Du skall icke stjäla, lyder ju det sjunde budet i andra Moseboken i Gamla Testamentet. Stöld har alltså i alla tider ansetts som ett brott och bestraffades hårt förr i tiden som bekant. Ofta med att man högg av någon hand eller annan kroppsdel. På sina håll i världen finns denna fasansfulla medeltida bestraffning kvar…
Att bli bestulen på något är faktiskt traumatiskt, även om
det kanske inte är så värdefullt. Jag minns när vi bodde i lägenhet i Norrköping
i veckorna eftersom Mirren gick i musikklass där och skulle åka hem till huset
i Söderköping en kväll och inte kunde hitta vår bil på parkeringsplatsen. Det
var en gammal skruttig Amazon som emellertid fungerade utmärkt att åka fram och
tillbaka med mellan städerna.
MM var helt övertygad om att jag drabbats av minnesförlust
om var jag hade parkerat bilen – det var jag som hade kört den sist – och det
hjälpte inte att jag bedyrade att jag ställt bilen så nära ingången till huset
som möjligt. När vi letat en stund och fortfarande inte hittade bilen, var det
bara att inse att den var stulen. MM sörjde mest över att han hade lämnat sin
innehållsrika verktygslåda i bilen.
Bilen hittades efter någon dag smashad på
Himmelstalundsfältet i närheten. Två tonåringar hade roat sig med att köra
motorcross med bilen. När bensinen var slut hade de bara lämnat den där. Naturligtvis
fick de inte något straff eftersom de inte var straffmyndiga. Verktygslådan
fanns kvar som tur var. När jag kom till skolan dagen därpå och berättade för mina kollegor att bilen var stulen kommer jag ihåg att en av dem – manlig sådan förstås utan medkänsla - gratulerade mig. Visst var bilen risig och rostig, ett litet hål var det i golvet i baksätet och värmen fungerade dåligt, men motorn var det inget fel på. Vi hade betalt 7000 kr. för bilen några år tidigare så det vi fick tillbaka från försäkringen täckte väl ungefär självrisken.
Sen var vi utan bil ett år eftersom vi inte kunde bestämma
oss för vilken bil vi skulle köpa. Stölden skedde på hösten så vi tyckte inte
att det var någon idé att köpa ny till vintern heller. Det blev mycket bussåkande
till och från Norrköping. Mycket cyklande också gjorde att vi fick upp
konditionen, vi har väl aldrig varit så friska som då. På den tiden hade vi inte
så långt till affären så det gick också bra att hänga plastpåsarna med varor på
styret. Jag tror t.o.m. att vi körde hem en teve på pakethållaren.
Nu, när vi bor på landet och har en mil till närmaste affär
är bilen helt nödvändig. Med undantag av två båtmotorer som stals från oss med
några års mellanrum har vi varit förskonade från stölder och inbrott. Min
plånbok med några 100 yan försvann från min handväska i Den förbjudna staden i Peking från min handväska
– hade glömt att dra igen blixtlåset - i början på 2000-talet, men annars har
jag inte råkat ut för några ficktjuvar heller. Jag tröstade mig med att det nog
kom någon fattig kines tillgodo – jag hade plockat ut alla mina plastkort innan
jag reste inklusive körkortet för säkerhets skull.
8 kommentarer:
Även Karin Englund tycks ha blivit bestulen på en bil, nu du och så jag. Biltjuvar tycks det finnas gott om, tydligen.
Du beskriver allt så härligt, fastän temat är allt annat än så. Bilden du har hittat på nätet där de drar en skrotbil på kärra får mig att storle:)
Att bli bestulen handlar kanske inte så mycket om det man blir av med utan den traumatiska känslan som lätt uppstår efteråt. Någon har klampat in i ens integritet på ett väldigt otrevligt sätt. Mitt inlägg kommer senare.
Ha en fin dag!
kramar!
Så klokt att plocka ur alla små plastkort ur väskan före resan! Jag försöker komma ihåg att lägga kontokortet i någon lämplig ficka, lämna allehanda andra kort hemma, men det är lätt att glömma. Kolleger har blivit av med plånboken på tunnelbanan, på lunchrestaurangen, på trottoarkafét, på gatan, allt under olika utlandsresor, så det gäller att se upp. Ja inte bar utomlands. På den korta resan Stockholm-Krylbo blev en dam som satti samma vagn av med sin plånbok, troligen när hon gick på tåget. Underbara bilbilder! Trodde först det var du som poserade vid er Amazon! Men hur tänker de. Först döper man bilen till Amazon och sedan plåtar man den tillsammans med en allt annat än amazonliknande kvinna!
Pettaskarin:
Håller med dig om att det känns väldigt otäckt att bli bestulen, även om det kanske inte rör sig om så stora värden. Vi såg att en kopparplåt hade blivit bortskruvad från vår ytterdörr när vi kom ut en morgon. Tanken på att någon suttit på vår yttertrappa under natten och skruvat bort plåten var värre än själva förlusten av denna...
Kram från Ingrid
Usch det är verkligen inte roligt att komma ut/hem och se att något av ens ägodelar har blivit stulna. För egen del har jag blivit av med en systemkamera, som blev kvarglömd i några minuter tillsammans med några påsar precis utanför dörren när jag skulle skynda mig in och hjälpa en stortjutande son (då bara knappa 4 år gammal). Sedan fick vi hans första cykel stulen. Det var nog några lite större barn som ville ut på provtur. Allt som fanns kvar var stödhjulen, som de tagit sig tiden att skruva av. Lite längre bort hittade jag sedan sadeln, som nog mest hade varit i vägen. Nej, vad ledsen sonen blev!
Karin E:
Den värsta stölden jag varit med om var nog när min äldsta dotter och jag åkte till Paris för massor av år sen. (Konstigt att sådana minnen som man förträngt poppar upp när man läser kommentarerna!) Ensamstående mamma på den tiden och med väldigt litet rörelsekapital.
Jag tror att jag inte hade mer än 400 kr i plånboken. Vi åkte med en sällskapsresa och dagen därpå fanns det bara 200 kr kvar. Jag hade lämnat handväskan på hotellrummet för att gå ut en kvällspromenad. Jag kom då ihåg att en liten man i personalen hade varit väldigt artig och hållit upp dörren för oss när vi gick ut. Smart att bara knycka en del av innehållet i plånboken! Det här var i Bryssel och när jag upptäckte stölden var vi långt inne i Frankrike.
Nej, det hade varit bättre att ha någon dam med hjälm och spjut :-). Numera har de väl tagit bort "kuttersmyckena" för det mesta i bilannonserna.
Gnuttan:
Man undrar hur människor fungerar som stjäl sådana saker av sina grannar. Måste väl vara någon som bodde nästan bredvid i alla fall! Jag har också fått några cyklar stulna - hade en cykelaffär i samma hus, så jag undrar om inte cyklarna fördes dit under natten...
Förstår att din lille pojke blev förtvivlad när hans första cykel försvann.
Jag minns att jag fick åka med i den gamla Amazonen några gånger - och jag minns också hur familjen syntes streta fram till fots mot busshållplatsen...
Känns ganska länge sen!
Bloggblad:
Motorn gick i alla väder även om bilen var skruttig för övrigt. Det gick ju då att vara utan bil när man hade relativt nära till busshållplatsen och affären och det gick många bussar till Norrköping. Nu hade det varit helt omöjligt.
Skicka en kommentar