lördag 1 september 2012

Fredagstema Show&Tell – Ny termin


 
Bilden från Skolstollar av Staffan Lindén.(Bilderna går att klicka större som vanligt.)
 
Under tiden augusti 1964 till och med juni 2001 var hela mitt liv inrutat i höst-och vårtermin med höst-jul-påsk- och sommarlov däremellan. Undantag var de tre år som jag utbildade mig till mellanstadielärare, det år som jag läste till speciallärare och det år som jag var jag barnledig när Mirren föddes.
Terminsstarten under första hälften av min lärartjänstgöring innebar i stort sett bara ett par dagar när schemat skulle gås igenom innan eleverna kom till skolan. På den tiden behövde man bara vara i skolan på sina lektioner och vad man gjorde under håltimmar eller när man slutade tidigt var det ingen som la sig i.
Därför var det alltid tjafs om schemat på den tiden eftersom alla lärarna ville ha sina lektioner så tätt ihop att de helst inte skulle få några håltimmar alls. Helst skulle de ha en dag ledigt eller åtminstone en för- eller eftermiddag. Detta trots att alla hade heltid.
Vid ett tillfälle tjänstgjorde jag som obehörig lärare vid en högstadieskola söder om Stockholm. Vi hade fått en ny studierektor - en äldre, ogift dam i femtioårsåldern (jag var själv tjugoåtta och tyckte hon var mycket gammal) – som kom någonstans norr ifrån och som inte hade en aning om de preferenser som var legio på vår skola.
Magister S. brukade t.ex. alltid ha torsdagseftermiddagarna lediga eftersom han spelade tennis då och fru B. hade aldrig behövt ha några lektioner efter lunch, eftersom hon påstod att hennes röst inte höll efter den.
Det blev omedelbart en hätsk stämning när den nya studierektorn presenterade schemat för oss. Magister S. hade fått två lektioner på torsdagsmorgonen och en lektion på eftermiddagen samma dag och fröken S. hade fått många lektioner inplacerade på eftermiddagen. När så slöjdfröken, som brukade ha ledigt två dagar i veckan fick lektioner under alla dagarna, bröt stormen loss och det blev nästan lynchstämning i kollegiet.
Studierektorn ajournerade konferensen och drog sig tillbaka för att försöka göra om schemat så gott det gick. Dagen därpå fick vi ta ställning till ett nytt schema som efter högljudda protester röstades igenom. Jag tror att hon påpekade något nytt och oerhört om att lärarna skulle vara i skolan under skoldagen och arbeta och planera sina lektioner i stället för att spela tennis eller vara hemma och städa.


  
Under fem år på 90-talet jobbade jag också som frilansreporter på NT. Här är den första artikeln som jag skrev 1994.

Under resten av året var hon nog den mest avskydda personen på den skolan och nästa läsår var hon borta. Jag glömmer henne aldrig eftersom hon nog gav mig det nyttigaste rådet jag fått som lärare. Vid ett tillfälle kom jag till henne och klagade över en sjua som var extra bråkig och frågade henne vad jag skulle göra för att få ordning på dem. ”Älska dom”, sa hon bara. Då tyckte jag att hon var helt galen!
 
 Här en bild från 1995 där barnomsorg och skola kommer under samma tak.
När det efter många år blev bestämt att lärarna skulle vara i skolan mellan åtta på morgonen och halv fem på dagen som övriga tjänstemän i kommunen, gick schemaläggningen mycket lugnare till. Då blev det snarare så att det var ganska skönt med en håltimme då och då. Eleverna på mellanstadiet slutade redan kl. 14.15 och efter det brukade vi lärare ta en fika i lärarrummet och diskutera dagens begivenheter. Det var för övrigt mycket få som brukade vara kvar i skolan till halv fem utom på måndagarna när vi hade konferens.
 
 
Ny termin innebar också omstart för Mogata barnkör - Pusselbitarna. Här en bild från 1997 när vi spelade Folk och Rövare i Kamomilla stad på ett musikcafé.
Karin Englund har stått för rubrikerna i fredagstemat för augusti. Tack igen Karin för trevliga teman som varit roliga att skriva om. I fortsättningen blir det alltså lördagsteman i stället, som jag berättade utförligt om i mitt inlägg igår.

18 kommentarer:

Äventyret framtiden sa...

Älska dom! Det absolut klokaste man kan göra när det handlar om bråkiga och stökiga personer. Ordstävet Älska mig mest när jag förtjänar det minst inrymmer mycken klokhet. Min handledare Anne Widmarck sade det på ett annat sätt åt mig, men med samma grundsten. Intressera dig för personen så får du snart se förändringen. Så sant som det är sagt. Ett vist råd jag bär med mig i alla sammanhang sedan dess

Ha en fin lördag!
kramar

Musikanta sa...

PettasKarin:
Jag håller med dig helt. Jag förstod henne inte då, men jag försökte följa hennes råd senare som lärare och det funkade för det mesta. Särskilt med stökiga flickor i puberteten - de blir ofta väldigt illa behandlade av vuxna.
Kram tillbaka från Ingrid

Karin sa...

Åh, vad jag känner igen mig! Även om jag bara arbetat några terminer som lärarvikarie. Vilken klok studierektor och ack om alla lärare kunde ta till sig det goda rådet! Samma som i Willy Russels pjäs "Utflykten", där någon undrar över en populär lärares pedagogiska metod:

– Metod? Hon tycker helt enkelt om eleverna
– Jaha, och vad har DET med saken att göra?

Svaret på den frågan är nog: allt!

Eleonora sa...

Son ICKE lärare - vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. Jo det vet jag, men inte ur lärarsynpunkt. Klart att ditt första är en god sak, men men ... som sagt ur lärarsypunkt? Arbete mellan sas nine-to.-five låter sig ju inte göra, men nog låter det bättre och friare i ditt första ex.
Vilken tur att du inte behöver ta sådana beslut längre. Kram till dig du söta och duktiga tjej!!!

Musikanta sa...

Karin E:
Jag tänker så här många år efteråt hur mobbad hon var under det året och hur duktig hon var egentligen. Men hon fick ingen chans!
Det är i alla fall grunden - att tycka om sina elever och försöka se bakom det stökiga och uppkäftiga. Sen måste man ju ha humor också. Och så hålla en viss distans - de bästa lärarna som jag har träffat har varit duktiga på det.
Ingrid

Musikanta sa...

Eleonora:
Den terminsstarten glömmer jag aldrig - det var väl därför den poppade upp när jag fick det här temat att skriva om.

Det var ganska skönt när det blev obligatoriskt att vara i skolan under dagen, även om man sällan var kvar mer än någon timme efter det eleverna slutat. Kanske annorlunda på högstadiet där dagarna är längre. Man slapp ha så mycket jobb hemma med rättning etc. Det kunde man ju fixa på dagarna på håltimmarna.

Jag är MYCKET glad att jag inte är lärare längre - hade nog inte klarat elever med mobiltelefoner på lektionerna...
Kram tillbaka från Ingrid

Mirren sa...

Musikanta: Vad får dig att tro att eleverna är så mycket värre nu än tidigare? Skulle tro att det fanns annat än mobiltelefoner som de kunde ägnade sig åt. Själv minns jag att jag hade en bok i knät och att jag tog väldigt långa (och många) toalettpauser på tråkiga lektioner. Själv har jag aldrig haft några studenter med mobiltelefoner, de värsta syndarna där är medelålders män som inbillar sig att de är så oerhört viktiga att de inte kan stänga av den ens för ett litet ögonblick.

Är ganska säker på att situationen i skolan är mycket bättre nu än när jag gick i högstadiet. Ingen skulle tillåta den sexism och rasism som frodades då. Ingen skulle tillåta att killarna tryckte upp lärarna mot väggen eller kastade saker på dem. Det skulle bloggas, facebookas, infogrammas och skrivas artiklar om detta och innan eleverna hunnit ut ur klassrummet hade rektorn känt sig tvungen att agera. Det tror jag i alla fall :-) M&P

Mirren sa...

Astrid Lindgren uttryckte det så här: "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."

✿Ewa sa...

Vilket bra inlägg Ingrid!! Det ger mig många minnesbilder fr förr. Vem är läraren där för och varför. Då precis som nu så gäller allltid - älska dem
Och visa att du gillar att vara där du är, tillsammans med dem.

Kram!

Gnuttan sa...

Det var verkligen kul att läsa om dina associationer till temat och se sakerna lite från andra sidan ridån; själv har jag ju bara testat på att vara elev, men visst kunde man märka av en lite tryckt stämning ibland när man kom upp och knackade på lärarrummet. Som elev är det ju ibland svårt att se lärarna som arbetande människor med kollegor och en vardag med familjer där hemma osv. För oss var de ju liksom bara som en naturlig del av själva skolan. I alla fall de första åren.

Musikanta sa...

Mirren:
Skolan har kanske aldrig varit så jobbig som när du gick på högstadiet. Som du skriver hade nog föräldrarna sett till att informationen om missförhållandena där spritt sig. Jag försökte ju intervenera, men misslyckades som du kommer ihåg.

Det är kanske skillnad på högstadiet och universitetet när det gäller mobiltelefoner i alla fall. Har ju bara sett skolscener i niondeklassen på teve och blivit förskräckt.
M&P

Musikanta sa...

Mirren:
Bra sagt av Astrid. Tyvärr fordras det nog lite mer också om man ska hålla ordning på tjugo fjortonåringar som inte har någon större lust att gå i skolan...
M&P

Musikanta sa...

*Ewa:
Javisst, tycker man inte om barn och ungdomar ska man definitivt inte bli lärare. Att undervisa är ju bara en liten del av hela lärarbiten. Resten är att försöka skapa bra arbetsro i klassen och intresse för ämnet. Och att SE och tycka om varenda elev i klassen - även de "stökiga".
Kram tillbaka!

Musikanta sa...

Gnuttan:
Ja, du har så rätt i att man inte ser läraren som en "vanlig" människa när man är elev. Jag kommer ihåg från min egen skolgång i flickskolan att de lärare som var gifta och hade egna barn var mänskliga och snälla. De flesta andra var ogifta på den tiden och var totalt ointresserade av eleverna men brann för sitt ämne. Några disciplinproblem fanns inte då, så det gick bra för dem att undervisa ändå - men tyckte om dem gjorde vi inte, och lektionerna var evigt långa och tråkiga många gånger...

Mirren sa...

Jag tror att hela lösningen på "disciplinproblemen" just var att du gick i Flickskolan. Vilka barn var det som gick där? Knappast några stökiga arbetargrabbar med trasiga familjer. Påstår vidare att lösningen på hålla ordning på ett gäng bråkiga pojkar aldrig handlar om att gorma och bråka tillbaka. De bästa lärarna är de som aldrig behöver höja rösten eller bli arga. Min svärmor är ett gyllene exempel på en lärare som aldrig behöver bli arg.

Mirren sa...

Tycker förresten att det är lite kul att folk ondgör sig över är att vissa föräldrar skaffar läxhjälp till sina barn. När jag gick i skolan hade vi inga läxor alls. Tål att tänkas på.

ByFånen sa...

Musikanta, jag tror att det finns en kommentar från mig någonstans för godkännande eller i spamhögen...

Musikanta sa...

Byfånen:
Ja, jag kommer ihåg att du skrev en intressant kommentar, dina föräldrar var lärare, tror jag. Förstår inte var den har tagit vägen. Kan jag ha raderat den av misstag när jag skulle trycka på svara? Jag har letat i Windows mejl (där kommentarerna kommer vid sidan av Outlook) men inte hittat den.

I Outlook finns den inte - jag tar ju bort kommentarerna där vartefter så att inte brevlådan blir full. Om du kommer ihåg vad du skrev kan du väl skicka den igen när du inte har något annat för dig :-)! Jag är vanligtvis mycket noga med att svara på kommentarerna, men någon gång kan man ju glömma...