Einar Jolin på Liljevalchs och Terrakotta-utställning

Dagarna rinner iväg som sand mellan fingrarna. Nu var det precis en vecka sen Eleonora och jag träffades i Stockholm och bl.a. besökte Terrakottautställningen på Östasiatiska museet. Jag åkte med Mirren upp till Mälarhöjden på tisdagskvällen och åkte hem med Swebus på fredagsförmiddagen.

Eftersom Mirren hade ett besök inbokat på onsdag eftermiddag tog vi tunnelbanan in till stan tillsammans. Jag steg av vid Slussen eftersom jag tänkte passa på att besöka Einar Jolinutställningen på Liljevalchs museum på Djurgården.

Jag tog enklaste vägen dit – nämligen Djurgårdsfärjan. (Bilderna går att klicka större). 

När jag steg iland på Djurgården hade jag inte riktigt kläm på åt vilket håll jag skulle gå till museet, så jag gick naturligtvis åt motsatt håll dit jag skulle. Det visade sig vara en intressant felnavigering eftersom jag plötsligt befann mig i kvarter med gamla hus, där jag aldrig förr varit. Ett av husen måste ha haft anknytning till Bellman eftersom hans porträtt var uppsatt utanför. Jag tänkte inte på att ta foto av det, tyvärr...

Det var inte så svårt att hitta till Liljevalchs sen när jag vänt om och gått åt andra hållet. Men vad gjorde det med en extra liten promenad denna underbara höstdag.

Hasselbackens restaurang

Jolin-utställningen gjorde mig inte besviken. Jag är väldigt förtjust i hans konst, i synnerhet de tavlor han målade på fyrtiotalet. Men jag visste inte att han varit så enormt produktiv. Fem, sex salar med bara tavlor härinne – och det finns väl många som fortfarande är i privat ägo och inte kommit med här.

Entrén till Liljevalchs

Jolin är speciellt känd för sina Stockholmsmotiv

Underbar tavla

Porträtt av Inga Tidblad

På torsdagen åkte jag in till stan för att träffa Eleonora på Vete-Katten. Vi upptäckte varandra på långt håll och sen pratade vi utan uppehåll i fyra timmar! Det blir väl så när man har läst varandras bloggar och har skrivit och svarat på kommentarer under en längre tid. Man vet ganska mycket om den personen…

Vi festade på Budapestbakelser med dåligt samvete och pratade länge innan vi gick vidare till Östasiatiska museet. Eleonora är ju infödd stockholmska, så hon kan ju stan på sina fem fingrar. Så det blev tunnelbana till T-centralen med byte till Kungsträdgården och sen promenad till Skeppsholmen.

Utsikt från bron över till Skeppsholmen

Utställningen var mycket välgjord men den svindlande upplevelse, som man får när man står inför alla tusentals lersoldater i Xian, uteblev naturligtvis. Men jag fick lära mig en hel del som jag inte visste tidigare. T.ex. att huvud, händer och fötter gjordes i massfabrikation och sen distribuerades till olika skulptörer, som fick utforma dessa med individuella drag. Sist satte man ihop delarna. Eleonora har skrivit mycket utförligt om utställningen i sin blogg och länkat till mycket.

En av tusentals terrakottasoldater.

Överallt fanns tavlor med information om utställningen på svenska och engelska.

Vi avslutade vår sejour med lunch på Nationalmuseum, en mycket trevlig och inte särskilt dyr restaurang, där jag aldrig tidigare varit. Dessutom var maten väldigt god och riklig och det lär inte vara sista gången jag besöker den. Ser redan fram mot mitt nästa stockholmsbesök då Eleonora har lovat att visa mig fler affärer än den lilla skojiga Tiffany-affären som vi tittade in i på vägen till utställningen.

Interiör från Tiffany på Drottninggatan