Proportionerna är ganska riktiga :-). Den allra första teckning som Lissan gjort och som jag sett vad det föreställer. Mirren skickade bilden. (Bilderna går att klicka större.)
Jag har ju tidigare visat teckningar och målningar av de äldsta av de yngsta tre barnbarnen här på bloggen. Casimir, 7 år, har ritat och målat tulpaner här och Caspar, 5 år har ritat en katt här. (Casmir har också ritat några fyrbentingar på samma inlägg.) Nu har turen kommit till det yngsta barnbarnet, Clarissa som kallas Lissan, som bara är tre år. Det är den första teckningen som hon har gjort som man kan se vad det föreställer - åtminstone som jag har sett.
Jag tycker det är väldigt roligt att även hon gillar att rita och måla. När jag var uppe i Stockholm i slutet på december förra året ritade hon bara streck på papperet hur som helst. Helt fantastiskt att ett litet barn kan utvecklas så på bara någon månad. Men hon lär väl sig av sina två bröder som ständigt ritar när de inte har annat för sig.
Lissan är en fena på paddan också.
14 kommentarer:
En exakt kopia av sin mamma i den åldern när vi började träffas igen du och jag.
Härligt att hon gillar att rita och måla.
Teckningen är fin.
Jo, jag kan tro att hon är duktig på att sköta en padda också. Säkert bättre än jag ;-)
Ha en fin helg!
Kramar!!
Vilken fin teckning hon gjort!Barnen utvecklas verkligen fort och plötsligt är de stora...
Ha en fin helg!
Bloggblad:
Jag tycker också att hon är lik Mirren när hon var i samma ålder.
Annika:
Hon är suverän på sin padda och har varit sen hon var 1,5 år. Det finns ju många pedagogiska appar som Mirren har laddat ner. Även ritappar.
Jag önskar dig en skön helg också!
Kramar tillbaka från Ingrid
cissi:
Ja, tyvärr går det alldeles för fort. Men det är roligt att följa utvecklingen.
Kram
Vilken TYDLIG mamma! Kul att hon också är igång med ritandet! Bra material och lite, lite uppmuntran tror jag på. Om man uppmuntrar för mycket kan ungarna bli misstänksamma har jag märkt. Det ska vara lek och lust och på deras egna villkor. Fast man kan ju ta chansen att sitta med och hålla på med något eget – då snappar de upp idéer och kommer vidare med sitt!
Karin:
Hon är duktig som håller färgen inom konturerna fastän hon är så liten. Jag tror inte det är någon fara för att hon får för mycket uppmärksamhet när det gäller teckning och målning - hon är så duktig på så många saker.
När jag sitter med och ritar med barnen har jag märkt att de inte bryr sig om vad jag gör just då men sen efteråt hittar jag teckningar som de har tagit efter precis som du skriver :-)
Jag skulle aldrig tänka mig att RÄTTA till något som de ritar men man kan ju säga t.ex. Var är öronen? Casimir ritar alltid öron på sina gubbar efter det.
Vad månne bliva av detta barn?
För den åldern är det ju suveränt, tycker jag.
Hoppas att du får en fin helg.
Kramar från Wiolettan.
Liten flicka rita kan
ur sträcken kommer nu minsann
en mammakropp
till den ser den lilla "opp"
:)
Kram
Visst är det roligt när man får teckningar från sina barnbarn? Ovanligt bra gjort av en treåring. Vad ska bli av henne tro? Hon har ju definitivt någon att brås på.
Jag har fortfarande teckningar sparade både av mina barn och barnbarn. Kul att ha.
Wiolettan:
Jag blev väldigt förvånad när jag såg teckningen eftersom hon bara ritade streck hur som helst på papperet när jag träffade henne sist för en månad sedan. Jag har sett barn i åk ett som fortfarande har ritat huvudfotingar.
Men det beror naturligtvis på att Lissan har sett på sina bröder när de ritat och att hon har tillgång till hur mycket papper och färgpennor hon vill.
Kram från Ingrid
Tove:
Tack för den fina dikten - du är härlig!
Kram från Ingrid
Margaretha:
Det är väl inte så mycket en fråga om att brås på, snarare ett intresse från föräldrarna att uppmuntra barnen att rita och måla. Själv hade jag tillgång till hur mycket färger och papper som helst när jag var liten även om föräldrarna var restriktiva med övriga leksaker och presenter. Övning ger färdighet som bekant.
Jag har fler teckningar sparade av de yngsta barnbarnen är av mina egna barn - när man är förälder hinner man inte med att dokumentera allt. Sen är det ju underbart att man kan skanna bilderna och spara på datorn!
Kram från Ingrid
Skicka en kommentar