Egentligen tycker jag att alla sysselsättningar är meningsfulla - utom de som är destruktiva. Även om det är fråga om rutinarbeten så är de alltid meningsfulla för dem som utför dem och för dem som får del av resultatet. Ett monotont och enahanda arbete genererar pengar och många gånger kamratskap.
En meningsfull sysselsättning för mig är att åka upp och hälsa på barnbarnen och delta i deras vardagsliv som ofta innebär att jag är med när de övar på sina respektive instrument. Lilla Clarissa, 4 år, har börjat spela cello och jag hade lyckan att få vara med på en av hennes första lektioner för fröken Elisabeth, mångårig lärare och konsertcellist på musikskolan Lilla Akademien i Stockholm.
Lissan är med på noterna med sin lilla åttondelscello. (Bilderna går att klicka större.)
Här har hon lärt sig att knäppa på två strängar samtidigt som hon sjunger en sång till.
Äppel, päppel, pirum, parum med sång och komp av Elisabeth och Lissan.
Lektionen ägde rum på onsdagsmorgonen och sen åkte Lissan och jag hem till förskolan i Mälarhöjden med tunnelbanan medan mamma Mirren åkte till sitt jobb.
På torsdagskvällen skulle Casimir, som går i årskurs två på LA spela några stycken på en avdelningskonsert för gitarrerna på skolan. Han hade varit ganska nervös men på onsdagskvällen spelade han båda styckena helt perfekt så vi var inte oroliga. Han spelar bättre när han blundade, påstod han och då fick han väl göra det.
Träsalen på Lilla Akademien (varför den nu kallas det eftersom den inte innehöll något annat än en flygel och rader med stolar - kanske var det för väggarna var träpanelade?) fylldes snart av föräldrar och anhöriga till eleverna som skulle spela upp. Casimir och en klasskamrat till honom var de yngsta. Sen var det elever på mellan- och högstadiet samt en ensam gymnasieelev som stod för programmet.
Casimir sitter bredvid klasskompisen Viggo som också ska spela ett stycke om en stund.
HStenhård koncentration - ingen titt på noterna.
Casimir spelar Linas vals, som går ganska långsamt och därefter Malaguena, som går desto fortare.
Mellanpojken Caspar, 6 år, går också på Lilla Akademien i förskoleklassen och spelar oboe. Tyvärr kunde jag inte vara med på hans första konsert för ett par veckor sedan. Men när familjen kom till Mogata och hälsade på på väg till sommarhuset på Öland passade jag på och spelade in hans tolkning av Bä, bä vita lamm. Det är inte så lätt att spela oboe, själv har jag svårt att ens få en ton i den.
Här kommer slutligen rubrikerna på november månads lördagsteman. De finns också på högra sidan på bloggen.
7 november - I min omgivning
14 november - Glas
21 november - Dofter
28 november - Änglar
37 kommentarer:
Helt underbart :)
Musik är verkligen meningsfull sysselsättning Ingrid, det ger så mycket för både känsla, intellekt och annat. Vad de går framåt barnen! Och oboister har man suttit bredvid (som flöjtist) och kan intyga att det inte är det lättaste instrumentet, så det bådar verkligen gott med den tonen i oboen redan! Och vilken gitarrist! Hälsa dina små musikanter att de är SÅ duktiga! Ha en fin allahelgonahelg Ingrid!
Underbara bilder på lilla Clarissa och cellon!
Musik är självklart en viktig ingrediens i livet! Nu har jag också funderat kring begreppet "meningsfull sysselsättning".
Hannele:
Tycker jag också, men jag är ju partisk, haha. Visste inte att du var fyrabarnsmor. Kul!
Ingrid
Anna:
Det är egentligen Mirrens förtjänst att de är så duktiga. Hon övar ju varje dag med alla tre - två och en halvtimme allt som allt. Tala om egentid för henne sen...
Hon har lekt in noterna också med båda pojkarna så läser sina respektive noter. Casimir diskantklav och Caspar basklav. Jag önskar att jag hade varit så pedagogisk när Mirren växte upp. Tävling med noter på lappar etc. etc.
Önskar dig också en skön fortsättning på allhelgonahelgen. Igår hade jag kören på musikcafé på ett äldreboende men sen är jag ledig tills på tisdag när jag har kören igen. Det känns skönt.
Kram från Ingrid
Hans:
Tycker jag också som förstås är väldigt partisk...
Ingrid
Aina:
Ska gå in och läsa om en stund och se vad du fått ihop :-).
Ingrid
Musik är meningsfullt om något!
Jag undrar hur livet skulle se ut om inte musik fanns? Omöjligt.
Det är så roligt att följa med dina barnbarn och hur de utvecklas, förstås mycket konstnärligt. De har ju att brås på :)
Tack för dina teman för november Ingrid!
Ha en fin helg!
Att umgås med barn och barnbarn, att skapa på olika sätt, musik, sång, bild.. vad kan vara mer meningsfullt än det!
Underbara bilder på musicerande barn och kul lördagsteman för november!
PettasKarin:
Ja, man kan ju undra hur livet hade sett ut för mig om inte musiken hade funnits :-). Men då kanske jag hade målat i stället.
Det är roligt att se hur barnbarnen utvecklas och hur fint Mirren förvaltar sitt musikaliska arv. Jag har inte så mycket att komma med när det gäller barnbarnen utom att jag kompar dem lite då och då.
Ha en skön helg själv!
Kram från Ingrid
Karin:
Roligt att du uppskattar temana för november. Lite närliggande i alla fall tror jag - kanske inte så svårt att hitta bilder till i alla fall.
Att bara umgås med sin familj och sina vänner är också oerhört meningsfullt. Och, som du skriver, att skapa något vare sig det är konsthantverk av något slag eller att laga mat t.ex.
Ingrid
Meningsfullhet är livsviktigt. Vad vore livet utan det?? Härlig lördagsläsning och fina klipp Ingrid. Kram Stina
Så roligt att barnbarnen för det musikaliska arvet vidare!
Trevlig helg!
Hälsningar
Birgitta
Tre fina C´n du har som så goa toner tar - heder åt mor och mormor, det har jag sagt förr men tål att upprepas :-)
Ser fram emot dina tema i november också!
Kram
Vad kan vara mer meningsfullt än att lägga grund till musikintresse!
Härliga bilder på dina små musikanter. Bilden på Clarissa där hon sjunger och spelar är ljuvlig!
Musik är fantastiskt! Kramar
Absolut meningsfull sysselsättning - på alla plan! Att få umgås med sina barnbarn och följa deras utveckling... visst är det underbart! Härliga bilder och så duktiga de är!
Tack för kommande teman... snart är det ny lördag igen :)
Stina:
Det mesta i livet är meningsfullt tycker jag. Tack för rar kommentar!
Kram från Ingrid som önskar dig en skön fortsättning på helgen.
Birgitta:
Ja, och så till den milda grad också :-). Att gå på Lilla Akademien stimulerar ju självfallet också eftersom alla klasskamrater spelar något instrument.
Ingrid som önskar dig en skön fortsättning på helgen.
Tove:
Ska bli kul att läsa din tolkning av mina tema i november. Jag är säker på att de inte kommer att bli lika någon annans, haha.
Kram från Ingrid
Olgakatt:
Musik kan man ju ha så mycket roligt med. Det suddar ju ut generationsgränserna på ett sätt som aldrig sportintressena kan göra t.ex. Där är det ju strikt uppdelat i åldersklasser. På Lilla Akademien deltar alla eleverna, oavsett ålder i ensemblespel från åk 3 och uppåt. I körerna sjunger man också tillsammans även om det för det mesta är uppdelat i förskoleklass + lågstadium, mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet. Men ibland sjunger hela skolan tillsammans.
Ingrid
Veiken:
Ja, lilla Clarissa är verkligen lycklig med sin lilla cello. Håller med dig om att det är fantastiskt med musik - vad vore livet utan den?
Kram från Ingrid
Anki:
Ska bli spännande att se och läsa din tolkning av mina teman. Jag har försökt att göra dem lite handgripliga, om du förstår vad jag menar. Och inte alltför svårt att hitta bilder till förhoppningsvis. Tack för rar kommentar!
Kram från Ingrid
Verkligen meningsfull sysselsättning! Så roligt att lyssna till dina duktiga barnbarn! Vilka talanger! Och jag vet att mycket träning behövs för att utveckling och intresse ska bestå. mIrren gör ju ett enormt arbetet genom att uppmuntra, stimulera och träna med barnen. Och talangen har de. Fantastiskt!
Att musiken precis som balett, idrott och allt annat måste börja att tränas i tidiga åldrar är ju helt klart. Och så länge barnen trivs och tycker det är roligt så skall allt uppmuntras.
Tack än en gång!
Kram°
Ditte:
Jag förstår inte hur hon orkar. Mirren har ju heltidsjobb också och lagar även middag när barnen kommer hem från skolan. Men någon egentid för henne blir det ju inte. Hon får väl ta igen det när barnen blir större då de kanske övar själva.
Roligt att du uppskattade mitt inlägg - jag tycker det är så underbart att jag har förmånen att följa de här små. Mina äldre barnbarn hade jag ju knappt tid med eftersom jag jobbade 167 % på den tiden. 100% i skolan och 67 %i kyrkan.
Kram tillbaka från Ingrid
De är fantastiska! Men hur de får ihop logistiken förstår jag inte, om Lissan spelar på ett annat ställe på onsdagsförmiddagarna och ska tillbaka till förskolan.
Meningsfullare sysselsättning än den du berättar om finns väl knappast? Roligt och läsa om dina musikaliska barnbarn. Ha en fin vecka.
Bloggblad:
Lissan spelade 8.30 på LA och den gången åkte jag tillbaka till förskolan med henne. De får väl turas om, föräldrarna, att lämna och hämta henne den morgonen. Annars kanske hon får byta tid så det passar med pojkarnas. Det brukar lösa sig.
Gunnel:
Tack för rar kommentar! Önskar dig också en skön vecka.
Kram
Jag slank bara in för att önska dig en fin vecka och en lika fin månad! Kram
Rodnar över alla snälla ord. Har dock två tillrättalägganden: Caspar spelar också diskantklav - det är Clarissa som läser basklavsnoter. Än så länge kan hon bara fyra noter (ADGC) som motsvarar cellons strängar. Caspar och Casimir läser noter helt obehindrat och båda spelar också bra avista. Som ett resultat så busade jag lite med Caspar igår, istället för att plocka fram oboeboken (som vi dessutom spelat ut) tog jag fram Dowland (1500-talskompositören alltså). Det gick alldeles utmärkt att spela det också, även om rytmen var lite besvärlig (eftersom takten varierade mellan takterna).
Bloggblad: Jag har sparat semester, så när Lissan ska ha cellolektion tar jag helt enkelt en semesterdag. Det är så vi får ihop det ;-). KRAM
Veiken:
Önskar dig en fin vecka också! Idag har det ju varit en toppendag. Helt underbar höst så här långt.
Kram tillbaka från Ingrid
Mirren:
Asch, det borde jag väl begripit! Alla de blåsinstrument som jag hittills kommit i kontakt med spelar ju i diskantklav. Det var ju cellon förstås som man spelar i basklav. Ska bli spännande att höra Dowland när jag kommer upp - lite skillnad från Bä, bä... Du får väl ta med dig Dowland till oboefröken så att takten blir rätt.
M&P
Mirren:
Rytmen ska det vara förstås...
M&P
Helt underbart att läsa, se och höra hur de små umgås med musiken. En sån mamma de har. :) Och för den delen mormor... ;)
Bilderna på lilla Clarissa och cellen är ljuvliga.
Berit E
Berit:
Roligt att du uppskattade mitt inlägg om barnbarnen. Det blir ju lätt partiskt men jag kan inte låta bli att dela med mig av min lycka över dem. Att det sen handlar om musik gör det ju inte svårare :-).
Håller med dig om att Clarissa är väldigt söt på bilden - syns att hon är lycklig över att spela på sin lilla cello.
Ingrid
Skicka en kommentar