Prag i slutet av september 2010

Sommaren 1988 jobbade MM på Svenska Ambassaden i Prag. Mirren och jag var medföljande och vi bodde i ett lugnt område en bit därifrån. Den sista kvällen, innan vi skulle åka hem, stod vi högst upp på ambassadens balkong tillsammans med några vänner. Jag betraktade panoramat som bredde ut sig framför våra fötter med vemod.

Utsikt över Prag från Svenska Ambassaden. (Bilderna går att klicks större)

MM framför Svenska Ambassaden i Prag

Skymningen hade fallit och det gula ljuset från tusentals gamla gatlyktor lyste upp staden. Jag kunde inte se en enda neonskylt någonstans. Jag tänkte då, att om jag någon gång i framtiden skulle komma tillbaka till Prag, skulle hela stadsbilden vara förändrad, med glittrande reklamskyltar överallt som i London eller New York.

Det var alltså tjugotvå år sen vi var i Prag sist, men fortfarande, till min stora glädje, syns inga blinkande neonskyltar i stan, åtminstone inte i de gamla delarna av Prag. Fortfarande är det det gula ljuset från de gamla gatlyktorna av smidesjärn som lyser upp de vackra husen och gränderna under kvällar och nätter. Man tror sig ibland förflyttad till slutet av 1700-talet när Mozart höll till där. Filmen Amadeus var väl till stor del inspelad här, tror jag.

Utsikt över gatan från vårt hotellfönster

Det hade dock hänt mycket sen vi sist var i Prag. De enda hus, som hade restaurerats då, var de på Stare Mesto, gamla torget. För övrigt gick alla hus i brungrått och var mer eller mindre förfallna med stora sprickor i putsen. På trottoarerna växte ogräset högt mellan stenarna eller i asfalten, och i parkerna slog man endast gräset när det var lagom högt för att ha till foder åt djuren. MM har just startat en blogg där han har lagt in bilder från vår vistelse i Prag 1988. Där ser man hur vanskötta trottoarerna var bl.a.

När vi bodde i Prag 1988 såg ALLA husen ut som det till höger på bilden. Nu var de flesta husen restaurerade och ommålade som det till vänster.

Kanske är det också därför man lagt sig så mycket vinn om att göra trottoarerna vackra numera. De är alla prydda med små fyrkantiga stenar i olika mönster i vitt och grått, åtminstone i de centrala delarna av Prag.

Jag på väg uppför den långa backen till ambassaden

Omläggning av trottoaren kräver sina män

Parkerna är idag många, välskötta och med vackra blomrabatter. När vi en dag åkte med spårvagn upp till området och gatan där vi bodde 1988, kände jag inte ens igen mig. Alla husen var uppfräschade och ommålade i mjuka pastellfärger, parken framför huset var välskött med många blommor och de gamla träden som kantade gräsmattan hade ersatts av nya.

Här bodde vi under sju veckor sommaren 1988

Inte förrän jag kikade in på husens baksidor där trädgårdarna fanns, var jag riktigt säker på att det var här vi bodde. Jag hade heller inget minne av att backen vi gick från spårvagnen upp dit var så fruktansvärt lång…

Vy över Karlsbron

MM poserar på Karlsbron

Utsikt från Karlsbron över Borgen och Vituskatedralen

Archibald Hotel som vi bodde på denna gång, ligger vid stranden av Moldau, ett stenkast från Karlsbron och vid en lugn liten gata, där all fordonstrafik är förbjuden. Lätt att återvända till efter våra långa promenader för att vila eller äta mellanmål. Vi åt bara ett lagat mål mat om dagen på restaurang förutom den bastanta hotellfrukosten, eftersom vi hittade en liten livsmedelsaffär alldeles intill bron. Där köpte vi baguetter, smör och ost, yoghurt och en och annan öl, som vi inmundigade på vårt hotellrum.

Archibald hotel vid stranden av Moldau och ett stenkast från Karlsbron

Bakom båten skymtar vårt lilla hotell. Om man la till några hundralappar fick man ett rum med utsikt mot floden, vilket inte vi hade gjort.

MM hade köpt spårvagnskort för fem dagar som också gällde för metron. Så en hel del av tiden tillbringade vi på dessa kommunikationsmedel. Det gjorde ju inte så mycket om man hamnade fel, det var ju bara att ta en annan spårvagn tillbaka och byta linje.

Torget, varifrån våra spårvagnsresor för det mesta utgick

Nya, moderna spårvagnar samsas med de gamla