Men jag har hittills hållit mitt nyårslöfte om att spela en timma om dagen och till och med utökat det till en och en halv. Det går mycket sakta framåt men skam den som ger sig.
Jag försöker repetera några av de stycken jag spelade när jag var ung, bland annat några Impromptun av Schubert. Jag vet åtminstone hur de ska låta och jag hör direkt om jag spelar fel. Om jag ska spela nya stycken får de inte vara så svåra notmässigt. Nåväl, det vackra Impromptu i E-Flat Major som det heter överallt numera - Ess dur - spelade jag en gång i tiden. HUR, vet jag inte men min pianolärare var nöjd i alla fall.
Porträtt av Franz Schubert 1797-1828 från Wikipedia. Han dog bara 31 år gammal.
Nu är det bara så att man kan höra världsberömda pianister spela hemma när man vill vid datorn, både på Spotify och Youtube. Och till min stora sorg hör jag att alla spelar detta stycke dubbelt så fort som jag (säkert) någonsin gjort. Jag kommer aldrig, hur mycket jag än övar, kunna spela det lika fort som de här fantastiska pianisterna. Så nu är frågan, ska jag fortsätta spela Impromptut i min egen takt (det går lite fortare för varje dag iofs) eller ska jag lägga av med det?
Musiken är så otroligt vacker, så jag njuter medan jag spelar även om det går lite saktare. Men Schubert kanske vänder sig i sin grav? Han var ju själv pianovirtuos som de övriga pianomästarna, Chopin och Liszt t.ex. Han började spela orgel redan som sjuåring, läste jag på Wikipedia. Jag har lyssnat på Youtube till olika tolkningar och den här tycker jag är så fin.
19 kommentarer:
Pianospelet låter som en vårbäck, härligt!
Klassisk musik är också underbart.
Ha en fin kväll, kram, Gerd
Ja, minsann! Den är fin och fint spelad. Gerd ovan säger vårbäck - jag ser en kvicksilverkula i de "trillande" partierna. Schubert kan man inte få för mycket av. Jag tog en rejäl dos via Spotify i förrgår.
Spela sakta eller fort? Att överhuvudtaget kunna trycka på rätt "knappar" är något jag beundrar. ;)
Gerd:
Jag tycker den här unga kvinnan spelar så vackert och känsligt - precis som en vårbäck som du skriver. Det är rätt kul att lyssna till de olika tolkningarna av stycket. Några använder knappast pedalen, då låter det som trillande ärtor.
Jag önskar dig också en fortsatt skön kväll!
Kram från Ingrid
Ronny:
Haha, det är inte så lätt att trycka på de rätta knapparna ens när man spelar sakta. Men man måste spela jättesakta så man får in rätt fingersättning från början, annars är det kört. Sen kan man öka hastigheten när den sitter i ryggmärgen. Och VÄLDIGT många gånger...
Konstigt, jag var inte särskilt förtjust i Schubert när jag var ung. Spelade mest för att jag kunde någotsånär och det var uppskattad musik när föräldrarna hade middagsbjudning. Numera tycker jag han är helt fantastisk!
Vackert! Fascinerande skickligt.
Är inte glädjen i spelandet en tillräckligt god anledning att öva vidare? :) ... undrar jag som inte spelar alls :)
Jag associerar till pärlor!
Men det hade inte gjort nåt om det gick en aning långsammare!
Himla vackert! Så där långt kom inte jag, men nu måste jag gå in på youtube och se om mitt svåraste stycke av Chopin finns med. Jag har hört det spelas i tv några gånger.
Jodå.
Chopin Valse e minor op.post Valentina...nånting heter hon som spelar.
MEN jag spelade nog bara en tredjedel så snabbt och en fjärdedel så vackert. Nu kan jag inte ens starten...hittade noter i somras och prövade.
Vad du är duktig min vän. Skulle vilja sitta där bredvid och höra dig spela ;.) Här fullkomligt vräker snön ned och många ryggar är böjda. Ha en bra dag!
/kram
Eva:
Jo visst. Men det är klart att man blir lite nedslagen när man lyssnar till HUR egentligen musikstycket ska spelas. Ofta övar man ju också för att spela upp någonting - t.ex. vid olika kyrkliga förrättningar.
Kram
Olgakatt:
Roligt att du tycker det kunde gå lite långsammare - då kör jag på igen med gott mod!
Ingrid
Bloggblad:
Jag ska gå in och lyssna till henne. Jag har nog spelat den valsen också tror jag. Visst är det frustrerande när man inte ens kan några takter på de stycken som man spelat tidigare. Jag kom inte långt när jag började öva mitt Impromptu, men nu har jag kommit igenom hela i alla fall.
HAR jag kunnat det en gång som borde jag ju kunna lära mig det igen. Tekniken är det inget större fel på, jag har ju spelat en hel del sen jag var ung...
Snabhetens yra
tonerna av-fyra
Långsamt följa
melodiska njutliga noter
ut i våra foter
till upp i hjärtat lugnet hölja
Den första varianten
den liggernogot på kanten
att gymnastiken vilja göra
den andra
där kan vi vandra
- ej i meditationen störa
Spela i din takt fru Käffling hälsar fröken Olberg, och varför inte göra en inspelning till Tuben :-)
Pianoisk kram
Sjung långsamhetens lov Ingrid! Som kompositör gläds man antagligen åt alla som på ett eller annat sätt vill ta del av musiken! Det tror jag. Jag spelar också sakta :-)
Så vackert och så underbart att själv kunna frambringa så ljuvlig musik.
Jag känner faktiskt en viss avundsjuka.
Ha en fin helg!
Kram, Ingrid
Spanaren:
Än så länge är det mest skalor och träning. Men en dag ska jag väl kunna spela något av styckena som jag tränar på utan fel...
Vi väntar snökaos i morgon.
Kram från Ingrid
Tove:
Mycket fin dikt - jag tackar allra mjukast!
Kanske blir det någon inspelning framåt sommaren - när jag kan något stycke felfritt.
Jag måste spela i min egen takt - hinner inte med annars :-)
Kram från Ingrid
Anna:
Jag får hoppas att Schubert däruppe i sin himmel gör som du säger. Han vet i alla fall att jag njuter av hans kompositioner.
Jag fick lära mig en gång i tiden att kan man inte spela ett stycke perfekt sakta kan man inte spela det fort heller :-). Så det får vänta.
Kram från Ingrid
Ingrid:
Haha, om du tror att jag kan spela lika fantastiskt som den här unga tjejen tror du alldeles fel. Långtifrån! Men det kommer så sakteliga. Och musiken är ljuvlig även om den går hälften så fort när jag spelar stycket!
Önskar dig också en skön helg. Här väntar vi på snökaos i morgon.
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar