 |
| Anonym dam på stranden i Nice |
Den allmänna uppfattningen är ju den att folk är fega som
inte vågar skriva ut sitt namn t.ex. i tidningarnas insändare, i synnerhet om
det är något de klagar eller är ilskna över. Man måste naturligtvis skriva sitt
namn till insändarredaktionen om man vill få in insändaren i tidningen, så
riktigt anonym är man ju inte.
Det är nog ganska skönt i alla fall, att det finns ett
anonymitetsskydd. Annars skulle väl vanligt folk aldrig våga skriva något alls
till tidningen. En psykolog- eller sexspalt där människor skriver om sina
problem och vill ha råd, vore antagligen helt omöjlig. Också där måste man
förstås uppge sitt namn till redaktionen.
Jag tycker också att vittnen i brottmål måste få vara
anonyma om de själva önskar det – vet inte om lagen har ändrats i det fallet. Det har i alla fall varit
tal om det. Jag skulle själv aldrig våga vittna mot t.ex. någon kriminell
MC-klubb…
Jag har förskonats från elaka, anonyma kommentarer på min blogg så när
som på en enda. Det var när jag skrev ett inlägg om alkohol – kanske känsligt
ämne. Jag räknar inte kommentarer från Anonym som just anonyma när namnet är
skrivet under kommentaren. Sådana har jag ju fått många trevliga och intressanta. Bra att den möjligheten finns att kommentera för dem som inte själva har en blogg.
12 kommentarer:
Det är, som du skriver, ett svårt ämne. Medan meddelarskydd är bra och viktigt är anonyma lappar om ordningen i tvättstugan bara onödigt och trist. Själv har jag alldeles missat ordningen på ämnena och skulle just publicera ett inlägg om kungligheter, när jag såg att du skrivit om Anonym. Jag får nog helt enkelt kasta om ordningen på ämnena.
Karin:
Det gör ju ingenting att man kastar om ämnena - kanske jag måste stå över kungligheterna eftersom jag ska upp och hälsa på barn- och barnbarn igen i veckan. Det brukar inte bli någon längre tid vid datorn...Mirren söker jobb just nu och är hemma för det mesta - hur det blir i vår vet ingen. Det är bäst att passa på medan tid är.
Håller med dig om att ingenting är så trist att få som anonyma lappar om att någonting är fel. Förstår inte varför folk inte kan skriva sitt namn under i så fall, så man vet vem man kan prata med.
Ingrid
Det är absolut bra med att få vara anonym men jag tycker inte om att man gör anonyma påhopp på andra människor i olika situationer även om man inte är anonym i tidningsredaktionen.
Det är inte ett rättvist förfarande mot den som blir påhoppad. Det är verkligen att utsätta andra människor för otrevligheter och där tycker jag att tidningarna borde vara mycket mer restriktiva än vad som många gånger är fallet. Åtminstone i våra lokaltidningar.
Ha en fin dag Ingrid!
Kramar
Tydligen är nätet fullt av anonyma hatfyllda angrepp - en mycket märklig och destruktiv fritidssyssla. Senast i idag hörde jag på P1 om ett fult och felaktigt reportage i TV4 som utlöste mordhot och hatkampanj på falska grunder och som förstört livet för minst en familj.
Kritiserar man offentligt en namngiven person borde det vara förbjudet att själv vara anonym!
Undantaget är meddelarskyddet och då är man ju inte anonym gentemot journalisten som måste kunna kontrollera uppgifterna - och helst även göra det!
Ja du har så rätt, och jag undrar själv varför jag föreslog just det ämnet. Men eftersom du beskrivit ämnet så bra så tror jag att jag tar ledigt idag, kanske
PettasKarin:
Jag håller med dig till viss del. Men det är bara frågan om var censuren kommer in. Sen väljer ju tidningarna att ta in det som de tycker är OK. Jag skrev en insändare där jag undrade om vår lokalredaktör bojkottade kyrkan eftersom han aldrig någonsin skrev om något evenemang som tilldrog sig där. Det är ju egentligen bara i kyrkorna som vi i småstäderna kan lyssna till god musik - den behöver inte vara religiös nu för tiden. Jag skrev mitt namn under insändaren - men den tog de inte in i alla fall.
God fortsättning på helgen!
Kramar tillbaka från Ingrid
Olgakatt:
Håller fullständigt med dig att namnet bör stå under en insändare som kritiserar en namngiven person. Jag tycker det gör det för det mesta i vår lokaltidning. På så sätt är Facebook bra, där skriver man alltid under sitt eget namn.
Sen kan jag inte förstå att det finns bloggvänner som vill vara så väldigt anonyma. Det är roligare att skriva till någon som talar om ungefär var hon bor och hur gammal hon är och vilka intressen hon har - man har trots allt mer utbyte av de personer som är något så när i samma ålder. (Jag har inga manliga bloggvänner förutom ByFånen som är med i lördagstemat.)
Ingrid
Englundskan:
Den som föreslår ämnet MÅSTE själv skriva om detta - en oskriven regel, haha! Så nu ser jag fram emot ditt inlägg...
Det var som sagt ett klurigt ämne, men det fick mig att tänka till i alla fall.
Kanske jag måste stå över kungligheterna - som annars vore kul att skriva om - eftersom jag är hos barnbarnen nästa vecka. I så fall kommer det lite senare.
Ha det gott önskar
Ingrid
Så sant, det där med anonymitet har både sina positiva och negativa sidor och det kan ibland vara svårt att dra gränsen var man måste kunna stå för vad man tucker och när man ska kunna vara anonym. I en reytslig situation kan ju båda tillfällena ha en förödisk effekt, på antingen vittnet eller den som eb. Blir dömd.
Helt underbart kul bild på anonym! (Fast jag ser ju vem det är)
Gnuttan:
Det borde vara helt tillåtet att vara anonym om man vittnar i ett brottmål om man så önskar.
Ibland är det dåligt med anonymiteten när en tidning pekar ut t.ex. en "42-årig läkare" i en liten stad - då förstår ju alla vem det är i alla fall.
Kram
Eleonora:
Det var duktigt av dig att lista ut det :-)!
Kramar
Skicka en kommentar