665. Lördagstema Tell&Show – Musik

Musik, som är lördagstemat denna vecka kan man skriva mycket om. Några veckor efter att jag bestämt mig för detta ämne hittade jag den här sidan i Flickornas gyllene bok där jag bl.a. skrivit om mitt största intresse 1948. Redan då tycker jag mig läsa mellan raderna att musik egentligen inte var en hobby utan mer en plikt. Min pappa hade sett till att jag övat piano en timme (minst) varje dag sedan jag var sju år.

 

Vem av mina kompisar som skrivit (Hm) inom parentes vet jag inte :-). De fick ju låna boken för att skriva sina namn i den. (Bilden går att klicka större.)

Vi den här tiden när jag var tolv år hade jag just börja öva in första satsen av Haydns pianokonsert i D-dur. Vi hade både flygel och piano hemma – min mamma spelade orkesterstämman på pianot medan jag spelade solopartiet på flygeln. Jag älskade pianokonserten, men var naturligtvis inte så teknisk att jag klarade av den sista satsen, som var betydligt svårare än den första.

Recensenten på vårens musikuppvisning i Hörsalen 1949 i Norrköping skrev någonting i stil med att den unga pianisten nog skulle le åt den avancerade uppgiften när hon blev större. Av en annan fick jag bara positiv kritik. Min älskade musiklärare och scoutfröken RAJ (Ruth Johanna Öslöf) spelade orkesterstämman.

 Jag spelade inte riktigt lika fort dock som den unge pojke, fast nästan...

När jag efter studenten skulle bestämma mig för vad jag skulle utbilda mig till, visste jag bara att musiklärare ville jag absolut inte bli. Och konsertpianist kunde jag heller inte bli eftersom jag hellre gjorde andra saker än övade på pianot. Jag var helt införstådd att en konsertpianist måste öva minst fem timmar per dag och det hade jag ingen som helst lust med.  Jag var dessutom då mest intresserad av jazzmusik.

Så kom det sig att jag inte yrkesutbildade mig inom musiken – det enda område som jag var bra på – förrän 1986 då jag kom med på kantorskursen 1986 i Linköping.

Många av mina intensivaste minnen är förknippade med musik. (De andra är matminnen J.) När jag var åtta år hörde jag Tomtarnas Vaktparad spelat av en musiker på xylofon när min mamma och jag var på Marcussons konditori  i Norrköping. Det köptes senare av Peter Ölander, OS-kocken, som öppnade restaurang i lokalerna. På den tiden höll sig även en del konditorier med levande musik. Jag minns min stora lycka när jag fick skivan mitt i sommaren på min nioårsdag av en vän till familjen.

Ett annat sådant intensivt minne är när jag hörde Monica Zetterlund i radio för första gången någon gång i slutet av 1950-talet.  Kom ihåg att jag då rusade in till min dåvarande man och skrek att en ny Ella Fitzgerald var född. Om inte ännu bättre. Lustigt är att jag kommer ihåg precis var jag var och när jag hörde en sång eller en melodi som gick rakt in i hjärtat, ungefär som jag kommer ihåg när och var jag var när jag fick reda på att Jack Kennedy hade mördats eller om terrorattacken i World Trade Center.

Så var jag på besök för närmare trettio år sen hos min svärfar, när jag i hans kök hörde Barbra Streisand sjunga All I ask of you av Andrew Lloyd Webber för första gången. Melodin med sitt nonaintervall i början kombinerad med Barbras fantastiska sång fick mig att gråta. Fortfarande kan jag inte höra henne sjunga den utan att röras till tårar. Barbra är min favoritsångerska även om jag inte alltid gillar alla sånger hon sjunger. Barbras insjungning finns inte på Youtube men väl på Spotify där man kan njuta av hennes underbara röst i denna sång. Man kan också passa på att lyssna till hennes tolkning av C'est si bon, som kanske är ännu vackrare...



Här sjunger lilla Jackie Evancho All I ask of you. Även om hon sjunger väldigt bra är hon en blek kopia av Barbra Streisand.

Jag gråter också ibland när jag hör Jussi Björling eller någon världsberömd sopran sjunga romantiska arior ur Verdis operor. En annan sångare, som gör att jag fryser och får tårar i ögonen, upptäckte jag i julas när jag googlade på Have Yourself a Merry Little Christmas, som jag skulle spela tillsammans med min vän trumpetaren på midnattsmässan i Mogata kyrka.

Han är en kanadensisk smörsångare, heter Michael Buble och sjunger absolut rent med sin vackra stämma. Finns massor att lyssna av honom på Spotify. Han gillar att sjunga gamla evergreens från min ungdom…


  
 Michael Buble sjunger Have yourself a Merry little Christmas.

Jag lyssnar också gärna till klassisk musik, men den får mig sällan att rysa på samma sätt. Undantag är temat i första satsen av Rachmaninoffs andra pianokonsert som jag nyss hade sjungande i mitt huvud varje dag i en vecka, sen jag lyssnat på den medan jag strök skjortor.

Van Cliburn spelar första satsen av Rachmaninoffs andra pianokonsert.

Lördagsbloggare

Byfånen
Gnuttan
Helena
Karin Englund
Karin på Pettas
Livsrummet
musikanta
Olgakatt

Nästa lördag är mitt sista tema för den här månaden - Efternamn. Är det någon som vill ta över i oktober så hojta till redan nu!