Näst sista dagen på sommarsemestern åkte Mirren, de tre
barnen och jag till Lundegårds Camping nära Köpingsvik där det finns ett mindre leklandför barn
med mycket spring i benen. Nu var det ju eftersäsong och inte så många barn
eller vuxna, utan man kunde ha god överblick över allt och alla.
Clarissa alias Lissan i klättertagen.
Lissan lärde sig att åka rutschkana själv här. Hon är helt besatt
av att klättra upp på allting som jag berättat tidigare. Särskilt förtjust är
hon i trappor och den lilla trappan till rutschkanan utgjorde en oemotståndlig
lockelse. Väl uppe fick hon först lite
hjälp att åka nerför, men efter ett par gånger när jag tillhållit henne att
FÖRST sätta sig ner och SEN hasa sig fram för att rutscha ner klarade hon det
själv galant med bara lite hjälp av mig att hålla handen.
Målmedveten blick...
Efter säkert minst femtio gånger upp och ner klarade hon sig
helt själv i rutschkanan. Bra gjort av en som fyllde ett år i juli. Man önskar att
man hade haft en tiondel av den energi som hon uppvisade – då hade man inte
haft några problem med vikten…
Här leker pojkarna i bollhavet.
Efter att vi ätit pizza i den närbelägna restaurangen gick
vi tillbaka så pojkarna fick leka en stund till. Det är gratis för vuxna men
avgift för barnen. Dessutom måste man ha sockar på sig, något som etablissemanget
tillhandahåller för 20 kr paret. Campingen gör väl sig en god förtjänst på
detta eftersom de flesta, både barn och vuxna går kippskodda i sandaler när de
kommer dit. Två par MYCKET enkla sockar kostade lika mycket som inträdet till
badhuset i Stockholm, påpekade Mirren, 40 kr!
Bröderna turades om att skjutsa lillasyster på de små
cyklarna som fanns i en särskild avdelning. Det gick ganska fort och var mycket
roligt tills någon av dem välte och Lissan trillade av. Ingen större fara skedd
som väl var. Hon är lika tålig som hon är orädd.
8 kommentarer:
Underbara barnbarnsbilder! Tycker du är väldigt bra på att fånga dem i rörelse.
Lissan är verkligen försigkommen för att vara bara ett år men kanske man blir det med två litet äldre bröder.
kramar
Karin
Så himla söta de är, barnen! Och en massa roliga saker får de vara med om, så det är nog inte bara barnen som har energi.
Pettskarin:
Jag har nog tänkt på det - att Lissan ständigt ser sina bröder klänga och klättra. Tyvärr har hon ju ingen som helst uppfattning om att någonting kan vara farligt.
Kramar tillbaka!
Bloggblad:
Jag har en bloggkompis som också heter Marianne (Nya äventyr som du rekommenderade mig i bloggstarten) så jag fortsätter väl att kalla dig Bloggblad om du inte har något emot det.
Nej, det är väl Åsa som har lika mycket energi och som ständigt hittar på saker att göra med barnen. Mest för att själv överleva, antar jag. Pojkarna kan vara oerhört jobbiga tillsammans och bara bråka men leker bra med varandra när de är ute på olika lekplatser.
Oj vad mycket det finns på Öland – eller också är du och Mirrenfamiljen extra bra på att nosa upp barnbra ställen.
Fina foton och en bra illustration till den där åldern som brukar kallas "Quick and stupid". Oförvägen, skulle jag nog hellre säga om Lissan. Och jättesöt!
Karin E:
Oförvägen var verkligen ett passande uttryck - Lissan i ett nötskal. Kan verkligen inte komma ihåg att hennes mamma var lika vild. Hon charmar alla så man får nog hålla ett öga på henne i framtiden ;-)!
Mirren är en fena på att hitta ställen som är bra för barn. Nästa år ska vi väl utforska södra Öland där vi inte har varit alls i år.
Ingrid
Du är en drömmormor!! SÅ kul att du så glatt hänger med i allt stoj!
Så sanslöst dåligt av en restaurang att ta betalt för vatten. USCH!! Blä.
Tummen ner.
Tycker också att ni, eller Mirren, är så DUKTIGA på att hitta på roliga saker för de små hela tiden.
Kramar!!
Annika:
Du är snäll du! Det klart att jag hänger med - det är ju kul att vara småbarnsmamma på nytt U.P.A (utan personligt ansvar). Det är ju Mirren som får ta de värsta stötarna och konflikterna, men till lite hjälp och sällskap kanske jag är i alla fall...
Tacka vet jag Marinan i Byxelkrok som har barnbuffé och INTE tar betalt för vattnet.
Kramar från Ingrid
Skicka en kommentar