaren eller frissan. Köper inga böcker längre, bokhyllorna svämmar över här hemma.
Kram från Ingrid som önskar dig en fin och frisk vecka.
Kerstin:
Tittade på recension av Lilla Smycket som jag INTE ska läsa just nu. Det räcker med Dora Bruder. Det räcker med sorglighet ett tag...
Jag gillar ju inte matlagning så för mig är det ingen svårighet att hoppa över matsidorna. Men då blir det å andra sidan inte så mycket kvar.
Kram från Ingrid som önskar dig en fin vecka.
Gillar Ica-Kuriren. Tycker den är jättebra. En kompis till mig här i US brukar få den hemifrån, och sen ger hon bort dem till oss andra. SÅ BRA tidning.
Gillar tidningen VI också, och den brukar jag få av min mamma. DEN är verkligen bra.
Har läst ngn Mari J bok, inte så galet förtjust i deckare. Jag har mest varit intresserad av Gotland, haha!! Just nu läser jag trilogin "Att föda ett barn", ligger på bok 2. Sanslöst bra, kan inte sluta läsa.
Kramar!!
Dura Bruder kanske man skulle ge sig på. Läste Lilla Smycket och tyckte att det var "sådär" - och då är jag snäll ;) Men den här har jag nu läst en hel del gott om av "vanligt folk" - det brukar vara positivt!
Veckotidningar är trevligt på semestern, tycker jag - men bara då! Annars blir de ett dåligt samvete - något man inte hinner läsa en som kostar pengar. :D
NT totalsågade den av Prettobröderna som skrev krönikor åt dem. Han sa upp sig direkt, räknade iskallt med att få de lovord han alltid vill ha.
Det är nog tur att jag inte skrev fler böcker, jag skulle bryta ihop av så tuffa recensioner. Folk har ju olika smak, och man får ju inte välja recensent.
Jag vill tacka för din röst och för din fina kommentar inne hos mig.
Oj, det var en sorgesam recension! Inte blir man sugen på att läsa inte... Ibland tycker jag att de få väl stor genomslagskraft, recensenterna. Fick Modiano i julklapp, hoppas hinna läsa den under våren!
Kommer ihåg Ica kuriren från jag var liten. En bra tidning med mycke läsvärdheter.
Ha en bra dag vetja.
Jag gillar inlägg om sådant här och det är nog för jag läser själv. Varmt tack och en önskan om att du får en bra dag/kram
Tack för boktipset... ska titta efter Modianos bok när jag kommer till biblioteket...
Annika:
Att föda ett barn, den boken har jag inte hört talas om. Vem är författaren? Du måste berätta!
Kram från Ingrid
Eva:
Som sagt, Jag hakar bara på när det är 14 nummer för 99 kr och dessutom två badhanddukar eller en necessär. Man kan ju alltid ge bort saker i present :-).
Lilla Smycket har jag bara läst baksidetexten på och bestämde mig då för att INTE läsa den. Det räcker med DB.
Ingrid
Bloggblad:
Jag förstår inte att Bonniers inte är mer nogräknade när det gäller att ge ut böcker. Men, som sagt, är man en kändis så är man. De flesta läser väl inte de här recensionerna så de får väl sålt böckerna ändå.
Min tekopp:
Jag hoppas att fler hittar till din fina blogg.
Kram rån Ingrid
Anna:
Nu har jag läst EN bok av Modiano så då får det vara nog. Jag tror nog att han upprepar sig i sina övriga böcker - åtminstone verkade det så på beskrivningen av Lilla Smycket.
Han skriver ju bara om Paris och excellerar i gatunamn som man inte känner igen. Roligare att läsa svenska författare som man har någon anknytning till. Men han är ju inte lik någon annan jag läst förstås.
Kram från Ingrid
Tant Glad:
Önskar dig också en bra dag, eller natt kanske hellre. Har haft kören idag och inte hunnit sitta vid datorn förrän nu.
Kram från Ingrid
Spanaren:
Roligt att du uppskattade mitt inlägg. Jag kunde bara inte låta bli att publicera den här recensionen - en av de mest negativa jag läst. Men vi har ju yttrandefrihet som bekant.
Jag ska nog läsa boken i alla fall och se om det stämmer eller om recensenten bara var på ett ovanligt dåligt humör den dagen.
Kram från Ingrid
Anki:
Jag blev väldigt berörd av boken, men det blir nog ingen mer Modiano för mig. Den är så speciell eftersom det inte är fiktion utan något som har hänt i verkligheten. Dubbelt så sorglig därför.
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar